]8o.. Cassows skogsglänta ..o8[

- En missförstådd kalkon?


Citat: "Batman? Batman you say? Coming for you?!"

---

Recension: Batman Forever (1995)

Regi: 6
Skådespelare: 8
Manus & dialog: 7
Sceneri: 6
Kostym & smink: 6
Foto: 4
Specialeffekter: 6
Ljudeffekter: 6
Soundtrack: 7
Inramning/anslag/design: 6

Totalt: 6,2/10

I mitt tycke den tredje bästa Batman-filmen, näst efter Batman Begins och Batman Returns. Denna Batman-film är nog den mest underhållande- skurkmässigt, men knappast den djupaste (Begins), vackraste (Returns) eller mörkaste (Begins). Icke Batman-fans göre sig icke besvär. Schumacher-kritikerna överdriver. Det finns många bättre superhjälte-filmer därute, men denna har ändå en för mig självklar plats i samlingen.

(Imdb-snitt: 5,4)

---

Utförlig motivering

Regi: 6

Joel Schumacher har mottagit otroligt mycket skit för Batman Forever och uppföljaren Batman & Robin såväl från kritiker som Batman-fanboys. På inget vis utan grund. Inom showbiz är ingen stjärna större än sitt senaste praktfiasko. Och jag kan konstatera att herr. skomakare har ett allt annat än fläckfritt track-record (men hur många har det?), med senaste halvkalkonen The Number 23 ännu i färskt minne.

Men man ska inte döma en kalkon utifrån dess fjädrar, utan dess kötts smakfullhet - eller bristen på detta.
Medan många kritiker lärt sig att per automatik, unisont skrika sig hesa i "gabo gabo" så fort Schumacher släpper en ny film, och gladeligen leker bulimiker på huggsexa med hans äldre kalkoner The Phantom of The Opera (remaken), Batman & Robin (eller? - invänta min recension) och Bad Company, så har Schumacher också anrättat en hel del filmer som smakar nam nam genom åren. Jag vill hävda att Batman Forever hör till en av dessa filmer.

Kruxet med Batman Forever är att du måste ignorera Tim Burton's första två Batman-filmer och söka bland dina färgglada, naiva barndomsminnen, för att inse att Batman Forever faktiskt är en rätt lyckad flirt och hyllning till 60-talets otecknade Batman-serie, med Batman och Robin och alla de välkända skurkarna i. Jag ska vidarutveckla varför i recensionen.

---

Skådespelare: 8

Nörddiskussioner kring vem som gör bäst Batman är precis lika infekterade som vem som gör bäst 007. Mitt val står mellan Val Kilmer och Christian Bale. Vi låter det stanna vid det konstaterandet. Val Kilmer är bra som Bruce Wayne, och hyfsad som Batman. Tommy Lee Jones och Jim Carrey är båda fenomenala i sitt respektive överspeleri som Two Face och The Riddler. Det sägs att skurken gör filmen i många hjältefilmer, och i Batman-filmerna stämmer det allt för väl. Kanske det beror på Batmans stelhet och kylighet som karaktär, men troligen än mer på att Hollywood är rätt ointresserade av att porträttera Batmans alter ego- anal-trä-pålade Bruce Wayne i någon större utsträckning.

Jag är inget fan av Chris O'Donnell. Men karaktären Robin kommer alltid ses som en irriterande, omkringstruttande, färggrann rumpnisse som fäller miserabelt töntiga repliker, och så sett så är wannabe-skådisen O'Donnell klippt och skuren för rollen.

Nicole Kidman ges inte mycket att spela med i rollen som Batman-fetichistiskt psykolog-våp, men det gör hon å andra sidan munvattnande bra (detta var innan hon förvandlades till plastikopererad ben-get). Michael Gough är sinnbilden av butlern Alfred, och det lyckas inte ens Michael Caine rucka på i Batman Begins.

---

Manus & dialog: 7

Det är betydligt högre tempo i Batman Forever än i Batman & Batman Returns. Jag vill ha en balanserad, välutvecklad story som inte tappar fart. "VäIutvecklad" blir den aldrig, men det andra infrias. I den här filmen får The Riddler mest utrymme, följt av Bruce Wayne's ursprung som för tredje gången gillt står och trampar vatten. Robins story är lika tunn som linan han balanserar på på cirkusen. Two Face backstory är obefintlig, vilket är smått skandalöst. Inget djupgående här, men jag bryr mig inte. Jim Carrey och Tommy Lee Jones dominerar filmen med sina underhållande one-liners, och de har galet bra kemi i dubbel bemärkelse.

---

Sceneri: 6

Det var en jävligt dum idé att byta ut den mörka, äldre gotiska Tim Burton-stilen, mot ett delvis dataanimerat Gotham City med neonlysrör och burleska statyer överallt - en riktigt jävla dum idé! Ibland kan man även tydligt se att de spelar mot kulisser också. Men det problemet lider Tim Burton av i sina Batman-filmer också. Vad som räddar Schumacher en del här är att han effektivt vävt in massa klassiska skurk-dödsfällor i storyn. Det är hög igenkänningsfaktor på det och det är kul.

---

Kostym & smink: 6

Robins originaldräkt från tv-serien är en välkommen homagé. Den andra dräktuppsättningen med synliga bröstvårtor, och inzoomning på Bat-suitens arsle i latex är bara pervers. The Riddlers kostymer är fräcka. Two Face borde se vanställd ut på riktigt istället för den där lila blaffan han hade i ena ansiktshalvan.

---

Foto: 4

Man får aldrig se något snyggt, och får heller ingen översikt över något i fighterna, men det är så det är med superhjälte-serietidning-goes movie. Det är mörkt hela tiden, för Batman och alla skurkar i Gotham slåss bara nattetid, när de har vaknat eller slutat sina dag-jobb. Likadant i alla Batman-filmer. Märkligt. Oh I get it - man vill efterlikna en fladdermus beteende...coolt. D'oh!

---

Specialeffekter: 6

Det är en hel del boom boom och taffliga närstrider. I stort sett ingen Batman-film gör martial arts bra. Men det är Batman-fordonen, alla gadgets och interraktionen mellan Batman och skurkarna som är rolig att se ändå så...
Dataeffekterna är riktigt övertydliga och drar ner filmen. Men dåtidens teknik ni vet...

---

Ljudeffekter: 6

De finns där och de gör det de ska. Vid några tillfällen är det med riktiga cartoon-ljud dock, och det är riktigt pinsamt.

---

Soundtrack: 7

Faktiskt så är det riktigt stämningshöjande, även om det givetvis, på sant superhjälte-manér, är överdramatiserande till tusen. Men säg den matiné-action/äventyrsfilm idag som inte förmedlar att det ständigt, i varje scen, händer något obeskrivligt fantastiskt. Jag tror jag föredrar detta framför Danny Elfmans scores, som alltid är bra, men alltid låter nästan likadant i alla filmer, och helt saknar överraskningar.

---

Inramning/anslag/design: 6

"Vi ska dansa i neon" tyckte tydligen Schumacher eller Warner Bros. Eller snarare bada. Fladdrande neon-massagestavar, och burlesk, goth-kitsch överallt ger mig akut smärta i design-knölen. I somliga scener funkar det. I andra är det vidrigt. Jag gillar att man får se så pass mycket av Wayne Enterprises. Det utvecklas ju vidare ännu bättre i Batman Begins. Batman är DC Comics Iron Man 'light' (fast en del skulle säga 'dark'), och det ska de ta vara på.

---

Andra Schumacher-filmer väl värda att kolla in (beroende på smak förstås - han gör rätt skilda filmer) är:

Veronica Guerin (2003)
Phone Booth (2002)
Tigerland (2000)
Flawless (1999)
8MM (1999)
A Time To Kill (1996)
The Client (1994)
Falling Down (1993)
Flatliners (1991)

[OBS - jag orkar fan inte länka till allt - kolla in på imdb via Schumacher om ni är nyfikna]


/Cassow