]8o.. Cassows skogsglänta ..o8[

Jag älskar dörrar
Dörrar är fantastiska
Man öppnar dem och leds in i främmande rum
som med tiden kan bli ens egna, hemtrevliga, högst personliga, trivsamma rum
som man vill vistas i livet ut eller återvända till med jämna mellanrum
 
Dagligen radas det upp åtskilliga långa korridorer med dessa dörrar
som leder en vidare till nya främmande rum
vilka oftast har en eller flera dörrar som leder en vidare

Ibland är dörrarna låsta och man får sätta sig och vänta snällt
Rätt vad det är så hör man nyckellåset vridas om och voilá - man får tillträde
Ibland öppnas dörren inte alls, trots åratals lång väntan, och man tvingas gå bakåt till ett föregående rum
Ibland hinner man bara sätta foten innanför tröskeln innan man kastas ut ur ett nytt rum, med huvudet eller arslet först, och dörren slängs igen med en redig smäll för att kanske, ja troligtvis aldrig någonsin öppnas igen

Ibland ser dörrar inte det minsta inbjudande ut, med rostiga eller dåligt inoljade gångjärn som gnisslar
men ofta kan det döljas de mest vackra och fantastiska ting bakom dessa dörrar - man kan aldrig så noga veta!
En del dörrar har majestätiska utsmyckningar, guldplätterade namndekaler, men bakom ekar tomma rum

Jag har passerat oräkneliga dörrar, och kommer förhoppningsvis fortsätta göra så i många år till
Somliga dörrar har jag öppnat när jag inte varit redo för det som väntat innanför
andra dörrar har jag öppnat nyfiket eller förtrollad mot bättre vetande
vissa har jag öppnat trots illavarslande knirr, fullt medvetet om den beska eftersmaken av träfiber i munnen

En del jag känner öppnar nästan inga dörrar alls, ty de är för rädda för att bli inlåsta
Det händer ibland också, att en del dörrar går i baklås, eller att någon mindre vänlig själ låser och sväljer nyckeln
Då får man antingen acceptera sitt öde, invänta låssmeden, eller hoppas nyckeln kommer ut den naturliga vägen
I extrema fall kan man även krossa eller hoppa ut genom ett fönster, men det medför i regel skärsår som blir till ärr
Somliga hittar vid ett tidigt stadie en dörr som innehåller en eller ett par trygga rum, som de väljer att bosätta sig parmanent inne i

Ibland har jag fått panik av alla dessa dörrar som finns därute, som är så lättföppnade, eller raka motsatsen
Att inte veta vad som döljer sig bakom nästa dörr tillhör ett av livets goda ting - överraskningsmomentet
Om man är riktigt listig och dessutom lite ful, så kan man smygglutta in genom somliga dörrars nyckelhål
- eller om man är lite fräck så kan man öppna dörrarna på glänt lite, eller be dem innanför dörrarna visa en runt därinne

När jag drabbats av den panik som jag vet drabbar alla förr eller senare, så har det hänt att jag slängt igen vissa dörrar
och vad värre varit - jag har låst, brutit sönder nyckeln, kedjat runt, spikat fast plankor och lagt murbruk för dörren
för vissa dörrar har jag inte kunnat hantera, på grund av den rädsla de frammanat inom mig
Men ibland har paniken också legat i stressen över att jag helt enkelt haft alldeles för många dörrar att välja mellan
Ibland har det inte handlat om panik alls, utan snarare om att jag trott mig vuxit ifrån eller varit färdig med en dörr
Med tiden har det ibland visat sig att jag stängt somliga dörrar som jag sedan aldrig mer kunnat öppna på nytt
och insikten av misstaget som begåtts mynnar ut i en känsla av förlust som man tvingas svälja på längre sikt

Jag har tyvärr klämt en del fingrar i denna process, och krossat ett par hjärtan
för detta beklagar jag djupt min otillräcknelighet och feghet (och kanske i något enstaka fall elakhet)
Jag har sedan dessa dörrar slängts igen dock blivit många erfarenheter och insikter rikare, och är idag en helt annan
Det kan vara till föga tröst för en del, och jag kan inte mer än hoppas på förlåtelse en dag
Men jag vet allt för väl själv hur ont det gör att få dörrar i ansiktet, att bli inmurad, ute eller innelåst
Ibland känns det faktiskt så mycket bättre att aldrig någonsin glömma eller förlåta en person som sårat en djupt
På så vis kanske den personen aldrig mer gör om samma hemska sak på nytt
kanske inte personen som sårat en så där djupt lyckas gå vidare i livet opåverkad, med detta nekandets ärr
- kanske är det bara önsketänkande, kanske är det grymhet och självdestruktivitet - jag vet inte
Jag vet att jag själv dras med sådana där "nekandets ärr", men att det är något jag fått lära mig leva med
även om jag givetvis önskade mest av allt att jag slapp gå runt och bära på dem mer

Jag tror att jag kanske efter mina senaste dörrsmällar kommit till en ny insikt om mig själv
Denna insikt ligger i att jag i framtiden när jag blir sviken, sårad, besviken eller arg, väljer att stänga dörren försiktigt och tyst, och bara går utan att säga något
Det är mindre dramatiskt; jag föredrar en mer dramatisk sorti egentligen - men på längre sikt är det inte alltid klokt
För om man lämnar en dörr i det tysta utan att bråka, så kan denna dörr senare i livet öppnas upp på nytt - förändrad

Jag både ångrar och inte ångrar de mindre bra saker jag utsatt somliga dörrinnehavare för
För hur det än är, så har dessa dörrinnehavare precis som jag tagit sig vidare och kommit dit de är idag genom detta
På ett eller annat sätt så har alla våra dörrval påverkat andra, såväl i positiv som negativ riktning
och ibland leder den negativa riktningen vidare till något positivt som vida överträffar det negativa i slutändan
Dörrar är nyckfulla, men jag är tacksam över alla valmöjligheter och att jag själv kan påverka utfallet i viss mån

Jag tror att jag härmed förklarat rätt väl hur dörrar fungerar
Välkommen att ringa eller knacka på när som det behagar
Du behöver inte stå ute och frysa medan du kikar in försiktigt och nyfiket genom nyckelhålet
Jag har stor gästfrihet, och thékannan kokar för fullt
Först ska jag bara se vem som vill in, genom mitt titthål, låsa upp och avlägsna säkerhetskedjan...

Jag trivs väldigt bra med att vara innanför denna dörr
En vacker dag hoppas jag att det står fam. Cassow-Reppen på den

/Cassow