Vi vill alltid ha mer

Vi är så ensamma därute
Över 6 miljarder och ständigt växande
omkringflackande
förtappade
förlista
desperat sökande
själar
Och likt svarta hål
expanderar vi i alla dimensioner över en yta vi vill tro är oändlig
(och tron är allt för så många därute)
sväljer otröstligt hungrande allting i vårt inre mörker
och projicerar
rädslan
tvivlet
osäkerheten
hatet
likgiltigheten
ingentinget

på allt som är vackert i det liv vi så ofta kastar bort
För intet
För ingen
För allt
För Gud

och...falska förhoppningar

...

Vi täcker över den naturliga glädje och kärlek som flödar därute
med vår svarta, kalla, artificella filt
aldrig nöjda med vad vi har
besatta av tanken på allt vi kanske kan få
i detta möjligen enda liv
Alla frestelser som dag som natt sköljer över oss 
på tv
i tidningarna
via internet
vi skvaller
hörsägen
senaste modet
fantastiska reseberättelser från vänner och släktingar som rest till fjärran länder eller jorden runt
Allt vi ännu inte har fått väcker avundsjukan 
Åtrån, suget, begäret  efter mer är aldrig stillat
För vi vet
att vi kanske kan få lite mer än vad vi för närvarande har
(och kanske även kan göra någon annan avundsjuk)
och då blir vi kanske lite lyckligare
men bara för en kort stund
för det finns alltid något mer att sukta efter
Om man är nöjd vad finns då kvar att sukta efter
leva för?

...

Materialism
frosseri
och känsloknarkande

Olyckliga är vi
även när vi får allt serverat på ett fat
dag efter dag

"Can i have some more?
I can?
Then I will have extra everything"

Det finns oändligt mycket man borde hinna göra, se, höra, smaka, känna, förnimma, uppleva
under ett liv
Och
lite tid
Och alla vet ju
att kvantitet går före kvalité

Vi söker vara så nära perfektionen vi bara kan
utan att för den saken skull nudda den
Vi får aldrig nudda
Då rasar allt

...

Kärleken
mellan två människor
i en relation
ska spira från första ögonblicket
till sista andetaget
och aldrig stagnera, fallera, minska
ens för en minut
De ska stiga upp mot himlavalvet i konstant eufori
och uppstår andnöd så sker så endast genom kyssar  
Om de faller ner mot marken
må det då bara vara för en halv minut
då de blir medlemmar av tiotusenmetersklubben
vilket ge dem en ny adrenalin- eller endorfinkick
så de sedan kan stiga på nytt
mot gudomligheten

De ska lyssna på samma musik
Attraheras av den andre från topp till tå
(inga skavanker tillåtes)
Ha fantastiskt atletiskt, romantiskt ångande hett och passionerat evighetssex
Äta samma mat
Ha samma klädstil och matcha
Ha samma politiska uppfattning
Dela alla värderingar
Gilla samma filmer
Samtycka om alla små som stora beslut
Aldrig gräla
(om så sker så brister den perfekt uppblåsta rosaskimrande såpabubblan)
Dela alla intressen
Vara varandras outtröttliga stöd i svåra tider
and so on
forever and ever and evermore

Kompabilitet är lika med stabilitet är devisen
men vi är aldrig så ömtåliga som när alla pusselbitar måste klaffa
Vi tolereras inte mindre än 90%+ matchning
Annars dödar vi varandra med all säkerhet
inom dagar
eller veckor
om inte intresset svalnar först vill säga
Då går vi vidare
som om ingenting hänt
Eller så går vi inte vidare
utan låter det gått miste om förstöra och ligga ivägen för allting under resten av våra liv
sudda ut alla aspirationer och önskningar
allt är förlorat
end of story 

...

Och för en del
räcker det inte med en kärlek
utan de inser att för absolut perfektion
krävs mer än vad en människa någonsin kan ge under en livstid
Och dessa blir då kanske polyamorösa
(eller kyska)
i sitt begär och jakt efter att få besanna alla sina drömmar
Uppnå det optimala ruset

Och det är kanske rättvisast mot alla
ty ingen ska behöva axla det enormt betungande ansvar som den perfekta kärleken för med sig
...

Vi hatar oss själva för att vi aldrig kan vara allt
för att vi har defekter
egenheter
brister
för att vi inte vet vad vi vill ha
för att vi vet vad vi har, vad vi vill ha och inte kan få, men inte vill acceptera någotdera
för att vi vill smaka på allt
Vi hatar alla andra som får smaka på något vi inte smakat
Vi väljer att hata när vi kan älska
för hatet är så billig att alla har råd med det
det kostar ingenting och ger alltid tillbaka med god ränta
medan kärleken är det dyraste vi kan investera i
med riskkapital som vi kanske aldrig får igen
risker vi aldrig helt kan försäkra oss mot
även om chanserna till lycka är 99% så fokuserar vi på den där sista procenten

...

Så vi väljer att leva ensamma
Vi flyr in i ensamheten
virar in oss i en egenspunnen kokong som avsaknar känslor
för det värsta vore om någon upptäckte, avslöjade våra defekter
hatade dem
eller
älskade våra brister
när vi själva inte klarar av att göra detsamma tillbaks
Ensamma genom livet
för vi klarar inte av att hantera varken möjligheten
att kärleken endera dagen dör
att kärlek går att reparera med lite vilja och ansträngning
eller att kärlek kan uppstå gentemot någon som är oss olika
för vad signalerar det om våran smakfullhet, våran integritet, vår stolthet över vårat egenvärde - sjävbild
Det ger statuspoäng att vara kräsen

Vi behöver inga kloner eller robotar
vi är redan omänskliga i vår strävan efter perfektion 
i oss själva och i andra
Allt eller inget
Nothing is there in between


(å andra sidan, man kan knappast passa ihop med vem som helst heller)

/Cassow



Explosions in the sky - So Long Lonesome, inspirerade mig till detta inlägg denna natt/morgon. Oerhört vacker instrumental musik, som påminner om Sigur Rós fast utan sång. Rekommenderas varmt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0