Rösta på Piratpartiet i EU-valet om du värnar om din frihet och integritet på Internet!
Läs den senaste ledarkrönikan från Sveriges i särklass mest klarsynta journalist. Isobel Hadley-Kamptz är min journalistiska hjältinna och förebild.
Att inte lägga en röst på Piratpartiet i EU-valet är som att sticka huvudet i sanden, och välsigna att vår regering i samspel med europaparlamentet fortsätter montera ner våra medborgerliga rättigheter och integritet steg för steg på statlig och europeisk nivå.
Givetvis kan ni av gammal invand tradition rösta på det parti som ni delar mest värdegrunder eller ideologi med.
Själv klassar jag mig som grön socialliberal. Jag står politiskt sett mellan Miljöpartiet, Centern och Folkpartiet. Men alla riksdagssittande partier är fastcementerade i den gamla blockpolitiken, så en röst på någon av dem skulle i praktiken inte bidra till någon förändring alls i när det gäller integritetsfrågor (det bevisade FRA-lagens genomdrivning i somras med all oönskad tydlighet). Miljöpartiet sitter i knäet på socialdemokraterna som vill skapa det övervakande Bodströmssamhället (oavsett vad de säger de lögnhalsarna - de skapade FRA-lagen som i praktiken är åsiktsregistrering/övervakning á la IB-affären all over again - bara mer omfattande), och Centern och Folkpartiet är nickedockor till Moderaterna som drev igenom både FRA och IPRED. Här och nu filar regeringen på datalagringsdirektivet. Riksdagspartierna har inte gjort ett skit för att stoppa dessa idiotiska lagar - de är FÖR lagarnas införande. So either way you vote you're fucked for life.
Inom EU-parlamentet lobbar man nu för ett genomdrivande av ACTA-lagen som vill ge tullen i varje land rätten att genomsöka din mobil, ipod, dator etc efter illegal musik eller film. EU-parlamentet försökte även nyligen driva igenom Telekompaketet, en lag som i praktiken innebär att bredbandsoperatörerna kan stänga av användare som laddat ner endast ett par filer illegalt (upp emot ett år, och de får fortsätta betala abonnemanget!). Därutöver kan de komma att dela upp Internet så det blir som kabel-tv-abonnemang, vilket innebär att vi inte längre kommer kunna prata med vem vi vill eftersom vi kanske kommer ha olika abonnemang. Denna lag kan fortfarande komma att röstas igenom. Det är endast enskilda modiga EU-politiker som vågat stå för sina värderingar och som pushats på utav en protesterande allmänhet som lyckats stoppa lagar som denna temporärt.
Vi behöver fler som kämpar för våra medborgerliga rättigheter i EU, och därför återstår bara att rösta på det s.k. enfrågepartiet Piratpartiet. Jag skiter i om de _bara_ kämpar för en eller ett par frågor. Det är ALLAS VÅR FRIHET och INTEGRITET det handlar om! Vilka frågor är viktigare än dem? Hjälp till och förändra världen till det bättre, för detta är kanske vår enda chans på längre sikt. Vi går mot en värld där allting vi gör övervakas, registreras och lagras digitalt. En dag kan det komma att användas emot oss, när vi sitter med åsikter som går emot politikernas. Vill vi ha ett Minority Report-samhälle, eller som i V for Vendetta? NEJ det vill vi fanimej inte. Så jag vädjar till er - se bortom era politiska rötter, som ändå inte kommer göra något för er i vår generations viktigaste samtidsfråga - och rösta istället på Piratpartiet. Ligg inte på sofflocket och muttra att ni inte kan förändra någonting för det är inte sant. Att inte rösta är att godkänna att politikerna får lov till att ta våra grundläggande rättigheter ifrån oss. Låt dem inte göra det! Värna om vår demokrati och rösta!
Jag avslutar med världens kanske viktigaste citat någonsin.
"When the Nazis came for the communists,
I remained silent;
I was not a communist.
When they locked up the social democrats,
I remained silent;
I was not a social democrat.
When they came for the trade unionists,
I did not speak out;
I was not a trade unionist.
When they came for the Jews,
I remained silent;
I wasn't a Jew.
When they came for me,
there was no one left to speak out"
...Och så ett tänkvärt klipp.
Låt inte de sittande röstboskapspolitikerna förverkliga George Orwells 1984!
/Cassow
Läs även andra bloggares åsikter om Europaparlamentsvalet, Piratpartiet, rösta, Isobel Hadley Kamptz, 1984, Bodströmsamhället, IPRED, FRA,
Att inte lägga en röst på Piratpartiet i EU-valet är som att sticka huvudet i sanden, och välsigna att vår regering i samspel med europaparlamentet fortsätter montera ner våra medborgerliga rättigheter och integritet steg för steg på statlig och europeisk nivå.
Givetvis kan ni av gammal invand tradition rösta på det parti som ni delar mest värdegrunder eller ideologi med.
Själv klassar jag mig som grön socialliberal. Jag står politiskt sett mellan Miljöpartiet, Centern och Folkpartiet. Men alla riksdagssittande partier är fastcementerade i den gamla blockpolitiken, så en röst på någon av dem skulle i praktiken inte bidra till någon förändring alls i när det gäller integritetsfrågor (det bevisade FRA-lagens genomdrivning i somras med all oönskad tydlighet). Miljöpartiet sitter i knäet på socialdemokraterna som vill skapa det övervakande Bodströmssamhället (oavsett vad de säger de lögnhalsarna - de skapade FRA-lagen som i praktiken är åsiktsregistrering/övervakning á la IB-affären all over again - bara mer omfattande), och Centern och Folkpartiet är nickedockor till Moderaterna som drev igenom både FRA och IPRED. Här och nu filar regeringen på datalagringsdirektivet. Riksdagspartierna har inte gjort ett skit för att stoppa dessa idiotiska lagar - de är FÖR lagarnas införande. So either way you vote you're fucked for life.
Inom EU-parlamentet lobbar man nu för ett genomdrivande av ACTA-lagen som vill ge tullen i varje land rätten att genomsöka din mobil, ipod, dator etc efter illegal musik eller film. EU-parlamentet försökte även nyligen driva igenom Telekompaketet, en lag som i praktiken innebär att bredbandsoperatörerna kan stänga av användare som laddat ner endast ett par filer illegalt (upp emot ett år, och de får fortsätta betala abonnemanget!). Därutöver kan de komma att dela upp Internet så det blir som kabel-tv-abonnemang, vilket innebär att vi inte längre kommer kunna prata med vem vi vill eftersom vi kanske kommer ha olika abonnemang. Denna lag kan fortfarande komma att röstas igenom. Det är endast enskilda modiga EU-politiker som vågat stå för sina värderingar och som pushats på utav en protesterande allmänhet som lyckats stoppa lagar som denna temporärt.
Vi behöver fler som kämpar för våra medborgerliga rättigheter i EU, och därför återstår bara att rösta på det s.k. enfrågepartiet Piratpartiet. Jag skiter i om de _bara_ kämpar för en eller ett par frågor. Det är ALLAS VÅR FRIHET och INTEGRITET det handlar om! Vilka frågor är viktigare än dem? Hjälp till och förändra världen till det bättre, för detta är kanske vår enda chans på längre sikt. Vi går mot en värld där allting vi gör övervakas, registreras och lagras digitalt. En dag kan det komma att användas emot oss, när vi sitter med åsikter som går emot politikernas. Vill vi ha ett Minority Report-samhälle, eller som i V for Vendetta? NEJ det vill vi fanimej inte. Så jag vädjar till er - se bortom era politiska rötter, som ändå inte kommer göra något för er i vår generations viktigaste samtidsfråga - och rösta istället på Piratpartiet. Ligg inte på sofflocket och muttra att ni inte kan förändra någonting för det är inte sant. Att inte rösta är att godkänna att politikerna får lov till att ta våra grundläggande rättigheter ifrån oss. Låt dem inte göra det! Värna om vår demokrati och rösta!
Jag avslutar med världens kanske viktigaste citat någonsin.
"When the Nazis came for the communists,
I remained silent;
I was not a communist.
When they locked up the social democrats,
I remained silent;
I was not a social democrat.
When they came for the trade unionists,
I did not speak out;
I was not a trade unionist.
When they came for the Jews,
I remained silent;
I wasn't a Jew.
When they came for me,
there was no one left to speak out"
...Och så ett tänkvärt klipp.
Låt inte de sittande röstboskapspolitikerna förverkliga George Orwells 1984!
/Cassow
Läs även andra bloggares åsikter om Europaparlamentsvalet, Piratpartiet, rösta, Isobel Hadley Kamptz, 1984, Bodströmsamhället, IPRED, FRA,
Tell me a story Mr. Waits
Originalens original, whiskeyrösten bland whiskeyröster. King of the cool. The one and only - Tom Waits.
100% scennärvaro. Han trollbinder mig med sin sköna humor, otroliga karisma och inlevelse när han berättar sina originella stories.
/Cassow
100% scennärvaro. Han trollbinder mig med sin sköna humor, otroliga karisma och inlevelse när han berättar sina originella stories.
/Cassow
Påtagligt psykadelisk ljudatmosfär
Mästerligt, genialt - helt fucking utomjordiskt bra. Sån jäkla atmosfär. Take a trip. Set the controls for the heart of the sun.
/Cassow
Beck.
Here is the house + Sweetest Perfection
Magnifico.
/Cassow
Blue dress
The god of lyrics doing his stuff, vegas style.
/Cassow
Zombie...
-Braaaain....neeed brain.
- Nej du behöver gå och lägga dig och sova Claes. Att vara konstant vaken i 31 timmar är inte bra.
- Brrrraain?
- No brain for you untill you wake up. Sorry!
- Brain!
- ...
/C
Här kommer lyckan
I'll have whatever he's having!
/Cassow
Gåshud när Wallace får sin brud
En av de vackraste melodier som någonsin komponerats. Mitt hjärta vill hoppa ut ur bröstkorgen av alla varma känslor som denna melodi tar fram i mig.
/Cassow
Hollywoods mest rörande/romantiska/sorgliga filmer
Frånsett den för mig uppenbara vinnaren The Notebook har jag inte rangordnat filmerna nedan. Kanske blir en mer fullständig och argumenterande lista en annan gång. Med all säkerhet missar jag en hel del filmer här och nu.
En personlig favorit. Får mig att fälla tårar varje gång. Får mig att tro att ingenting är omöjligt när det gäller kärleken. Det är en verkligt fin film.
Denna är fin också...blir alltid lika glad när jag ser den.
Alternativ Tristan & Isolde video.
Bigger, stronger
Veckokrönika v.19 - En skoltung vecka med ett antal ljusglimtar
Måndag 4/5:
Frånsett min förmiddagsjogg med Martin och middag hos mormor runt 16, så spenderar jag mer eller mindre hela dagen med att skriva på min essä. Klockan tre på natten vinner till slut insikten om att essäämnet "Domedagsprofetior i media genom historien" är helflummigt och (möjligen) skulle fungera bättre i en uppsats där jag haft åtminstone en månad på mig att samla material. Jag sitter sedan med mitt nya (fortfarande hemliga) ämne fram tills 12.00 på tisdagsmorgonen - två timmar efter deadline (det är okej - många andra gör likadant).
Essän blev klar till kanske 55%. Det är helt okej eftersom essän inte måste vara fullständigt färdig förrän 19:e maj.
Tisdag 5/5:
Efter essäskrivningens 24-timmarsmaraton kunde jag ändå inte somna förrän runt 16.00. Sov sedan tills halv tolv på kvällen. Läser mail om att det är gruppmöte för den andra kursen (Medieintegration) nästa morgon 9.30. Jag är uppe tills 03.00...
Onsdag 6/5:
Kommer upp 08.00. Gruppmötet och gruppens första handledningstillfälle blir lite av en kalldusch när det framgår att alla andra grupper har mellan 4-6 medlemmar, medan min grupp består av två, kanske tre. Grupparbetet går ut på att skapa en applikation/ett program/gadget med ett gränssnitt genom ett nytt, omständigt (och för mig fullkomligt ointressant) programmeringsspråk. Att såväl jag som Anna där och då kunde typ noll och ingenting om detta programmeringsspråk gjorde ju inte direkt saken bättre. Nåväl.
Vi satte oss ner och började brainstorma med idéer. Efter cirka två timmars diskussion och skissande så kändes det mycket bättre. Den idé som utformades var att vi ska skapa en air-applikation (typ ett litet oberoende program så som gadgets/widgets i webbläsare eller t.ex. i Windows) som i åtminstone teorin ska ligga på Trollhättans hemsida. Applikationens syfte är att synliggöra lokala band i Trollhättan - bidra med information om artisten eller banden, visa en slags turnékalender, ljudklipp och/eller hela låtar, och möjliggöra bokning av konserter. Mycket som en myspace-sida, fast snyggare och fokuserat på Trollhättans lokala artister helt enkelt.
För omväxlings skull åt jag faktiskt inte hemma på lunchrasten, utan jag gick istället och lunchade ihop med Anna. Vi åt på en Tex-mex-lunchställe/restaurang och båda beställde varsin Tacos-tallrik. Vi satt och åt och pratade till runt halv två. Det var trevligt och intressant.
Efter lunchen välsignades vi med en tredje gruppmedlem, en kille som visade sig vara riktigt duktig på att koda i programmet Flex. Utsikterna för grupparbetet förbättrades med ens med ett par 100 procent. Innan skoldagen var över så bestämdes det att vi inför morgonen skulle göra var sin mockup på hur gränssnittet skulle kunna se ut för de olika sidorna i programmet, samt att jag skulle börja sätta mig in i Flex. När jag väl kom hem visade det sig dock snart att jag inte hade Flex i min Adobe Master Collection-samling som jag trott. När jag sedan laddat ner den free trial version av programmet som finns på Adobes hemsida, så kunde inte programmet installeras. Oerhört frustrerande! Så jag fokuserade istället på att rita upp mockup'en.
Efter 5 timmars non-stop ritande gick det upp för mig att det jag ritat är alldeles för stilistiskt och kitschigt, och att jag liksom helt utgått från min tecknarstil på min portfolio/hemsida. Det skulle kunna bli snyggt i slutändan, men poängen med ett gränssnitt är ju faktiskt att det ska tilltala majoriteten, inte minoriteten. Det kändes tungt att ha lagt ner tid på något som jag inte alls blivit nöjd med, och som inte tilltalade gruppen nästkommande dag, men jag får skylla mig själv för att jag inte tänkte outside the box.
Torsdag 7/5:
En bitvis väldigt frustrerande dag. Först var det det där med mockupen. Sedan fick jag spendera en hel skoldag på att få det där förbannade jävla Flex-programmet att lyckas installeras på min laptop. Det var egentligen jättelätt, men tack vare diverse tekniska komplikationer, och min gamla sega laptop i kombination med skolans värdelösa trådlösa nätverk, så tog det ändå jättelång tid. Till sist segrade min envishet dock.
Efter skolan tog jag en tripp hem till mormor och åt falukorv och stuvade mackaroner. Orkar aldrig stanna någon längre stund där numera. En eller ett par timmar max. När jag kom hem så stack jag ut och sprang. Det gick som ni redan vet, riktigt bra. :)
Fredag 8/5:
En dag som var tänkt att spenderas på hemstudier utvecklades till något helt annat. Go figure. Jag vaknade runt 10-snåret. Åt havregrynsgröt till frukost. Min nya frukostdiet har visat sig göra underverk för min generella kosthållning och ork till att prestera. Jag har under den gångna veckan gått upp runt ett kilo. Efter de senaste veckornas joggande har äntligen min kropp börjat kräva mer i magen. Gröten tycks öka min aptit väldigt samtidigt som den också tycks binda all övrig näring jag får i mig. Jag äter inte gröt riktigt varje dag - det skulle bli lite trist. För att göra gröten ännu lite godare så har jag förutom kanel och socker även börjat blanda i 1-2 teskedar o'boy/kakaopulver. Faktiskt tillför det en hel del.
Mitt hemmastuderande blev istället till storstäd i lägenheten. Lekte rörmockare a la Super Mario och ägnade 30-60min åt att rensa ut skitäckligt, blågrått slem ur röret under handfatet, eftersom vattnet på senaste tiden tagit evigheter på sig att rinna ner. Det var minst 2 år av samlat gammalt snusk som geggat fast. Nu rinner det perfekt! Jag är riktigt stolt.
Kvällen blev inte särskilt upphetsande. Slökollade på TV och lade alldeles för många partin patience (Kungen - jag kan vinna typ 99% av alla omgångar i sömnen numera). Somnade runt 02.30 efter att ha sett klart på City Slickers - en 80-talsdoftande guilty pleasure- westernfilm från 1991.
Förra gången jag såg City Slickers var när jag var 10år. Familjen var hemmabjuden till en av mammas dagmamme-arbetskamrater, och jag såg filmen tillsammans med dottern Therese (tillika klasskamrat till mig), som jag var himla förälskad i under större delen av mellanstadiet. På skoldiskona var det alltid henne jag bjöd upp när det var dags för tryckare. Men aldrig hände någonting mer än det. En jul gav jag henne en ljushållare som jag gjort i träslöjden i julklapp, men något mer än "tack" blev det inte. Therese var antingen otroligt blyg eller så var hon inte minsta intresserad av mig. Våra familjer träffades privat ett par tre gånger, och varje gång var det lika hopplöst att kommunicera med henne. Jag beundrade henne oerhört. Hon var väldigt flitig i skolan och intelligent. Och trots att hon bar glasögon (precis som jag!) så var hon väldigt söt.
Den kvällen då vi såg City Slickers så låg Therese i sin säng och kollade medan jag satt på sängkanten. Vi växlade inte många ord, om ens några alls. Efter en stund kunde jag höra snarkningar bakom min rygg. Jag tog tillfället i akt till att sätta mig vid hennes sida och beundra hennes fridfulla ansikte. Jag minns att mitt hjärta slog hårt och skenade som en travhäst, och att jag funderade på om jag skulle våga kyssa henne lätt på munnen där hon låg. Detta var trots allt min chans. Kanske min enda. Men den tanken släppte jag när hon i nästa stund släppte en utdragen, våt, äggluktsfjärt, för att sedan snarka vidare. HINT TAKEN miss cinderella! Jag satte mig återigen på min plats och kollade färdigt på filmen (Ibland kunde jag höra henne mumla saker i sömnen). Therese blev med tiden bara en i raden utav tjejer som under min skoltid placerades in i facket - "obesvarad kärlek", och min första kyss dröjde ända tills jag fyllt 17 år.
Vad kan man säga om City Slickers då? Ja inte mycket. Billy Crystal är så där ärtigt käck och rapp i käften som han alltid är. Om han varit en disneyfigur så hade han varit Mickey Mouse utan tvekan. Tydligen fick birollsinnehavaren Jack Palance (who?) en Oscar för sin roll i den filmen. Makes sense eftersom han var filmens höjdpunkt...
Lördag 9/5:
Vaknade av morgonsolen vid 6, som jag gjort på sistone. Det sjuka är att jag känner mig utvilad (och HUNGRIG) varje gång oavsett hur lite jag sovit. Men den här gången lyckades jag faktiskt somna om, efter att först ha hängt ett stort marinblått lakan över gardinerna, och en skål kräm. Kom upp på riktigt vid 08.30. Stack ut och handlade på Lidl med mormor vid 11. Hemma igen så började jag kolla på ett mycket lockande erbjudande om studentlägenhet, som jag tycker är nästan för bra för att kunna säga nej till. Återstår dock att se om någon annan hinner före mig...
14.30- någonting stack jag ut och sprang med Anders. 7km på en timme cirka. :)
Efter springet så belönade vi oss med att köpa glass. Efter det så blev det hemlagat. Jag stekte upp falukorv (ja jag var sugen på det igen trots att jag åt det hos mormor - har innan denna veckan inte ätit det på säkert 6 månader) och Anders skötte disken efteråt. Jag måste lyckats bra för han åt två portioner med en aptit jag inte sett honom ha på år och dagar. Samtidigt som vi åt så såg vi på Le pacte des loups, som visade sig vara en riktigt originell fransk pärla, väl värd sin plats i min filmsamling. Anders fick gå hem tidigare än vanligt, runt 23. Jag var helt slut efter den långa dagen (med bara 5½timmars sömn natten innan) och somnade på runt fem sekunder.
Söndag 10/5:
Alltid lika sega söndag. Vaknade runt 10.00. Har surfat runt planlöst ett antal timmar. Åt frukost vid 12. Är tänkt att jag ska plugga hela eftermiddagen idag fram tills 20.00 ikväll då jag ska gå på bio med Anders och se nya Star Trek. Med tanke på att den har 8,6 i snitt på imdb så är jag fullt beredd att ge den en chans trots att jag inte är någon Trekie. Ska försöka skriva en recension när jag kommer hem, eller under veckan (jag vill även få skrivit en recension på Wolverine som jag såg förra söndagen). Men det är mycket i skolan nu de sista veckorna. Det är mycket saker som jag vill göra men som jag inte hinner med just nu. Ett väldigt försenat paket behöver skickas iväg exempelvis. Men jag vill få tid till att skriva ett brev till det också.
Nä nu måste jag sluta skriva. Mormor kommer komma förbi någon gång under dagen med en HEL gudomlig hallonpaj (alldeles för mycket att äta upp ensam)!!! Utropstecken upphöjt i 10!!!! Det vattnas redan i munnen på mig... Ha en fin söndag go' vänner!
/Cassow
Frånsett min förmiddagsjogg med Martin och middag hos mormor runt 16, så spenderar jag mer eller mindre hela dagen med att skriva på min essä. Klockan tre på natten vinner till slut insikten om att essäämnet "Domedagsprofetior i media genom historien" är helflummigt och (möjligen) skulle fungera bättre i en uppsats där jag haft åtminstone en månad på mig att samla material. Jag sitter sedan med mitt nya (fortfarande hemliga) ämne fram tills 12.00 på tisdagsmorgonen - två timmar efter deadline (det är okej - många andra gör likadant).
Essän blev klar till kanske 55%. Det är helt okej eftersom essän inte måste vara fullständigt färdig förrän 19:e maj.
Tisdag 5/5:
Efter essäskrivningens 24-timmarsmaraton kunde jag ändå inte somna förrän runt 16.00. Sov sedan tills halv tolv på kvällen. Läser mail om att det är gruppmöte för den andra kursen (Medieintegration) nästa morgon 9.30. Jag är uppe tills 03.00...
Onsdag 6/5:
Kommer upp 08.00. Gruppmötet och gruppens första handledningstillfälle blir lite av en kalldusch när det framgår att alla andra grupper har mellan 4-6 medlemmar, medan min grupp består av två, kanske tre. Grupparbetet går ut på att skapa en applikation/ett program/gadget med ett gränssnitt genom ett nytt, omständigt (och för mig fullkomligt ointressant) programmeringsspråk. Att såväl jag som Anna där och då kunde typ noll och ingenting om detta programmeringsspråk gjorde ju inte direkt saken bättre. Nåväl.
Vi satte oss ner och började brainstorma med idéer. Efter cirka två timmars diskussion och skissande så kändes det mycket bättre. Den idé som utformades var att vi ska skapa en air-applikation (typ ett litet oberoende program så som gadgets/widgets i webbläsare eller t.ex. i Windows) som i åtminstone teorin ska ligga på Trollhättans hemsida. Applikationens syfte är att synliggöra lokala band i Trollhättan - bidra med information om artisten eller banden, visa en slags turnékalender, ljudklipp och/eller hela låtar, och möjliggöra bokning av konserter. Mycket som en myspace-sida, fast snyggare och fokuserat på Trollhättans lokala artister helt enkelt.
För omväxlings skull åt jag faktiskt inte hemma på lunchrasten, utan jag gick istället och lunchade ihop med Anna. Vi åt på en Tex-mex-lunchställe/restaurang och båda beställde varsin Tacos-tallrik. Vi satt och åt och pratade till runt halv två. Det var trevligt och intressant.
Efter lunchen välsignades vi med en tredje gruppmedlem, en kille som visade sig vara riktigt duktig på att koda i programmet Flex. Utsikterna för grupparbetet förbättrades med ens med ett par 100 procent. Innan skoldagen var över så bestämdes det att vi inför morgonen skulle göra var sin mockup på hur gränssnittet skulle kunna se ut för de olika sidorna i programmet, samt att jag skulle börja sätta mig in i Flex. När jag väl kom hem visade det sig dock snart att jag inte hade Flex i min Adobe Master Collection-samling som jag trott. När jag sedan laddat ner den free trial version av programmet som finns på Adobes hemsida, så kunde inte programmet installeras. Oerhört frustrerande! Så jag fokuserade istället på att rita upp mockup'en.
Efter 5 timmars non-stop ritande gick det upp för mig att det jag ritat är alldeles för stilistiskt och kitschigt, och att jag liksom helt utgått från min tecknarstil på min portfolio/hemsida. Det skulle kunna bli snyggt i slutändan, men poängen med ett gränssnitt är ju faktiskt att det ska tilltala majoriteten, inte minoriteten. Det kändes tungt att ha lagt ner tid på något som jag inte alls blivit nöjd med, och som inte tilltalade gruppen nästkommande dag, men jag får skylla mig själv för att jag inte tänkte outside the box.
Torsdag 7/5:
En bitvis väldigt frustrerande dag. Först var det det där med mockupen. Sedan fick jag spendera en hel skoldag på att få det där förbannade jävla Flex-programmet att lyckas installeras på min laptop. Det var egentligen jättelätt, men tack vare diverse tekniska komplikationer, och min gamla sega laptop i kombination med skolans värdelösa trådlösa nätverk, så tog det ändå jättelång tid. Till sist segrade min envishet dock.
Efter skolan tog jag en tripp hem till mormor och åt falukorv och stuvade mackaroner. Orkar aldrig stanna någon längre stund där numera. En eller ett par timmar max. När jag kom hem så stack jag ut och sprang. Det gick som ni redan vet, riktigt bra. :)
Fredag 8/5:
En dag som var tänkt att spenderas på hemstudier utvecklades till något helt annat. Go figure. Jag vaknade runt 10-snåret. Åt havregrynsgröt till frukost. Min nya frukostdiet har visat sig göra underverk för min generella kosthållning och ork till att prestera. Jag har under den gångna veckan gått upp runt ett kilo. Efter de senaste veckornas joggande har äntligen min kropp börjat kräva mer i magen. Gröten tycks öka min aptit väldigt samtidigt som den också tycks binda all övrig näring jag får i mig. Jag äter inte gröt riktigt varje dag - det skulle bli lite trist. För att göra gröten ännu lite godare så har jag förutom kanel och socker även börjat blanda i 1-2 teskedar o'boy/kakaopulver. Faktiskt tillför det en hel del.
Mitt hemmastuderande blev istället till storstäd i lägenheten. Lekte rörmockare a la Super Mario och ägnade 30-60min åt att rensa ut skitäckligt, blågrått slem ur röret under handfatet, eftersom vattnet på senaste tiden tagit evigheter på sig att rinna ner. Det var minst 2 år av samlat gammalt snusk som geggat fast. Nu rinner det perfekt! Jag är riktigt stolt.
Efter detta lilla vardagsäventyr så blev det dammsugning, dammande, golvtvätt, disk och ommöblering. En smula rodnande fann jag två små souvenirer från mina och Ingunns eskapader, under städningen... :P Man kan lätt tro att jag inte städat på nära ett år. Det har jag absolut(!). Men tja, jag kanske inte städat just bakom elementet på typ ett år...jag tackar de högre makterna för att inte min mormor gjorde denna smått pinsamma upptäckt under någon av sina tvångshjälp-städningar (hon har inget liv på ålderns höst och vill desperat känna sig nyttig).
Jag får erkänna att jag var rätt trött efter städningen. Kanske berodde det på torsdagens jogg. I vilket fall så kändes det mer uttröttande än joggingen. Ommöbleringen blev riktigt bra. Har inga större möjligheter till variation eller experimenterande på mina minimala 21 kvadrat, men nu känns det i allafall mer rymligt, och ser snyggare ut.Kvällen blev inte särskilt upphetsande. Slökollade på TV och lade alldeles för många partin patience (Kungen - jag kan vinna typ 99% av alla omgångar i sömnen numera). Somnade runt 02.30 efter att ha sett klart på City Slickers - en 80-talsdoftande guilty pleasure- westernfilm från 1991.
Förra gången jag såg City Slickers var när jag var 10år. Familjen var hemmabjuden till en av mammas dagmamme-arbetskamrater, och jag såg filmen tillsammans med dottern Therese (tillika klasskamrat till mig), som jag var himla förälskad i under större delen av mellanstadiet. På skoldiskona var det alltid henne jag bjöd upp när det var dags för tryckare. Men aldrig hände någonting mer än det. En jul gav jag henne en ljushållare som jag gjort i träslöjden i julklapp, men något mer än "tack" blev det inte. Therese var antingen otroligt blyg eller så var hon inte minsta intresserad av mig. Våra familjer träffades privat ett par tre gånger, och varje gång var det lika hopplöst att kommunicera med henne. Jag beundrade henne oerhört. Hon var väldigt flitig i skolan och intelligent. Och trots att hon bar glasögon (precis som jag!) så var hon väldigt söt.
Den kvällen då vi såg City Slickers så låg Therese i sin säng och kollade medan jag satt på sängkanten. Vi växlade inte många ord, om ens några alls. Efter en stund kunde jag höra snarkningar bakom min rygg. Jag tog tillfället i akt till att sätta mig vid hennes sida och beundra hennes fridfulla ansikte. Jag minns att mitt hjärta slog hårt och skenade som en travhäst, och att jag funderade på om jag skulle våga kyssa henne lätt på munnen där hon låg. Detta var trots allt min chans. Kanske min enda. Men den tanken släppte jag när hon i nästa stund släppte en utdragen, våt, äggluktsfjärt, för att sedan snarka vidare. HINT TAKEN miss cinderella! Jag satte mig återigen på min plats och kollade färdigt på filmen (Ibland kunde jag höra henne mumla saker i sömnen). Therese blev med tiden bara en i raden utav tjejer som under min skoltid placerades in i facket - "obesvarad kärlek", och min första kyss dröjde ända tills jag fyllt 17 år.
Vad kan man säga om City Slickers då? Ja inte mycket. Billy Crystal är så där ärtigt käck och rapp i käften som han alltid är. Om han varit en disneyfigur så hade han varit Mickey Mouse utan tvekan. Tydligen fick birollsinnehavaren Jack Palance (who?) en Oscar för sin roll i den filmen. Makes sense eftersom han var filmens höjdpunkt...
Lördag 9/5:
Vaknade av morgonsolen vid 6, som jag gjort på sistone. Det sjuka är att jag känner mig utvilad (och HUNGRIG) varje gång oavsett hur lite jag sovit. Men den här gången lyckades jag faktiskt somna om, efter att först ha hängt ett stort marinblått lakan över gardinerna, och en skål kräm. Kom upp på riktigt vid 08.30. Stack ut och handlade på Lidl med mormor vid 11. Hemma igen så började jag kolla på ett mycket lockande erbjudande om studentlägenhet, som jag tycker är nästan för bra för att kunna säga nej till. Återstår dock att se om någon annan hinner före mig...
14.30- någonting stack jag ut och sprang med Anders. 7km på en timme cirka. :)
Efter springet så belönade vi oss med att köpa glass. Efter det så blev det hemlagat. Jag stekte upp falukorv (ja jag var sugen på det igen trots att jag åt det hos mormor - har innan denna veckan inte ätit det på säkert 6 månader) och Anders skötte disken efteråt. Jag måste lyckats bra för han åt två portioner med en aptit jag inte sett honom ha på år och dagar. Samtidigt som vi åt så såg vi på Le pacte des loups, som visade sig vara en riktigt originell fransk pärla, väl värd sin plats i min filmsamling. Anders fick gå hem tidigare än vanligt, runt 23. Jag var helt slut efter den långa dagen (med bara 5½timmars sömn natten innan) och somnade på runt fem sekunder.
Söndag 10/5:
Alltid lika sega söndag. Vaknade runt 10.00. Har surfat runt planlöst ett antal timmar. Åt frukost vid 12. Är tänkt att jag ska plugga hela eftermiddagen idag fram tills 20.00 ikväll då jag ska gå på bio med Anders och se nya Star Trek. Med tanke på att den har 8,6 i snitt på imdb så är jag fullt beredd att ge den en chans trots att jag inte är någon Trekie. Ska försöka skriva en recension när jag kommer hem, eller under veckan (jag vill även få skrivit en recension på Wolverine som jag såg förra söndagen). Men det är mycket i skolan nu de sista veckorna. Det är mycket saker som jag vill göra men som jag inte hinner med just nu. Ett väldigt försenat paket behöver skickas iväg exempelvis. Men jag vill få tid till att skriva ett brev till det också.
Nä nu måste jag sluta skriva. Mormor kommer komma förbi någon gång under dagen med en HEL gudomlig hallonpaj (alldeles för mycket att äta upp ensam)!!! Utropstecken upphöjt i 10!!!! Det vattnas redan i munnen på mig... Ha en fin söndag go' vänner!
/Cassow
Meep meep - wroooom!
Omg! Jag lyckades springa halvmilen utan att stanna en enda gång! Ny rekordtid med 5½ minuter! Shizzle! Tid:29 min 30 sek.
Hastighet: 05:53 min/km, 10,19 km/h. Jag är jävligt nöjd! Nu ska jag belöna mig med chips, vaniljepudding och film!
Y U M! I deserve a treat. :))
/Cassow
Hastighet: 05:53 min/km, 10,19 km/h. Jag är jävligt nöjd! Nu ska jag belöna mig med chips, vaniljepudding och film!
Y U M! I deserve a treat. :))
/Cassow
Meep meep - Da do run run run, da do run run
Dagens jogg tog jag tillsammans med Martin.Vi sprang en annan rutt idag. 5,52 km på 48 min. Det var vackert väder med svalkande vind och jag har med all säkerhet aldrig sprungit så långt som jag gjorde utan att stanna upp och intervallgå.
Hastigheten blev: 08:42 min/km eller 6,9 km/h. Ingen superhastighet. Jag drog med all säkerhet ner Martins fart. Men jag skyller på att det var varmt, att jag sovi dåligt, ätit för lite frukost, hade på mig ett linne under t-shirten som var onödigt och att vi sprang i terräng med mycket uppförsbackar...blablabla. De där 5,52km kändes mer som 7 eller nåt sånt. Jag är stolt trots allt. Uthålligheten blir helt klart bättre och bättre för varje gång jag joggar.
/Cassow
Hastigheten blev: 08:42 min/km eller 6,9 km/h. Ingen superhastighet. Jag drog med all säkerhet ner Martins fart. Men jag skyller på att det var varmt, att jag sovi dåligt, ätit för lite frukost, hade på mig ett linne under t-shirten som var onödigt och att vi sprang i terräng med mycket uppförsbackar...blablabla. De där 5,52km kändes mer som 7 eller nåt sånt. Jag är stolt trots allt. Uthålligheten blir helt klart bättre och bättre för varje gång jag joggar.
/Cassow
En knapptryckning
Läser denna artikel. Två personer som båda älskar varandra, men som inte når fram till varandra och inte ens får chans att försonas från sitt gräl. Otroligt tragiskt och sorgligt.
/Cassow
/Cassow
"Jag vaknade en morgon, från en dröm jag hade..."
Vaknade 6 någonting. Har sovit kanske 3 timmar totalt i natt. Har inte kunnat somna om så jag roade mig en stund med att ta lite egofoton. Om 1½ timme ska jag ut och jogga med Martin. Sedan ska jag gå en sväng till mormor och äta lunch, och sen ska jag skriva essä resten av dagen, kanske än tills kl 10.00 imorgon bitti då deadlinen är för första versionen av essän. Uj, hur ska jag orka? I'll tell you how - Jag SKA orka. Och det ska bli bra. Så är det bara! :)
Hoppas ni får en fin dag allesammans
/Cassow
Meep, meep - and I was gone
Dagens jogg var lite motig. Hade uppenbarligen inte hunnit smälta gröten fullt ut eftersom jag fick lite håll. Stannade dock bara till när klaffbron öppnade sig. Så fick andas ut i 2½ minuter. Imorgon förmiddag ska jag springa en vända med Martin. Hoppas jag är mer laddad då.
Sträcka: 3,41 km
Tid: 19min 30s
05:43 min/km
10,49 km/h
/Cassow
Sträcka: 3,41 km
Tid: 19min 30s
05:43 min/km
10,49 km/h
/Cassow
Recension: Reservation Road
Det kan sägas direkt: man blir inte gladare av att se denna film. Reservation Road (2007) är inte en film att gnaska snacks, glass eller godis till en fredagkväll. I allafall erfor jag det själv ikväll när jag såg filmen. Inte för att den är särskilt grafiskt störande egentligen, men för att det helt enkelt tar emot att äta när man ser en pojke bli ihjälkörd av en bil (även om man vet att det är fiktion). Kanske har jag bara för stor inlevelseförmåga - jag vet inte. Jag tappade aptiten. Jag tror dock att det är just den känslan regissören strävat efter - realism, olustkänsla och eftertanke. Det är en bra ambition.
Reservation Road är en sån där "what if" och "reflektera själv-what would you do?"-film. Filmen skildras ur två perspektiv. Dels ur den förkrossade familjen som förlorat sin son/bror, men också hit and run-föraren och dennes liv. Både offren såväl som 'förövaren' är lätta att känna empati för, så regissören har lyckas balansera de två motparterna väl.
På gott och ont underhåller inte filmen (och har nog heller inte för avsikt att göra detta) utan känns mer som en skickligt producerad, dålig-bilkörnings-konsekvenser-dokumentär/dramafilm. Jag börjar misstänka att Hollywood lobbar för att få igenom ett allmänt mobiltelefonsförbud i trafiken i USA (om det nu inte redan finns ett sådant - säkerligen finns det i vissa stater), med tanke på att Seven Pounds (2008) hade exakt samma mobiltelefon-i-bil-leder-till-trafikkrock-detalj. Ändå känns det inte som att filmen knäpper en på näsan varken med moraliserande eller högtravande soundtrack, vilket är tacksamt.
Joaquin Phoenix är väldigt övertygande som den hämndbesatte pappan som mist sin son (oerhört trist att Phoenix tänker lägga skådespeleriet på hyllan - det funderar btw Viggo Mortensen också på att göra). Porslinsdockan Jennifer Connelly låter sig typcastas för femtielfte gången med sina tårfyllda, olyckliga bambiögon, som sörjande mor/hustru. Inget nytt under solen där men she gets the job done. Mark Ruffalo övertygar även han som den skuldtyngde smitolyckeföraren. Mira Sorvino spelar exfru till Ruffalo men lämnar inget direkt avtryck on the silver screen. Då gör Elle Fanning - Dakota Fannings klonade lillasyster, som precis som sin storasyster är lika ofrivilligt creepy som duktig, bättre ifrån sig.
På minuskontot så känns det lite väl bekvämt med alla sammanträffanden i filmen. Antingen hade manusförfattarna idébrist eller så spelade de ut ödes-kortet. Reservation Road är trots detta en helt ok, tänkvärd samhällsdebattsfilm. Men i och med tragedi-temat är den nog inte för alla. Den kan upplevas som trist på flera sätt.
Betyg: 6/10
Den som vill se en trailer som spoilar typ hela filmen klickar på YouTube-klippet nedan.
/Cassow
Läs även andra bloggares åsikter om Reservation Road, filmrecension, Joaquin Phoenix, Jennifer Connelly, Mark Ruffalo, Elle Fanning, Mira Sorvino
Reservation Road är en sån där "what if" och "reflektera själv-what would you do?"-film. Filmen skildras ur två perspektiv. Dels ur den förkrossade familjen som förlorat sin son/bror, men också hit and run-föraren och dennes liv. Både offren såväl som 'förövaren' är lätta att känna empati för, så regissören har lyckas balansera de två motparterna väl.
På gott och ont underhåller inte filmen (och har nog heller inte för avsikt att göra detta) utan känns mer som en skickligt producerad, dålig-bilkörnings-konsekvenser-dokumentär/dramafilm. Jag börjar misstänka att Hollywood lobbar för att få igenom ett allmänt mobiltelefonsförbud i trafiken i USA (om det nu inte redan finns ett sådant - säkerligen finns det i vissa stater), med tanke på att Seven Pounds (2008) hade exakt samma mobiltelefon-i-bil-leder-till-trafikkrock-detalj. Ändå känns det inte som att filmen knäpper en på näsan varken med moraliserande eller högtravande soundtrack, vilket är tacksamt.
Joaquin Phoenix är väldigt övertygande som den hämndbesatte pappan som mist sin son (oerhört trist att Phoenix tänker lägga skådespeleriet på hyllan - det funderar btw Viggo Mortensen också på att göra). Porslinsdockan Jennifer Connelly låter sig typcastas för femtielfte gången med sina tårfyllda, olyckliga bambiögon, som sörjande mor/hustru. Inget nytt under solen där men she gets the job done. Mark Ruffalo övertygar även han som den skuldtyngde smitolyckeföraren. Mira Sorvino spelar exfru till Ruffalo men lämnar inget direkt avtryck on the silver screen. Då gör Elle Fanning - Dakota Fannings klonade lillasyster, som precis som sin storasyster är lika ofrivilligt creepy som duktig, bättre ifrån sig.
På minuskontot så känns det lite väl bekvämt med alla sammanträffanden i filmen. Antingen hade manusförfattarna idébrist eller så spelade de ut ödes-kortet. Reservation Road är trots detta en helt ok, tänkvärd samhällsdebattsfilm. Men i och med tragedi-temat är den nog inte för alla. Den kan upplevas som trist på flera sätt.
Betyg: 6/10
Den som vill se en trailer som spoilar typ hela filmen klickar på YouTube-klippet nedan.
/Cassow
Läs även andra bloggares åsikter om Reservation Road, filmrecension, Joaquin Phoenix, Jennifer Connelly, Mark Ruffalo, Elle Fanning, Mira Sorvino
All I need
All I need is a little time,
To get behind this sun and cast my weight,
All I need is a peace of this mind,
Then I can celebrate.
All in all there's something to give,
All in all there's something to do,
All in all there's something to live,
With you ...
All I need is a little sign,
To get behind this sun and cast this weight of mine,
All I need is the place to find,
And there I'll celebrate.
All in all there's something to give,
All in all there's something to do,
All in all there's something to live,
With you ...
...
Det tog mig bara 12 år från det att jag laddade ner den 1997, tills jag listade ut vem artisten bakom låten var. Jag har haft låten liggandes skräpandes på min externa hårddisk under så lång tid, och hade inte lyssnat på den på flera år - liksom glömt bort den. Jag har aldrig hört den någon annanstans än via min mp3'a. Nu vet jag äntligen att det var AIR. Nu ska det bli intressant att höra om det finns något mer med Air att avnjuta på YouTube...
God morgon förresten. Jag väcktes av morgonsolen klockan 5. Tänker försöka somna om nu. Får se om det går.
/Cassow
