]8o.. Cassows skogsglänta ..o8[

Casual och nonchalant rusar du igenom bana efter bana
din högertumme är till synes fastklistrad på B-knappen
Mario springer som om han var speedad på acid-svampar,
(vilket ju också är fallet, han fick nyss 1-up i förbifarten)
Du gör konstant de allra längsta och högsta hoppen
helt obekymrad tänjer du på dina gränser
så att du hela tiden är så långt fram på skärmen möjligt
du gäspar uttråkat, kan nästan blunda för du vet
exakt vad som väntar på nästa framscrollad bildruta
Det enda som betyder någon är drömmen om highscore
att slå sitt gamla tids- eller poängsrekord och fotodokumentera
När du varvat Super Mario Bros över tusen gånger så vet du
att ett enda felsteg räcker för att highscoret ska gå upp i rök

Du befinner dig i labyrintslottet på level 6-4 när det händer:
flickvännen kommer in i rummet och ställer någon fråga
du hör för ögonblicket endast spelmusikens frenetiska stresstoner
du stirrar på spelklockan medan Mario rusar pissnödigt mot exit
Du hör nu flickvännen upprepa samma fråga, en oktav högre
”Det går jättebra”, svarar du utan att egentligen hört någonting
Flickvännen är inte nöjd med svaret och höjer med ännu en oktav
”Jag är snart klar, har bara två worlds kvar att klara och sen är det vi
Läs några fler sidor i din spännande bok så länge älskling
Det där borde du definitivt inte sagt inser du försent i nästa sekund

En demonstrativ kudde drämd i huvudet oskadliggör dig effektivt
Mario tappar genast fotfästet och halkar ner i den sterila lavan
”Älskling du sa ju själv att du ville ha lite tid för dig själv”, säger du
”Ja men det blev ensamt därinne så jag kollade till dig sötis”
Hon ler glittrande och ser på dig med hundögon förväntansfullt
Du har redan precis som Mario smälts ner; vad betyder highscore nu
när du kan göra highscore med den där söta trånande varelsen bredvid dig
Hon ser vad du tänker med din grumliga blick och frågar: "får jag spela?"

Överumplad sitter du sedan där vid hennes sida, ser hur hon lär Mario gå
Speltid och poängraden har aldrig linkat på långsammare i svampriket
du hatar de där gröna jävla rören som hon mödosamt pressar fetMario över
Du tycker synd om den bräckliga varelsen som viftar med hankontrollen bredvid
men snart sitter du istället där och noterar hennes växande glädje och utrop
”Sann lycka för en gamer är att ha funnit en flickvän som uppskattar hans tv-spel”
Du minns orden, knäpper händerna lyriskt och stämmer in i ett högtidligt ”amen”
hon märker ingenting alls, helt absorberad av den lönnfete italienske rörmokaren

Minuter övergår till timmar och du inser att hon inte längre tänker på mysgos
Din hjärteskatt har nu slutat hoppa med speldosan och är nu ALL ABOUT Mario
Oräkneliga game over’s och continue’s har runnit förbi under bron i tidens å
De första worlds’en är sedan länge passerade, hon räds ej koopas och gombas längre
Du har suttit tyst under en lång tid och märker att hon nu tycks nåt vägs ände
Det där glädjefulla oskuldsfulla ansiktet har bytts ut mot ett djupt veckat fokuserat dito
”Kanske det är dags för en paus nu raring, det är bäst att sluta när man är på topp!”
Hon ger dig en snabb blick, registrerar skämtet på sin bekostnad och räcker ut tungan

Du väger alternativen och smider ränker alltmedans hon fortsätter dö, om och om igen
Det djupt veckade och fokuserade ansiktet har bytts ut mot ett sorgset med hängläpp
”Men lilla vännen då, låt mig hjälpa dig klara igenom banan. Nästa kanske är lättare för dig”
Du sträcker varsamt och försiktigt fram ena handen för att greppa hennes handkontroll
Besatt som ungen i exocisten skruvar hon snabbt på huvudet och väser ”NEEJ! KAN SJÄLV!”
”Ok, detta är nog inte rätt tidpunkt att poängtera den hemliga warpzonen”, tänker du
Du ser hur hon bryts ner mentalt bit för bit och hur Mario rör sig allt mer irriterat
Hon har kommit tillbaka till sitt utgångsläge nu och lägger ledset ifrån sig hankontrollen
Du tar din chans att hjälpa henne igenom den oövervinnerliga passagen ”sådär! här”
Hon bara tittar ner tjurigt i golvet och säger: ”Det är ju inte samma sak nu”
Hon vill inte spela mer Super Mario Bros den dagen och du får trösta knyttet
Nästa gång hon kommer på besök så ligger Mario invirad i ett täcke inne i garderoben...


:)

/C

P.s. Om jag låter en smula nedlåtande i min beskrivning över tjejens spelförmåga så är det bara för att det är så de flickvänner jag har spelat tv-spel med har agerat typ. Förhoppningsvis så har jag beskrivit det hela med någorlunda värme och igenkänningsfaktor. Och alla tv-spelande tjejer ska inte dras över en kam. Det finns ju Gamer-tjejer också. Men det är ett världskänt faktum att killen måste låta tjejen vinna om man spelar mot varandra, om inte hela dagen ska vara förstörd sedan. Envishet och totalvägran att be om eller ta emot hjälp. ”KAN SJÄLV!” äger vilken kille som helst. Vi vill ju bara lära dem spela bättre eller få briljera lite grand. ;)

Jag har inte spelat Super Mario Bros på säkert ett år nu. Men jag tröttnar aldrig på spelet som fick mig att börja spela och sedemera bli tv-spelsnörd. Luv Mario forever :)