]8o.. Cassows skogsglänta ..o8[

Idisslat omformulerat tema-skåpsmat...

... 

---

Jag vandrar i gränslandet,
dansar Limbo i Limbo;
instansen
väntsalen
utan kölappssystem
utan receptionspersonal
där dem som ingen sida vill kännas vid
hamnar
Där man vandrar i evig ovisshet
i väntan på antagningsbesked
från okänd ort
som aldrig tycks anlända
Utan fördömelsens eldpiska
eller nådens molnkuddar 
Utan tillåtelse
eller förbud
Det är här ovissheten
härskar
tillsammans med
tystnaden
och
ensamheten
Den alternativa treenigheten

Med bananflyttlådor fyllda
saknar jag inte ettiketter
utan tycks samla på
metallpins som andra fäst i min hud
Och paradoxalt nog -
ju fler jag får med åren,
ju fler som täcker mig
desto mer formlös och
odefinierad blir jag
Till slut
bara en av miljontals 
intetsägande PIN-koder
En obegriplig nummersekvens

Om jag nedsmält en dag hälls ner,
tillsluts lufttätt i en färgburk
med min regnbåges alla kulörer inuti,
kommer den enda frågan
som dem ställer vara 
om det blir svart
eller vitt
efter omskakningen
när dem en gång i framtiden
lyfter på locket
för att sedan smeta ut mig
med sina penslar på väggen

Det går för Justitia
tillsammans med
den blinda,
den stumma,
och döva apan,
medan 'rättvisan'
har sin gilla gång
ute i världen 

---

Fan. Nu skriver jag repetiv skit igen. "Please forgive"- ekar det över bloggen...

/Cassow

Jag är inne i en intensivperiod av photoshop-redigerande utav miljöfoton, föremålsfoton, och som här då - person/egofoton. I'm having a blast. =D

  



Ptja, inte så illa eller? =)

Ironisk nog tycker jag att jag är snyggare som tecknad än jag är på originalfotot, hahaha! xD

/Cassow

Vän! I förödelsens stund 
 
Vän! I förödelsens stund, när ditt inre av mörker betäckes,
när i ett avgrundsdjup minne och aning förgå,
tanken famlar försagd bland skugggestalter och irrbloss,
hjärtat ej sucka kan, ögat ej gråta förmår;
när från din nattomtöcknade själ eldvingarne falla,
och du till intet, med skräck, känner dig sjunka på nytt,
säg, vem räddar dig då?
- Vem är den vänliga ängel,
som åt ditt inre ger ordning och skönhet igen,
bygger på nytt din störtade värld, uppreser det fallna
altaret, tändande där flamman med prästerlig hand? ?
Endast det mäktiga väsen, som först ur den eviga natten
kysste serafen till liv, solarna väckte till dans.
Endast det heliga Ord, som ropte åt världarna: "Bliven!"
- och i vars levande kraft världarne röras ännu.
Därföre gläds, o vän, och sjung i bedrövelsens mörker:
Natten är dagens mor, Kaos är granne med Gud.

Erik Johan Stagnelius

---

...Ja det ska tydligen vara denna. Den är på inget vis dålig. Den är rätt vacker. Men det rör sig ändå om en 1700 eller 1800-talsdikt skrivet på vad de flesta, förutom språkprofessorer/forskare, 'professionella' lyrikkännare och finkulturella, borde anse vara ett ålderdomligt språk. Jag kan inte nominera någon annan poet/skalds namn eller någon specifik dikt - jag älskar poesi men jag dränker mig inte i det (jag skriver mer än jag läser dessutom), men jag kan säga att jag föredrar modernistisk poesi framför flera hundra år gammal eftersom den är mer lättbegriplig och relaterbar. Jag kan aldrig tänka mig att snitt-poesiläsaren skulle välja att utse denna till tidernas bästa svenska dikt. Språket är i ständig förändring och det är givet att alla gamla texter inte håller för tidens tand, utan att de som uppskattar dem mest är det fåtal som intresserar sig för språk-historia och lever med föreställningen att allting per automatik var bättre förr och aldrig kan överträffas av nutida skapad konst.

Förresten. Jag skulle överhuvudtaget aldrig kunna rangordna dikter. Det vore för mig som att erkänna att det finns en bestämd formel för hur poesi borde skrivas om den ska vara optimal. Lika lite som jag kan utse EN film som är tidernas allra bästa, eller ett album som slår alla andra i alla väder, alla dagar. Det kommer aldrig hända. Jag är alldeles för humörbaserad och flexibel. Regler och normer är till för att brytas om de ramar in och begränsar skapandet, experimenterandet och cementerar tänkandet i vad som är bra konst. Det finns ingen objektivt utsedd best of the best dikt, film, tavla, album e.t.c. Det finns bara subjektiv smak. Föränderlig smak.   

Vän! I förödelsens stund känns abstrakt trots att jag i det stora hela förstår innebörden av den - vem är din vän när du är som allra mest deprimerad och famlar i mörka tankar. Slutsaten är jag inte helt säker på. Att tron på Gud och hans/hennes/dets allsmäktighet är all tröst man behöver? En dikt som blir utsedd till att vara storslagen tycker jag inte man ska behöva läsa 10 gånger, utan att nödvändigtvis bli något klokare över dess egentliga budskap. Men visst, konst får gärna vara abstrakt. Kunna tydas och vara en unik upplevelse för varje betraktare. Allt bör inte skrivas på näsan. Men. Jag tycker att en dikt ska beröra läsaren direkt. Kittla känsloregistret. Skapa nyfikenhet, få läsaren att vilja läsa dikten igen. Men när jag läser om denna dikt gör jag det av irritation över att inte vara säker på dess slutsats. Men kanske mest av allt känner jag irritation över att jag inte ser den storartade skönhet som andra ser i dikten. För mig är det bara en vacker (men omständig) dikt bland många. Och många svenska OKÄNDA dikter skrivna av okända poeter, har berört mig mycket mer. 

Kulurskribenten Per Svensson på Expressen ger sin syn på Stagnelius och Vän! I förödelsens stund här

Jag fastnade för denna formulering i hans hyllningstext:

"Det hör till god ton i smartare litteraturkretsar att förakta den sortens ... låt oss inte väja för de fula orden - terapeutiska poesiläsning. Kvaliteterna hos Stagnelius poesi visar hur inskränkt och dum en sådan snobbism är".

Om man inte håller med så är man alltså en inskränkt snobb. Välformulerat och vidsynt Per! Det är som alltid när det gäller kultureliten. Ingen får säga emot eftersom de står för den högsta sanningen.

 /Cassow
 

Läste en tragisk, hemsk sak i lokaltidningen TSL idag. En 17-årig flicka från Lugnås blev igår förmiddags överkörd av Kinnekulletåget. Tydligen skulle hon tagit en populär genväg till en närliggande busshållsplats. Eftersom Mariestad är en så liten stad/ort (runt 20.000inv) så färdas såna här nyheter på nolltid även utan att det omskrivs i lokaltidningen. Min syster, som är 16, visste tydligen vem hon var (ibland tycks det som att hon känner till alla i trakten vid namn minst), men inte mer (tack och lov).

Usch, jag har åkt det tåget många gånger genom åren...

Mina tankar går till hennes familj, släkt och vänner. Vad mer kan man säga liksom? Den sorg och smärta som de måste känna över en händelse som aldrig borde ha inträffat är helt ofattbar för en utomstående.

Jag tänker även på tågföraren som aldrig hann bromsa in, som tvingades stanna tåget, kliva ut och se den makabra synen av flickans sargade, dekapiterade kropp, som lär hemsöka hans eller hennes näthinnor eller tankar dag som natt under kommande månader. Även om man vet att man gjort allt man kunnat för att undvika olyckan så måste det traumatisera, ärra själen för livet. 

Sen har vi också de stackare som tvingas plocka upp hennes utspridda kropp. De enda jag kan tänka mig som skulle klara av att hantera en sådan syn någorlunda distanserat utan att kräkas eller svimma av åsynen, måste vara obducenter eller folk som jobbar på slakteri. Fy fan alltså.
Och till sist så måste kanske föräldrarna i värsta fall identifiera hennes kropp. 

Jag hörde genom min syster att en av hennes kompisar berättat för henne telefonskvaller-vägen att tjejen som dog hade lyssnat på sin mp3-spelare och därför inte hört tåget komma. Det vore respektlöst av mig att kommentera denna avgörande detalj allt för utförligt, men jag hoppas att alla andra ägare av mp3-spelare därute får sig en tankeställare. Det är liksom inte första gången, och troligen inte heller sista som detta händer.

Jag äger själv en mp3-spelare och jag har i regel på mig den när jag är ute och joggar i skogen, när jag klipper gräset, när jag är passagerare i bil, buss eller på tåg. Tumregeln när man har på sig en mp3-spelare måste vara att man ALLTID antingen stänger av den helt när man är i behov av att höra omvärldens ljud och oljud, eller att man har på så lågt ljud att det inte stänger ute någonting viktigt.

Jag kan inte förstå folk som cyklar med mp3-spelare på i trafik inne i de större städerna. Möjligen om de har samtalsvolym på, men för mig är det ungefär samma sak som när folk pratar i mobilen samtidigt som de kör bil. Det är oaktsamt, man tappar massor i uppmärksamhet (jag bryr mig inte om hur bra simultankapacitet du anser dig ha, för alla tappar i fokus) och man blir automatiskt en fara för både sig själv och alla andra i sin omgivning. Oavsett hur bråttom man har så borde man alltid kunna ta sig tid att stanna vid närmsta lämpliga ställe och först där ringa upp det missade samtalet. Tyvärr är det nog ytterst få som tänker så i dagens stressiga samhälle. Tidsfetischismen är viktigare än våra egna och andras liv. 
 
Är det tanklöshet, oförsiktighet, stress eller arrogans som gör att vi utsätter oss för den här sortens livfarliga risker dagligen? Ingen kan väl handen på hjärtat anse att det verkligen är värt det? Varför ska vi alltid ha så jävla bråttom från punkt A till B? Vi lever som om varje utsatt tid och möte betydde allt, som om mänsklighetens öde vilade på våra axlar. Det gör det förvisso, men bra beslut fattas sällan eller aldrig under stress. Vi är inte odödliga. Våra kroppar är sköra. Respektera ditt egna och andras liv och ta dig tiden att sakta ner. Se dig om. Lyssna. Vi har fem sinnen. Det går inte att stänga av ett enda sinne när du rör dig i närheten av trafik.

(Fotot är taget i Mariestad men är ett montage sedan tidigare och är inte taget på olycksplatsen)

Ta hand om er allesammans

/Cassow 

Försöker. att. inte. skratta. men. det går. inte. att. stå. emot. den. låga. humorn. inatt. för. jag är övertrött.
AAHAHAHAHAA! Jag kommer aldrig att kunna se på Svärdet i stenen på samma sätt igen...
Osammanhängande, sjukt, infantilt, korkat...oemotståndligt. Särskilt roande blir det om  man föreställer sig att någon lyckas klippa in det omgjorda klippet i en dvd-utgåva som sedan barn köper och ser på. Typ som de gör i Fightclub (ni som sett filmen vet vad jag pratar om) men mycket mindre subtilt. Politisk inkorrekthet is my cup of tea. =))
 
/Cassow

Läser denna artikel på dinapengar.se och skakar medan jag läser roat på huvudet. Jag är en varm anhängare av vetenskaplig bevisföring (jag älskar verkligen C.S.I Las Vegas) men när det handlar om något så intrikat som människosläktets känsloliv så är jag desto mer ifrågasättande och visar reservation inför s.k. 'nya rön'. För det är min bestämda uppfattning att sann lycka inte kan köpas för pengar, att man inte kan likställa ett känsloläge, en relation till någon annan person med ett valutabelopp. Men jag antar att det är den hopplöse romantikern (låter det inte mer korrekt att säga "osviklige romantikern" då "hopplös" avser raka motsatsen?) inom mig som helt enkelt inte kan förstå att människor inom vissa kulturer världen över (givetvis även inom, kanske i synnerhet, våran egna västerländska kultur), värderar ekonomisk rikedom som den högsta och allra mest eftersträvansvärda lyckan. Beviserligen kan ju människors lojalitet och 'kärlek' köpas för pengar. Det ser vi exempel på ständigt i vår vardag. Pengar=makt.
 
Är du rik så har du råd till materiell välfärd, och kan köpa somliga kvinnors eller mäns gunst, och när jag säger så så åsyftar jag inte prostitution utan snarare korruption och i mina ögon falska relationer, ex. sk. skenäktenskap. Men egentligen, vad är det man köper? Skönhet? Sex? Någon att visa upp sig med inför andra? Social status? Den man 'köpt' är ju bara en gold digger som så fort som möjlighet ges, kommer att sälja sig till någon annan för ett högre anbud. Såvida man inte gifter sig och ingår ett avtal, men vad är poängen med det?

Vad äktenskap egentligen är

Man säger ju att giftesmålet "is a sacred bond that may never break", att man lovar att älska den andre genom alla tider, "through sickness, and health, through poverty and wealth untill death do us apart" och i säkert minst 50% av fallen slutar det ändå med skillsmässa förr eller senare - lättvindigt eller efter svår slitage under många år. Och hur många gånger har inte de gemensamma tillgångarna sedan delats upp i vad som förefaller 'rättvist' mellan de två forna älskarna där gold diggern cashar in eftersom den rike inte varit smart nog att skriva äktenskapsförord (eller så har denne gjort det men gold diggern vägrat skriva under). Äktenskap handlar inte om att älska så som romantiker påskiner, det handlar om att märka och äga. Jag förstår inte hur ett äktenskap kan vara en investering för båda, för om man älskar varandra så kan man ju skriva in den älskade i sitt testamente. Problemet är väl att man inte gör detta i regel ettersom man dels räknar med att leva ett långt och gott liv, och sedan vill man kanske inte skylta med det inför partnern heller, bara utifall det rör sig om ett fall av "svarta änkan/Anne Nicole Smith" eller en "Helge Fossmo".

...

För att återgå till artikeln så tycker jag själva nyheten osar av människokyla. Det finns en tabell i artikeln som visar hur mycket olika former av lycka respektive olycka är värt i årlig inkomst respektive skuld. Det må vara sant att jag i egenskap av att vara arbetslös får ett stort årligt svinn på utebliven inkomst, men jag vägrar låta någon säga att detta mått på olycka även gör mig skuldsatt. Det räcker med att jag betalar av min studielånsskuld till CSN. Jag tänker fan inte ta till mig att någon idiot hävdat att denne 'bevisat' att ett års arbetslöshet är att jämföra med att ha en miljon kronor i skuld. Tycks nästan som att den där infantila tabellen gjordes för att alla karriärister, krösusar och fiina housewives utan empati ska få någon slags mall för lycka respektive olycka mätt i siffror, och utveckla någon form av förståelse för dem som har det dåligt ställt i samhället. Och i så fall skulle det kanske låta något i den här stilen (okej jag kanske överdriver en smula- eller?):

- Har ni hört att hon Agneta som bor två kvarter bort blivit änka hastigt? Jag läste någonstans att när en partner avlider så mår den kvarvarande partnern lika dåligt som om denne gått minus eller fått en skuld på 2.743.480kr.
- Nej men vad säger du? Oj, vad mycket pengar!
- Jaa. Det är synd om Agneta.
- Jaa, verkligen. 
- Men hon får nog ärva rätt mycket för jag hörde att hennes man var vd för något storbolag (jag minns inte vilket).
- Jasså? Jaha, men då jämnar det kanske ut sig i slutändan då?
- Mmm

...Pengar innebär möjligheter, frihet att göra vad man vill om man har tillräckligt av det - nästan. Men pengar som inte är tjänade, utan enbart är vunna eller tillskansade ger endast en kortvarig lycka. Det tror jag i allafall.

"...barn gör varken till eller ifrån vad gäller lyckonivå" - Jo det gör det om barnet är önskat av båda föräldrar och de fostrar barnet rätt. Man kan inte mäta kärlek och blodsband i pengar. Idioter.

...Jävla skitartikel.

Undrar till sist över varför det nästan uteslutande är så att man hör stories om tjejer som gifter sig rikt, medan det ytterst sällan förekommer motsatsen? Är förklaringen att männen alltjämt sitter på mer pengar (svaret är ja, men det är inget rungande ja enligt mig) på grund av att patriarkatets härskarteknik ännu råder i samhället, eller är det bara så att kvinnor tycker att ekonomisk välfärd är mycket viktigare än män tycker, när det handlar om val av partner? Det heter ju att en man som är rik automatisk blir mer attraktiv eller får en penisförlängning. Men man hör aldrig om hur en kvinnas kroppsliga attribut eller kön blir mer attraktivt just för att hon är rik. Män pratar överhuvudtaget aldrig om att de ska skaffa en rik tjej, eller gifta sig rikt, och långt ifrån alla män är sprudlande 1000kronorssedelmaskiner...

/Cassow

...well so to speak. In a way.

/Cassow

            

/Cassow

Photoshop. Inte min bästa min precis. Stirrigt. Inte min bästa hårdag heller. Men orka bry sig.

Gjorde en version i färg också fast den blev jag inte lika nöjd med...
 


/Cassow

Hemma hos mormor och morfar ligger mina gosedjur från min barndom fortfarande uppradade i deras säng.

Lekte lite i photoshop med fotot. Blev rätt så nöjd till slut.
 
/Cassow

Orden vill inte falla ner
Tyngdlösa
livlösa
cirkulerar de i en omloppbana
runt jordklotet
imploderar av vakuumet
brinner upp i atmosfären
Orden går upp i intet
och jag lämnar dem åt sitt öde
bland rymdstoft
och satellitskrot
tills jag skapat starkare ord
som kan landa
och fästa
i folks hjärtan
Inte landa i världshaven
och skapa flodvågor
Inte landa på land
och skapa kratrar
Ord som når fram
alstrar värme, kraft, kärlek
som återges
- inte ett Harmagedon
Ord förlorade
i tid och rum
Vi har glömt
hur
man skapar dem


/Cassow