]8o.. Cassows skogsglänta ..o8[

Fragile
Like a baby in your arms
Be gentle with me
Id never willingly
Do you harm

Apologies
Are all you seem to get from me
But just like a child
You make me smile
When you care for me
And you know

Its a question of lust
Its a question of trust
Its a question of not letting
What weve built up
Crumble to dust
It is all of these things and more
That keep us together

Independence
Is still important for us though (we realise)
Its easy to make
The stupid mistake
Of letting go (do you know what I mean)

My weaknesses
You know each and every one (it frightens me)
But I need to drink
More than you seem to think
Before Im anyones
And you know

Its a question of lust
Its a question of trust
Its a question of not letting
What weve built up
Crumble to dust
It is all of these things and more
That keep us together

Kiss me goodbye
When Im on my own
But you know that id
Rather be home

Its a question of lust

---

Alla är vi rädda ibland, att förlora det vi har. Även jag. Jag lider av ett visst mått (i mitt tycke då) mild svartsjuka. Men jag har ingen att vara svartsjuk på, så jag lyckas rätt snabbt vifta bort sådana episoder som det dåliga självförtroendets hjärnspöke. För jag orkar inte vara rädd för att förlora kärleken hela tiden. För om jag är rädd hela tiden så ökar risken att jag faktiskt förlorar kärleken. Genom att panikartat försöka styra och kontrollera kärleken, så ökar risken att greppet hårdnar allt för mycket och till sist klämmer och stryper tillförseln utav luft hos den man älskar så att den skadas eller dör ut. Det misstaget har jag själv gjort förut och det är inte något jag vill göra om på nytt. Därför väljer jag att lita på kärleken. Det kan kosta mig allt att lita blint, men har någon vunnit min tillit och kärlek så får den personen sedan min fullständiga lojalitet tills dess någonting riktigt jävla illa sker som rubbar den tilliten. Man har mer att vinna än att förlora på att ge tillit och livsrum. Att älska är att ge och ta och få bekräftelse på att den andre känner som man själv gör. Men börjar man jaga efter bekräftelsen så försvinner till slut all form av spontanitet, glädje och passion och utbyts mot en glädjefri kontrollinstans.

Med detta säger jag att man alltid ska berätta exakt hur man känner, men att man innan man överväger att ifrågasätta kärleken rätt ut ur tomma intet, inte får glömma bort allt det fina i det förflutna som under lång tid har byggt upp kärleken till det starka kärleksnäste den är här och nu. Finns det några tecken, något att vara orolig för? Om inte så kanske frågan är överflödig och man kan slappna av och fortsätta njuta istället. Så känner jag. Jag litar på kärleken även om jag inte vet allt om framtiden. Jag är väldigt lycklig med min flickvän I, och jag vet vad jag och vi vill med vår kärlek. De frågetecken som finns om framtiden eller kring oss (inga vad jag kan komma på här och nu, eller vill dela med mig utav inför utomstående) är jag säker på att vi kan reda ut tillsammans när de väl infinner sig. Det gäller att leva här och nu, och kanske ha viss framtidsplanering, men inte mejsla ut den i granitsten i minsta detalj. För om morgondagen vet man inte mycket. Slumpen och/eller ödet styr minst hälften av allt vi gör, en bråkdel är medvetna val. Det mesta är nycker - spontana beslut fattade utan större eftertanke på chain of events to come.

Jag älskar dig min fina Ingunn! 24/7, 365dagar om året (366 när det är skottår).

Fan vad jag älskar den där låten för övrigt. Den är så kraftfull, mäktig, och så sann, så sann.

/Cassow