nedbläckade läppar

Vi lider i det tysta
suger in all svart ångest
som ryms i längsta andetaget
Detta konstnärssjälars födoämne
i lungorna en geggig plump
sakta fyller vi innandömet
minsta livsutrymme
med en bläckpatron
som om vi vore bläckfiskar
vars liv berodde på
svart sörja
och kamoflague
För vad vore vi
utan bläck
i vår penna
när sugkopparna
i våra tentakler
inte förmår fästa?

Blyförgiftning
är inget alternativ...

Vi tömmer omdömet
bara
för att vara en liten
om än mikroskopiskt obetydlig
del av någonting större
Vi vill sitta bredvid konung
eller drottning på tron
Krönas med bekräftelsens krona
bistå det så kallade föredömet;
tillsammans få styra världshaven
”in i en ny gyllene era”
frälsa kungadömet
på tu man hand
Allt
för att under en ynka sekund
den andre ska le åt oss
och bekräfta
vårat existensberättigande
och lurar i oss att:
”jag finns! jag är önskad!”

Bläcket rinner
åt två håll:
Av kväljningarna uppåt
och färgar mungiporna,
våra läppar natt
Från lungor ner
till vår utsvultna maggrop
där den stelnar
till vår älskade
bläckpatron

Vi printar ut
våra innersta
genom möda
skapade alsterskatter
i största iver
bara för att
efter sekundslång granskning
läggas i dokumentförstöraren
och strimlas
Förfalla i glömska
som kärlek
så ofta gör
För ingen skriver
kärlekskontrakt i bläck
numera

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0