]8o.. Cassows skogsglänta ..o8[

Med vänskapsslipad egg du i mitt hjärta skar
en trygghet i sig självt att alltid veta var
man inte hade dig
Du kommer och du går 
när det passar sig
- du vill helst vara svår
likt vitsippan i blom
så praktfull varje vår
men dungen blir snart tom
förvandlas till vildvuxet snår

Man skördar det man sår, med gödsel uppe på
ett koncept du ej förstår - "gå vidare från gå"
Förankrad vid allt tryggt
du står vid vår ruin  
där inget nytt blir byggt
Ditt vin stinker urin
från lögnerna du bryggt
du förnekar vem du är
och döljer brister skyggt
för hon du håller kär  

Allting fint vi någonsin haft
sen barnsben vi upplevt
som i vattnet utspädd saft
hur blev tilliten nåt skevt
När blev värme kallt och stelt
ordet "vänskap" någonting mjukt
en gång var det helt jämspelt
nu fuskas det nåt sjukt
Villkoren du satt
i din regi
är just dina
ingen annans
hos dig finns inget "du och jag"
- ensam vals

Allting inkluderar hon, jag får ditt tysta nej
det är inte alls okej - mitt budskap här till dig
Döljer som om jag aldrig fanns 
suddar ut mitt namns minne
i spåren av din toffeldans
likt en utklämd, fet finne
Nostalgiens forna glans
syns ej mer för skitigt damm
från fast anställd till frilans
blir du mitt offerlamm 

Allting fint vi någonsin haft
sen barnsben vi upplevt
ut i vattnet utspädd saft
hur blev tilliten nåt skevt
När blev värme kallt och stelt
ordet "vänskap" någonting mjukt
en gång var det helt jämspelt
nu fuskas det nåt sjukt
Villkoren du satt
i egen skrift
är just dina
ingen annans
hos dig finns inget "du och jag"
- ensam vals

---

Men du läser mig inte ändå så why bother?

Hemlig vänskap på grund av toffelverksamhet hos sin äldsta vän är något ingen rimligtvis bör ta lätt på. Finns det värre vänskapsbrott? Inte många. 

...

Jag vet inte om jag ens orkar att ta detta till "högsta domstol".

- Hur skulle du reagera?


/Cassow

Med tanke på föregående inlägg så talar inläggstiteln och låttexten egentligen för sig själv men...

- detta är inte någon jävla göra slut-låt! Och nej, jag tycker att videon suger. Hon som illustrerat med sina 5-åringsteckningar till låten tolkar den helt åt helvete och ger den negativa vibbar som är en låt med så här vackert budskap och klang oförtjänt. Ren misshandel av Sarek's Om Du tvekar.

"Om du tvekar så visar jag vägar att gå
 Om du tröttnar så ska jag va den som förstår"

Detta tolkar jag som att man helt enkelt finns där i vått och torrt för den man älskar. Även när det känns som allra svårast och tillvaron är skit för partnern.

Det finns ingen som helst tvekan om att du är den rätta för mig Ingunn! You're the one and only. Jag älskar dig!  
Men ja, ta inte allt för seriöst på den andra låtens budskap - det är ett antal år kvar tills det är dags för det! :P ;-)

Svensk musik kan vara så underbart kass. Jag bara kände mig tvungen att påminna om det. LOL! Jag tror bara Rednex kan slå detta i ren dålighet och smaklöshet.

 
 
/Cassow

Surfar bland filmforumen på imdb. Läser en kommentar som lyder: "kritiker vet vad som är bra och vad som är dåligt". Jag tror att dem enda som är naiva nog att tro blint på så kallade proffskritiker, är proffskritikerna själva. Jag kunde inte bry mig mindre om vad proffskritiker tycker om mainstreamkultur, för sen när har de någonsin tyckt någonting inom popkulturen är bra, och gett en matinéfilm mer än betyget "3 utav 5" i sällsynta fall?

Det råder rimligtvis inflation på proffskritiker i såväl Sverige som USA och andra västerländska länder. Vem som helst som läst ett par filmhistorie/vetenskapskurser, eller gått ett fullängdsprogram på 120hp (Antagningskraven är knappast mördande höga på någotdera), kan rapa upp gamla filmklassiker i sömnen och envist hävda att de ohotade slår allt vad dagens Hollywood förmår spottar ur sig. Det finns en väldigt enkel förklaring till detta:
- proffskritiker vill inte gärna erkänna öppet för familj, släkt och vänner att den kunskap man köpt sig för ett par hundratusen i form av studieskulder till CSN, lika gärna hade kunnat tas in gratis på fritiden, via internet eller bibliotek, och därmed är fullkomligt bortkastad - i synnerhet då ytterst få av den generella befolkningen bryr sig det allra minsta om vad snusförnuftiga, nedtryckande finsmakare med patent på "god smak" tycker.

Citizen Kane, Metropolis, The Third Man, Nosferatu, Dr. Caligaris skräckkabinett, The Birth of a Nation (superrasistisk, men tekniskt briljant och obligatorisk filmhistoriekunskap), Casablanca, Pansarkryssaren Potemkin, The day the earth stood still, Gudfadern 1 och 2, Det sjunde inseglet, och så vidare - ja om ni känner någon 'filmvetare' så har ni säkert hört dem nämna dessa fina titlar bland andra. Jag säger inte att det inte gjordes riktigt bra film förr, ja oförglömliga klassiker till och med - det vore att polarisera trångsyntheten. Men jag är emot den förvridna historiebeskrivningen som fortlever i dessa filmhistorie/vetenskapliga kurser, jag är emot fokuset på det allra äldsta, emot glorifieringen av det, och aversionen, ignoransen mot mer moderna filmer - i synnerhet om dessa kommer från Hollywood.

Många av proffskritikerna som tillåts recensera modern film, tycks ha en tvångsmässig psykisk störning som gör att de per automatik älskar smala filmer, independent film, och utländsk film, medan de givetvis fnyser åt, och ringaktar alla Hollywoodfilmer - förutom just de Oscarsnominerade, som de givetvis måste hylla eftersom det måste råda absolut koncensus i de finkulturellas hönsgård. 

Finkulturen har absolut ett existensberättigande, men jag ifrågasätter om kvälls- och morgontidningarna är dess rätta forum. För finkulturen är inte till för några andra än minoriteten, kanske en promille av befolkningen i landet. Varje dag upptar de emellertid ett flertal sidor av kulturdelen i morgontidningarna och kvällspressen, och varje dag bläddrar de allra flesta bara förbi dessa sidor utan att ens ta notis om dem. Jag läser kultursidorna emellanåt, och oftast handlar det om att de kaxigaste ankorna i den lilla kulturdammen kvackar så högt de bara kan, för att lyckas dra med sig de andra vilsna ankorna och forma någon slags allmängiltig sanning kring något som enbart engagerar dem. Varför har det blivit en självklarhet att de ska få uppta detta utrymme? Vore det inte smartare att låta de finkulturella kulturjournalisterna, samlas i en enda hög i en bananlåda, skicka iväg dem, och låta dem käbbla bäst de vill, i de renodlade kulturblaskor som finns? Om man bortser från argumentet att finkulturen skulle riskera att "urholkas", så skulle nog också många finkultursjournalister bli överflödigare än de redan är, och bli utan jobb. Men är det inte rimligt att man rensar upp ibland, bland yrkesgrupper som är överlastade, och tillgången överstiger efterfrågan hundrafallt? Tänk att jag själv gick och drömde om att bli 'professionell' filmkritiker under ett antal år...

Att vara professionell filmkritiker, är för mig att älska film i alla tänkbara former, att inte på förhand döma ut en genre som oseriös och dålig, och att undvika att recensera filmer som man på förhand vet att man inte har vett att uppskatta för vad de är. Den som inte gör det gör såväl filmskaparna som publiken en otjänst, då de medvetet vilseleder med sin 'fina', 'personliga' smak (som oftast bara är en upprepning på vad den mest respekterade tuppen i finkulturens hönshus har golt). Att vara professionell filmkritiker är att tycka till om, och analysera inom de genrer man behärskar och förstår. Det är också att kunna göra relevanta referenser till tidigare storheten inom den aktuella genren, och jämföra dessa med dagens filmer. Slutligen ska recensenten inte tillåta sig att påverkas av andra recenenters åsikter, utan enbart gå efter sitt egna tyck och upplevelser. Det är min definition utav en bra, professionell filmkritiker.

/Cassow

Ska det vara såhär:

---

"Hej Plus/Sverker!
 
Jag är inte säker på om det jag varit med om klassas som ett solklart lurendrejeri, men jag vill ändå lägga fram mitt case för er.

Jag fick en faktura från Smart Safety Spärrservice i dagarna runt 26:e februari i år som gällde förnyelse utav mitt 1-årsabonnemang. Eftersom jag är en fattig student och för närvarande inte ens har råd med de 347kr som en helårsprenumeration kostar så valde jag att ignorera denna faktura. Detta gjorde jag eftersom jag aldrig i min vildaste fantasi kunde tänka mig att ett försäkringsbolag kan tvinga en att betala försäkringspremier om man aktivt väljer att inte betala in fakturan eftersom man inte vill nyttja tjänsten längre.

Jag ser det som så här: om jag prenumererar på en tidning så kommer jag inte få några nya tidningar efter att prenumerationen löpt ut, såvida jag inte betalar in fakturan. Så borde det rimligtvis även vara med en försäkring. Om jag inte betalar för en förnyad försäkring, så får jag heller ingen försäkring. Men så här är det inte hos SmartSafety, för här tvingar man folk att betala även fast man mailar dem för att tala om att man inte vill vara kund längre. Detta på grund av en liten finstilt text som jag glömt läsa i min faktura som lyder på detta vis:

"Du har en tjänst hos S Reg AB. Tjänstens abonnemang förlängs automatiskt och löper ett år i taget. Uppsägning ska vara S Reg tillhanda senast 8 veckor före abonnemangsslut. Vid försenad betalning tillkommer en abonnemangsavgift på 50kr. Utebliven fakturabetalning gäller ej som uppsägning av tjänsten"

Ok. De tvår alltså sina händer på detta vis. "8 veckor före abonnemangsslut" Vem i helvete har koll på såna saker? Det är ju inte precis som att SmartSafety kontaktar kunden och meddelar att denne snart måste säga upp sin prenumeration eftersom det är 9 veckor kvar innan denna löper ut, och när det är 7 veckor och 6 dagar kvar så är det försent. Nu fick jag veta det i denna faktura, i en finstilt text, när det redan var försent att avregistrera sig sedan länge!

Jag har inget minne av att jag har informerats om mina rättigheter detta någon gång innan denna faktura som kund, och även om så är fallet, så anser jag ändå inte att jag ska behöva sitta och räkna ner dagarna på året, för att slippa förnya ett abonnemang.

Smart Safety ringde för övrigt mig för ett par veckor sedan för att göra en enkätsundersökning om ungdomar och studenters vanor. Det blev klart för mig under frågestunden att Smart Safety vill få fler studenter att försäkra sig hos dem. Jag ställer mig inte frågande till Smart Safetys tjänster i sig, men jag anser att det är genomruttet att ha som policy att abbonemanget fortlöper automatiskt och att det ska vara näst intill omöjligt att avsluta sin medlemsskap hos dem, utan att få betala en årsprenumeration á 347kr för nästkommande år först.

Jag skulle önska att PLUS grävde djupare i detta, eller kontaktade Smart Safety och satte press på dem. Jag har betalat in en straffavgift på 50kr utöver de 347kr de krävde av mig, och jag hoppas nu att jag slipper ha att göra med dem mer i framtiden, oavsett hur bra deras försäkringar är. Man kör inte över en kund på detta vis! Det är rena rama maffiaverksamheten de bedriver. Tänk bara på alla gamla pensionärer som de säkerligen lurar in i sitt system, och som med största säkerhet glömmer att säga upp sitt abonnemang "i tid" precis som jag och andra ungdomar och studenter. Jag frågar dig Sverker - "Ska det vara så?"

Mvh/ C"

---

Vad tycker mina läsare?

/Cassow

Läste just detta och översköljdes genast av en våg av känslor. Jag lär knappast vara den enda som skriver om Englas öde, men jag känner att jag måste få ur mig mina tankar ändå.

Det finns ingen rättvisa i en liten flickas död. Det finns ingen djupare mening i att som oskuldfullt, värnlöst barn, mördas av ett stort, sinnesrubbat, kallsinnigt, människorovdjur, som inte kan kontrollera sina sjuka böjelser och impulser. Om Engla mördats av en anledning eller ingen anledning spelar just ingen roll alls - hon förblir död -hennes föräldrar kommer fortfarande vara utan sin älskade dotter.

Varje gång jag läser om såna här hemska nyheter så stärks min övertygelse som atheist, och jag hann skriva ner x antal spalter om detta innan jag kom till sans och hejdade mig, då jag insåg att det är ovärdigt att låta mordet på Engla mynna ut i existensiallistisk pajkastning på "Gud". Låt mig stanna vid att "Guds vägar är outgrundliga" och att jag skulle kunna säga många kritiska ting kring detta.

Jag hoppades ända in i det sista att Engla låg undangömd vid liv i något källarutrymme någonstans. Jag blir lika ledsen i själen varje gång jag får höra om såna här saker. Det sjuka i det hela är att det som skett inte förändrar någonting, för folk är så vana vid den här verkligheten att de nöjer sig med att bli ledsna (eller apatiskt inte reagerar alls), skakar på huvudet, vänder på bladet och bara läser vidare, varefter de sedan förtränger att detta hemska hänt och är en del av verkligheten.
 
Vi skulle som medborgare kunna marschera över gator och torg över hela landet, och kräva att få fler poliser tillsatta som patrullerar ute i samhället, att straffen skärps (och att nya införs - såsom tvångskastrering av pedofiler och våldtäktsmän), att psykvården (som är ett skämt idag) får fler resurser och inte släpper ut galningar på permission ute i samhället. Varför använder vi oss inte utav våra medborgerliga rättigheter (och enligt mig skyldigheter) att forma samhället så som vi vill att det ska vara? Varför stoppar vi våra huvuden i sanden? Varför gör vi det lätt för oss genom att håna politiker när vi samtidigt inte är beredda att hjälpa dem, genom att säga precis vad vi vill och inte vill LJUDLIGT? Varför nöjer vi oss med ändlösa utredningar som inte leder någonstans - som bara skickas från instans till instans, cirkulerandes i all oändlighet - genomförda av opålästa, oengagerade, ja rent utav inkompetenta eller korrupta människor? Varför, varför, varför?

Varför blir inte jag själv politiker när jag ändå skränar som jag gör? Antagligen för att jag inte vet exakt vilket parti jag tillhör, och för att ingen försökt att värva mig, men kanske främst för att jag har andra karriärs- och framtidsplaner.

Jag tänker på Englas föräldrar, på familjen i Arboga och alla andra stackars familjer som drabbats av det värsta som kan hända en familj (inte "bland det värsta" som någon idiot till journalist skrev i Metro i fredags). Jag hoppas, hoppas verkligen att ingen i min släkt eller bekantskapskrets, inklusive jag själv och min älskade, drabbas av detta öde i framtiden (och ingen annan heller för den delen).

/Cassow

P.s. Jag kom just på (efter bara lite drygt ett års bloggande) att det kanske genererar fler besökare om jag placerar min blogg i Trollhättan på bloggkartan.se

Det finns dagar som denna
då allting bara låser sig inom mig
och det omtalade "hoppet" som jag försöker ingjuta
i mig själv och alla därute som saknar framtidstron
blir som ett uppvisningens bungeyjumphopp
som saknar fast förankring i båda repändar
och ingen och ingenting, kan röra mig
ur min paralysering vid kanten
Jag känner den värkande
krampen i mina ben
hårdnar allt mer
Till sist är jag hellre en ståtlig cementstaty häruppe
än en våt fläck på cementbacken därnere
Jag hoppar imorgon istället
Om repen är säkerhetsgaranterade
om jag får hoppa över djupt vatten
och om vattnet är vältempererat
- utan hajar i

Imorgon är en annan dag
och alla får en ny uppvisningsmöjlighet
Jag ska falla graciöst
dödsföraktande
studsa runt på era näthinnor
och ni kommer bli hänförda
och prisa livets triumf över döden
prisa mig för min våghalsighet
som är säkert förankrad i verkligheten

"Don't throw your lifelines away"

/Cassow
 

...gör helt jävla, fantastiskt, underbart vacker musik.



Hur man inte kan älska Håkans musik är för mig ett av livets största (nja, kanske tar i lite nu men...) mysterier...
Ja, han kan sjunga - och han sjunger bra! Och nej, jag är inte tondöv (Men kanske dem som inte kan skilja på sång sjungen med smärta, passion, och inlevelse, och renodlad falsksång? Sedan är det en annan femma om man helt enkelt inte tilltalas av hans röst).
Men det är faktiskt texterna och soundet som gör störst intryck på mig. 
Håkan Hellström är enligt mig Sveriges störste låtskrivare, och som många därute säger, min generations Evert Taube. Jocke Berg må vara stor också, men han får nöja sig med silvermedaljen, för även om hans texter är vackra, djupsinninga och väldigt poetiska, så blir det lätt lite för mycket svärta, bitterhet, aggro och smärta (utan hopp) för min smak.

Efter Jocke Berg skulle jag spontant sätta Thåström, Zelmani, Lundell, Winnerbäck och Wij, utan inbördes ordning lyrikmässigt (utifrån det jag hört av sagda artister - är inte beredd att backa upp dem eller andra jag glömt omnämna, med argument - inte ännu).

Jag tror bestämt jag ska göra en ingående lyrikmässig odyssé bland dessa Svenska artister (välkomnar även andra förslag på artister/grupper!) och sedan skriva ihop min personliga favoritlista. Jag har aldrig tidigare bemödat mig att göra blandband och skriva ihop listor dock, men det kan bli en kul grej och början på något nytt.

Men åter till Håkan.
Håkan för mig är mer renodlat hjärta och kärlek, med en tesked melankolisk smärta i. Jag prisar inte alla Hellströms låtar - nej långtifrån(!) - men han har alltid en jordnära och djupsinning men samtidigt lättförståelig, igenkännbar berättelse att berätta i sina sånger, och det är något jag värdesätter. HH för mig är puraste uppåttjack i kärlek i musikform, och det är underbart att jag kan dela något så stort, personligt och betydelsefullt tillsammans med min älskling. Vikten av att synka musikmässigt bör inte underskattas i ett förhållande - det är som en extra dimension av kroppskemi och kemi överlag - I allfall för en musikälskare som jag själv. 

Whoops, klockan har hunnit bli mycket nu. Men jag får anledning att återkomma till Håkan mer i framtiden.

/Cassow