Gripbar obegriplighet
Detta är den sista dikten bland dem jag fann idag när jag gick igenom lite gamla papper. Också denna från emotionella kaosåret 2006. Dikten krafsades ihop på en pappersbit inne på ett café i Gbg, som är en f.d. kyrka, sittandes bredvid min dåvarande (inofficiella, helt enligt hennes önskan) 'flickvän'. Jag och X var på poesiafton, och vid bordet satt även killen Y som jag sedan en tid ansåg uppenbart och skamlöst flörtade med X, och subtilt men ändå noterbart utmanade mig inför henne. Timmarna vi satt där den kvällen handlade enbart om Y och X's förträfflighet, och sa jag något så skulle det misstolkas och förvrängas negativt till Y's favör. Dikten handlade just om deras taktlöshet och falskspel. Men ingen av dem fattade den(?). Hon var inte den enda som kunde skriva i metaforiska, fullkomligt obegripliga kodord obviously...
Jag har ingen som helst anledning att vara bitter över det som skedde då, idag. Det finns ingenting jag saknar av den tiden, innehållandes ständig osäkerhet och falskspel. Det var cirka två år utav av och på strulande och medveten lek med elden, med naivt önsketänkande att tämja denna eld. Hade inte det som skedde skett så hade jag inte varit lycklig idag tillsammans med Ingunn. Jag försöker helt enkelt kasta lite ljus över dikten nedan...
Vidsträckt
Upsprucket, fläckfritt
men inte symptomfritt
Strimmor till strålar -
ljusets syndaflod bländar, sticker, irriterar, inflamerar
Ej ens blinda kan undgå att se forsen rasa
Uppsluppet, omstritt - men de döva hurrar
Kontrastens millimeteravgränsning
Regn som slår som spön mot marken ute, piskar kala arbetarryggar
Inomhus regnbågar överlappar exelerandes axlar alldeles intill
- belönar lättjans drönare
Småfräckt
Jag publicerar dessa dikter från 2006, inte för att de nödvändigtvis betyder någonting för mig här och nu just idag, utan för att jag helt enkelt föredrar att lagra mina alster digitalt och vill kunna gå tillbaka och minnas när jag vill, utan att behöva leta fram gamla papper.
/Cassow
Jag har ingen som helst anledning att vara bitter över det som skedde då, idag. Det finns ingenting jag saknar av den tiden, innehållandes ständig osäkerhet och falskspel. Det var cirka två år utav av och på strulande och medveten lek med elden, med naivt önsketänkande att tämja denna eld. Hade inte det som skedde skett så hade jag inte varit lycklig idag tillsammans med Ingunn. Jag försöker helt enkelt kasta lite ljus över dikten nedan...
Vidsträckt
Upsprucket, fläckfritt
men inte symptomfritt
Strimmor till strålar -
ljusets syndaflod bländar, sticker, irriterar, inflamerar
Ej ens blinda kan undgå att se forsen rasa
Uppsluppet, omstritt - men de döva hurrar
Kontrastens millimeteravgränsning
Regn som slår som spön mot marken ute, piskar kala arbetarryggar
Inomhus regnbågar överlappar exelerandes axlar alldeles intill
- belönar lättjans drönare
Småfräckt
Jag publicerar dessa dikter från 2006, inte för att de nödvändigtvis betyder någonting för mig här och nu just idag, utan för att jag helt enkelt föredrar att lagra mina alster digitalt och vill kunna gå tillbaka och minnas när jag vill, utan att behöva leta fram gamla papper.
/Cassow
Kommentarer
Trackback
