Geografitest
Roade mig ett par minuter med att göra ett kart-test på Expressen.se och fick 15/22. Jag trodde inte ens att jag skulle få 10 så jag är rätt nöjd.
Jag var ett äss på geografi i mellanstadiet, men sedan i högstadiet när jag lärde mig att ifrågasätta det mesta här i livet (på gott och ont - ibland tänker jag på tok för mycket) så kom jag till insikt med att geografi överlag faller in i kategorin onödigt vetande. Tänk att det finns människor som kan alla namn på världens länder, dess huvudstäder, floder och berg. And for what? Såvida du inte är äger ett företag som handlar internationellt, eller är utrikespolitiker, geolog, klimatforskare, biolog, marinbiolog, paleontolog eller någon annan form av forskare så saknar geografiska kunskaper andra än de allmänna relevans. Är du backpacker then you will learn as you go med all säkerhet.
Jag är helkass på att placera ut län, regioner, sjöar och städer i Sverige. Förhoppningsvis är jag inte helt tappad bakom en vagn, men särskilt bra är jag då inte, och lär aldrig bli det heller. De större och största städerna är inga problem, men där tar det också stopp.
Jag kan inte namnge alla Europas länder. Länderna kring Balkan is a no go. Likaså öststaterna. Jag kan inte placera ut alla länder i mellanöstern, och vad gäller Afrika så får jag vara nöjd om jag kan placera ut 6-7 stycken länder på kontinenten. Asien kan jag bra dock. Likaså Sydamerika. Mellanamerikas länder kan jag nog namnge men antagligen inte placera ut exakt. Jag har kunnat placera ut USA's alla delstater och alla landets större städer. Skulle nog åtminstone kunna rabbla upp alla stater idag också om det fanns någon poäng med det, but since there isn't one - go fish.
...
/Cassow
'Prylbögar' vs samlare
Måhända inte idag, men ibland blir jag lyrisk över mina hemlevererade materiella ting, vare sig det gäller nyinköp eller begagnat/auktionsinköpt "mint condition" film, tv/data-spel, serietidningar. prydnadsföremål, elektroniska apparater and what not. De markerar mina intressen, passioner jag har i livet, mitt kunnande och...min smakfullhet - or lack of it, beroende på vem man frågar. Såvida man inte är anti-materialist så blir mina gäster, vänner och släktingar oftast imponerade över mina samlingar. Jag tror förresten aldrig jag umgåtts privat med någon som är fullblodad anti-materialist, and I probably won't in the future either.
Jag är en samlare. Inte en 'prettosamlare', utan just bara samlare kort och gott. Det är inte lika 'fint' som att vara 'prettosamlare' men långt bättre än att vara prylbög. Att vara prylbög handlar om att äga det senaste och dyraste, mest exklusiva bara för att visa folk hur svinigt rik man är. Prylbögen älskar knappast sina materiella ting mer än ytligt, och kasserar eller säljer dem snart för att kunna skaffa nästa senaste everybody-wants-it-but-only-a-selected-few-can-have-it-and-I-am-one-of-those-fags-pryl. Jag är visserligen intresserad av ny teknik och prylar, men jag har aldrig sett poängen med att skaffa dem först av alla. Jag är den ekonomiske eller snikne jäveln, som väntar ut nästan allting tills det närmar sig eller har passerat den prisnivå som jag tycker är rimlig för prylen/föremålet ifråga. Jag ser helt enkelt inte poängen med att betala för onödiga materiella ting till fullpris, eftersom jag vet att fullpriset ligger minst mellan 100-1000% över tillverkningskostnaden. Genom att vara prismedveten och 'snål' när det gäller musik, film e.t.c. så inbillar jag mig att jag får mer för pengarna än prylbögen, och samtidigt möjlighet att leva gott i andra avseenden som t.ex. mat. Skillnaden är att prylbögen får fatt i det nyaste tidigare medan jag som är nostalgiker gräver fram det 'gamla' som prylbögen knappt hunnit uppskatta eller helt missat.i sin fartblindhet. [Jag är medveten om hur högfärdig jag låter]
En 'prettosamlare' är väl medveten om varför han/hon införskaffat sina föremål, och har en personlig materiell kärleksrelation till varje tingest. Denne sjunker in helt i sitt intresse och blir 'expert' på sin samling, och tillåter inte att något icke-godkänt inom elitist-proffstyckar-sfären besudlar samlingen och riskerar att frånta prettosamlaren på dennes självrättfärdigade 'sublime-smak', och status bland andra inskränkta 'prettosamlare'.
Som samlare har jag långt större bredd och tolerans inför supposedly 'dålig' smak än pretto-samlaren. Det rör mig inte i ryggen vad andra tycker, såvida de inte vårdslöst bashar någon av mina ögonstenar. En pretto-samlare har enbart ögonstenar, en vanlig samlare har ett (väldigt) begränsat antal. Vad gäller kunnande så är samlaren mer av en lekman. Måhända kunnig och passionerad över sin samling, men aldrig i samma utsträckning som 'prettosamlaren'.
Något man dock finner irriterande oavsett man är samlare eller 'prettosamlare', är när en ickesamlare som är pretto eller bara anti allt (eller värst av allt inte fattar något), sågar i stort sett hela samlingen utan att ens komma med argument över varför, eller vad man borde äga/se/lyssna på (e.t.c.) istället. Det bör vara skottpengar på dessa kvasi-förståsigpåare. De nästlar i regel in sig som kritiker för Filmkrönikan, DN eller något annat snustorrt medie. Somehow. Only no one except very few cares what they think förutom inom kretsarna där det råder koncensus i att alla ska såga eller hylla den eller den filmen eftersom man är rädd för att annars inte respekteras.
This is one of those days då jag inte känner ett piss inför hemlevererade paket fyllda med saker jag beställt. Detta är en dag då det blåser småspik utomhus, himlen är askgrå och det skvättregnar i tid och otid på min fönsterruta. Idealistic for movie watching. But I hate those days. They turn me into an even more than usual cranky fucker. Trots att mitt senaste 'film-klipp' låg under ett snittpris på 50kr-filmen och därför borde kittla gött i snåltarmen. Mitt svällande överfyllda DVD-bibliotek som staplas både horisontellt och vertikalt bara stirrar mig i ögonen hånfullt och signalerar om hur ensam jag är. Alla dessa filmer och ingen vän eller flickvän att se på dem med. What a complete waste of time and money. Jävla loser. Idiot.
/Cassow
Endera dagen ska jag fota hela filmsamlingen och visa här, samt klistra in hela mitt excel-dokument med listan på alla köpta filmer.
Temptations are hard to resist...
Så har kvinnor sex i hemlighet. Old news really, men alltid lika intressant läsning. Jag var 'hemlig' av flera anledningar vill jag tro...
Bör kanske tillägga innan det blir ramaskri att jag tror det är likadant åt båda håll...
/Cassow
Könsstympa asen
Det finns bara en sak som de där avtrubbade asen förstår sig på, och det är fysisk smärta. Tro inget annat. Jag förstår inte hur vi orkar se oss själva i spegeln, när återfallsförbrytarstatistiken ser ut som den gör. Nej jag har inga siffror att vifta med, men om du ser på nyheterna på tv eller läser i morgon-eller kvällstidningarna, så vet du att det är fullkomligt år helvete med kriminalvården i Sverige idag, inom alla instanser.
Jag lovar att det var mer ordning och reda under grottmänniskornas tid. Jag tror ärligt inte att männen på den tiden kom på den psyksjuka tanken att gruppvis våldta enskilda värnlösa flickor eller kvinnor (möjligtvis i fejder mellan stammar). Om om det skedde inom de väldigt slutna stammarna, så vill jag tro att dessa män fick sina rättmätiga straff, och om de hade riktig tur, endast blev uteslutna från stammen/flocken, istället för att bli stenade och huggna i småbitar.
Riktigt så långt som dödsstraff behöver vi kanske vi inte gå idag. MEN, jag tycker fanimej att en misstänkt sexualbrottsling som man säkrat alla nödvändiga bevis på, har förbrukat rätten att få behålla sitt könsorgan och ha sex i framtiden. Det ska avlägsnas pronto, utan lokalbedövning, och sedan eldas upp i masugn inför gärningsmannens åsyn - typ. Kom inte till mig och predika om att man inte ska sjunka lika lågt som de dessa less than animals (ingen djurart sysslar med gruppvåldtäkt mig veterligen) -monster som smyger runt som tickande bomber där ute i samhället bland skuggorna. De är inte värda någon empati alldeles oavsett hur hemska barndomar de upplevt. Det är bara en ren bortförklaring ingen legitim ursäkt. Vad de än fått utstå så har de ingen rätt att projicera sitt hat på oskyldiga människor. En våldtagen kviinna (eller man - ja det förekommer trots allt) blir psykiskt traumatiserad under åratal, kanske hela livet efter en våldtäkt, och kanske aldrig kommer kunna njuta av sex igen med en älskad partner - i synnerhet inte om underlivet är helt förstört.
Vi skickar in sexualbrottslingar till fängelser eller ger den kass psykvård under kanske 2-5 år, och de kommer ut ännu värre än innan. Som det ser ut idag så är straffskalan strängare mot narkomaner och langare än mot sexualförbrytare och mördare. Det är ÅT HELVETE! Fatta att det inte hjälper att höja straffen alltid heller. All statistik talar emot det. Som det ser ut idag så är fängelsena överfyllda med massa drogmissbrukare som under sin fängelsetid ändå lyckas få sitt knark insmugglat. Dessa människor ska inte ha annat än husarrest med fotbojja, alternativt läggas in på riktiga drogavvänjningskliniker. Gör plats för sexualförbrytarna och mördarna, och sluta för helvete upp med att servera dem varmrätt, för och efterrätt som om de bodde på Hilton eller någon jävla rekreations-spa och belönades för hårt slit.
Jag skulle kunna säga så mycket mer om detta, men det får räcka för den här gången. Jag skrev egentligen det här inlägget i torsdags, men sedan slutade blogg.se fungera under ett antal timmar, och jag trodde att hela inlägget försvunnit. Det hade det lyckligtvis inte, men ändå gick text förlorad, and that makes me pisst and tired.
/Cassow
Känn dig köttad
Min första spontana tanke när jag läser detta är den allt annat än moraliskt bländvita Grumme tvättsåpa-indränkta, svanenmärkes-korrekta: "Hur f-n orkar de hållas"? Det är fullkomligt omöjligt att pricka i alla 'rätt' vad gäller sätt att leva, so why fucking bother? Ni kommer aldrig lyckas få mig att konvertera från att äta stora goda saftiga stekar, till att bli ett IQ-befriat grönbetesmiffo, hur länge ni än råmar, oavsett hur mycket äckelfoton ni lyckas smuggla ut från slakterierna eller djurtransporterna. Jag har mina begär, smaker och lustar - ni har era. Capische? Jag låter er vara, so why the fuck can't you do the same?
Ni får jättegärna kämpa för att djuren ska få ett drägligare liv i fångenskap med större burar, humanare djurtransport, och att slakt-processen blir mindre smärtsam och mer hygienisk by all means. Bra-fucking-vo, klapp, klapp and pat on your heroic, devine, moral light weight shoulders. Det ligger inte i mitt intresse att boskapsdjur och fjäderfän får lida mer än absolut nödvändigt. Men bara jag får mitt ljuvliga kött från Mårten Gås, Kalle Ko, Kajsa Kyckling, Gustav Gris, Filip Får och alla de andra djurindividerna på gården så är jag i realiteten mer än nöjd. För så här är det - oavsett hur 'humana' vi blir så kommer vi aldrig komma på någonting som gör er nöjda, för ni vill att vi ska sluta äta kött. Vilket inte kommer hända.
Here's an old newsflash för alla veggos därute som jag och alla andra carnevourer kommer upprepa ad infinitum, som ni en dag när ni fått i er tillräckligt med järn och kalcium, förhoppningsvis kan förstå innebörden utav: människan har ätit kött ända sedan grottmänniskostadiet, och vi har vassa hörntänder som sliter isär kött effektivt and the taste of flesh tastes unbelievable YUMMY YUM YUM GOOD. Människan har alltid varit och är alltjämt jägare/rovdjur samtidigt som vi odlar grönsaker för att komplettera kostcirkeln. Ni får helt enkelt finna er i att odling + jakt, fiske och boskap=rödgrön välbalanserad tallrik. Och om ni känner att ni inte får i er tillräckligt med grönfoder så kan jag skrapa över lite från min tallrik, så ni också får känna er mätta någon gång.
Det är så här vad gäller boskapsdjuren som ni vurmar så för - de skulle inte finnas i några betydande mängder på vår jord om det inte varit för att de tjänar oss människor ett mumsigt syfte genom sitt kött och mjölkkapacitet.
Och om ni veggobots fortfarande är frustrerade så har ni min tillåtelse och fulla stöd att gå bersärk på McDonalds-kedjan och förinta Ronald McDonald-clownen from the face of earth, plus minkfarmarna. Sedan vad gäller sälklubbande, valfångst, överfisket av allsköns fisk, och 120-kilosfläsko-frosseri, så är det åt helvete det också, så där kan vi hata tillsammans.
*Vad gäller sälstammen så: nej, sälstammen kommer för fan aldrig att överpopuleras. Naturens alla andra djurarter har till skillnad från människan vett att inte överpopuleras, sälstammen balanseras genom att käkas upp av sina naturliga fiender vithajen och späckhuggaren, och ingår därigenom i ett evigt kretslopp - ett kretslopp vi anser oss stå över. Sälstammen tar heller inte upp för mycket plats på vårt jordklot som består utav 70,7% av vatten. De håller till i vattnet. Vi är landgåede as. De kommer inte att rubba ekosystemet, det konststycket klarar bara vi av. Valfångst och delfindödande borde för övrigt bestraffas med harpunering i röven på de norrmän och japaner som ägnar sig åt skiten. Bara dö. Någon borde köpa sig en ubåt och sänka alla valfångsskepp med torpeder.
* Vad gäller överfisket så är det enligt mig människans största brott mot mot vår planet av dem alla, endast regnskogen borträknad. Så alla vegitarianer som inte räknar fisk som kött kan ställa sig och skämmas, för ni är en del av problemet. Överpopulation i sig förklaras i att världsreligionerna (som 95% av världsbefolkningen är dumma nog att följa slaviskt till punkt och pricka - i allafall låtsas ni era hycklare) förbjuder eller dömer ut preventivmedel eftersom de är för intoleranta eller moralanalförstoppade för att inse att sex är en del av kärleken mellan två människor.
Sex/parning har aldrig och kommer aldig innebära automatisk graviditet hos honan/kvinnan, för i så fall så skulle alla mäns spermier vara 100% effektiva, och således skulle naturen se till att anordna att mänskligheten bestod av 1% män och 99% kvinnor, för att undvika överpopulation. Men eftersom människan är ytterst duktig på att anpassa sig till ogästvänliga miljöer och inte har någon effektiv naturlig fiende som kan decimera vårat antal i betydande omfattning - frånsett obskyra mördarvirus som hänger ute i de afrikanska- och sydamerikanska djunglerna i väntan på en ny pandemi; eller eventuell nära förestående rymdinvasion eller meteornedslag, så kommer vi fortsätta knulla fram jättefamiljer som konsumerar sönder våran jord untill we get tired of eachothers fat space taking asses and kill eachother off in a big boom.
Så antingen knullar vi mindre, äter mindre, eller trär på kådisen, äter p-pillrena duktigt und so weiter, or we kill us all - it's up to you. Jag tänker då fan inte knulla mindre i allafall, hör du det Gud?! Show me your holy cunt and I'll be "your own personal Jesus". Där rök min kölapp till pärleporten...
* Vem i helvete kan rättfärdiga sina 120 kilo- or above obesity? Överhuvudtaget borde det införas dödsstraff alternativt tvångs-fettsugning, tvångs-magsäcksoperation eller tvångsträningsläger för alla överfettdrypande arslen som själviskt överkonsumerar moder jords delikatesser, och tvingar oss andra se på med avsmak och försöka ignorera kräkreflexen vid åsyn av äckelsmaskandet. Och jag talar endast till dem som resignerat inför fetman och inte längre idds bry sig utan frossar vidare tills ni äter ihjäl er genom förtjänad hjärtattack. Ni andra ska inte ta till er...så mycket.
Man känner sig hela tiden påpassad av moralpredikande idioter som gör allt för att hindra andra från att njuta av livets goda. För om de själva valt att avstå från något och är helt förträffliga och klanderfria så ska fan vi andra pådyvlas deras hjärnspöken och leva livet asketiskt och lustlöst. Och nej, det uttalet är inte en paradox som obese fat bastards ska använda som motargument. Håll bara käften och svält er till hälsosam nivå. Låt salladstrynena frälsa er.
/Cassow
Pissig konst
Det handlar bara om ännu en s.k. 'konstnär' som lyckats med konststycket att slå mynt av att reta gallfeber på människor genom uppseendeväckande kontroversiell 'konst'. Vilken imponerande bedrift! Genialt! Som om det ligger någon egentlig utmaning i att lyckas göra människor förbannade, med tanke på människosläktets historiskt väldokumenterade otroliga tolerans gentemot oliktänkande artfränder, saker som bryter mot invanda mönster och våra pådyvlade indoktrinerade samhällsnormer.
Konstvärldens definition för vad som har rätt att klassas som konst och inte, håller på att suddas ut. Wannabe-konstnärerna som aldrig någonsin tidigare lyckats komma på någonting innovativt och abstrakt som berör eller intellektuellt stimulerar, har fått sin golden ticket to fame and glory i 2000-talets ständigt nedåtstigande spiral i dekadens inom kultur- och mediasfären. Dokusåpor (Expedition Robinson, Farmen), förnedringstv (Fear Factor, Big Brother, Paradise Hotel e.t.c), manodepressiva våghals/idiotprogram som Jack Ass, och provocerande skämtkaraktärer likt Borat; alla stora tittarsuccéer som gemensamt tävlar om att egga och tilltala mänsklighetens mest primala behov. Kultur, nöje och konst handlar detta decennie om att chockera, provocera, översexualisera och intelligensbefria.
Det är lättare än någonsin förut att livnära sig på gyckleri, och ingen självglorifierad, excentrisk, snustorr konstförståsigpåare ska komma och knäppa alla dekadensälskande satar därute på näsan och säga vad som är konst och inte, vad som är fint eller fult. The rule for art this century is that there are no rules or restrictions - no boundaries. Allting är godtyckligt. Tavelramars existens är hotad liksom kulturvetarna och kulturvårdarna är utrotningshotade trots sin allt större mångfalld. De behövs inte längre eftersom godtyckligheten gjort att deras utbildning och expertis blivit ovesäntlig. Vi är alla konstnärer. Din bildade åsikt är inte värd mer än min obildade eftersom jag kan ta fram det ultimata argumentet som dödar all vidare diskussion - vad som är konst, vad som är vackert eller fult ligger i betraktarens ögon.
Det som Itziar Okariz gjort är inte unikt. Jag minns ett par andra 'konsverk' från de senaste åren som också skapat stor debatt. Bajskletat toalettpapper som intorkat hängts upp inglasade i konstateljéer över vidrigt fekalieingrodda toaletter, eller dekapiterade muskroppar som sats som fingerborgar på en annan konstnärs fingrar. Allting handlar om att tänka ut vad som äcklar eller gör människor förbannade, och sedan är du good for business. Jag kan bli ateljé-konstnär imorgon om jag vill. Bara jag har en uppfuckad idé som ingen annan tidigare tänkt på eller vågat genomföra, så är jag garanterad en säck med pengar och medial exponering. Inget är lättare än att hora ut sig och sälja all värdighet och integritet i dessa tider. Det är om inte annat bloggen ett bra exempel på. Jag bara väntar på att våra idrottsarenor ska återinföra lite good old fashioned blodstänkande gladiatorspel och att människor kastas till lejonen. Mänskligheten är föraktvärd i sitt självhat och respektlöshet inför allt som lever.
Nästa gång jag ser en tavla inne på ett muséum som jag ogillar, så ska jag fälla ner byxorna, dra ut min kuk och urinera offentligt på den och sedan hävda att det jag gjort är konst, och be kultureliten om 10.000 i handen - det är faktiskt performance jag sysslar med, och inte något som vem som helst klarar av att göra. Itziar Okariz skulle inte klara av det i allafall. Det kanske är min framtida karriär - att finansieras med 10.000kr varje gång jag utser ett nytt konstverk att dissa, förlåt - pissa på. Jag kan resa runt i världen and live the good life, och det enda jag behöver är mitt organ och lite vätska i urinblåsan. Jag är ett geni! Dadaism for the people!
/Cassow
Sommartid=miljötänkande
Så var det sommartid igen. Upplyser eventuella läsare om detta utifall någon lyckats undgå this obvious fact, och inte varit clever nog att ställt in automatisk justering för sommar/vintertid på sin dator, mobilelefon, digitalkamera, videokamera eller vilken elektronisk gadget it ever may regard.
Tyckte under många år att det där med att växla mellan sommar och vintertid var ett onödigt system som bara medför krångel, eftersom det nästan garanterat alltid resulterar i irritation och förvirring. Vem har inte någon gång drabbats av det sjäviska lazyass- och opportunistkräkfolket, som låtsas ha missat växlingen för att få sig en förmånlig extratimmes sömn, varpå de sedan indignerat utbrister vid försening: "Nejmen åååh vad duuumt, det hade jag ingen aaaning om. Sorry." Jag har själv tillhört den arroganta skaran. They deserve death penalty genom nedsänkning i frätande urin/septiktank- speciellt i grupparbetssammanhang, vare sig det är gruppledaren eller gruppens slacker som tagit till den där lame ass excuse-fulingen.
Faktiskt så betyder tidsomställningen oerhört mycket för den psykiska hälsan vintertid, när solen lyser så lite som den gör. Jag drabbas årligen av vinterdepression - turligt nog i regel av light-versionen, vilken jag inte har några som helst problem att hantera and keep at bey. Det där med ljusterapi har jag aldrig haft en tanke på att testa dock. Dagsljus och frisk luft närhelst det är möjligt är bästa medicin tror jag.
Nationellt såväl som globalt sett har växlingen mellan vinter och sommartid oerhört stor ekonomisk betydelse. Jag tänker inte vifta med några siffror eftersom jag ärligt inte har en aning, men det säger nästan sig självt att det finns många miljarder att spara i elförbrukning när man låter lampor, gatubelysning och maskiner vara påslagna en timma mindre när vi går mot ljusare tider. Det är viktigt i när vi idag genom media pådyvlas att vara allt mer miljömedvetna. "Den här fisken har transporterats 3000mil", "Den här frukten har flugit sex varv runt jorden för att så hamna i din varukorg"...sluta ge mig dåligt samvete för att jag lever och andas, hela jävla tiden! Men visst, vi måste bli mer medvetna och klura ut alternativa lösningar. Så här kan vi inte fortsätta ha det. Det går inte att blunda för moder natur mycket längre...
...För att spinna vidare på ämnet så återminns jag ett inslag som jag såg i CBS 60 minutes häromåret, där en av programledarna lekte med tanken att vi skulle kunna införa ett alternativt samhälle för alla dem som jobbar natt, flerskift och sover hela förmiddagen, långt in på eftermiddagen. Detta andra samhälle skulle innebära att butiker och fabriker vore öppna dygnet runt, vilket skulle leda till ökad konsumtion och därmed ökad tillväxt, fler arbeten och så. Det låter oneklige som ett paradis för oss nattugglor. Men betänk hur mycket större ett lands elförbrukning skulle bli, och därmed miljöutsläppen. Jag tror inte att den utopin kommer att bli verklighet förrens man lärt sig att utnyttja alternativa, miljövänliga och förnyelsebara energikällor på ett bättre vis. Vattenkraft (fusion), vindkraft, jordvärme o'dyl. Untill that day...dream on, dream on.
Dagens musiktips: Funki Porcini - härligt avslappnande jazzig bakgrundsmusik med samplingar (huvudsakligen instrumental), som aldrig stör när man sitter och skriver blogg, uppsats eller vad den nu månde vara. Tack Johan för att du introducerade mig för Porcini.
/Cassow
R.I.P. Anna Nicole Smith
a.) det var allmänt känt att ANS tog droger och att hon var en tickande bomb
b.) ANS nyligen förlorade sin 20åriga son i en överdos, bara timmar efter att hon fött en flicka
c.) ANS inte betytt någonting för mig - trodde jag i allafall fram tills idag.
Jag har aldrig varit något fan av ANS. Inte tyckt om henne, men samtidigt aldrig avskytt henne heller. Hon var mest underhållande för mig (fast jag såg aldrig på hennes totalsågade realityshow). Hon blev bara 39 år. Det är allt för ungt. Hennes liv kantades av tragiska missöden som jag inte tänker dra igenom här, eftersom jag är säker på att alla som är intresserade av att frossa i hennes livstragik, kommer göra det via kvällspressen och internet. Och det kommer med all säkerhet inte stanna där, utan inom 5 år så lär det komma såväl bok som film som skildrar hennes miserabla, smått patetiska liv.
En intressant men samtidigt smått känslokall fråga som för eller senare lär ställas av någon (so it might as well be me), är ju huruvida hon är värd mer för media nu som död än hon var som levande? Vad tror ni?
Det som gör att jag trots allt kommer sörja henne?
Jo det faktum att hon i mina ögon var ett offer för media. Ja, hon lät sig bli utnyttjad. Ja hon hade ett personligt ansvar, och visst, hon tjänade säkerligen en bra hacka på sin med åren alltmer eskalerande groteska exponering - så sett var utnyttjandet ömsesidigt - MEN, jag vill ändå tro att hennes tragiska liv och allt för tidiga frånfälle hade kunnat undvikas om hon inte sålt sin kropp och själ för att få synas framför kameralinsen. Men ja, vad gör man inte för 15 minutes of fame?
ANS gifte sig i 20-årsåldern med en oljemiljardär mellan 80 och döden efter att denne charmats av hennes topplessuppträdande på någon nattklubb. Denne gubbesjuke rullstolsbundne man bekostade hennes abnorma silikonbröst (sedemera förminskade tror jag dock) och övriga plastikoperationer, lärde henne att leva ett skamlöst lyxliv utan gränser. Vad jag undrar är huruvida detta var ett strategiskt val av en gold digger eller om Marshall bara var ett livs möjlighet som dök upp för ANS som hon inte kunde tacka nej till?
Anna Nicole Smith lär ha varit ett stort fan av Marilyn Monroe och haft henne som förebild. Även om hon jämförelsevis vad gäller talang- och stjärnglans med Marilyn, var ett skämt; en (troligen) urblåst trashig blondin till bystdrottning (som befäste myten om den dumma blondinen) så lyckades hon i allafall bräda sin idol med att vara långt mer tragisk. Dessutom tror jag att ANS kommer växa i status som sexikon med åren. Frågan är om folk kommer minnas henne just för sitt tragiska livsöde eller som sexikonen Smith, när det idag finns hur många plastikopererade blonda bimbos där ute som helst som trängs på den trånga mediascenen. Säga vad vi vill om Pamela Anderson, eller inhemska blondiner som Linda Rosing, Carolina Gynning, Natasha Peyre, Olinda o.s.v. - det är vi som skapar dessa freakshows. Det är vi som köper dem. Och de kommer finnas kvar ända tills den dag vi tröttnat och antingen protesterar högljudt inför media, eller i tystnad bojkottar dessa avarter med noll procents nyhetsvärde. Vem utnyttjar vem mest? Vem skrattar hela vägen till banken.
Jag tycker nog egentligen mer synd om ANS än jag sörjer henne när jag tänker efter. Det finns trots allt miljontals nödställda människor ute i världen som upplevt eller i denna stund genomlider helveten som får ANS tragiska snyfthistoria att framstå som en nysning. Men, det som jag tror trollbinder många därute är just den relaterbara storyn om en vem som helst nobody som ville bli en somebody, och som för en stund fick uppleva just det, även om bekräftelsen och dyrkandet av hennes person blev tämligen kortvarig under hennes 39 år i livet.
Mest synd är det om hennes spädbarn till dotter som tvingas växa upp med sin mors namn och historia. Men hon blir inte den första att tvingas leva med och skämmas över en förälders misstag i livet. Man anpassar sig, växer med uppgiften, evolverar eller så går man i samma fotspår. Det är hemskt att säga, men kanske är ANS död det bästa som kunnat hända hennes dotter. För om hon inte kunde fostra sin son utan snarare drev honom till drogmissbruk, vad talar då för att hon inte skulle göra om samma misstag ännu en gång?
/C
