Sommartid=miljötänkande
Så var det sommartid igen. Upplyser eventuella läsare om detta utifall någon lyckats undgå this obvious fact, och inte varit clever nog att ställt in automatisk justering för sommar/vintertid på sin dator, mobilelefon, digitalkamera, videokamera eller vilken elektronisk gadget it ever may regard.
Tyckte under många år att det där med att växla mellan sommar och vintertid var ett onödigt system som bara medför krångel, eftersom det nästan garanterat alltid resulterar i irritation och förvirring. Vem har inte någon gång drabbats av det sjäviska lazyass- och opportunistkräkfolket, som låtsas ha missat växlingen för att få sig en förmånlig extratimmes sömn, varpå de sedan indignerat utbrister vid försening: "Nejmen åååh vad duuumt, det hade jag ingen aaaning om. Sorry." Jag har själv tillhört den arroganta skaran. They deserve death penalty genom nedsänkning i frätande urin/septiktank- speciellt i grupparbetssammanhang, vare sig det är gruppledaren eller gruppens slacker som tagit till den där lame ass excuse-fulingen.
Faktiskt så betyder tidsomställningen oerhört mycket för den psykiska hälsan vintertid, när solen lyser så lite som den gör. Jag drabbas årligen av vinterdepression - turligt nog i regel av light-versionen, vilken jag inte har några som helst problem att hantera and keep at bey. Det där med ljusterapi har jag aldrig haft en tanke på att testa dock. Dagsljus och frisk luft närhelst det är möjligt är bästa medicin tror jag.
Nationellt såväl som globalt sett har växlingen mellan vinter och sommartid oerhört stor ekonomisk betydelse. Jag tänker inte vifta med några siffror eftersom jag ärligt inte har en aning, men det säger nästan sig självt att det finns många miljarder att spara i elförbrukning när man låter lampor, gatubelysning och maskiner vara påslagna en timma mindre när vi går mot ljusare tider. Det är viktigt i när vi idag genom media pådyvlas att vara allt mer miljömedvetna. "Den här fisken har transporterats 3000mil", "Den här frukten har flugit sex varv runt jorden för att så hamna i din varukorg"...sluta ge mig dåligt samvete för att jag lever och andas, hela jävla tiden! Men visst, vi måste bli mer medvetna och klura ut alternativa lösningar. Så här kan vi inte fortsätta ha det. Det går inte att blunda för moder natur mycket längre...
...För att spinna vidare på ämnet så återminns jag ett inslag som jag såg i CBS 60 minutes häromåret, där en av programledarna lekte med tanken att vi skulle kunna införa ett alternativt samhälle för alla dem som jobbar natt, flerskift och sover hela förmiddagen, långt in på eftermiddagen. Detta andra samhälle skulle innebära att butiker och fabriker vore öppna dygnet runt, vilket skulle leda till ökad konsumtion och därmed ökad tillväxt, fler arbeten och så. Det låter oneklige som ett paradis för oss nattugglor. Men betänk hur mycket större ett lands elförbrukning skulle bli, och därmed miljöutsläppen. Jag tror inte att den utopin kommer att bli verklighet förrens man lärt sig att utnyttja alternativa, miljövänliga och förnyelsebara energikällor på ett bättre vis. Vattenkraft (fusion), vindkraft, jordvärme o'dyl. Untill that day...dream on, dream on.
Dagens musiktips: Funki Porcini - härligt avslappnande jazzig bakgrundsmusik med samplingar (huvudsakligen instrumental), som aldrig stör när man sitter och skriver blogg, uppsats eller vad den nu månde vara. Tack Johan för att du introducerade mig för Porcini.
/Cassow
Skolnostalgi
Tänk att ombyggnationen och utbyggnaden av lokalerna började redan för 17 år sedan, medan jag ännu var där, och har sedan pågått med jämna mellanrum år efter vartannat. Från att en gång i tiden varit en stor öppen plats, så har hela stället till synes krymp till ett Ikea-inspirerat "compact living" där det känns som att varje steg man tar är övervakat, och man kliver runt i ett landskap fullt av små boxar eller hål, ungefär som om du skulle sätta foten i upp- och nedvända legobitar. Visst har jag vuxit i volym men det bortförklarar inte den totalförvandling som uppstått på Grangärdets skola.
Där det en gång fanns en på sin tid vansinnigt våghalsig och roande slänggunga, där det en gång fanns stora ytor med grönt illa efterskött gräs och en massa klättervänliga träd - träd som en del barn, mig själv inkluderad, med spik och brädor gjorde om till majestätiska, mysiga trädkojor - ja där finns nu ett mellanstadium och vad som ser ut att vara en gympasal(?). De enda träd som återstår, som tolereras av nazifakulteten, är trista, taniga, kala 'prydnadsträd' som bara har en liten buske på toppen och i stort sett inga grenar. Nothing to climb anymore.
Precis som förr finns det planyta som möjliggör bandy- och basketspel - in theory anyway. Dessa infinner sig numera på de territorier som mellanstadieeleverna härskar över, vilket gör att ungar årgång 2000 i praktiken inte kommer ägna sig åt de sporterna alls under rasterna, förrens man är 10 bast minst. Jag minns i allafall från min skoltid, att det alltid funnits ett hiearkiskt revirmarkerande från dem som är ett till två år äldre. Och nu när dagis, fritids, låg- och mellanstadiet trängs på trångbodd yta som är starkt avskärmad genom massa trä- och metallstaket så tycks hela området förvandlats till ett miniprison for mini-me's.
"På min tid då det begav sig", "Håhåjaja, det var bättre förr när kolorna bara kostade 1 öre styck" -and all that nostalgic nonsens *sagt med hes, trött gubbröst*. Det är så det känns i allafall. När jag gick på Grangärdet så var det djungelns lag som gällde. Det fanns inga yttre järnstaket som hindrade oss kids från att springa ut på öppna gatan och riskera att bli påkörda utav förbipasserande bilar medan man jagade en utsparkad boll. Utsparkad fotboll är förresten en bedrift numera, då den gamla fotbollsplanen idag omges med ett helomslutande tre meter högt stängsel. Därefter kommer som sagt trästaketen som utgör 'prydnad' och därefter järnstaketet vid vägen. So no - not happening. Jag är säker på att min kycklingmamma som är rädd för alla möjliga och omöjliga faror i världen, skulle varit lugn som en filbunke (också ett gammalt mossigt uttryck som betyder absolutely squatt för alla uppväxta generationer post Astrid Lindgren-scriptum) om jag 'välsignats' med detta maximum security iron prison när jag gick på Grangärdet.
Nu blir jag nästan oroad över att bratsen inte blir tränade i livets riktiga skola, att de skonas från bulor, skrubbsår, skärsår, ärrbildningar, stukningar, brutna ben och allt annat underbart som utgör levnadsbevis, som utsmyckar och härdar kroppen. Det är sorgligt. Vart är vår skola på väg egentligen?
Har konceptet "no pain, no game" gått helt förlorat?
Efter att jag på avstånd vandrat igenom skolområdet så vandrade jag vidare till den närbelägna Grangärdesskogen för en ytterliggare nostalgitripp.
Den gamla Grangärdesskogen som under låg- och mellanstadiet tjänade som lekplats, kott-krigs warzone och trädkojebyggen (läs: armébas) för äventyrliga småglin, både under skoltid och efter, var precis som Grangärdets skola totalt förändrad. Den forna grantäta (hence the name) granluktande skogen har gallrats nästintill helt på träd de första 25-30 metrarna, vilket givetvis fyller ett antal säkerhetsfunktioner but all the same känns det väldigt trist och tragiskt.
1. Gallringen förebygger troligen att förvirrade, nyfikna, hungria bambis ska få för sig att springa ut mitt framför passerande bilar och bli roadkill-statistik, och bilen och föraren skadas (vilket troligen är där den verkliga oron huserar). Det bör dock poängteras att Grangärdet är inklämt mellan en motorväg och vanlig villa-väg, och rådjuren måste alltså passera motorvägen först innan de kan riskera på nytt att bli roadkill där. Grangärdesskogen är rätt så liten egentligen. Inte ens 500 meter bred mellan vägarna. Man hör dygnet runt motorvägens billjud som den avgallrade skogen bedövar allt sämre - i synnerhet vintertid.
2. Skolungarna har svårare att springa iväg och gömma sig i och med järnstaketen, och ännu svårare blir det om det är gallrat första biten in i skogen.
3. Inga snuskgubbar och peddos får något bra närliggande hidingspot att medelst ögon eller kikare betrakta barnen.
När jag gick vidare in i skogen så slogs jag av hur många omkullblåsta stora som små träd som låg kvar på marken, eller som låg halvknäckta och blockerade stigar. Eftersom jag inte varit i skogen på flera år så vet jag inte om det är kvarlevor från stormen Gudrun, eller om det är resultatet av den senaste stormen som kom nu i höstas och som jag inte minns namnet på. Det var i vilket falls om helst en mycket tråkig syn, och det förstärkte känslan av att det här numera var en skog som ingen människa bevistade. Det syntes ytterliggare på alla igenväxta och övertäckta småstigar som jag mindes från förr. Dessutom fanns det väldigt många fler kärr i skogen nu än det funnits förut, och efter att ha oförsiktigt trampat i lervälling ett par gånger så bestämde jag mig för att avsluta min 30-minuterspromenad med ett knippe foton med digitalkameran för att så återvända hemmåt.
Den bistra verkligheten lyckades fördärva min nostalgitripp i viss mån, men ändå väcktes många minnen och tankar till liv under den där halvtimmen, och det är mycket möjligt att jag skriver ner fler minnen från Grangärdetstiden under kommande dag(ar).
Bye for now.
/Cassow
10 öden värre än döden
10. Att älska någon som inte älskar en tillbaks, eller som har gjort det but now hates your guts for life
9. Att kasta bort hela sitt liv och sedan inse alla möjligheter man gått miste om när det redan är försent, när demens, orörlighet och sjukdomar sätter in.
8. Att vara fast på en öde ö med en mobbare från ens skoltid, eller någon urdum jävel who gets on your fucking nerves och som aldrig kan hålla käften - någonsin - som en jävla annoying sportkommentator.
7. Att ha kämpat under många år för att få barn och ens kvinna sedan får missfall eller utomhavandeskap, eller värst av allt - bebisen är dödfödd
6. Att ens barn föds missbildade eller är mentalt efterblivna. Ja jag vet att jag låter okänslig, hemsk, diskriminerande and what not. Men jag vet också att man med största sannolikhet älskar sitt/sina barn oavsett. Men innan man accepterat det och lärt sig älska utan förbehåll, så är jag säker på att det är en nybliven förälders värsta mardröm.
5. Att som kille få sin penis avhuggen eller bortopererad och aldrig mer kunna känna sig som en man, eller njuta av sex.
4. Att få heltäckande brännskador, alt. syraskador över hela kroppen som inte ens bästa plastikoperationerna i världen kan ta bort eller försköna.
3. Vara med om en olycka som förlamar från topp till tå. Bli en jävla grönsak. Alternativt bli blind OCH döv på en och samma gång.
2. Att mista någon man älskar hastigt på ett oväntat sätt
1. Att mista någon man älskar genom en seg, tragisk obotlig, dödlig sjukdom alt. aldrig upplevt kärlek och sex med någon.
Medhåll, synpunkter, egna förslag någon?
/Cassow
10 mest ångestfyllda sätten att dö på
10. Bli mördad av den person/de personer man hatar eller älskar mest i hela sitt liv - ossannolik händelse men måste vara otroligt annoying eller terrifying
9. Dö av en generellt sett ofarlig sjukdom
8. Dö av svält och uttorkning ute i en öken
7. Falla ner från en skyskrapa, berg, eller inte kunna undvika att bli påkörd av en mötande långtradare
6. Elektriska stolen (if you were put there you were probably put there for a good reason)
5. Kvävas efter att blivit levande begravd i en lavin (eller i kista som i Kill Bill), eller drunkna
4. Torteras till döds
3. Bli uppäten av en/ett haj/aligator/krokodil/varan/lejon. Oh the horror!
2. Störta med ett passagerarflygplan och landa i havet och överleva för att sedan bli uppäten av hajar
1. Dö av en obotlig sjukdom väldigt sakta
Medhåll, synpunkter, egna förslag någon?
/Cassow
ing-ling
Happening
darkening
sneaking
scratching
morphing
transforming
howling
haunting
ravaging
menacing
lamenting
spitting
trolling
vending
suffering
Assaulting
Neglecting
denying
connecting
affecting
prospecting
Selecting
afflicting
rejecting
projecting
uncontrolling
subjecting
Inducing
annoying
rejecting
hating
stonewalling
chilling
demeaning
damaging
meaning
dearling
Choosing
Crashing
bashing
smashing
cursing
screaming
burning
cuting
strangling
disrespecting
Saving
nothing
alarming
Bending
Lying
Erasing
wasting
everything
depressing
Waking
Rembering
calling
talking
listening
strikening
warming
charming
pleasing
feeling
laughing
being
understanding
comforting
caring
Disturbing
Accepting
singing
exaggerating
sadening
trouble-shooting
fading
starving
scrubbing
washing
remoting
timing
surviving
Forgetting
Dodging
avoiding
something
mattering
Loving
...
Sleeping
Healing
Missing
/Cassow
Ge mig nya minnen
Gatuflanerande
Ovissare
frågvisare
vägvisare
segervissare
Pulserande
Sensommarvärme
kroppsvärme
känslovärme
badvärme
Plaskande
Tåspetsdoppande
topplesssneglande
klädesuppassande
skogsflickeande
Klipphyllesittande
Avskilldhet
stillhet
tvåsamhet
rofylldhet
Världsbetraktande
Omfamning
smärtförlamning
själsanning
önskebesanning
Fingerflätande
Tillhörighet
pratsam/ordlöshet
sällsamhet
fullkomlighet
Skymmande
Ögonkontakt
abstrakt
skönhetsprakt
vanmakt
Fotoförevigande
Förtrolighet
samhörighet
rofylldhet
salighet
Jeansjackeutlånande
Magisk natt
alla dofter
från henne
och naturen
Den friskaste
luft fyllde upp
mina lungor
Hennes röst
i mina öron
Hennes liv
i mina armar
Hennes kärlek
i mitt hjärta
Skälvande
Lätt smekande händer
fjäderlätt beröring av
mage
armar
hals
nacke
ansikte
Inte sexuellt
bara lidelsefullt
ömsint
kärleksfullt
utforskande
kännande
förmimmande
av sammetslen hud
djupa andetag
fullständigt
inre lugn
Bekräftande
Vi
våra innersta tankar
om livet
tillsammans
morgondagen obetydlig
förutom vetenskap om
att det var vi
pånyttfödelse
ingjutet hopp
meningsfullhet
Smärtande
Jag minns så klart
än idag
den där tropiska natten
då jag kände mig
mer levande
än någonsin
Eggande
Och våra läppar
möttes
aldrig ens
Den gången
Urfegande
Och jag gav senare
upp allt
den ljuva framtid
som kunnat varit vår
Gav efter inför rädslan
att inte duga
åt dig
även om du
försökt
förändra mig
till oigenkännlighet
och kanske
hade lyckats
endera dagen
Önskande
År har passerat
Förhållanden likaså
Jag har växt
Starkare
Jag förblir den jag är
Föränderlig
mångsidig
ombytlig
Ambivalent
vilse
men älskande
Alltjämt är jag jag
Och jag längtar
Lustar efter
ny magi
passion
med någon
tvillingsjäl
konstnärssjäl
eldsjäl
att beskåda
månen
natthimlens stjärnor
solens
upp
och
nedgångar
havets vågor
skogar
berg
sommarängar
höstlöven
snöflingorna
...
med
Allt vackert
som jorden
ännu erbjuder
Jag skulle ge allt för ännu en dag
i euforia
med ögon, läppar och hud
med någon som känner tillbaks
Vill ha mig för den jag är
Inte för den jag varit
eller vem jag kan bli
/Cassow
Nattens älskare
Goodnight Lovers.
Why? It amuses me.
Orginallyriken kommer efteråt.
Här, någonstans i mitt hjärtas vrå
den del jag vill att du förstår
jag bryr mig om
Och jag, jag tar emot vad du vill ge
även om jag klart inser
jag kan få mer
Om du är villig att älska nån
är du menad att lida som
alla själssystrar
och alla själsbröder
Jag, hör varningsorden omkring mig
dom understryker bara allt om dig
din själsskönhet
Jag, vill inte ha en enkel match
sann lycka får man inte fatt
utan möda och kraft
När du är mogen att älska nån
är du menad att lida som
alla själssystrar
och alla själsbröder
Som alla själssystrar
och alla själsbröder
Du får ta din tid
om jag får stå där intill
Du behöver inte ge mig ett datum
eller tid på en dag
När du är redo att älska nån
är du menad att lida som
alla själssystrar
och alla själsbröder
Som alla själssystrar
och alla själsbröder
Scch...
/Cassow
Here, somewhere in the heart of me
There is still a part of me
That cares
And I'll, I'll still take the best you've got
Even though I'm sure it's not
The best for me
When you're born a lover
You're born to suffer
Like all soul sisters
And soul brothers
I, I can see the danger signs
They only help to underline
Your beauty
I'm not looking for an easy ride
True happiness cannot be tried
So easily
When you're born a lover
You're born to suffer
Like all soul sisters
And soul brothers
Like all soul sisters
And soul brothers
You can take your time
I'll be waiting in line
You don't even have to give me
The time of day
When you're born a lover
You're born to suffer
Like all soul sisters
And soul brothers
Like all soul sisters
And soul brothers
Text: Martin L. Gore
Från albumet Exciter, 2001
Lidelse och lidande
Ibland vill jag bara glömma
allt vackert jag upplevt
alla fina minnen
personer..
Jag ljuger..
för utan minnen
utan mina upplevelser
vore livet uttömt på innehåll
Men ibland är smärtan djup
För om man kan minnas
kan man också sakna
och saknad är pina
En pina som tär på
kropp, psyke och själ
bränner, skär, piskar sår
och man läker aldrig fullt ut
Man vill få tillbaka härlighet
få återuppleva passioner
man vill förlora sig helt
i den man älskat dyrt
Men du vet att tiden
runnit i timglasets sand
att det aldrig må bli ni igen
ty vid anblick oigenkännighet
Det finns självfallet undantag
Men ofta har nya frön såtts
du bevattnar jordmullen
fram växer ny kärlek
/Cassow
Öknens villkor
irrar krälandes runt i sanden
Solen står i zenit på himlen
bränner eller dräper allt
En förstärkande lins
vore meninglös här
total overkill liksom
och vad finns att döda?
Mållöst över sandynen
sandkornen viner runt
i nästintill kav tystnad
Den ensamme nomaden
rider på trötta dromedaren
Ökenråttor, ormar, skorpioner
slåss över det lilla som erbjuds
Den avlägsna vattenreservoaren
som ingen eller få kan lokalisera
runt den ligger minfältet dolt redo
One tiny wrong step is all it takes
men vad gör man inte för vatten
livets källa i universums evighet
Ödlan börjar lära sig mönstret
efter många svansar och ben
avlägsnade, sen återutväxta
smärtprocess enligt reglerna
som katten vid oasen skrivit
Kanske en dag han når fram
eller också finner han sig en
stor tjock saftig kaktusjävel
att dränka sin törst genom
Men det ligger bortom all
kännedom för en ödlekis
Så han fortsätter att kräla
under omänskliga villkor
trots hotande möjlighet
att frodig oas plötsligt
i två ögons blinkning
förvandlar sig till en
ödesdiger hägring
från solguden Ra
"Had you fooled!"
/Cassow
The Break-Up- recension
[Denna recension/reflektion härrör ursprungligen från ett dagboksinlägg jag skrev på Helgon i vintras. Den är dock grovt modifierad]
....
Det finns relationer som aldrig borde tagit slut men där det liksom ändå uppstår en ?snöbollseffekt? en ödesdiger dag, som till sist leder till den till synes oundvikliga hjärteslitande separationen. Jag har upplevt det scenariot ett antal gånger. Ofta handlar det om att man slutat att ignorera och idealisera och istället uppmärksammat sin sols fläckar. Man börjar nagelfara sin partners faktiska brister, får dagligen dessa intvålade i ansiktet likt svidande shampolödder i ögonen tills dess bubblan brister. Man står då inför ett antal alternativ:
1. Cope with it - acceptera det och älska personen för den han/hon är, för hey let's face it - nobody's perfect
2. Deal with it - gör något åt det. Personer kan ändra sig om man talar ut om saker och kan kompromissa sinsemellan. Man forsätter efter viss modifiering älska sin partner.
3. Move on with it - göra slut och söka sig till det mytomspunna, utopiska grönare gräset som ibland faktiskt är grönare och saftigare - och mer välklippt.
Filmen The Break-Up handlar om hur ett bråk urartar i just en ?snöbollseffekt? för ett samboende kärlekspar spelade av Jennifer Aniston och Vince Vaughn, och hur de sedan sårar varandra genom hela filmen om och om igen till den punkt då en separation känns som den enda utvägen. Den kategoriseras som en romantisk relationskomedi med dramainslag, men den som vill se sugar coated romantik utan enligt standardmallens abc, bör se sig om efter annat.
Varför inte dra ännu ett varv på dina gamla sönderspelade Meg Ryan och Julia Roberts-filmer, Jane Austens Stolthet & Fördom-filmatiseringar, Bridget Jones-filmerna, En Officer & En Gentleman, Ghost m.fl.
Mina egna personliga favoriter inom genren (som inte alltid slutar i happy endings) är: Amelie av Montmartre, Love Actually, Garden State, High Fidelity, Hitch, Closer, Eternal Sunshine Of The Spotless Mind, Lost In Translation och Kramer vs Kramer..,(jag kan ha glömt några - tips från läsare tas alltid varmt emot!). Ja ni märker kanske hur gärna jag pratar om The Break-Up. Oh well.
Detta är alltså inte en velig feelgood-film med ups and downs och sappy happy ending. Filmen är ett mörkt, realistiskt drama med ofta hög igenkänningsfaktor genom många välbekannta relationsbråk-klyschor - vissa med komiska inslag som ofta blir bitterljuva. Du lär med all säkerhet inte bli lyckligare av att ha sett The Break-Up, såvida du inte är en av dem som är i behov av att bada i insikten att många andra bär på samma sad broken relationship-stories i bagaget som du själv. Med den kategorin borträknad, exakt vilken målgrupp förutom självplågare återstår?
Om du nyss gått ur en relation, och lider av sviterna från denna med färska sår, så är The Break-up knappast välbehövlig själsmedicin. Det är inte en mysig date-film, absolut inget för lyckliga par no matter how unbreakable ni anser er vara. Den är rent rävgift för olyckliga par. Det är inte en film för relationsrädda singlar. The Break-Up är så vemodig och deprimerande att i allafall jag inte ser poängen med att ha sett den. En omtitt är uteslutet.
Det är förvisso en hyfsat välskriven story, men vad spelar det för roll om filmen ändå inte fyller något behov, när man inte engageras utav karaktärerna på annat vis än att man blir irriterad över hur elaka och omoget de beter sig? Vince Vaugn och Jennifer Aniston gör båda någorlunda trovärdiga rollprestationer här, vilket inte nödvändigtvis behöver säga så mycket... överfjolliga John Michael Higgins är annars den ende som lämnar någon form av avtryck bland skådespelarna i denna filmen...
Sammantaget känns denna film rätt meninglös. Hög ironifaktor på att Jen och Vince gjorde slut på riktigt efter att de gjort denna film tillsammans...aww.
5/10 (6 om du är Jen och/eller Vince-fan)
/Cassow
