]8o.. Cassows skogsglänta ..o8[

Om lite mindre än 16 timmar så sitter jag i gott sällskap inne i en maffig biograf, på bästa tänkbara sittplats, och njuter till den milda grad att jag får ståpäls och hamnar i euforiskt tillstånd, med ett leende som går från ena örat till det andra. I allafall är det vad jag hoppas och tror. Om det blir den sorts magi som jag hoppas på - om det blir som med LOTR-trilogin, så kommer jag fälla glädjetårar över att äntligen få se några av mina barndomshjältar 'livs' levande och perfekt porträtterade på vita duken. Mina förväntningar är skyhöga. Fallet kommer att bli hårt om filmen inte infriar efter alla lyriska recensioner jag läst ute på nätet, både från kritiker och vanligt folk.

Har haft den här på hjärnan de senaste dagarna. Vet inte var den dök upp ifrån, men kanske jag kan få den ur skallen  på det här sättet. Eller inte. :P Får väl kolla på filmen igen snart. Var säkert 10 år sen sist.  

Bli inte förvånad efter att ha sett den här filmen, om du känner att du sett precis allt i filmen förut, i en annan Exorcismfilm.


Jag har aldrig riktigt förstått tjusningen med den subgenre till skräckfilmer som Exorcism/besatthetsfilmer utgör. Nu har jag visserligen inte sett fler än en handfull eller två, men det är ändå fullt tillräckligt många för att jag ska tycka mig kunna urskilja ett återkommande, förutsägbart mönster - eller ett kanske mer passande ordval i detta sammanhang: dogm. De tio gyllene grundreglerna äro:

1.) En inledande text som lyder "Denna film är är baserad på/inspirerad utav verkliga händelser". Just det. VERKLIGA. Bull*host!*shit*host!*.

2.) Det är av någon anledning i 9 av 10 fall kvinnor som blir besatta. (Kan vi ana ett underliggande genusbudskap från Vatikanen här?)

3.) Om den besatta kvinnan är gravid så är det minst 50% trolighet att det är hennes egna far som har förgripit sig på henne. Den andra möjligheten är att hon helt enkelt är en lösaktig syndare.

4.) Det ofödda eller födda barnet är antingen djävulen eller djävulens avkomma.

5.) Filmen innehåller med stor sannolikhet den uttjatade frasen: "Djävulens största trick var att lura människorna att han inte existerar".

6.) Den besatta personen pratar främmande språk som hon/han inte behärskar (alternativt talar i tungor), med en mörk basröst som inte är personens egna. Dessutom vet den besatte personen saker om Exorcisten som den besatte omöjligen kan veta (wow).

7.) Han/hon svär som en borstbindare och spottar fräsandes ur sig snuskiga, vulgöra saker (såsom FUCK, COCK, CUNT) som får öronen att trilla av på katoliker.

8.) Den besatte kan inte styra över sina egna kropp och vrider huvudet mellan 180 och 360 grader, eller krälar på alla fyra.

9.) Filmen innehåller icke troende, eller tvivlande, vilka självklart råkar illa ut (Det gör förvisso de som är troende också, men kanske inte i lika stor utsträckning). Senare under filmen så blir tvivlaren en troende, och tron räddar han/henne från djävulen eller demonen. 

10.) Filmens underliggande, oftast inte allt för subtila moralkaka/budskap är att alla icke troende kommer brinna i helvetet en dag som de syndare de är. Eller så kan de bli troende och botgöra. Klassisk katolsk skrämselpropaganda.

-----------------------------------------------------------------------------------

Så, om man nu vet att detta är exakt vad man kommer få se i en Exorcismfilm, så undrar jag bara en sak: vari ligger nöjet i att se dessa filmer? Är just förutsägbarheten det som lockar den, presumtivt, huvusakligen kristna målgruppen? Är det lite kittlande att få se otroende eller kättare stryka med kanske? Eller behöver katolikerna en ny exorcism-film på årlig basis för att inte liksom glömma bort att de ska vara renlärliga katoliker (till skillnad från de många katolska präster som förgriper sig på korgossar) för att inte förledas av djävulen och därmed inkassera fribiljett till helvetet? Är det dessa argument utöver Hollywoods eviga pengatörst som motiverar till alla dessa kloner på ursprungliga The Excorsist? Ja fan vet...


/Cassow 

Har köpt denna på bluray. Men tvekar lite inför att se den, och få veta exakt hur grymt människan behandlar naturens finaste... :-/

Underbart genial film, med en hel del Truman Show-vibbar...

Jag måste ha missat något, för så här avancerade robotar såg jag inte till 2005. Inte heller 2011. I vanlig ordning så är Hollywoods visionärer antingen alldeles för optimistiska när det gäller teknik, eller raka motsatsen. I detta fallet det förstnämnda.


Kombon Robin Williams och Sam Neil (båda eminenta skådespelare) plus sci-fi-tema med existensiella frågeställningar, var mer än tillräckligt för att väcka mitt intresse redan när denna filmen släpptes 1999, men av någon outgrundlig anledning så har jag inte fått sett den - förrens ikväll.

...

Trailern för Bicentennial Man gör verkligen inte filmen rättvisa. Det verkar som att de flesta kritiker inte fattade filmen, inte ville förstå den, eller rent utav nöjde sig med att enbart se trailern, för att sedan direkt avfärda filmen som pretentiös, trist, själ- och hjärtlös sci-fi. Inget kunde vara mer fel.

Visst, för mainstreampubliken som associerar sci-fi med lasersvärd á la Star Wars, eller thrillers i stil med Minority Report, kanske denna lågmälda och långsamma historia är ett sömnpiller. För Bicentennial Man tar god tid på sig att veckla ut sig. Det handlar dels om framtidsvisioner, om frågor kring vad som definierar mänsklighet, eller huruvida evigt liv är något eftersträvansvärt. Heavy stuff.


Liksom Steven Spielbergs A.I som kom ut 2001 så är Bicentennial Man en futuristisk "Pinnochio-saga", om androider som blir självmedvetna, och som gör allt de kan för att efterlikna människan, bli sedda, älskade och accepterade. Gillar man A.I så är chansen alltså rätt god att man också gillar BM. Men det vore orättvist att jämföra eller att höja upp den ene över den andre då jag sett A.I kanske bortåt 5 gånger, medan jag bara har sett BM en gång. Vad jag dock kan säga är att båda filmerna är väldigt vackra, gripande och tänkvärda filmupplevelser, samt att båda har riktigt fina soundtrack (John Williams för A.I och James Horner för BM).


Gillar man tänkvärda filosofiska filmer, sci-fi-genren eller Robin Williams och/eller Sam Neil så tycker jag man ska ta en närmare titt på Bicentennial Man.


/Cassow

Vackraste filmscenen i filmhsitorien. Jag skulle kunna skriva en essä om den - lätt. Den som aldrig sett denna film har missat ett fantastiskt stycke filmhistoria. Den som HAR sett den och inte förstått dess budskap, djup, skönhet och storhet, och som avfärdat den som skräp, har inte fattat ett jävla skit om filmkonst, eller om livet i sig överhuvudtaget, för den delen. OK, man ska inte behöva nå filosofiska insikter genom en film - life is obviously the best teacher most of the time, men så radikal känner jag mig idag. Aningen känslostyrd och inte helt politiskt korrekt. :P

/Cassow

ON TIME from Bianca Bodmer on Vimeo.