Håkan...
...gör helt jävla, fantastiskt, underbart vacker musik.
Hur man inte kan älska Håkans musik är för mig ett av livets största (nja, kanske tar i lite nu men...) mysterier...
Ja, han kan sjunga - och han sjunger bra! Och nej, jag är inte tondöv (Men kanske dem som inte kan skilja på sång sjungen med smärta, passion, och inlevelse, och renodlad falsksång? Sedan är det en annan femma om man helt enkelt inte tilltalas av hans röst).
Men det är faktiskt texterna och soundet som gör störst intryck på mig.
Håkan Hellström är enligt mig Sveriges störste låtskrivare, och som många därute säger, min generations Evert Taube. Jocke Berg må vara stor också, men han får nöja sig med silvermedaljen, för även om hans texter är vackra, djupsinninga och väldigt poetiska, så blir det lätt lite för mycket svärta, bitterhet, aggro och smärta (utan hopp) för min smak.
Efter Jocke Berg skulle jag spontant sätta Thåström, Zelmani, Lundell, Winnerbäck och Wij, utan inbördes ordning lyrikmässigt (utifrån det jag hört av sagda artister - är inte beredd att backa upp dem eller andra jag glömt omnämna, med argument - inte ännu).
Jag tror bestämt jag ska göra en ingående lyrikmässig odyssé bland dessa Svenska artister (välkomnar även andra förslag på artister/grupper!) och sedan skriva ihop min personliga favoritlista. Jag har aldrig tidigare bemödat mig att göra blandband och skriva ihop listor dock, men det kan bli en kul grej och början på något nytt.
Men åter till Håkan.
Håkan för mig är mer renodlat hjärta och kärlek, med en tesked melankolisk smärta i. Jag prisar inte alla Hellströms låtar - nej långtifrån(!) - men han har alltid en jordnära och djupsinning men samtidigt lättförståelig, igenkännbar berättelse att berätta i sina sånger, och det är något jag värdesätter. HH för mig är puraste uppåttjack i kärlek i musikform, och det är underbart att jag kan dela något så stort, personligt och betydelsefullt tillsammans med min älskling. Vikten av att synka musikmässigt bör inte underskattas i ett förhållande - det är som en extra dimension av kroppskemi och kemi överlag - I allfall för en musikälskare som jag själv.
Whoops, klockan har hunnit bli mycket nu. Men jag får anledning att återkomma till Håkan mer i framtiden.
/Cassow
Hur man inte kan älska Håkans musik är för mig ett av livets största (nja, kanske tar i lite nu men...) mysterier...
Ja, han kan sjunga - och han sjunger bra! Och nej, jag är inte tondöv (Men kanske dem som inte kan skilja på sång sjungen med smärta, passion, och inlevelse, och renodlad falsksång? Sedan är det en annan femma om man helt enkelt inte tilltalas av hans röst).
Men det är faktiskt texterna och soundet som gör störst intryck på mig.
Håkan Hellström är enligt mig Sveriges störste låtskrivare, och som många därute säger, min generations Evert Taube. Jocke Berg må vara stor också, men han får nöja sig med silvermedaljen, för även om hans texter är vackra, djupsinninga och väldigt poetiska, så blir det lätt lite för mycket svärta, bitterhet, aggro och smärta (utan hopp) för min smak.
Efter Jocke Berg skulle jag spontant sätta Thåström, Zelmani, Lundell, Winnerbäck och Wij, utan inbördes ordning lyrikmässigt (utifrån det jag hört av sagda artister - är inte beredd att backa upp dem eller andra jag glömt omnämna, med argument - inte ännu).
Jag tror bestämt jag ska göra en ingående lyrikmässig odyssé bland dessa Svenska artister (välkomnar även andra förslag på artister/grupper!) och sedan skriva ihop min personliga favoritlista. Jag har aldrig tidigare bemödat mig att göra blandband och skriva ihop listor dock, men det kan bli en kul grej och början på något nytt.
Men åter till Håkan.
Håkan för mig är mer renodlat hjärta och kärlek, med en tesked melankolisk smärta i. Jag prisar inte alla Hellströms låtar - nej långtifrån(!) - men han har alltid en jordnära och djupsinning men samtidigt lättförståelig, igenkännbar berättelse att berätta i sina sånger, och det är något jag värdesätter. HH för mig är puraste uppåttjack i kärlek i musikform, och det är underbart att jag kan dela något så stort, personligt och betydelsefullt tillsammans med min älskling. Vikten av att synka musikmässigt bör inte underskattas i ett förhållande - det är som en extra dimension av kroppskemi och kemi överlag - I allfall för en musikälskare som jag själv.
Whoops, klockan har hunnit bli mycket nu. Men jag får anledning att återkomma till Håkan mer i framtiden.
/Cassow
Kommentarer
Trackback
