]8o.. Cassows skogsglänta ..o8[

Jag kan inte sova så jag bloggar lite schlagerstrunt då det är aktuellt just nu...

Melodifestival, eurovision song contest - jag är inget större fan av någotdera (jag är lika noga med att dementera det varje år ironiskt nog). Likväl, i brist på bättre saker att hitta på, så kan det roa mig (guilty pleasure) att sitta och häckla (mock) alla vidriga dussinlåtar. Utav 100 schlager-låtar så är det kanske 10 som jag tycker ens går att lyssna på (nu var jag generös), och 5 som är bra (som sagt - generös). 2009 har jag hittills funnit tycke för en, nämligen låten ovan.

Emilia gjorde mig under ett antal år illamående så fort hennes vidriga ynkedomslåt "I'm a big big girl in a big big world" - spelades på radion eller inne i butiker. Den här låten däremot - ja det är en helt ny Emilia.

Det produceras inte särskilt mycket musik idag som är lika glad i sitt sound som i sin lyrik, och överlag, när det väl är glatt så blir det _för_ klämkäckt, för hurtigt. Den här låten kommer kanske bli det också i takt med att den spelas sönder utav radiostationerna, men här och nu känns den väldigt fräsch. Kanske är det så att jag mitt i den jobbiga period jag går igenom, behöver något ärtigt positivt och trallvänligt som gör mig glad och inger lite falskt hopp. Sedan att hon sjunger om en kille hör inte till saken. Men ibland kan jag tycka att det är synd att de beskriver könet på sångarens kärlek i låtar. Jag föredrar när kärleken beskrivs mer allmänt eller brett, á la uni-sex, om ni förstår vad jag menar.

Inledningen på soul jazz-doftande You're my world, med en touch av pop är härligt sensuell och refrängen är catchy och uppåt. Jag kan tycka att Emilia sjunger lite för ljust ibland och att rösten inte riktigt bär sig, men jag tror trots all att den här låten kan slå rätt bra ute i Europa. Den sticker ut från mängden. Emilia har ju sålt en jäkla massa miljoner singlar globalt redan, så hon har en fanbas, eller musikkunnigt folk känner i allafall till vem hon är. Låten är dessutom mer oskyldig till skillnad från den porriga, vulgära stil som Sverige satsat på de senaste åren med dragqueen-sminkade, slampiga Charlotte Perelli och queer-strippande The Ark. Jag tror inte man får några gratispoäng för det längre. Nyhetens behag har lagt sig nu. Könsbytes-Dana International ett år, butch-flatan från serbien ett annat. Nog för att schlager är tätt förknippat med homo-kultur, men varje år måste det liksom inte bli en enda stor, färggrann ankstjärtsdamm som slåss om att få utmärka sig vulgärt. 

Som alltid bör jag poängtera för potentiellt nya läsare: jag är ju inte emot homosexualitet på något vis, men jag anser inte att ett band sexuella preferenser ska överskugga låten de framför. Jag är helt för att queer-kulturen slåss för att få samma rättigheter som straighta i samhället, men det finns liksom seriösare, viktigare arenor där queers behöver synas och höras mer i i så fall tycker jag. Inom politiken, inom skolan, inom religionen, inom de fackliga organisationerna. Politiskt laddad schlager-homo är så yesterday. Det har gjorts tillräckligt med politiska poänger av det i dessa sammanhang. Jag säger inte att queer-kulturen ska försvinna bort från schlagern. Jag säger bara jag inte tycker att den behöver synas lika desperat. Den kan tillåta sig att tonas ner lite. Men det är lätt för mig att säga som är straight å andra sidan... 

Schlager får gärna vara sexigt, men helst utan att vara porrigt. Inte kläder som passar in i en kitschig p-rulle eller från en bordell. That's all I'm saying.

/Cassow

Läs även andra bloggares åsikter om Emilia, Schlager, Eurovision, Eurovision Song Contest