]8o.. Cassows skogsglänta ..o8[

Det är lika svårt att veta vilket ben man ska stå på varje gång som en ny konstdebatt rasar. Itziar Okariz står i allafall mitt i debatten med båda fötterna välförankrade, särandes på benen och låter allmänheten beskåda sin pisskonst. Grattis till 10.000 skattefinansierade kronor! Jag hoppas att dessa välförtjänade pengar lyckas finansiera en livsförbrukning av välbehövliga inkontinensbindor åt henne.

Det handlar bara om ännu en s.k. 'konstnär' som lyckats med konststycket att slå mynt av att reta gallfeber på människor genom uppseendeväckande kontroversiell 'konst'. Vilken imponerande bedrift! Genialt! Som om det ligger någon egentlig utmaning i att lyckas göra människor förbannade, med tanke på människosläktets historiskt väldokumenterade otroliga tolerans gentemot oliktänkande artfränder, saker som bryter mot invanda mönster och våra pådyvlade indoktrinerade samhällsnormer.

Konstvärldens definition för vad som har rätt att klassas som konst och inte, håller på att suddas ut. Wannabe-konstnärerna som aldrig någonsin tidigare lyckats komma på någonting innovativt och abstrakt som berör eller intellektuellt stimulerar, har fått sin golden ticket to fame and glory i 2000-talets ständigt nedåtstigande spiral i dekadens inom kultur- och mediasfären. Dokusåpor (Expedition Robinson, Farmen), förnedringstv (Fear Factor, Big Brother, Paradise Hotel e.t.c), manodepressiva våghals/idiotprogram som Jack Ass, och provocerande skämtkaraktärer likt Borat; alla stora tittarsuccéer som gemensamt tävlar om att egga och tilltala mänsklighetens mest primala behov. Kultur, nöje och konst handlar detta decennie om att chockera, provocera, översexualisera och intelligensbefria.

Det är lättare än någonsin förut att livnära sig på gyckleri, och ingen självglorifierad, excentrisk, snustorr konstförståsigpåare ska komma och knäppa alla dekadensälskande satar därute på näsan och säga vad som är konst och inte, vad som är fint eller fult. The rule for art this century is that there are no rules or restrictions - no boundaries. Allting är godtyckligt. Tavelramars existens är hotad liksom kulturvetarna och kulturvårdarna är utrotningshotade trots sin allt större mångfalld. De behövs inte längre eftersom godtyckligheten gjort att deras utbildning och expertis blivit ovesäntlig. Vi är alla konstnärer. Din bildade åsikt är inte värd mer än min obildade eftersom jag kan ta fram det ultimata argumentet som dödar all vidare diskussion - vad som är konst, vad som är vackert eller fult ligger i betraktarens ögon.

Det som Itziar Okariz gjort är inte unikt. Jag minns ett par andra 'konsverk' från de senaste åren som också skapat stor debatt. Bajskletat toalettpapper som intorkat hängts upp inglasade i konstateljéer över vidrigt fekalieingrodda toaletter, eller dekapiterade muskroppar som sats som fingerborgar på en annan konstnärs fingrar. Allting handlar om att tänka ut vad som äcklar eller gör människor förbannade, och sedan är du good for business. Jag kan bli ateljé-konstnär imorgon om jag vill. Bara jag har en uppfuckad idé som ingen annan tidigare tänkt på eller vågat genomföra, så är jag garanterad en säck med pengar och medial exponering. Inget är lättare än att hora ut sig och sälja all värdighet och integritet i dessa tider. Det är om inte annat bloggen ett bra exempel på. Jag bara väntar på att våra idrottsarenor ska återinföra lite good old fashioned blodstänkande gladiatorspel och att människor kastas till lejonen. Mänskligheten är föraktvärd i sitt självhat och respektlöshet inför allt som lever.

Nästa gång jag ser en tavla inne på ett muséum som jag ogillar, så ska jag fälla ner byxorna, dra ut min kuk och urinera offentligt på den och sedan hävda att det jag gjort är konst, och be kultureliten om 10.000 i handen - det är faktiskt performance jag sysslar med, och inte något som vem som helst klarar av att göra. Itziar Okariz skulle inte klara av det i allafall. Det kanske är min framtida karriär - att finansieras med 10.000kr varje gång jag utser ett nytt konstverk att dissa, förlåt - pissa på. Jag kan resa runt i världen and live the good life, och det enda jag behöver är mitt organ och lite vätska i urinblåsan. Jag är ett geni! Dadaism for the people!

/Cassow