I allafall

Vinrankor av metall
slingrar sig utifrån en mall
rostbrun och kall
vid ett skrotupplags vall
Här döljer sig ett fall
som bland ekande hundskall
gnissel, knarr och knall
nött av vågornas känslosvall
och biokemiskt nedfall
tidens tand ändock står pall
 
 
/Cassow

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0