]8o.. Cassows skogsglänta ..o8[

Läste just detta och översköljdes genast av en våg av känslor. Jag lär knappast vara den enda som skriver om Englas öde, men jag känner att jag måste få ur mig mina tankar ändå.

Det finns ingen rättvisa i en liten flickas död. Det finns ingen djupare mening i att som oskuldfullt, värnlöst barn, mördas av ett stort, sinnesrubbat, kallsinnigt, människorovdjur, som inte kan kontrollera sina sjuka böjelser och impulser. Om Engla mördats av en anledning eller ingen anledning spelar just ingen roll alls - hon förblir död -hennes föräldrar kommer fortfarande vara utan sin älskade dotter.

Varje gång jag läser om såna här hemska nyheter så stärks min övertygelse som atheist, och jag hann skriva ner x antal spalter om detta innan jag kom till sans och hejdade mig, då jag insåg att det är ovärdigt att låta mordet på Engla mynna ut i existensiallistisk pajkastning på "Gud". Låt mig stanna vid att "Guds vägar är outgrundliga" och att jag skulle kunna säga många kritiska ting kring detta.

Jag hoppades ända in i det sista att Engla låg undangömd vid liv i något källarutrymme någonstans. Jag blir lika ledsen i själen varje gång jag får höra om såna här saker. Det sjuka i det hela är att det som skett inte förändrar någonting, för folk är så vana vid den här verkligheten att de nöjer sig med att bli ledsna (eller apatiskt inte reagerar alls), skakar på huvudet, vänder på bladet och bara läser vidare, varefter de sedan förtränger att detta hemska hänt och är en del av verkligheten.
 
Vi skulle som medborgare kunna marschera över gator och torg över hela landet, och kräva att få fler poliser tillsatta som patrullerar ute i samhället, att straffen skärps (och att nya införs - såsom tvångskastrering av pedofiler och våldtäktsmän), att psykvården (som är ett skämt idag) får fler resurser och inte släpper ut galningar på permission ute i samhället. Varför använder vi oss inte utav våra medborgerliga rättigheter (och enligt mig skyldigheter) att forma samhället så som vi vill att det ska vara? Varför stoppar vi våra huvuden i sanden? Varför gör vi det lätt för oss genom att håna politiker när vi samtidigt inte är beredda att hjälpa dem, genom att säga precis vad vi vill och inte vill LJUDLIGT? Varför nöjer vi oss med ändlösa utredningar som inte leder någonstans - som bara skickas från instans till instans, cirkulerandes i all oändlighet - genomförda av opålästa, oengagerade, ja rent utav inkompetenta eller korrupta människor? Varför, varför, varför?

Varför blir inte jag själv politiker när jag ändå skränar som jag gör? Antagligen för att jag inte vet exakt vilket parti jag tillhör, och för att ingen försökt att värva mig, men kanske främst för att jag har andra karriärs- och framtidsplaner.

Jag tänker på Englas föräldrar, på familjen i Arboga och alla andra stackars familjer som drabbats av det värsta som kan hända en familj (inte "bland det värsta" som någon idiot till journalist skrev i Metro i fredags). Jag hoppas, hoppas verkligen att ingen i min släkt eller bekantskapskrets, inklusive jag själv och min älskade, drabbas av detta öde i framtiden (och ingen annan heller för den delen).

/Cassow

P.s. Jag kom just på (efter bara lite drygt ett års bloggande) att det kanske genererar fler besökare om jag placerar min blogg i Trollhättan på bloggkartan.se