Älskade och hatade raggarprimater
Som kronisk nattuggla känns det helt insane att lägga sig vid 22 en lördag. Rättelse: det ÄR insane för alla som inte går i blöjor, resignerat för döden på ålderns höst, eller är med i Jehovas vittnen. Men vad gör man när omtentan ligger blott en dag bort, och man behöver komma upp i tid för att utnyttja söndagen maximalt? I'll tell you: man väcks brutalt klockan ett på natten utav Trollhättans lokala, cruisande, entusiastiska raggarprimater som tutar utdraget i kör!
Greatly pissed off över mitt uppfuckade sömnprojekt med att vända dygnet rätt, beslutade jag mig för att blogga bort min skälvande frustration över dissharmonin som de 12 apornas arme förorsakat, och tillägna these vile mother f***ing demons spawned from hell lite runda 'kärleksfulla' ord. Så jag gav mig ut en sväng på youtube för att söka lite illustrerande videos. Detta i form utav skrikande apor. Efter x antal sökkombinationer i ord och ap-arter med otillfredställande resultat, så valde jag istället en annan approach, nämligen att söka på ap-imitationer. Genom detta förfarande kom jag snart fram till en vetenskaplig upptäckt, nämligen den att inga ap-hus på zoo, inga primatarter, är lika bra på att låta som störiga, skrikiga apor som vi människor själva.
Inte nämnvärt rikare utav denna, inte allt för förvånande insikt/upptäckt, så kan jag säga att jag fortfarande inte tycker att irritationskänslan raggarasen gav mig lyckas illustreras bra nog. Faktum är den att jag vet med 100% säkerhet att jag skulle kunna ÄGA sönder apljuds-imitationerna i videoklippen nedan så att det skulle gjort självaste King Kong stolt. Men eftersom det inte känns helt frisk eller strategiskt, att klockan ett på natten börja skrika som en galen schimpans eller gorilla i en inspelandes mikrofon, och samtidigt i denna process skrämma slag på, eller förarga mina nyinflyttade grannar, så låter vi mitt självbelåtna påstående hänga fritt i luften - tills vidare.
För att vidare illustrera min förargelse tänkte jag sedan länka in några klipp på raggare. Inte heller här blev jag helt tillfredställd med det utbud jag fann, men det som nu länkats får duga. En oönskad bieffekt av mitt youtube-surfande blev att min ilska så småningom kom av sig, och i takt med att jag sovrade mellan mobil-skakiga patetiska cruiser-klipp så började mitt hjärta så sakteliga vekna en aning för redneckarnas, hillbillysarnas, fjortisarnas och de inavlade småstadsförlorarnas (hello medvetet fördomsfull generalisering) charmerande bilkultur.
Trots allt brölande, hjärndöda, frenetiska tutande så är de i regel rätt harmlösa så länge som man ignorerar dem och låter dem hållas. Och den tid och kärlek de lägger ner på sina (oftast) vackra vintagebilar kan jag inte annat än beundra. Bilar från en svunnen era då bilindustrin faktiskt hade förmåga att designa riktiga skönheter till bilar (jag skulle själv inte ha något emot att äga en äldre bil - dock inte för att cruisa med inne i stan).
Sedan vill jag även ge raggarna visst kred för sin musiksmak också. Visst - många prickar in helt fel med Boney M, Basshunters Boten Ana, Gûnther and the sunshine girls, Onkel Kånkel, Björn Rosenström, bonnläppsmusik, dansbandsmusik e.t.c. Somliga gör det säkerligen för att provocera, på kul, eller driver med nidbilden av raggare, andra gör det helt seriöst. Men respekt ger jag till de raggare som har vett och smak att lyssna på gammal god 50, 60, 70, 80-talsmusik som gör sig så bra till bilarna från samma era. Elvis Presly, Roy Orbison, Mamas and the papas, The Byrds, Beach Boys, Johnny Cash, Bruce Springsteen, Bob Dylan - för att ta bara några exempel.
Jag tror att slutsatsen jag får dra kring min hat/kärlek inför raggare är att de liksom alla andra minoritetsgrupper eller subkulturer har en rik variation och bredd mellan högt och lågt. Jag vidhåller dock att de som kör runt och slår på tutan som om den varit världens roligaste leksak är retarderade primater och satans otyg.
Jag ger mig fan på att mormor och morfar stod på balkongen och spejade när raggarna cruisade förbi Kungsporten (vid bron) den dagen. Hade det där gänget flaxat mindre med mobilen och dröjt kvar ett par sekunder åt m&m's håll så... :P
Smått roande sångtext...om inte annat en skön parodisering på dansbandsmusik.
Robert Gustavsson kan vara betydligt roligare än så här, men den stereotype, patetiske epa-raggaren som är allt för vanlig i småorterna lyckas han ändå porträttera bra i denna lokalreklam från Skövde. Notera hur hon som spelar den stela lapplisan spricker av skratt när Robert kliver ur bilen och reklamen är slut...typisk miss som man ofta gör i mindre professionell lokalreklam - fast Skövde är så stolta över sin Robban att de nog vinklar det till en homage.
När man var en 10-11 år eller så, så var den här videon...umm...rolig. Idag är den sönderspelad sedan länge, men det går inte att ta ifrån Peter Settman och Fredde Granberg att de lyckades skapa två odödliga ikoner i raggarkarikatyrerna Ronny och Ragge (även om byhåle/hillbilly-humorn var riktigt låg). Fortfarande en klassiker.
Raggare - som jag uppfattar dem när de tutar som mest.
Nä nu ska jag försöka somna om. Gryning ute (05:46). Det är hopplöst att ställa om dygnet. Fet chans att jag kommer upp till 8 som jag planerade...oh well.
/Cassow
Greatly pissed off över mitt uppfuckade sömnprojekt med att vända dygnet rätt, beslutade jag mig för att blogga bort min skälvande frustration över dissharmonin som de 12 apornas arme förorsakat, och tillägna these vile mother f***ing demons spawned from hell lite runda 'kärleksfulla' ord. Så jag gav mig ut en sväng på youtube för att söka lite illustrerande videos. Detta i form utav skrikande apor. Efter x antal sökkombinationer i ord och ap-arter med otillfredställande resultat, så valde jag istället en annan approach, nämligen att söka på ap-imitationer. Genom detta förfarande kom jag snart fram till en vetenskaplig upptäckt, nämligen den att inga ap-hus på zoo, inga primatarter, är lika bra på att låta som störiga, skrikiga apor som vi människor själva.
Inte nämnvärt rikare utav denna, inte allt för förvånande insikt/upptäckt, så kan jag säga att jag fortfarande inte tycker att irritationskänslan raggarasen gav mig lyckas illustreras bra nog. Faktum är den att jag vet med 100% säkerhet att jag skulle kunna ÄGA sönder apljuds-imitationerna i videoklippen nedan så att det skulle gjort självaste King Kong stolt. Men eftersom det inte känns helt frisk eller strategiskt, att klockan ett på natten börja skrika som en galen schimpans eller gorilla i en inspelandes mikrofon, och samtidigt i denna process skrämma slag på, eller förarga mina nyinflyttade grannar, så låter vi mitt självbelåtna påstående hänga fritt i luften - tills vidare.
För att vidare illustrera min förargelse tänkte jag sedan länka in några klipp på raggare. Inte heller här blev jag helt tillfredställd med det utbud jag fann, men det som nu länkats får duga. En oönskad bieffekt av mitt youtube-surfande blev att min ilska så småningom kom av sig, och i takt med att jag sovrade mellan mobil-skakiga patetiska cruiser-klipp så började mitt hjärta så sakteliga vekna en aning för redneckarnas, hillbillysarnas, fjortisarnas och de inavlade småstadsförlorarnas (hello medvetet fördomsfull generalisering) charmerande bilkultur.
Trots allt brölande, hjärndöda, frenetiska tutande så är de i regel rätt harmlösa så länge som man ignorerar dem och låter dem hållas. Och den tid och kärlek de lägger ner på sina (oftast) vackra vintagebilar kan jag inte annat än beundra. Bilar från en svunnen era då bilindustrin faktiskt hade förmåga att designa riktiga skönheter till bilar (jag skulle själv inte ha något emot att äga en äldre bil - dock inte för att cruisa med inne i stan).
Sedan vill jag även ge raggarna visst kred för sin musiksmak också. Visst - många prickar in helt fel med Boney M, Basshunters Boten Ana, Gûnther and the sunshine girls, Onkel Kånkel, Björn Rosenström, bonnläppsmusik, dansbandsmusik e.t.c. Somliga gör det säkerligen för att provocera, på kul, eller driver med nidbilden av raggare, andra gör det helt seriöst. Men respekt ger jag till de raggare som har vett och smak att lyssna på gammal god 50, 60, 70, 80-talsmusik som gör sig så bra till bilarna från samma era. Elvis Presly, Roy Orbison, Mamas and the papas, The Byrds, Beach Boys, Johnny Cash, Bruce Springsteen, Bob Dylan - för att ta bara några exempel.
Jag tror att slutsatsen jag får dra kring min hat/kärlek inför raggare är att de liksom alla andra minoritetsgrupper eller subkulturer har en rik variation och bredd mellan högt och lågt. Jag vidhåller dock att de som kör runt och slår på tutan som om den varit världens roligaste leksak är retarderade primater och satans otyg.
Jag ger mig fan på att mormor och morfar stod på balkongen och spejade när raggarna cruisade förbi Kungsporten (vid bron) den dagen. Hade det där gänget flaxat mindre med mobilen och dröjt kvar ett par sekunder åt m&m's håll så... :P
Smått roande sångtext...om inte annat en skön parodisering på dansbandsmusik.
Robert Gustavsson kan vara betydligt roligare än så här, men den stereotype, patetiske epa-raggaren som är allt för vanlig i småorterna lyckas han ändå porträttera bra i denna lokalreklam från Skövde. Notera hur hon som spelar den stela lapplisan spricker av skratt när Robert kliver ur bilen och reklamen är slut...typisk miss som man ofta gör i mindre professionell lokalreklam - fast Skövde är så stolta över sin Robban att de nog vinklar det till en homage.
När man var en 10-11 år eller så, så var den här videon...umm...rolig. Idag är den sönderspelad sedan länge, men det går inte att ta ifrån Peter Settman och Fredde Granberg att de lyckades skapa två odödliga ikoner i raggarkarikatyrerna Ronny och Ragge (även om byhåle/hillbilly-humorn var riktigt låg). Fortfarande en klassiker.
Raggare - som jag uppfattar dem när de tutar som mest.
Nä nu ska jag försöka somna om. Gryning ute (05:46). Det är hopplöst att ställa om dygnet. Fet chans att jag kommer upp till 8 som jag planerade...oh well.
/Cassow
Kommentarer
Trackback
