Lyckofasaden
Det här om lyckofasaden blir aldrig inaktuellt att reflektera över känns det som.
Lyckan är inte närvarande i mitt liv här och nu, och jag har inga som helst planer på att försöka låtsas att den är det. Konstlad lycka inför andra är inte min grej. Jag tänker inte tillåta mig att sjunka ner i mörkertänk. Jag tänker heller inte jaga efter lyckan. Jag kommer fortsätta utveckla och självförverkliga den jag är. Bit för bit. En dag i taget. Givetvis vill jag bli lycklig igen. Men lyckan ska inte kosta mer än den smakar. Lyckan ska vara utan en massa om och men, oklarheter, osäkerhet och what if's. Lyckan ska ta mig i handen och gå vid min sida som den mest naturliga självklarhet.
Livet är aldrig så bra som när lyckan och jag är ett par. Men jag har klarat mig många år utan lyckan. Livet är räft bra ändå. Den absoluta lyckan kommer i temporära återkommande vågor (ibland samma absoluta lycka livet ut). Förstår man det så kan man njuta av den varaktiga vardagslyckan lättare. Vardagslyckan är givetvis inte lika med att leva mediokert, utan handlar om att tillämpa enkla lösningar som maximerar kvaliteten på den egna vardagen.
Vad vore livet utan djupa dalar och höga toppar? Det är dem som skänker inspiration, inte slätstrukenheten.
/Cassow
Läs även andra bloggares åsikter om Mia Skäringer, lyckojakten, lyckofasaden, prestige, självhjälp, vardagslycka, samhällsproblem, hetsjakt
Lyckan är inte närvarande i mitt liv här och nu, och jag har inga som helst planer på att försöka låtsas att den är det. Konstlad lycka inför andra är inte min grej. Jag tänker inte tillåta mig att sjunka ner i mörkertänk. Jag tänker heller inte jaga efter lyckan. Jag kommer fortsätta utveckla och självförverkliga den jag är. Bit för bit. En dag i taget. Givetvis vill jag bli lycklig igen. Men lyckan ska inte kosta mer än den smakar. Lyckan ska vara utan en massa om och men, oklarheter, osäkerhet och what if's. Lyckan ska ta mig i handen och gå vid min sida som den mest naturliga självklarhet.
Livet är aldrig så bra som när lyckan och jag är ett par. Men jag har klarat mig många år utan lyckan. Livet är räft bra ändå. Den absoluta lyckan kommer i temporära återkommande vågor (ibland samma absoluta lycka livet ut). Förstår man det så kan man njuta av den varaktiga vardagslyckan lättare. Vardagslyckan är givetvis inte lika med att leva mediokert, utan handlar om att tillämpa enkla lösningar som maximerar kvaliteten på den egna vardagen.
Vad vore livet utan djupa dalar och höga toppar? Det är dem som skänker inspiration, inte slätstrukenheten.
/Cassow
Läs även andra bloggares åsikter om Mia Skäringer, lyckojakten, lyckofasaden, prestige, självhjälp, vardagslycka, samhällsproblem, hetsjakt
Kommentarer
Trackback
