Tillfälligt ur funktion - vänligen kontakta personal för reparationservice
Jag har antingen drabbats utav kortslutning, lock out, brain freeze, sockerbaksmälla, black out eller hjärnsmälta (det sistnämnda motsäger bilden förvisso) - eller än värre: allting på en gång! Det händer inte ofta men det händer, och då hamnar jag i ett palyserat tillstånd på grund av att ett aktuellt hinder för ett tag verkar oöverstigligt. Jag hatar när känslan av hopplöshet sköljer över mig. Oftast så är det bara att vänta ut skiten också, tills poletten ramlar ner och man blir funktionell igen. Tyvärr fungerar inte hjärnan som en cartridge-kasset från 8- och 16-bitarskonsol-eran då man bara behövde ta ur en glappande eller icke startande spelkassett ur konsolen och blåsa lite på kretskortet, för att sedan slå på strömmen igen och köra på. Det hade onekligen varit fantastiskt om det varit så lätt!
Det finns dagar då man liksom vaknar upp, sträcker på sig, går in på toaletten, ser sig själv i spegeln och möts utav "godmorgon dumhuvud." De drabbar mig inte ofta, men väl ett par dagar om året. Jag föredrar smart-dagarna helt klart. De är tack och lov rikligt förekommande, även om de minskat drastiskt i antal sedan jag gav upp (snarare tog en paus på obestämd framtid) från mitt passionerande schackspelsmissbruk för ett halvår sedan sisådär.
Jag har upptäckt att jag kan bli superkorkad för x antal timmar medelst överdosering utav sockerprodukter. Det är troligtvis fallet idag, med tanke på att jag igår åt 5 fettindränkta (ok det där lät ju lagom grouse), sockrade eller insyltade pannkakor. Idag har jag ätit upp de två kvarvarande pannkakorna från igår, samt smält i mig 100g choklad (marabou schweizernöt), kanske 1hg lösgodis (only 8 to go! - men de doserar jag ut över en vecka), samt en halv pizza (med bacon, bearnaisesås och oxfilé). Jag är har genom denna absurda dålighetsliv-kost effektivt slagit ut min hjärna för kvällen. Jag har sockerbaksmälla (hellre det än baksmälla). Lika bra att acceptera detta välförtjänta öde och istället avnjuta en film innan jag somnar in för dagen om ett par timmar.
Från jordnöt > valnöt > ärkenöt. Det är jag i ett nötskal ikväll. Darwinism i sin fulländning. Godkväll
/Cassow
Ommöblering is teh shit
Underskatta aldrig energiboosten från ommöblering i hemmet. Ikväll ägnade jag 20 minuter åt detta och det var det bästa jag gjort för mig själv på väldigt länge. Plötsligt har jag:
* mycket mer utrymme i lägenheten (som jag upplever det i allafall
* en lägenhet som är betydligt mer lättstädad
* ett kombinerat middagsbord (med mysig fönstervy) och studiehörna där min laptop står i perfekt höjt i förhållande till min skinnfåtölj. Mitt kvadratiska lilla bord har tidigare mest fungerat som ett ställe att ställa diverse saker på.
* en bäddsoffa som har gått från att vara stället där precis ALLT händer, till att reduceras till att nu endast vara softar-soffan man glor på tv i, och soffan man sover i.
* genom omplaceringar av mina lampor fått bättre ljusförhållanden i rummet
* inte längre fruktskålen i skymundan: jag kan alltså omöjligen glömma bort att äta frukt.
* plats till att dansa med flickvännen
Ahh...jag kan inte beskriva hur jäkla tillfredställande detta är. Visst hade jag ordning och snyggt inrett förut, men nu har jag en perfekt planlösning! Varje liten yta/zon i lägenheten har sitt specifika syfte. Ingenting har lämnats bara åt slumpen.
Det här kommer underlätta för mig i min vardag avsevärt tror jag. Nice!
Hade först tänkt lägga upp foto på hela härligheten men eftersom ytterst få av mina läsare sett hur det ser ut i min lägenhet innan, så kan dem ju inte jämföra, vilket gör det mindre meningsfullt. Vänner kan komma hit och kolla in person, eller be om att få se foto via msn.
...
...Nu är grannen sedan en halvtimma tillbaka igång med sin borrmaskin igen...klockan 9 på kvällen. Det är fan sinnessjukt. Jag tror inte han bryr sig ett skit om sin omgivning. Alltså, vad fan är det han bygger där nere - Noas ark?! Han har fan hållit på i typ ett års tid nu, nästan varje dag! Jävla freaking, fucktard! Det spelar ingen roll hur mycket du borrar och spikar grannjävel, du kommer ändå inte att få en lika fin och mysig lya som mig! :-P
Owned!
/Cassow
Indentitetslöshet
...
Och en annan version
/Cassow
Kommunala trädgårdstomtars menlöshet
Hur i h-vete ska man kunna få någon som helst studiero och lyckas skapa någonting när det existerar kommunala trädgårdstomtar (eller tomtenissar snarare) som går runt och blåser med sina omvända dammsugare (i brist på bättre namn) bara för att jävlas med omgivningen, eller se upptagna ut?! Alltså, jag tittar ut och kollar vad de egentligen håller på med. De går och blåser på _enstaka löv_ som ligger utspridda över marken på parkeringen nedanför portgången. Som om det gjorde någon som helst jävla nytta för mänskligheten! Dessa enstaka löv som de virvlar runt med utan någon som helst fucking precision, kommer vid nästa minsta lilla vindpust, att blåsa tillbaka ut på parkeringsplatsen igen! Jag kan garantera att det finns mer meningsfulla sysslor de kan ägna sig åt!
Nyss kunde jag se dem stå och röka vid cykelställen nedan, medan de stod menlöst med blåset på full kraft. i flera minuter, skrattandes. Givetvis bär de själva öronskydd så de störs inte nämnvärt av oljudet. Det är omgivningen som får lida.
VRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR!!!!!!!!
Jag förstår att det inte är så jäkla tacksamt och givande för ungdomar att jobba som trädgårdstomte för kommunen, men man tycker ju att skattebetalare borde få ut lite mer för sina pengar.
Nu har de traskat runt i krokarna här i snart 45minuter, och konstant haft på sina blåsinstrument från helvetet. Jag har visserligen funnit öronproppar men detta innehar ju knappast alla andra i grannskapet.
Jag var fan på vippen att gå ut till dem förut och fråga vad poängen är med det de gör, alternativt gå ut och plocka upp de där kanske 100 jävla löven och slänga ut dem på gräsmattan och sedan säga till tomtenissarna dra åt helvete.
....
Ok, nästa fas i deras sadistiska masterplan i ljudtortyr har nyss inletts. Skåda:
...Och givetvis låter de skiten stå på tomgång i 10 minuter, bara för att de KAN.
Fi fan för kommunala trädgårdstomtar! Jag funderar faktiskt på att agera likt en
ettrig gammal pensionär och skriva en insändare i lokaltidningen,
alternativt kontakta kommunal och upplysa om vad som försigår
- liksom uttöva lite medborgerlig makt.
Hmm...låter tyst utanför nu...ska jag kanske våga mig på att ta ur öronpropparna?
Grr...
Åter till studierna...
VRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR
RRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR!!!!!!!!
......
...
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAARGH!!!!
/Cassow
Och spårvagnen går runt och runt, runt och runt...
Nu ska jag svepa i mig en tallrik kräm och sedan skriva hemtentafrågor fram tills 3, halv 4. Sedan bär det av till mormor för pannkakor vid 4. Yum!
/Cassow
Goda grannar - existerar det?
Är det inte underbart att bo i lägenhet när man har grannar som är hobbysnickare så säg? Som precis när som helst på dygnet får för sig att de ska starta igång sin borrmaskin eller hamra på något. Hur tänker man? Tänker man alls? Jag har bott här i ett år och tre månader nu och jag undrar lika länge. Det kan intensivborras eller hamras i närmare en halvtimma oavbrutet. Det ekar i hela trapphuset och penetrerar väggar och golv. Vid ett tillfälle blev jag så jävla trött på skiten att jag tog fram min egna hammare och demonstrativt började banka på min vägg så fort som grannmarodören slutat. Det fick effekt. En gång.
En vägg till vägg-granne har som vana att mer eller mindre dagligen spela äcklig techno eller trance-musik på högsta volym, och har storfest vartenda helg mer eller mindre. Halvtomma ölburkar lämnas ute i trappuppgången, det rökas också där. Samma granne tycker även att alla andra bör få vetenskap om dennes otroliga hemmbiosystem - särskilt klockan 2 på natten.
Grannen nedanför mig tar 3-4 dagar i veckan hem sitt garageband och använder lägenheten till replokal. Det är också en fröjd för grannfriden. Denne granne gillar också att spela akustisk gitarr mellan klockan 2-4 på morgonen. Plinketiplonk. Jag får gåshud över hela armen. Och allt blod samlas i min högra knutna näve.
Appropå blod så har det ju förekommit en del sådant här också, i form av misshandelsfallet som ledde till 2 polisbilar och en vräkning i höstas.
Har övervägt att bli en av de där lustigkurrarna som skriver arga anonyma lappar och fäster på grannars dörrar, men jag inser att det inte för någonting gott med sig. Det är fegt och om man blir ertappad så kan man räkna med att ha en officiell nemesis.
Antar att det förklarar varför folk flyttar in och ut här som på löpande band, vad jag upplever som mer eller mindre varje eller varannan vecka. Det är i allafall väldigt vanligt att det står en flyttbil utanför porten.
- BRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR
RRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR!!!
Suck...
Bit ihop...bara bit ihop...och sätt i öronproppar som brukligt.
Får trösta mig med att läget är världsbäst typ, och att lägenheten är mysig.
/Cassow
Efter vinterdvalan
asfalltsverklighet:
- löv som faller
i förmultningsiver
träden vill vila
klockor vill vridas bak
Filtens trygga värme
täcker över frusna
tankar och kroppar
I vinterdvalan läker hjärtan
- bearbetar smärta och sorg
Viktigare än någonsin
är minnen så ljuvliga
tron och hoppet
- drömmarna vi må följa
Släpp mig inte för Valinor
Älskade
Jag håller dig för mer än gull
och vi har bo att bygga en dag
Vingarna må föra oss
än hit eller dit
men till varandra
Jag vill vakna upp
om våren
utblommad från frö
utsövd och helad
vid min kärestas sida
och växa ikapp
bland vitsippor och möjligheter
- ej ensam
till vårsol och fågelkvitter
utan dig att dela världen med
Vad är meningen med det?
Det er jo deg jeg har kvitre dille på!
Vår upplevda verklighet
tillsammans
är så mycket mer
än vackra drömmar
Världens spillda tårar
kan ej göra dig rättvisa
Utan dig är mitt hjärta halvt
Jag hör hemma i din famn
Jeg elsker deg
/Din C
- För att illustrera
50 anledningar till att Ingunn är den rätta för mig
Here goes.
1. Hon är genomsnäll, varm och go, och omtänksam mot både mot mig och alla andra i vår släkt eller bekantskapskrets
2. Vi delar humor, och smittar varandra med breda, varma leenden och vi skrattar ofta och länge - ibland tills vi gråter av skratt. Vi kan skämta om i stort sett vad som helst - ingenting (som jag kommer på) är tabu. Vi är grova, snuskiga och barnsliga. Vi har en oslagbar internhumor!
3. Vi förstår varandra väldigt bra. På allra djupaste plan. Båda har varit med om mycket.
4. Hon klär sig bra. Vi har lite olika stil men det känns bra att vi tillåter varandra se ut precis som vi gör. Vi ger ändå varandra ärliga synpunkter och tips, och går gärna i klädbutiker tillsammans.
5. Hon har vett att uppskatta tv-spel och dataspel och ger mig tid till att spela om jag vill eller behöver det. Jag får vara precis hur nördig jag vill och är. Hon kan sitta och spela Sims 2 eller något annat medan jag fokuserar på skolarbete eller själv spelar. Vi kan ha roligt tillsammans och enskilt i varandras närvaro utan att någon blir sur.
6. Framtidsvisioner. Även om Ingunn kan vara way ahead så har jag inget emot att drömma ihop vår gemensamma framtid med henne. Det känns superbra att vi har näst intill identitska drömmar och att den andre ingår i dem.
7. Hennes språk! Jag älskar norska. Det är ett fascinerande, roligt och sensuellt språk. Mjukare än svenskan i mitt tycke, och mer färgrikt. Det har så många sköna uttryck och det är mer melodiskt och rytmiskt än svenskan.
8. Vi värdesätter båda familjen och vill göra varandra till en del av våra familjer.
9. Hon är en sarkastisk retsticka precis som jag. Ibland kan vi båda bli lite too much, men i regel så ligger det på en skämtsam och underhållande nivå.
10. Vi ger varandra individuell frihet och space i vårt förhållande. Vi litar på varandra, men vi tar aldrig varandra för givna. Det är viktigt för att hålla ett förhållande vitalt.
11. Hon är smart och kvicktänkt. Hon ger mig ofta nya insikter genom sitt kvinnoperspektiv på saker. Och hon är socialt överlägsen mig samtidigt som hon får mig att bli bättre på den fronten.
12. Hon är en känslomänniska precis som jag. Båda är lättantändliga men provoceras av helt olika saker. Blir det bråk så blir det explossionsartat under ett antal timmar. Men vi försonas alltid senare på bästa tänkbara sätt. ;) Ofta handlar det bara om missförstånd.
13. Öppenhet, förtrolighet, rådgivning - Ingunn är lika bra på att lyssna som att ge råd, och vi kan prata om allting och ingenting - från det allra viktigaste till det mest banala.
14. Vi är avslappnade till 100% i den andres sällskap. Kroppsljud och kroppslukter är inget problem - snarare en tillgång för oss.
15. Hon lagar god mat. Speciellt hennes pannkakor är en given favorit.
16. Vi har ett fantastiskt sexliv. Enough said.
17. Hon gillar att sjunga precis som jag. Ibland när hon står i badrummet och sjunger med mp3-spelaren på så är hon onåbar.
18. Hon låter mig få den närhet och trygghet jag behöver, oavsett om det handlar om att ge eller ta emot. Kramar, händer, pussar, kyssar, en varm kropp om natten - när vi är tillsammans så är det inte långa stunder vi inte har hudkontakt på ett eller annat sätt.
19. Hon får mig att skärpa till mig med min tidsoptimism och fokusera bättre på vad som verkligen betyder något, och vad som jag egentligen inte behöver eller borde lägga ner tid och kraft på.
20. Alldeles för många i dagens samhälle har ett sjukligt integritetsbehov inne på badrummet. Jag och Ingunn trivs utmärkt med att dela dusch och badrumsspegel (fixa till oss vid sidan om varandra). Och nummer ett är inget problem det heller. Gränsen går vid nummer två.
21. Hon har koll på läget. Hon minns vad jag sagt. Oftast är det till min fördel...hehe. Hon är allmänbildad och intresserad av det som sker ute i världen. Det ger oss mycket att prata om, utöver allt annat vardagligt och personligt.
22. Hennes otroliga, mjuka, avslappnande, sjungande, klingande, sexiga röst ger mig rysningar av välbehag. Hör jag hennes röst över telefon så ser jag henne framför mig och kan nästan känna hennes lukt. Hennes röst sätter igång alla mina sinnen och Ingunn-minnen på 0,1 sekund.
23. Vi har hög musikkompabilitet. Somliga band/artister älskar båda, medan vi skiljer oss tillräckligt åt för att det ska bli lite spännande också. Vi har båda fått varandra att upptäcka mycket ny bra musik.
24. Ingunn följer med mig var jag än vill gå, vad jag än vill göra - more or less. Och det fungerar likadant åt andra hållet också. Ingen följer med i koppel som en hund för den andre, men vi dömer inte ut saker på förhand. Vi experimenterar gärna med tillvaron, och vi gillar omväxling, att vistas utomhus och hitta på nya saker.
25. Vi tänker lika mycket konstiga tankar, filosoferar kring livet, bekymrar oss båda för mycket och hoppar mellan nutid, dåtid och framtid. Det är lättare att orka med denna egenskap när man är två som delar den, och som dessutom tänker så pass lika. Vi ger varandra nya insikter och förstärker varandra. Vi pendlar mellan realism och drömmerier. Hon får mig att drömma lite mer och jag får henne att vara lite mer realistisk.
26. Vi är lika godisfrälsta båda två, men har olika smak så vi konkurrerar inte. Och en del i snacksväg får jag ha helt för mig själv.
27. Hon har utstrålning och karisma som kan lyser upp hela omgivningen. Folk lägger märke till henne. Jag kan knappt slita blicken från henne förrän vi sover.
28. Hon får mig att känna mig mer älskad än någon jag varit tillsammans med. Jag får väldigt mycket komplimanger. Vackra, snälla, söta, roliga, snuskiga, oväntade, sjuka - alltid är de välplacerade och välformulerade.
29.Hennes kyssar är en utomjordisk och utomkroppslig upplevelse. Mmmm...
30. Hon har ett varmt leende och söta runda kinder som alltid smälter mig fullkomligt, och lägger man till ögonkontakten mellan oss så börjar det direkt pirra i magen och hjärtat bultar toksnabbt.
31. Hon ger mig gärna frukost på sängen på morgonen. Jag passar upp på henne också generellt sett, men hon låter mig alltid få kliva upp och duscha efter henne, och sova ut lite längre, som den slöfock jag är.
32. Ingunn är otroligt lojal, men också opartisk när det behövs. Ibland tar hon även partiet hos dem jag kritiserar. Det är något jag uppskattar och värderar högt att hon kan avväga situationer så bra. Att vi kan vara oense om saker och kan diskutera. Ibland går jag för långt då jag är så argumenterande och gärna vill ha rätt, men jag jobbar hela tiden på min ödmjukhet. Ingen av oss har svårt för att säga förlåt eller be om ursäkt - bara vi får smälta konflikten lite på var sitt håll.
33. Hon älskar film som jag. Vi kan se det mesta ihop. Min ackilleshäl är musikaler (jag somnar i regel på 10-20 minuter oavsett tid på dygnet) och hennes är science fiction (omöjligt att ens få en film igång såvida det inte är Star Wars).
34. Vi är båda stora djurvänner. Vi vill båda skaffa katt en dag. Kanske hund på senare år.
35. Vi tycker båda om att resa och är intresserade av främmande kulturer.
36. Hon är otroligt givmild och fantasifull i sina gåvor. Ingunn lägger ner tid och själ på att ge väldigt oväntade men kärleksfulla gåvor - små som stora. Jag har själv tyvärr dålig fantasi med sånt, men jag försöker ge igen i poesi och romantiska upplevelser. Ingunn är vardagsromantisk såväl som högtidligt romantisk.
37. Hon är inte religiös men ändå andlig. Hon har väldigt bra värderingar och moral. Hon ser nästan aldrig saker i svart och vitt utan är pragmatisk som jag. Hon har förmågan att se till helheten och ur många olika synvinklar.
38. Ingunn är otroligt vacker, söt och sexig. Allt på en gång eller olika beroende på sammanhang. Oavsett vilket så attraheras jag alltid av henne. Hon är 100% kvinna fysiskt sett, med former och kurvor. Skulle hon varit ett bränsle så hade hon varit raketbränsle. :D
39. Hon finns alltid där och ger mig stöd, oavsett vad det gäller. Dygnet runt, 24/7/365. Hon är väldigt empatisk.
40. Hon bryr sig om sitt utseende utan att det blir för mycket. Hon är mån om att jag ser bra ut samtidigt som hon tycker om mig oavsett om jag är en skäggig bum eller om jag är stylad. Det är en väldigt speciell och intim sak att ha en flickvän som tycker om att raka sin kille, och fixa de ställen där han missat.
41. Hon är kvinnlig på precis de områden jag uppskattar kvinnlighet, samtidigt som det finns pojkaktighet i henne också. Det gör att vi har så mycket bättre förståelse för varandra, och det gör att vi alltid har roligt ihop.
42. Ingunn är precis som jag - hon säger vad hon tycker och tänker. Det är både något bra och dåligt beroende på tillfälle, men jag är glad att vi delar den egenskapen.
43. Hon har enkla behov, är enkel att ha att göra med, är enkel att tillfredställa - samtidigt är hon sofistikerad. Vad jag vill säga är att han uppskattar det lilla i tillvaron. Hon är positiv och drömmande, vilket väger upp min periodiska pessimism (det jag kallar realism). Hon får mig att se längre fram i tiden än någon annan. Hon ger mig visioner om det mesta och är en otrolig inspirationskälla.
44. Vi respekterar och tolererar varandras politiska/ideologiska åsikter. Vi kan diskutera saker och i väldigt hög utsträckning skilja på person och politik. Vi är bra på att vara tydliga i vår kommunikation.
45. Hon har ett gott förhållande till mina föräldrar, min mormor och mina syskon. Det värdesätter jag högt.
46. Hon vill skapa en familj med mig och dela namn med mig, bli gammal med mig. Det betyder allt för mig.
47. Ingunn är både vuxen och barnslig beroende på situation. Det är till 99% något bra och i passande sammanhang. Vi delar synen att det är viktigt att behålla ett visst mått av barnslighet för att inte bli gammal och tråkig och konservativ.
48. Hon luktar otroligt gott. Både naturligt och med parfym.
49. Vi behöver varandra lika mycket och värderar varandra lika högt. Vi älskar varandra och kämpar för att göra varandra lyckliga utan att glömma bort vår egna lycka också. Vi har ett VI men också separata liv. Vi är väldigt hänsynstagande och vi vill ta del av allt som är viktigt i den andres liv. Hon ger mig tro och hopp på livet och framtiden, och hon gör mig lycklig.
50. Ingunn är det bästa som har hänt mig. Hon är min bästa vän, soul mate, älskarinna, framtida fru, framtida mor till mina barn. Hon är så när jag någonsin kan komma min idealpartner: Det enda jag önskar som fattas är att vi ses så sällan och bor långt ifrån varandra. Men jag hoppas och tror det löser sig med tiden.
Jag älskar dig Ingunn!
/Cassow
Drömmen om mitt ofödda syskon
Varför jag tar upp detta här och nu kan man fråga sig. Anledningen är att jag drömde en mardröm i natt. Hemsk i sig, men skulle jag ranka den så skulle den ändå vara light. Jag har drömt betydligt mer skrämmande saker.
Jag drömde att jag hade tre syskon, och att vi lekte tillsammans uppe på vinden i mormor och morfars sommarstuga. Det som gjorde drömmen till en mardröm var att mina två yngsta syskon lekte med en laddad magnum-revolver som de på något vis hittat i huset. Jag minns att jag i drömmen var både förbannad och rädd på samma gång när de viftade med den. Det påhittade syskonets ålder uppskattar jag till runt 5, en liten pojke i trotsåldern. Jag lyckades komma så pass nära honom och min lillasyster Louise, att jag fick tag i hans hand som höll i revolvern, och fick riktat vapnet upp i luften. Två skott brann av och pojken chockades för ett par sekunder, precis som vi övriga. Sedan släppte han vapnet och sprang ner för vindstrappan, för att skvallra och ljuga ihop en historia för våra föräldrar om att jag försökt skjuta honom. Jag kastade bort både tomhylsorna såväl som hylsorna som satt kvar i revolvern, bland en jättehög med brädor, och sedan la jag ifrån mig vapnet för att invänta en praktustskällning från vettskrämda, arga och oroliga föräldrar.
Det sista jag minns innan jag vaknade, var att jag kände att jag hade min äldsta lillebrors vittnesmål att förlita mig på.
/Cassow
Ensamhet
Mitt anspråkslösa bidrag till en foto-utmaning jag fick av Martin.
/Cassow
En vuxendag
03.30-04.45 - läser bloggar. äter en tallrik med aprikoskräm.
04.45-05.05 - duschar (i mörker - av någon anledning förhöjer det duschens kvalitet)
05.05-05.20 - bäddar sängen, rakar mig, klär på mig, slänger tvätt i tvättkorgen, byter skräppåsar.
05.20-05.25 - går ut och tömmer skräpet och hämtar in dagens metro, samt tömmer brevfacket på all äcklig reklam som jag inte orkat hämta in under helgen eller måndagen.
05.25-06.00 - kokar thé (forestfruit) och går sedan igenom äcklig reklamhög och läser metro. skrattar som vanligt åt träffsäkra serien elvis.
06.00-06.10 - diskar lite. Fixar mig i håret.
06.10 - 07.20 - skriver mail.
07.20 - 07.40 - gör mig 3 mackor (lingongrova): 1st med ost, 1st med skinka och 1st med skogsbärsmarmelad. Dricker ett glas apelsinjuice. Ser på nyheterna samtidigt utan att riktigt lyssna. Borstar tänderna.
07.40 - 9.00 - planlägger skoluppgifter lite. sorterar viktiga filer i olika mappar för bättre översikt. Läser lite på Expressen.se.
09.00 - 12.00 - Sitter med hemtentafrågor. Lyssnar samtidigt på svenske jazzfadern Jan Johansson och idol-Lars på
myspace.
12.30 - 12.35 - får mailsvar och mailar tillbaka.
12.35 - 13.00 - kokar kantarellsoppa och dricker upp den, småchattar med flickvännen och en kompis.
13.00 - 15.00 - jobbar vidare med hemtentan samtidigt som jag småchattar.
15.00 - 15.30 - intar mellanmål i form av cornflakesflingor med jordgubbssylt
15.30 - 15.45 - går till banken
15.45 - 16.45 - Sätter in pengar på banken. En gammal kärring knör sig före mig helt utan minsta samvetskval när mitt nummer är uppe och och jag är 3 meter från kassören. Hennes nummer var tre nummer bak. Kassören är måttligt förtjust. Blir inte direkt bättre av att hon inte skrivit färdigt sin insättning/uttagslapp och knappt vet vad hon ska skriva, eller var. Jag passar sedan på att ta ännu en kölapp. Sitter alldeles för länge och pratar om fond- och pensionssparande med en extatisk gubbe som är helimponerad över att jag redan börjat spara. Han råder mig att pensionsspara i 40 år eftersom det med nuvarande insättning á 350kr i månaden, ger mig cirka 1,1 miljoner att leva på när jag fyllt 68 - exklusive ppm-sparande. Jag är övertygad.
16.45-17.05 - köper 3st kolpennor med olika styrka, samt ett skissblock. Inser för sent att jag kan få studentrabbat på 16kr. Kassörskan försöker muta mig med en extra kolpenna utan extra kostnad för att få slippa slå in (vilket de tjänat 1,50kr på). Jag tackar nej. Kassörskan försöker dölja irritationen men lyckas inte till fullo. Kunden har alltid rätt!
17.05-17.30 - Möter av en slump min lillebror Oscar inne på Oden (köpcenter). Han följer mig in till Matmor där jag köper mûsli med jordgubbssmak och yoghurtflingor i Han berättar om att även han gjort sig ovän med en kassörska idag över ett solklart "kunden har alltid rätt"-fall. Samma kassörska som jag betalar mûslin för. Kassörskan ser verkligen ut att älska sitt jobb. Oscar ska till en kompis. Vi skiljs åt. Jag hämtar ut 100kr på bankomaten. Går hem. Möts av trappstädaren i trappuppgången. Ingen återvändo med betalningen. Betalar med de 100kr jag egentligen tänkt ha till att handla mat för. Typiskt. Men nu slipper jag tänka på honom i 2 månader.
17.30 -19.05 - surfar planlöst. bloggar, kollar mail, chattar. laddar ner det ena och andra.
19.05 - värmer kvällsmat. Ser på ett avsnitt av Heroes, respektive Prison Break...efter det blir det lite mer chat, och så slutför jag hemtentan för att sedan gå och lägga mig runt 23.00-24.00.
/Cassow
Du kommer alltid ha mig. So hold on.
Alla borde se Zeitgeist
Denna dokumentär har under sin 2 timmars längd lyckats rycka undan mattan och fått mig att landa på arslet. Under min uppväxt har jag ständigt nyfiken utforskat ideologier, synat religioner och utmanat sin syn på världen. Jag har varit stolt över detta ständiga ifrågasättande. Men ingen ny aha-upplevelse överstiger den som jag upplevt i natt. Detta är ett paradigmskifte för mig.
Jag hoppas att ni tar de två timmar som dokumentären tar i anspråk, och sätter er ostört och fokuserat, och bara lyssnar. Chansen finns att ni kommer förändra er syn på världen ni också!
Besök: http://www.zeitgeistmovie.com/
Obs, dokumentären går att ladda ner från samma sida om ni använder uTorrent. Subtitles finns på svenska men är inaktuell då den verkar tillhöra en gammal, helt annorlunda version av filmen. Om du inte förstår vissa ord, så gör som jag och använd översättningsverktyget på: http://lexin.nada.kth.se/sve-eng.html
/Cassow
I will follow you
Precis så. Ricky Nelson är 100% smör, men av bästa fabrikat
(Men får gardera mig med att säga att Roy Orbison är av samma procentsats).
/Cassow
Varför ger vi fina blomsterbuketter till våra politiker så fort...
Foto: Jocke Berglund, Expressen
Se hur hysteriskt glada alla blir av lite blommor!
/Cassow
Det finns andra som häcklar partiledardebatten bättre och roligare
It's a bad deal. And it is big deal. Give us a new deal!
Visst - den hutlöst höga elkostnaden för företagen bidrar en hel del den också, precis som energisvinnet när maskiner går på tomgång. Men i det här landet är ordet "effektivisera" en arbetares värsta mardrömsord, för det innebär i praktiken i många fall att man drar ner på personalen så fort som man lyckats effektivisera någonting. Så istället sätter sig arbetare systematiskt sig på tvären istället och INEFFEKTIVISERAR sin arbetsplats, för arbetsgivaren ska alltid veta hut, arbetsgivaren ska veta att utan arbetarna är denne ingenting. Och det är helt sant, men om inte LAS fanns, så skulle arbetsgivaren kunna byta ut inkompetent, lat och lastgammal personal, mot ungdomlighet och kraft, in a flash. Det skulle bli en mer dynamisk arbetsmarknad, där rätt personer gick med jobb och de verkligen lata blev förtidspensionärer eller istället rätade på sina kutryggar och började anstränga sig för att behålla jobbet. För om ett jobb ska vara en rättighet, som vi alla är eniga om, så bör det också vara en skyldighet att sköta det! Man kan inte längre räkna med att få jobba inom samma yrke hela livet. Man får acceptera att det är nya tider och att man får gå från ett yrke till ett annat. Att A-kassan ska finnas som ett stöd i detta är en självklarhet. Den är till för en övergångsperiod mellan ett gammalt och nytt jobb. Ingenting annat. Sahlin får det att låta som att alla ska kunna leva på A-kassan i dåliga tider. Visst, för en tid, men inte för ALLTID. Just därför lyssnar jag på dem som jag tror har en sundare syn på arbete.
Sahlin pratade igår under debatten nedlåtande om McDonald'sjobb. Här borde någon ur alliansen rytit till och poängterat att McD är ett jobb som alla andra, samt att det av arbetsgivare ute i landet meriteras högre än två terminers högskolestudier! Jag har själv inte arbetat på McD, men för mig handlar det om att jag inte har den stresstålighet som krävs. Men fick jag det tillräckligt dåligt, nog fan skulle jag tvingas försöka ändå. Jag beundrar dem som jobbar på McD. Dem som blir kvar där som fast anställda likaså. För de flesta så är det ett tillfälligt jobb som leder vidare till nästa, men dem som blir kvar där, ja de har kanske hamnat där för att de trivs, eller för att det för närvarande inte finns något annat jobb att få. Jag blir förbannad när sosseadeln talar om McD som om det inte vore att betrakta som ett jobb! Sätt dessa politiker att jobba där en vecka eller månad, så kanske de gör lite riktig nytta istället, och föder Sveriges befolkning!
Nu vill jag se politikerna (i synnerhet den sittande regering jag gett min röst) göra någonting åt den miserabla situationen för unga i Sverige. Jag skiter i att det är lågkonjunktur och recession. Vad vi behöver är en new deal, i stil med den som Roosevelt gav amerikanarna under 30-talet!
/Cassow
En partiledardebatt som vi sett 1000ggr förut...
Kvällens partiledardebatt i Agenda på SVT2 var lika hätsk och innehållslös som oftast. Det är alltjämt oklara besked och sidsteppande som gäller på båda partiblockshåll, och i sann svenskpolitisk svartvit anda så slutade det som alltid med att handla om att skattesänkningar/höjningar är de enda svaren på alla landets problem. Blablabla -rättvisa hit (röda blockets urholkade mantra som är sosseadlig bs), räddas från utanförskap dit (blåa blockets nästan lika utnötta mantra).
Här är mina intryck om varje partiledares insats under kvällen (utan inbördes ordning):
Mona Sahlin: pratar som en förvuxen bebis med sin överpedagogiska lååångsamma röst, samtidigt som hon hånler åt partiledarna i Allians- partierna, oavsett vad de säger. Det är troligtvis den gamla Socialdemokratiska härskartekniken och "vi vet allting bäst"-mentaliteten som spökar igen. Sahlin har lärt sig av Persson. Hade väldigt lite egen politk att komma med ikväll. Lät mest som att hon vill ändra tillbaks allt till hur det såg ut innan valförlusten 2006, vilket var just varför de förlorade förra valet (vilket Reinfeldt riktigt påpekade)- genom dålig jobbpolitik och genom att skattemedlen förvaltades dåligt och tycktes sugas upp i ett svart hungrigt hål.
( Min egna analys: Skolan sög då - suger betydligt mindre nu. Polisen sög då - suger lika mycket eller mer nu. Vården sög - suger lite mindre nu. Äldrevården sög - suger kanhända ännu mera nu. Försvaret sög då - suger nu och kommer alltid suga så länge vi inte går med i Nato.)
Göran Hägglund: fick med rätta vara svart får i och med att hans parti är det enda som är emot homo-äktenskap. Förr eller senare kommer Krisdemokraterna att få vika sig, eller så blir de överkörda i frågan. Lugn och sansad men tämligen innehållslös. Repeterade mest innövade repliker om pågående eller planerade åtgärder utan att vara särskilt konkret.
Maria Wetterstrand: verkar inte riktigt haja att höjda bensin- och miljöskatter på 8 miljarder fungerar som ett dråpslag i nuläget mot redan djupt krisande Volvo och Saab. Jag instämmer i att höjda miljöskatter bör införas - men på längre sikt - inte just nu när vi lider av lågkonjunktur och global finanskris. Straffskatter som gör att folk kör/köper mindre bil kommer inte gynna bilproduktion - det säger sig självt (Björklund tog hem den poängen). Kanske det utmynnar i att man satsar mer på miljöbilar, MEN, i så fall tror jag mer på att satsa på forskning och infrastruktur som regeringen gör. Men Wetterstrand har bra bett och vinner poäng på att hon faktiskt kan ge båda blocksidor rätt. Jag antar att det är därför Miljöpartiet är hatat av många sossar - det högerprasslar gärna. Eller rättare sagt - ser inte allt i svart och vitt.
Maud Olofsson: Inte alls på bettet ikväll. Verkade som om hon och Hägglund beslutat sig för att återupprepa några väl inövade fraser om och om igen, oavsett om det passade in i sammanhanget eller inte. Hon gjorde ett väldigt blekt intryck. Hon kan betydligt bättre, men har inte haft något bett sedan valet 2006.
Lars Ohly: Lika överspelad som alltid. Antingen har han ett diaboliskt hånleende eller så ser han pissförbannad ut. Oavsett vilket så är blir han högröd i ansiktet (vilket iofs förstärker hans politiska färg). Allt hans politik handlar om är att förstatliga allting, ge människor så lite frihet som möjligt, och ge alla lika pisslåg lön. Nej tack Ohly. Jag vill inte ha din slackerrättvisa (ta bort alla betyg i skolan-slacker-ism!). Kanske når Kommu...förlåt, vänsterpartiet, återigen ett par proccentenheter över riksdagsspärren vid nästa val, men så mycket reel makt kommer det inte innebära. Men Sahlin har gjort bort sig fullständigt nu när hon inte bjudit in er (snarare avvisat) till en framtida koalitionsregering. Hoppas Ohly är seriös med sina hot om att fälla en röd regering där han inte får vara med. Troligtvis är det bara snack utan verkstad som med allt annat i det partiet. Jag önskar att manshatande Schyman förblivit partiledare för Vänstern. Hon hade i vart fall bättre retorik än Ohly.
Fredrik Reinfeldt: Var väldigt upp och ner kvalitetsmässigt ikväll. Sken upp vid ett antal tillfällen, men var tyst vid tillfällen då det kändes som att det var upplagt för smash och/eller set-boll mot Sahlin eller oppositionen. Använde onödigt krångliga ord som 9 av 10 av väljarna (eller kanske ännu färre) inte förstår. "Disparat" liksom. Ok . tack Reinfeldt, nu fick jag lära mig ett nytt ord! Men hur många svenskar sätter sig egentligen och googlar konstiga ord som statsminitern svänger sig med? Det kanske inte ökar politikerföraktet, men det distanserar definitivt. Det behöver inte hamna på Sahlins dadda-nivå, men en medelväg vore önskvärd att finna. Han behöver tydliggöra Alliansens politik mer. Synas mer i media. Han hanterade FRA-lagseländet katastrofalt och fortsätter han klappa svenska folket på huvudet och dumförklara sina väljare, så lär hans utsikter för 2010 vara mörka. Kan han däremot rida ut lågkonjunkturen och hålla sysselsättningen uppe, samtidigt som han nogrannt förklarar, konkretiserar, vad Alliansen gjort som odiskutabelt varit BRA, samt vad han vill med framtiden, så kanske, kanske Alliansen mot alla odds kan vinna valet igen 2010.
Jan Björklund: Kändes mest påläst utav alla. Logiskt tydliga resonemang, med roliga metaforer och slagkraftiga oneliners.
- "Patienten ska vara i centrum - inte i ett väntrum". Helt klart är han betydligt bättre partiledare än Leijonborg var - i allafall om man ser till hur bra han hanterar partiledardebatter.
....
Sammantaget tycker jag Olofsson och Hägglund var sämst ikväll, tätt följt utav Ohly och Mona. Reinfeld och Wetterstrand var precis godkända. Björklund var den enda som verkligen lyste upp och tillförde något till en sömnig partiledardebatt som annars var precis som vilken annan partiledardebatt som helst. Mycket sades, men det var mest innehållslösa ord. Tänk att partiledardebatter inte når högre än så här? Man får hoppas att båda blocksidor spetsar till retoriken innan valet 2010, för sin egna och väljarnas skull. Undrar vad Socialdemokraterna och Miljöpartiet ska ha för valord 2010 förresten?
Vad sägs om: "Alla ska med - utom Lars Ohly!"
/Cassow
Tio i topp filmpsykon
2.) John Doe i Seven (Kevin Spacey)
3.) Max Cady i Cape Fear (Robert DeNiro)
4.) Thomas i P2 (Wes Bentley)
5.) John Ryder i Liftaren (Rutger Hauer)
6.) Annie Wilkes i Lida (Kathy Bates)
7.) Jackson Rippner i Red Eye (Cillian Murphy)
8.) Patrick Bateman i American Psycho (Christian Bale)
9.) Anton Chigurh i No Country For Old Men (Javier Bardem)
10.) Hannibal Lecter i När Lammen Tystnar, Hannibal och Röd Drake (Anthony Hopkins)
Jag har klassat/rankat de fiktiva karaktärerna (icke övernaturliga) dels efter hur trovärdiga de är, hur skrämmande eller obehagliga de är, och en uppskattad sannolikhetsgrad för att man någonsin skulle kunna drabbas av en liknande psykopat i verkligheten.
Motivering:
1.) The Joker i The Dark Knight (Heath Ledger)
Jokern är en genial, beräknande kaosspridare till terrorist utan någon som helst samvete eller hederskodex. Precis vem som helst skulle kunna falla offer för honom. Ingen går säker. Vore The Joker en verklig person så skulle han vara farligare och mer oberäknelig än terrororganisationen Al Qaida med Osama Bin Ladin. Jokern är inte rädd för någonting och har ingenting att förlora.
2.) John Doe i Seven (Kevin Spacey)
John Doe är värsta tänkbara seriemördaren att få efter sig, i det att han utgår från de sju dödssynderna när han väljer ut sina offer. Och du kan ge dig fan på att du bryter mot minst en utav dessa. Med andra ord så kan du vara i stort sett vilken random person som helst och ändå hamna under hans radar. Å andra sidan så kanske det talar till din fördel också med tanke på hans enorma urval - du blir liksom typ 1 av 6,6 miljarder syndare..
3.) Max Cady i Cape Fear (Robert DeNiro)
Max Cady är den djupt störde, hämndlystne psykopaten som ser sig själv som ett offer och personen som han fixerar sig på som förövaren, och han kommer inte vila förrän en av er är död eller hans rättvisa har skipats. Utöver att han aldrig kommer ge upp så är han vältränad, uthållig, stryktålig och oerhört intelligent.
4.) Thomas i P2 (Wes Bentley)
En stalker/kidnappare/sexuell ofredare med en sjuk kärleksfixering på sitt offer, som intalar sig att kärleken är besvarad och att ni är soulmates meant to be, och som tror att om du bara ger honom tid och chans så kommer du med tiden inse det också. Lever fullständigt i sin egna bisarra värld och så länge du inte trycker på psykots osynliga knappar så kommer han bara vara psychot som "bara vill ditt egna bästa" och riktar sin vrede gentemot andra, istället för att vid provokation gå över i ûber-psycho-läge och vilja straffa dig så att du förstår bättre.
Bubblare:
Hughie Warriner i Dead Calm (Billy Zane)
Likartad karaktär. Oerhört störd karaktär, men inte lika mörk och urflippad (eller, välspelad....eller överspelad) som Thomas.
Bubblare 2:
Barney Cousins i The Vanishing (Jeff Bridges)
Oerhört sjuk och obehaglig person som gillar att röva bort och begrava folk levande.
5.) John Ryder i Liftaren (Rutger Hauer)
John Rider är psykot som håller till på de stora motorvägarna och mördar dem han liftar med. Han ser det som en sport och han ger sig inte förrän du är död.
Bubblare:
Stuntman Mike i Death Proof (Kurt Russel)
Stuntman Mike väljer nogrannt ut sina offer på vägkrogar, pubar, barer ute på landsbyggden och ser sedan till att köra ihjäl dem med sin specialgjorda, dödssäkra bil, och får det att se ut som en olycka. Han är den psykotiske bilisten ute på vägen som du minst av alt vill stöta dig med.
6.) Annie Wilkes i Lida (Kathy Bates)
Det finns charmiga beundrare och så finns de som blir besatta och freakar ut när du frångår din normala prestationsmall eller beteendemönster, eller som fixerat sig så till den milda grad att de tror sig känna dig bättre än du känner dig själv. De självutnämner sig till din beskyddare från andra och dig själv, och ger sig inte förrän du gör dem till viljes.
7.) Jackson Rippner i Red Eye (Cillian Murphy)
Utpressarpsykot som har ett jobb att slutföra och du är antingen med i ekvationen eller utanför. Och utanför betyder ond bråd död för dig själv eller dina nära och kära.
Bubblare:
Vincent i Collateral (Tom Cruise)
En hitman till misantrop befriad från all form av empati. Antingen är du med honom eller mot honom.
8.) Patrick Bateman i American Psycho (Christian Bale)
En karriäristisk, utseendefixerad seriemördare som i jakt på meningsfullhet och kickar, mördar och sexmördar på de mest bestialiska sätt.
9.) Anton Chigurh i No Country For Old Men (Javier Bardem)
En iskall, intelligent, metodisk mördarmaskin till hitman. Gillar att ställa nyckfulla kuggfrågor till sina offer och låta dem vrida sig som en mask på en krok i sitt låtsasresonerande med offret om huruvida offret ska skonas eller inte, men som i slutändan aldrig viker från sina löften om att mörda någon - oavsett om mördandet i sig är onödigt och meningslöst.
10.) Hannibal Lecter i När Lammen Tystnar, Hannibal och Röd Drake (Anthony Hopkins)
Världens mest ikoniske, fiktive seriemördare, med en smak för människokött, och sjuka, sadistiska köttexperiment. Söker sig främst till likartade sjuka personer - främst bland dekadenta aristokrater som han anser världen klarar sig bättre utan. Ser sig själv som en slags sin-eater.
Bubblare 1.) Frank Hallet i The Little Girl Who Lives Down the Lane (Martin Sheen)
Hallet är en beräknande, slemmig och ytterst obehaglig pedofil. Men mest av allt är han med på listan för att göra reklam för en denna gamla filmpärla med supertalangfulla Jodie Foster av mycket ung årgång.
Bubblare 2.) Jack Torrance i The Shining (Jack Nicholson)
Jack spelar Jack och rollen som familjefadern som blir besatt av onda andar/tappar förståndet uppe på hemsökt, otillgängligt fjällhotell är ikonisk men överspelad.
--------------------------------------------------------------------------------------
Jag lämnar ikoniske Norman Bates utanför listan tills vidare eftersom jag inte har sett 1960 års upplaga utav Psycho ännu.
Frågan är när jag ger den en chans när nu remaken från 1998 sög så otroligt hårt...
Vilka filmpsykon skulle Du placera på en 10 i topp-lista?
/Cassow
Vänstertankar...
- "Jag hoppas att hela det kapitalistiska systemet kraschar. Då får jag en ursäkt för att göra ingenting. Då ska jag leva ute i skogen" - sagt av min kommunistiska slackerlillebror som inte verkar ha någon som helst ambition att göra rätt för sig, utan tycker att samhället enbart har skyldigheter gentemot honom, och som dessutom inte klarar av att sköta sitt egna hushåll - ännu mindre leva ett liv ute i skogen.
Jag blir så trött på denna typ av naivitet och cynism. Jag väljer att skratta åt att alldeles för många sossar i denna lågkonjunktur tröstar sig med att rika blir fattigare, och tror att det inte i förlängningen påverkar dem själva ännu mer negativt. Rika människor skapar jobb till övriga klasser i samhället, och det kan aldrig vara negativt.
Varför är det fult att ha ambitioner och vilja ge sig själv en högre välfärd? Varför ska man hela tiden behöva tänka på precis alla andra och sätta dem före sig själv, och be om ursäkt för att man har en ambition? Varför ska någon alls ha någon ambition om det inte lönar sig i någon större utsträckning, utan snarare nervärderas och föraktas?
Svensk jantelag, avundsjuka och hat är överrepresenterat inom vänsterblocket. Varför är det så?
Det är rätt att förakta dem som roffar åt sig på andras bekostnad, såsom t.ex. bolagschefer som ger sig själva miljonbonusar, avgångsvederlag och fallskärmar när det samtidigt storvarslas eller medan löneutvecklingen står still eller går bakåt för arbetarna. Det är däremot inte rätt att hata dem som sliter hårdare än en själv och som därför blir framgångsrika.
Jag själv tillhör inte den framgångsrika kategorin. Åtminstone inte än. Jag är en fattig, icke extrajknäckande student. Jag får precis det jag förtjänar och jag vägrar skjuta över mitt personliga ansvar på andra, eller beskylla andra för mina egna tillkortakommanden. Fler i samhället borde släppa biterheten och avundsjukan, och fråga sig själva om de anstränger sig tillräckligt för att lyckas med det de strävar efter. Det är sällan man kan halka fram på ett bananskal. Vill man segla så får man hissa seglen, följa vindarna, checka kartan, ställa in kurs och navigera med kompassen. Vad vill du göra? Ok? Then do it!
/Cassow
"This song is about..."
Jag hatar visserligen att bli missförstådd, men jag hatar ännu mer när folk tycks tro att ingen i världen är tillräckligt intelligent att själva bilda sig en uppfattning om ett verk, eller liksom verkar rädda för att betraktaren eller åhöraren inte ska se deras möda, ambition eller storhet. Med detta sagt så är jag fullt medveten om att jag hycklar en smula. För i egenskap utav poesiskrivare så är jag ibland övertydlig med innebörden utav det jag skriver om (det kan vara en av anledningarna till att jag oftast är rätt utdragen istället för kort och koncis - more is less och vice versa, blablabla) .
MEN - jag gör det inte till en regel. Jag är allt annat än konsekvent och blandar konkret stuff med abstrakt, långt med kort, allvarligt med lättsamt, hoppigt med sammanflätat, e.t.c. - åtminstone i mitt egna tycke.
Det finns undantag där artister kommer undan med sin övertydlighet dock. Kanske handlar det mest om hur man förhåller sig till artisten eller konstnären ifråga? För om man är ett fan så kan man ha överseende med vad som helst. Är man motsatsen så irriterar man sig extra mycket på långa försnack kring en låts betydelse och bakgrundshistoria. Jag tycker att om man nu så himla gärna vill bli förstådd på ett visst sätt - skriv en jävla bok om saken, så alla vi andra som bara vill lyssna på den schysta musiken, eller som själva vill få tolka fritt och lägga in egen personlig innebörd, kan få njuta ifred!
Bland självutnämnda och erkända trubadurer tycks försnacket höra till trubadurskapet. Jag tycker själv det blir skitnödigt och att trubadurerna tar sig själva på alldeles för stort allvar, alternativt att de försöker fylla ut alldeles för få bra låtar på repetoaren med dösnack. Men som sagt - älskar man artisten ifråga så njuter man istället. Håkan Hellström får gärna snacka på uppe på scenen, för jag tycker om hans tankar. Men jag har ändå till syvende og sist betalat för musiken, inte för en massa prat. Så det gäller verkligen att som artist balansera det hela rätt.
Ett konkret konstnärsfall stötte jag förresten på i min sommarkurs. En kille hade målat en tavla och skrivit en jättelång dikt som hängde på tavlan och liksom förklarade tavlan in i minsta detalj. Det var en väldigt personlig dikt. Men större delen av klassen blev störda utav det faktum att tavelmålaren ägnade runt haltimman åt att skriva alla på näsan om hans egna, personliga, trasiga känsloliv, genom dikten (varje redovisning fick vara 20 min cirka- hans var runt 40-50min). Så fokuset på tavlan försvann. Hans tavla var intressant. Men redovisningen hade inte behövt ta mer än fem minuter om han inte varit så kåt på att bli förstådd och få bekräftelse för sitt beskrivande utav sin svarta ångest. Jag skriver om ångest i mina dikter också - helt sant. Men huruvida folk förstår det jag skriver eller inte skiter jag i så länge de tycker det är intressant, engagerande, roligt eller fint skrivet.
Personligen brydde jag mig ingenting om dikten (även om den i normala fall hade intresserat mig), för det var tavlan som var intressant i sammanhanget, det var denna som var det egentliga konstprojektet. Visst ackompanjerade dikten tavlan. Och i den bästa av världar så hade båda delar förstärkt varandra. Men här blev dikten bara störande.
Vilket påminner mig om att jag gjort ungefär samma sak. Emellanåt publicerar jag dikter och låter ett självtaget foto eller en bild ackompanjera. Men fotot behöver inte ha mer än symbolisk anknytning till ett enskilt ord i dikten. Fotot behöver inte ens ha någon relevans, utan bara vara ett mind fuck, ett falskt spår. Det är liksom upp till betraktaren att avgöra om jag kommer undan med det jag gör eller ej. Men jag får aldrig någon konstruktiv kritk,och då är det svårt att avgöra. Men jag tycker inte att det jag gör är riktigt samma sak som den här killen gjorde heller. För jag skriver ofta i metaforer och blir därmed mer eller mindre abstrakt. Det är i allafall min ambition. Att behålla viss mystik. Att låta läsaren fantisera själv, eller liksom klura på/ut vad jag menar.
Jag anser att en abstrakt tavlas syfte är just att förbli abstrakt. Därför förstör en dikt mer än den expanderar upplevelsen.
Om någon frågar mig vad jag menade i en dikt så kan jag berätta det. Men det är inte lika tillfredställande som när någon själv tolkar och berättar hur denne tolkar alstret. Men mest av allt så är det tillfredställande med positiv kritk som man bara kan suga i sig rakt av.
Den som tolkar det som att jag nu bashat ej namngivna artister och konstnärer samtidigt som jag täckt över mina egna tillkortakommanden, har rätt att tolka det så. Jag säger inte att det är varken en korrekt eller fel analys. Jag kan säga att jag är stolt över det jag gör och kan stå för det till 100%. Men samtidigt är jag väldigt känslig. Men ingen kan ta ifrån mig det jag gör. Låter man andra göra det så tillåter man sig förminskas. Och det ska de som känner sig träffade utav det jag nu skrivit om också tänka på. Att det just handlar om tycke och smak. Ingen har mer rätt än någon annan här. Men kanske det råder ett koncensus. Vad vet jag. Men. Så här tycker jag. Vad tycker ni som läser?
/Cassow
