]8o.. Cassows skogsglänta ..o8[

Några av mina läsare har jag berättat om min gode vän Viggi för (över msn) , men mest i förbifarten då. Viggi är en snart 25-årig islänning som pratar i stort sett flytande svenska, med minimal brytning. Hans pappa är kurd och hans mamma är isländska. För att rätta ut frågetecknet kring hur han lärt sig svenska så får jag väl nämna att hans mamma bott och studerat i Sverige för att sedan flytta tillbaks till Island.

Jag och Viggi träffades genom onlinerollspelet WoW i slutet av februari/början på mars 2005 och har sedan dess hållit mer eller mindre daglig kontakt över msn och skype. Viggi har blivit en av mina allra närmsta, bästa och trognaste killkompisar. Han finns alltid till för mig och jag finns till för honon när det behövs. Det känns väldigt tryggt. På något vis känns han som en tvåägsstvilling till mig för vi vet hur den andre tänker innan vi ens öppnat munnen ofta. Vi kan verkligen prata om precis allt. Ingenting är känsligt eller tabu, och vi delar samma slags humor (politiskt inkorrekt humor, snuskhumor, morbid humor, slapstickhumor, ironisk humor, personangreppshumor med glimten i ögat e.t.c), ungefär samma tankar kring livet, värderingar, och vi dras båda med det ständiga sökandet efter kärleken. Vi är båda känslomänniskor och vi är inte rädda för att visa det.

Varför jag väljer att skriva om Viggi här och nu beror på att vi trots att vi haft kontakt under väldigt lång tid så har det geografiska läget stått i vägen som ett hinder för att träffas irl - fram tills nu vill säga. Ständigt prat om att träffas har till slut lett till att Viggi tänker komma hit till Sverige för att besöka mig under en vecka eller så. Det kan bli så att han dyker upp redan inom några dagar eller nästa vecka, alternativt någon gång under sommaren när värmen kommit hit på allvar. Jag kan inte beskriva hur glad jag är över att en nätvän från utlandet tycker så mycket om mig att han vill lägga ner åtskilliga tusenlappar på att umgås privat med mig. Det är verkligen något jag uppskattar och ärar honom för - speciellt när han liksom inte har någon brist på vänner på Island heller, men ändå ser mig som en av sina absolut närmsta.
 
Jag skulle inte beskriva Viggi som en lika komplex person som jag är, men jag ser det som något enbart positivt eftersom Viggi låter mig komma i kontakt med mer lättsamma sidor av mig själv, som jag inte alltid har så lätt att visa upp för vem som helst. Viggi släpper på alla spänningar. Man slappnar av i Viggis sällskap. Det är i allafall min erfarenhet över nätet hittills, haha. :D

Om jag är en intellektuell hybrid med ungefär lika stora delar pragmatiker, romantiker och idealist (tre synsätt i ständig kollisionskurs/paradox - jag kan aldrig bestämma för vilken fot jag vill stå på), en djuptänkande flumfilosof, utilitarist, samhällskritiker, poesiskrivare och kulturintresserad med många kreativa talanger (enligt andra och mig själv ), så är Viggi den hypersociala typen - den jordnära, den företagsamme, den livsnjutande epikurén, festprissen, som alla tycks gilla efter att ha umgåtts med honom i fem minuter, oavsett om det är via nätet, telefon eller irl.
Det är en egenskap som alla vi blyga och socialt handikappade avundas, men jag snarare beundrar honom för det. Förmågan att enkelt och naturligt knyta nya sociala nät. Jag ser upp till Viggi på många sätt. Han charmar de flesta tjejer som han bestämmer sig för att charma. Ibland retar jag honom för att han har riktiga player-tendenser, men även om det är en del av hans personlighet så innebär det inte att han är en elak person. Han är inte den som lovar guld och gröna skogar och sedan lurar tjejer. Viggi har ett gott och välmenande hjärta. Han vill bara ha kul och det klandrar jag honom inte för. Han har ett väldigt gott självförtroende samtidigt som han är självdistanserad. Och Viggi har haft långa seriösa förhållanden också. Men mer än så tänker jag inte säga om den saken av rätt så självklara anledningar...

Den som känner mig kan tycka att vi båda med våra olikheter inte borde klinscha särskilt väl, men ett sådant antagande vore helt fel i så fall. Jag är väldigt tolerant och ombytlig som person, och jag anser inte att man måste vara jättelika med allting när det gäller varken vänskap eller kärlek. Det handlar om att kunna ha roligt i varandras sällskap (Viggi kan alltid göra mig glad, få mig att skratta och hans skratt är smittsamt) och kunna prata om allt, och att respektera den andres åsikter utan att bli förbannad och börja bråka helt i onödan. Det kan jag och Viggi. Vi är båda dessutom nyfikna, äventyrliga och har kvar barnasinnet, och det är egenskaper som räcker långt.

En annan beundransvärd egenskap hos Viggi är hans utomordentliga företagsamhet. Han går för egen maskin och han sliter hårt och är ambitiös. Han har visioner. Han får saker att hända. Om han pratar om att utföra någon handling så är den oftast genomtänkt och blir genomförd med gott resultat. Viggi har varit egen företagare och ägt och styrt en egen pizzarestaurang och ett närköp/kiosk. Nu senast i höstas så sålde han sina företag med god vinst, för att sedan börja utbilda sig till elektriker. I daglsläget verkar det som att han lagt utbildningen på is för tillfället, och nu tänker han fram nya affärsidéer.
 
Viggi äger sin egna bostadsrätt och kollar just nu på ett eget hus, och drömmer om att inom de närmsta fem åren
finna sin drömkvinna som han får barn tillsammans med. Jag tilltalas av den drömmen också, men än så länge dras jag ju med problemet att jag vet varken ut eller in vad gäller utbildning, jobb, bostad, ort och kärleken. Jag känner mig väldigt vilse i livet. Men jag söker mig frammåt via brokiga, slingriga flervalsstigar, och hoppas få nya insikter och chanser till att uträtta stordåd till hösten.

Om allting skiter sig så har Viggi sagt att jag kan åka till Island och bo hos honom. Han säger att i och med den stora efterfrågan på arbetskraft som råder på Island, så tror han sig kunna skaffa flertalet jobb till mig på ett par dygn. Det låter det. Han ser dessutom gärna att jag är inneboende hos honom. Han är ivrig att coacha mig vad gäller festande (något jag kanske inte är så jätteinställd på, men kan tänka mig att bli lite mer tillåtande, liberalare kring), tjejcharmande (jag charmar på mitt intellektuella, djupa sätt, men jag är väl öppen för andra charmörstrategier/offensiver) och socialiserande. Han vill genuint hjälpa mig på traven i livet, och bättre vänskap än så vet jag inte om man överhuvudtaget kan finna. Vi älskar varandra för den vänskap som vi ger till den andre. Det är ovanligt att killar kan säga de där orden till en vän otvunget utan att det ger homoerotiska vibbar, men det är underbart att få säga och höra det utan att det blir konstigt och båda fattar på vilket plan det rör sig om - sann brödraskap. Det tror jag är väldigt få förunnat och det gör mig lyckligt lottad. Jag säger som Viggi brukar säga: "jag älskar dig fan grabben". "Du är som jag. Du fattar mig". Och ingen av oss fattar väl den andre till 100% men vi fattar allt som är viktigt att fatta i en vänskap. Och det är ovärderligt. 

Vad gäller en eventuell resa till Island i framtiden för att jobba där, så kan jag inte säga annat än att det skrämmer mig att lämna Sverige, familj och vänner som jag älskar här hemma. Men jag måste ju å andra sidan inte jobba och bli kvar på Island för resten av livet om jag bestämde mig för att fara dit. 1-6 månader räcker nog bra för min del. 
 
/Cassow