Ett steg närmare 'Gattaca'
Läser detta med blandade känslor. I den bästa av världar är det en positiv nyhet för autismcommunityt, som kan leda till tidiga, riktade stödinsatser för den med autism. I den sämsta är det ett steg närmre mot att på sikt utrota autister. Jag behöver inte bli botad, för jag är inte sjuk. Jag är bara annorlunda - ett störande inslag i vetenskapens rasbiologiska, rent nazistiska strävan efter att rena genpolen på sikt, och göra alla likadana.
Vill vi verkligen ha en värld som den i Gattaca? Kan vi överhuvudtaget undvika det i vår ständiga befängda strävan efter att bota alla sjukdomar, defekter, hindra åldrande e.t.c. - bli en 'perfekt' ras?
Vill vi verkligen ha en värld som den i Gattaca? Kan vi överhuvudtaget undvika det i vår ständiga befängda strävan efter att bota alla sjukdomar, defekter, hindra åldrande e.t.c. - bli en 'perfekt' ras?
Vacker sångfågel
Verklighetens "Lisbeth Sallander"-fall. Och verkligheten överträffar dikten.
Jag finner inte ord för den ilska, sorg, maktlöshet och uppgivenhet jag känner efter att ha läst detta...
You raise me up, so I can stand on mountains
Jag tycker väldigt mycket om den här låten. Josh Groban har en gudomlig röst, och lyriken har ett så himla starkt och vackert budskap. Det är precis så här jag ser på kärleken, oavsett om den kommer i skepnaden av vänskap, eller i en relation.
I'll be there to find you
Sångpedagog hade kanske varit något...
Jag hatar att jag inte är lika bra på att sjunga som när jag var yngre, och jag hatar att jag inte kommer åt de ljusa toner jag kom åt förr. Så sjukt frustrerande! Kan ju bero på att jag inte håller min sångröst i trim, att jag sjunger för sällan, och att jag inte vågar ge full hals i min lägenhet p.g.a. grannarna. Det kan också vara så att mina stämband förändrats och blivit mörkare sedan övre tonåren. Dock är rösten riktigt bra vissa dagar, men helt skit andra. Tycker inte att det ska vara sån diskrepans.
Hade jag haft råd så hade jag gått till en sångpedagog av och till...
Krax, krax
/C
Hade jag haft råd så hade jag gått till en sångpedagog av och till...
Krax, krax
/C
Trasdocks-nostalgi
Trasdockor och porslinsdockor
Att bli kallad "trasig"
av oskuldens folk
kan likställas vid
att någon läst baksidan
på en pocket
och utifrån denna
tror sig vara kapabel
att skriva ett referat
eller en djupanalys
Vilken idiot som helst
kan skriva en recension
men det betyder inte
att boken är läst
eller att den som läst
har förstått bokens innehåll,
budskap eller dess karaktärsgalleri
Det finns dem som är verkligt "trasiga"
som dränker sina känslor
med alkohol och annat gift
och dem som faktiskt dränker sig
Den du uppfattar som "trasig"
kanske har blåmärken
läkta sår och synliga ärr
Men den som faller
för ord, slag, sparkar och intolerans
och som ändå reser sig upp igen
gång på gång
är inte trasig
utan en naggad "kämpe"
"Trasiga" ting
lappar inte ihop och lagar sig själva
"Trasigt" förblir liggandes
utslaget och oförmöget
utan hopp och livsglöd
Må de oskuldsfulla en dag
lära sig skillnaden
respektera den
och i all ödmjukhet
rikta vattenstämpeln
mot sin egna blankpolerade porslinshjässa
och trycka dit
"erfarenhetslöst skyltexemplar"
"erfarenhetslöst skyltexemplar"
/Cassow
Ny design på bloggen på g...
Den nya headern är ett första steg mot en mer stilren design. Orkar inte lalla i Photoshop mer nu, eller koda för den delen. Fortsätter kanske senare idag, eller under helgen.
/C
/C
Bästa och vackraste end credits theme - ever
Filmen i sig hör till en av mina absoluta all time favorites. Roman Polanski är kung.
