Sävliga efterkrigsinsikter
Skira pianotrådar
Har aldrig hört låten förut, men den griper tag i mig...
It's all politics.
Politicians never fight fair. They also cheat whenever they see the opportunity to personally profit on the system, and they think the coast is clear. It's only 'for the greater good' as long as they reap the benefits themselves. Never trust a politician. Idealism is dead among them. It's all populism, empty words and sudden changes of opinions. Open up your eyes. Open up your mind.
Something else, something new
Dysfunktionellt, didaktiskt, dramatiserande, depechigt, dirrigerande, demaskerande, demoraliserat, distanserat, dataimpregnerat, dedikerat, doserat, dagdrömsvisualiserat, demonstrativt, diskutabelt, dallrigt, ditten- o dattenfokuserat, dösnack
- Ny, alternativ blogg-tagline?
/Cassow
- Ny, alternativ blogg-tagline?
/Cassow
Down
Jodå, Dave kan minsann skapa vacker lyrik och musik som är fullvärdigt Dm-material.
Hans album Hourglass var en överlägsen uppföljare till hans första soloalbum, och jag tyckte hans första album innehöll i allafall ett antal pärlor..
En insikt jag just kom fram till är att Martin, hur underbar och genial han än är, aldrig vågat (och heller antagligen inte velat) stå seriöst på egna ben såsom Dave. Förutom att Martin inte gillar att stå i rampljuset lika mycket som Dave så kan det faktiskt finnas en mindre smickrande anledning till att Martin inte försökt sig på en solokarriär, nämligen att hans mjuka röst inte är lika kommersiellt gångbar som Daves mörka och bredare register. För om så varit fallet, hade inte Dave varit frontfiguren, arenarockaren som framför de riviga låtarna, medan Martin mest kör ballader. Jag försöker inte smäda Martin här, jag försöker snarare höja upp Dave. Lika bra låtskrivare blir han nog aldrig, men han KAN också, that's all I'm saying.
Gillar verkligen soundet och Daves röst i Down...tycker mig höra klara influenser utav Sigur Ros sound i vissa partier i denna låt. I don't mind.
/Cassow
Goodnight lovers
Den 26:e januari ses vi igen
Älskade och hatade raggarprimater
Som kronisk nattuggla känns det helt insane att lägga sig vid 22 en lördag. Rättelse: det ÄR insane för alla som inte går i blöjor, resignerat för döden på ålderns höst, eller är med i Jehovas vittnen. Men vad gör man när omtentan ligger blott en dag bort, och man behöver komma upp i tid för att utnyttja söndagen maximalt? I'll tell you: man väcks brutalt klockan ett på natten utav Trollhättans lokala, cruisande, entusiastiska raggarprimater som tutar utdraget i kör!
Greatly pissed off över mitt uppfuckade sömnprojekt med att vända dygnet rätt, beslutade jag mig för att blogga bort min skälvande frustration över dissharmonin som de 12 apornas arme förorsakat, och tillägna these vile mother f***ing demons spawned from hell lite runda 'kärleksfulla' ord. Så jag gav mig ut en sväng på youtube för att söka lite illustrerande videos. Detta i form utav skrikande apor. Efter x antal sökkombinationer i ord och ap-arter med otillfredställande resultat, så valde jag istället en annan approach, nämligen att söka på ap-imitationer. Genom detta förfarande kom jag snart fram till en vetenskaplig upptäckt, nämligen den att inga ap-hus på zoo, inga primatarter, är lika bra på att låta som störiga, skrikiga apor som vi människor själva.
Inte nämnvärt rikare utav denna, inte allt för förvånande insikt/upptäckt, så kan jag säga att jag fortfarande inte tycker att irritationskänslan raggarasen gav mig lyckas illustreras bra nog. Faktum är den att jag vet med 100% säkerhet att jag skulle kunna ÄGA sönder apljuds-imitationerna i videoklippen nedan så att det skulle gjort självaste King Kong stolt. Men eftersom det inte känns helt frisk eller strategiskt, att klockan ett på natten börja skrika som en galen schimpans eller gorilla i en inspelandes mikrofon, och samtidigt i denna process skrämma slag på, eller förarga mina nyinflyttade grannar, så låter vi mitt självbelåtna påstående hänga fritt i luften - tills vidare.
För att vidare illustrera min förargelse tänkte jag sedan länka in några klipp på raggare. Inte heller här blev jag helt tillfredställd med det utbud jag fann, men det som nu länkats får duga. En oönskad bieffekt av mitt youtube-surfande blev att min ilska så småningom kom av sig, och i takt med att jag sovrade mellan mobil-skakiga patetiska cruiser-klipp så började mitt hjärta så sakteliga vekna en aning för redneckarnas, hillbillysarnas, fjortisarnas och de inavlade småstadsförlorarnas (hello medvetet fördomsfull generalisering) charmerande bilkultur.
Trots allt brölande, hjärndöda, frenetiska tutande så är de i regel rätt harmlösa så länge som man ignorerar dem och låter dem hållas. Och den tid och kärlek de lägger ner på sina (oftast) vackra vintagebilar kan jag inte annat än beundra. Bilar från en svunnen era då bilindustrin faktiskt hade förmåga att designa riktiga skönheter till bilar (jag skulle själv inte ha något emot att äga en äldre bil - dock inte för att cruisa med inne i stan).
Sedan vill jag även ge raggarna visst kred för sin musiksmak också. Visst - många prickar in helt fel med Boney M, Basshunters Boten Ana, Gûnther and the sunshine girls, Onkel Kånkel, Björn Rosenström, bonnläppsmusik, dansbandsmusik e.t.c. Somliga gör det säkerligen för att provocera, på kul, eller driver med nidbilden av raggare, andra gör det helt seriöst. Men respekt ger jag till de raggare som har vett och smak att lyssna på gammal god 50, 60, 70, 80-talsmusik som gör sig så bra till bilarna från samma era. Elvis Presly, Roy Orbison, Mamas and the papas, The Byrds, Beach Boys, Johnny Cash, Bruce Springsteen, Bob Dylan - för att ta bara några exempel.
Jag tror att slutsatsen jag får dra kring min hat/kärlek inför raggare är att de liksom alla andra minoritetsgrupper eller subkulturer har en rik variation och bredd mellan högt och lågt. Jag vidhåller dock att de som kör runt och slår på tutan som om den varit världens roligaste leksak är retarderade primater och satans otyg.
Jag ger mig fan på att mormor och morfar stod på balkongen och spejade när raggarna cruisade förbi Kungsporten (vid bron) den dagen. Hade det där gänget flaxat mindre med mobilen och dröjt kvar ett par sekunder åt m&m's håll så... :P
Smått roande sångtext...om inte annat en skön parodisering på dansbandsmusik.
Robert Gustavsson kan vara betydligt roligare än så här, men den stereotype, patetiske epa-raggaren som är allt för vanlig i småorterna lyckas han ändå porträttera bra i denna lokalreklam från Skövde. Notera hur hon som spelar den stela lapplisan spricker av skratt när Robert kliver ur bilen och reklamen är slut...typisk miss som man ofta gör i mindre professionell lokalreklam - fast Skövde är så stolta över sin Robban att de nog vinklar det till en homage.
När man var en 10-11 år eller så, så var den här videon...umm...rolig. Idag är den sönderspelad sedan länge, men det går inte att ta ifrån Peter Settman och Fredde Granberg att de lyckades skapa två odödliga ikoner i raggarkarikatyrerna Ronny och Ragge (även om byhåle/hillbilly-humorn var riktigt låg). Fortfarande en klassiker.
Raggare - som jag uppfattar dem när de tutar som mest.
Nä nu ska jag försöka somna om. Gryning ute (05:46). Det är hopplöst att ställa om dygnet. Fet chans att jag kommer upp till 8 som jag planerade...oh well.
/Cassow
Greatly pissed off över mitt uppfuckade sömnprojekt med att vända dygnet rätt, beslutade jag mig för att blogga bort min skälvande frustration över dissharmonin som de 12 apornas arme förorsakat, och tillägna these vile mother f***ing demons spawned from hell lite runda 'kärleksfulla' ord. Så jag gav mig ut en sväng på youtube för att söka lite illustrerande videos. Detta i form utav skrikande apor. Efter x antal sökkombinationer i ord och ap-arter med otillfredställande resultat, så valde jag istället en annan approach, nämligen att söka på ap-imitationer. Genom detta förfarande kom jag snart fram till en vetenskaplig upptäckt, nämligen den att inga ap-hus på zoo, inga primatarter, är lika bra på att låta som störiga, skrikiga apor som vi människor själva.
Inte nämnvärt rikare utav denna, inte allt för förvånande insikt/upptäckt, så kan jag säga att jag fortfarande inte tycker att irritationskänslan raggarasen gav mig lyckas illustreras bra nog. Faktum är den att jag vet med 100% säkerhet att jag skulle kunna ÄGA sönder apljuds-imitationerna i videoklippen nedan så att det skulle gjort självaste King Kong stolt. Men eftersom det inte känns helt frisk eller strategiskt, att klockan ett på natten börja skrika som en galen schimpans eller gorilla i en inspelandes mikrofon, och samtidigt i denna process skrämma slag på, eller förarga mina nyinflyttade grannar, så låter vi mitt självbelåtna påstående hänga fritt i luften - tills vidare.
För att vidare illustrera min förargelse tänkte jag sedan länka in några klipp på raggare. Inte heller här blev jag helt tillfredställd med det utbud jag fann, men det som nu länkats får duga. En oönskad bieffekt av mitt youtube-surfande blev att min ilska så småningom kom av sig, och i takt med att jag sovrade mellan mobil-skakiga patetiska cruiser-klipp så började mitt hjärta så sakteliga vekna en aning för redneckarnas, hillbillysarnas, fjortisarnas och de inavlade småstadsförlorarnas (hello medvetet fördomsfull generalisering) charmerande bilkultur.
Trots allt brölande, hjärndöda, frenetiska tutande så är de i regel rätt harmlösa så länge som man ignorerar dem och låter dem hållas. Och den tid och kärlek de lägger ner på sina (oftast) vackra vintagebilar kan jag inte annat än beundra. Bilar från en svunnen era då bilindustrin faktiskt hade förmåga att designa riktiga skönheter till bilar (jag skulle själv inte ha något emot att äga en äldre bil - dock inte för att cruisa med inne i stan).
Sedan vill jag även ge raggarna visst kred för sin musiksmak också. Visst - många prickar in helt fel med Boney M, Basshunters Boten Ana, Gûnther and the sunshine girls, Onkel Kånkel, Björn Rosenström, bonnläppsmusik, dansbandsmusik e.t.c. Somliga gör det säkerligen för att provocera, på kul, eller driver med nidbilden av raggare, andra gör det helt seriöst. Men respekt ger jag till de raggare som har vett och smak att lyssna på gammal god 50, 60, 70, 80-talsmusik som gör sig så bra till bilarna från samma era. Elvis Presly, Roy Orbison, Mamas and the papas, The Byrds, Beach Boys, Johnny Cash, Bruce Springsteen, Bob Dylan - för att ta bara några exempel.
Jag tror att slutsatsen jag får dra kring min hat/kärlek inför raggare är att de liksom alla andra minoritetsgrupper eller subkulturer har en rik variation och bredd mellan högt och lågt. Jag vidhåller dock att de som kör runt och slår på tutan som om den varit världens roligaste leksak är retarderade primater och satans otyg.
Jag ger mig fan på att mormor och morfar stod på balkongen och spejade när raggarna cruisade förbi Kungsporten (vid bron) den dagen. Hade det där gänget flaxat mindre med mobilen och dröjt kvar ett par sekunder åt m&m's håll så... :P
Smått roande sångtext...om inte annat en skön parodisering på dansbandsmusik.
Robert Gustavsson kan vara betydligt roligare än så här, men den stereotype, patetiske epa-raggaren som är allt för vanlig i småorterna lyckas han ändå porträttera bra i denna lokalreklam från Skövde. Notera hur hon som spelar den stela lapplisan spricker av skratt när Robert kliver ur bilen och reklamen är slut...typisk miss som man ofta gör i mindre professionell lokalreklam - fast Skövde är så stolta över sin Robban att de nog vinklar det till en homage.
När man var en 10-11 år eller så, så var den här videon...umm...rolig. Idag är den sönderspelad sedan länge, men det går inte att ta ifrån Peter Settman och Fredde Granberg att de lyckades skapa två odödliga ikoner i raggarkarikatyrerna Ronny och Ragge (även om byhåle/hillbilly-humorn var riktigt låg). Fortfarande en klassiker.
Raggare - som jag uppfattar dem när de tutar som mest.
Nä nu ska jag försöka somna om. Gryning ute (05:46). Det är hopplöst att ställa om dygnet. Fet chans att jag kommer upp till 8 som jag planerade...oh well.
/Cassow
I take pictures. Photographic pictures
I'll wait forever if I have to, for my special Somebody
I had her...or so I thought.
Att jämföra med 80-talets Somebody med Gore:
Vilken version är bäst? Båda är underbara men publiken 'stör' inte i den gamla.
Samtidigt så är det mäktigt med allsång. 80-talsversionen känns mer oskuldsfull, men det kan ju bero på att Gore såg mer oskuldsfull ut också. :P
Oj! Fann en riktigt stämningsfull , mer 80-talsdoftande (originalet är tidlöst) remix á la slowdance på låten också som jag aldrig hört förut!
Nä, nu ska jag försöka somna om igen...ute ser jag gryningen i horisonten. Jag är välsignad med vacker soluppgång- och nedgång nästan varje dag här.
/Cassow
Att jämföra med 80-talets Somebody med Gore:
Vilken version är bäst? Båda är underbara men publiken 'stör' inte i den gamla.
Samtidigt så är det mäktigt med allsång. 80-talsversionen känns mer oskuldsfull, men det kan ju bero på att Gore såg mer oskuldsfull ut också. :P
Oj! Fann en riktigt stämningsfull , mer 80-talsdoftande (originalet är tidlöst) remix á la slowdance på låten också som jag aldrig hört förut!
Nä, nu ska jag försöka somna om igen...ute ser jag gryningen i horisonten. Jag är välsignad med vacker soluppgång- och nedgång nästan varje dag här.
/Cassow
All that you feel is tranquility
I'm waiting for the night to fall
I know that it will save us all
When everything's dark
Keeps us from the stark reality
I'm waiting for the night to fall
When everything is bearable
And there in the still
All that you feel is tranquillity
There is a star in the sky
Guiding my way with its light
And in the glow of the moon
Know my deliverance will come soon
I'm waiting for the night to fall
I know that it will save us all
When everything's dark
Keeps us from the stark reality
I'm waiting for the night to fall
When everything is bearable
And there in the still
All that you feel is tranquillity
There is a sound in the calm
Someone is coming to harm
I press my hands to my ears
It's easier here just to forget fear
And when I squinted
The world seemed rose-tinted
And angels appeared to descend
To my surprise
With half-closed eyes
Things looked even better
Than when they were open
Been waiting for the night to fall
I knew that it would save us all
Now everything's dark
Keeps us from the stark reality
Been waiting for the night to fall
Now everything is bearable
And here in the still
All that you feel is tranquility
