Exorcism=epilepsiutbrott?
Jag drömmer så detaljerade drömmar emellanåt. De kan vara väldigt övertygande verklighetsmässigt och de kan vara totalt uppåt väggarna overkliga och sjuka. Som det är för de flesta människor då med andra ord. Men jag gillar att dela med mig av drömmar jag haft, och jag gillar att drömtyda oavsett om det är mina eller andras drömmar som står på tapeten.
Igår drömde jag om att min mamma och mormor årligen utförde exorcism på mig som barn, vid ett bestämt datum och klockslag. I drömmen låg jag hemma i mormors soffa, inlindad i en filt tv-tittandes. Mormor håller på med någonting i köket, mamma sitter vid min sida och vakar ängsligt över mig. Hon ropar stressat till mormor att skynda sig, eftersom "det närmar sig", "tecknena har börjat manifestera sig", och "tiden nästan är inne". Jag hör hur mamma kontrollcheckar med mormor att hon inte glömt bort någon ingrediens i brygden. "Chilin, har du den? Den är viktigast av allt!". Ingredienser som jag minns utöver denna som nämns är en levande guldfisk, ägg, mjöl och vatten (rätt simpel brygd med andra ord, lol).
Mormor rusar in i rummet med en rykande het skål och hon ber mamma hjälpa till genom att hålla fast mig och hålla min mun öppen. Kallsvettig, slingrar jag mig likt en orm i soffan i okontrollerade spasmer, skriker obegripligheter och stirrar med tomma ögon ofokuserat på omgivningen. "Du måste hålla honom still så jag kan hälla ner genom tratten", hör jag.
Från tv'n hörs plötsligt ett öronbedövande surrande, likt det ljud man kan höra när man försöker ställa in frekvens/radiokanal. Bilden flimrar okontrollerat i svartvitt á la myrornas krig på tv'n. All övrig elektricitet i lägenheten är borta och frånsett ljuset från tv'n så är det mörkt i rummet (alla persienner är neddragna). Mormor och mamma har lyckats hälla i mig brygden och tvingat mig svälja, när mamma utbrister: "det är på väg ut mamma!". Båda fäster blicken på bildrutan och mitt i myrornas krig tar en mörk gestalt form. Ett hest, skrovligt väsande hörs inne i rummet, och gestalten försvinner från bild samtidigt som mörk rök kommer ut från högtalarna på tv'n. Jag minns inte mer av drömmen sedan än att mamma och mormor satt med knäppta händer samtidigt som jag låg och skakade i feberyra och spasmer. Denna dröm repeterade sig själv 3 gånger innan jag vaknade.
Alla är bekanta med de första sekunderna efter en dröm. Man är liksom inte helt vaken ännu och är oklar över om man just drömt eller om det är verkligt. För några sekunder trodde jag att drömmen handlade om förträngda barndomsminnen. Tänk vad hemskt det skulle varit om det var på det viset. Troligast dock är att jag i min dröm blandat in barndomsminnen utav de epilepsianfall jag led utav under några år. Jag minns hur jag tappade helt kontrollen över min kropp, att jag hörde folk i min omgivning prata med mig, men inte kunde svara på något sätt. Det var ett par hemska år, men lyckligtvis blev jag helt frisk från det sen, och har inte lidit något utav vuxen-epilepsi.
Det första jag gjorde när jag vaknade var att knäppa på datorn och googla sökorden "south american exorcism" på kul. Minnet av chilin triggade mig till att vilja kolla om det fanns något dokumenterat om sydamerikanska andeväsen och exorcism utav dessa. Men lustigt nog så fick jag bara en massa träffar på Barak Obama. Så var det med den mardrömmen.
/Cassow
Att våga lita på kärlekens styrka
Fragile
Like a baby in your arms
Be gentle with me
Id never willingly
Do you harm
Apologies
Are all you seem to get from me
But just like a child
You make me smile
When you care for me
And you know
Its a question of lust
Its a question of trust
Its a question of not letting
What weve built up
Crumble to dust
It is all of these things and more
That keep us together
Independence
Is still important for us though (we realise)
Its easy to make
The stupid mistake
Of letting go (do you know what I mean)
My weaknesses
You know each and every one (it frightens me)
But I need to drink
More than you seem to think
Before Im anyones
And you know
Its a question of lust
Its a question of trust
Its a question of not letting
What weve built up
Crumble to dust
It is all of these things and more
That keep us together
Kiss me goodbye
When Im on my own
But you know that id
Rather be home
Its a question of lust
Alla är vi rädda ibland, att förlora det vi har. Även jag. Jag lider av ett visst mått (i mitt tycke då) mild svartsjuka. Men jag har ingen att vara svartsjuk på, så jag lyckas rätt snabbt vifta bort sådana episoder som det dåliga självförtroendets hjärnspöke. För jag orkar inte vara rädd för att förlora kärleken hela tiden. För om jag är rädd hela tiden så ökar risken att jag faktiskt förlorar kärleken. Genom att panikartat försöka styra och kontrollera kärleken, så ökar risken att greppet hårdnar allt för mycket och till sist klämmer och stryper tillförseln utav luft hos den man älskar så att den skadas eller dör ut. Det misstaget har jag själv gjort förut och det är inte något jag vill göra om på nytt. Därför väljer jag att lita på kärleken. Det kan kosta mig allt att lita blint, men har någon vunnit min tillit och kärlek så får den personen sedan min fullständiga lojalitet tills dess någonting riktigt jävla illa sker som rubbar den tilliten. Man har mer att vinna än att förlora på att ge tillit och livsrum. Att älska är att ge och ta och få bekräftelse på att den andre känner som man själv gör. Men börjar man jaga efter bekräftelsen så försvinner till slut all form av spontanitet, glädje och passion och utbyts mot en glädjefri kontrollinstans.
Med detta säger jag att man alltid ska berätta exakt hur man känner, men att man innan man överväger att ifrågasätta kärleken rätt ut ur tomma intet, inte får glömma bort allt det fina i det förflutna som under lång tid har byggt upp kärleken till det starka kärleksnäste den är här och nu. Finns det några tecken, något att vara orolig för? Om inte så kanske frågan är överflödig och man kan slappna av och fortsätta njuta istället. Så känner jag. Jag litar på kärleken även om jag inte vet allt om framtiden. Jag är väldigt lycklig med min flickvän I, och jag vet vad jag och vi vill med vår kärlek. De frågetecken som finns om framtiden eller kring oss (inga vad jag kan komma på här och nu, eller vill dela med mig utav inför utomstående) är jag säker på att vi kan reda ut tillsammans när de väl infinner sig. Det gäller att leva här och nu, och kanske ha viss framtidsplanering, men inte mejsla ut den i granitsten i minsta detalj. För om morgondagen vet man inte mycket. Slumpen och/eller ödet styr minst hälften av allt vi gör, en bråkdel är medvetna val. Det mesta är nycker - spontana beslut fattade utan större eftertanke på chain of events to come.
Jag älskar dig min fina Ingunn! 24/7, 365dagar om året (366 när det är skottår).
Fan vad jag älskar den där låten för övrigt. Den är så kraftfull, mäktig, och så sann, så sann.
/Cassow
Tonårstårar
Little 15
You help her forget
The world outside
You're not part of it yet
And if you could drive
You could drive her away
To a happier place
To a happier day
That exists in your mind
And in your smile
She could escape there
Just for a while
Little 15
Little 15
Why take the smooth with the rough
When things run smooth
It's already more than enough
She knows your mind
Is not yet in league
With the rest of the world
And it's little intrigues
Do you understand
Do you know what she means
As time goes by
And when you've seen what she's seen
You will
Little 15
Little 15
Why does she have to defend
Her feelings inside
Why pretend
She's not had a life
A life of near misses
Now all that she wants
Is 3 little wishes
She wants to see with your eyes
She wants to smile with your smile
She wants a nice surprise
Every once in a while
Little 15
Jag önskar jag kunde radera åren 13-15 helt från mitt minne, som de gör i Eternal Sunshine Of The Spotless Mind (för övrigt en mina absoluta favoritfilmer någonsin).
Det finns nödvändig smärta som i vänskap- och kärleksrelationer som tar slut. Det hör livet till. Det är erfarenheter som även om de kan innebära stor smärta och sorg, gör oss starkare och visare. Sedan finns det den andra sortens smärta där folk medvetet åsamkar andra rena elakheter. Detta kallas maktfullkomlighet och ondska, eller utav dem som utövar den - grupptryck och osäkerhet på sig själv som endast får utlopp genom systematisk förminskning utav sina medmänniskor. En smärta som egentligen ingen bör tillåtas utsätta någon annan för ostraffat, men som ändå smetas över av samhället med äckliga, ihåliga, blommiga ord, och begravs i tidens sand. en smärta som ingen ska behöva leva med, men som så många där ute ändå tvingas lida med i det tysta, livet igenom. Sår som aldrig riktig läker, även om man med tiden går vidare i sitt liv. Därför är en låt som denna så oerhört viktig.
Det är en låt med ett starkt budskap, som berör om man kan ta den till sig, som etsar sig fast. Det är portionerad sorg och klagostämma över de 'svaga' och utsatta unga i samhhället. Det är lyrik som ligger bortom ytlig kommersiellt skräp som handlar om att vara sexuellt tilldragande med mer visad hud än kläder, trånande blickar, öppna munnar, tungor som slickar sig om läppen, plutande läppar, och rumpskakande. Jag säger inte att detta inte ska få finnas, men jag säger att det borde finnas mer musik likt denna, som faktiskt har ett budskap, som BETYDER NÅGOT och inte bara är light-porr eller party for the people. Men det är den glada, sex- och drogglorifierande musiken som alla radiostationer och musikkanaler fortsätter att pumpar ut. Det är det som musikbolagen anser säljer. Det kallas kommerciell cynism.
/Cassow
Man kan bara kapitulera inför något så vackert
Laying on your holy bed
By the hallowed door
Feeling like an infidel
Not worthy of your call
Tempted by your innocence
Beckoned to my fate
I won't face the consequence
I wouldn't hesitate
I'm a man of flesh and bone
Rapture
Rushing through my veins
Passion
Flaming
In my heart
Heavenly surrender once again
Yeah
Shackled like an animal
Chained to my desires
Just another sacrifice
To love's eternal fight
Tame me with your tenderness
And break my brittle heart
Easily and elegantly
Tear my world apart
I'm a man of flesh and bone
Rapture
Rushing through my veins
Passion
Flaming
In my heart
Heavenly surrender once again
Yeah
We're living in a world full of illusion
Everything is so unreal
My mind is in a state of confusion
But I can't deny the way I feel
I'm a man of flesh and bone
Rapture
Rushing through my veins
Yeah
Så mäktigt. Så naket. Sån lyrik. Så väl beskriven känsla. Sån röst. Perfektion.
/Cassow
