Where Are We Now?




Detta är knappast Bowies bästa låt någonsin, men det viktiga är att mannen, myten, legenden har tagit bladet från munnen och återvänt. Jag är så otroligt glad och tacksam, för jag trodde att sista ordet var sagt, och att allt som fanns kvar var nostalgin. Detta är stort för mig. Vågar man hoppas på en världsturné? Kanske. Men jag lär knappast få fatt i en biljett om han väl spelar i Sverige. Biljetterna lär ju sälja slut på typ en kvart...tops! :P

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0