]8o.. Cassows skogsglänta ..o8[

Now the pale morning sings of forgotten things
She plays a tune for those who wish to overlook
The fact that they’ve been blindly deceived
By those who preach and pray and teach
But she falls short and the night explodes in laughter

But don’t you come here and say I didn’t warn you
About the way your world can alter
And oh how you try to command it all still
Every single time it all shifts one way or the other

And I’m a goddamn coward, but then again so are you
And the lion’s roar, the lion’s roar
Has me evading and hollering for you
And I never really knew what to do

Well I guess sometimes I wish you were a little more predictable
That I could read you just like a book
For now I can only guess what’s coming next
By examining your timid smile
And the ways of the old, old winds blowing you back ’round

And I’m a goddamn fool, but then again so are you
And the lion’s roar, the lion’s roar
Has me seeking out and searching for you
And I never really knew what to do

Sometimes I wish I could find my Rosemary Hill
I’d sit there and look at the deserted lakes and I’d sing
And every once in a while I’d sing a song for you
That would rise above the mountains and the stars and the sea
And if I wanted it to it would lead you back to me

And the lion’s roar, the lion’s roar
Is something that I have heard before
A children’s tale, the lonesome wail of a lion’s roar

Där stod hon igen
undanskymd bland skuggorna
i det bleka månljuset
bakom den gamla ihåliga eken
men likväl fullt synlig för skarpa nattögon
- flickan med det rågblonda håret

Än en gång hade hon passerat
över gränsen
för sitt rike
Över gränsen
för sin anständighet
Undflytt sina förmyndare
och sin trolovade

Hon hade funnit på historier
och skaffat alibin
Allt för att legitimera
ännu ett övertramp
Bara ett till
- bara ett sista
(Hur många gånger
hade hon sagt detta till sig själv?)
Ingen kommer märka

Men kanske en skulle märka
Fast vem tror på honom?
Vem tror på en enslig ensam 'galning'
i en stuga ute i skogen?
Samma galning som hon
nu stod och spionerandes på
(För vilken gång i ordningen
hade hon glömt)

Ja än en gång stod hon där
ensam ute i skogsgläntan
full av förväntan
full på adrenalin
från spänningen i det otillåtna
Ty inget smakar som bekant
godare än förbjuden frukt
och på sistone hade hennes behov
växt till besatthet
Igen

Känslan av att stå där
skenbart undanskymd
och speja bort mot stugan
in i de upplysta fönstren
i förhoppning om att få se något
om så bara en glimt
- ja kanske få se 'galningen'
som en gång i tiden var hennes alldeles egna
- hennes största hemliga skatt
"Tänk om"
Fantasierna gick på högvarv
- hon var i extas

Men ibland räckte inte kicken till
och då blev flickan djärvare
villig att ta större risker
Och denna natt var en sådan 
så hon smög sig närmre
Ända fram till ett fönster
och ställde sig på tå

Men den rågblonda flickan
var allt för kort för att se
mer än fragment
Nyfikenheten värkte i henne
Hon måste - ja MÅSTE
få se

Hon måste förvisa sig om
att det hemliga liv hon levt
i sitt förflutna
inte vuxit sig större
inte vuxit sig bättre
än det liv hon lämnade det för

Ibland kändes det så
och då inföll paniken
Ofta tycktes det tvärt om
och då inföll sig istället ron
Och skadeglädjen
Tre känslor lika förbjudna
lika förgiftande
lika beroendeframkallande

Flickan fick så syn på en pall
ståendes utmed husväggen
en bit bort
och med dess hjälp
stod hon snart upphöjd
med fri insyn

Ett ögonblick
men just bara ett ögonblick
skönjde hennes nyfikna ögon
en kvinnogestalt vid eldstaden
Flickans hjärta stannade upp
och fick en hård klump i magen

Men intet mer hann flickan se
när avlägsna röster i fjärran
plötsligt hördes ropa hennes namn
Överrumplad föll hon till backen
med en hög duns
och strax låg hon omtöcknad i smutsig jord

Inifrån stugan hördes röster
reagerandes på oljudet utanför
och flickan med det rågblonda håret
rusade i panik åter mot skuggorna
bland ekarna ute i skogsgläntan

Så sprang flickan än en gång
över gränsen
Borstade av sig skammen
och smutsen på kläderna
och återvände

Åter till förmyndare
åter till naiv trolovad
åter till det konstlade
åter till livslögnen

Aldrig kunde hon
erkänna för sig själv
än mindre för de sina
vem hennes hjärta
egentligen tillhörde
- inte genom hennes ord
utan
genom hennes dubbelspel
genom hennes besatthet
genom hennes handlande
bakom kulisserna
under över tre års tid

Hon var förbannad

/Cassow

"Jag har aldrig flugit med Pan Air"
säger hans nytillkomna medresenär
när hon bligar ut över molnklädd stratosfär
med viss skepsis över att vingarna bär

Det glimrande älvstoftet från Tingeling
förbryllar henne mer än någonting
trots miljontals stjärnor och sällsamma ting
som passerar de ögon som ser sig omkring

De börjar så närma sig landet ingenstans
och han ber än en gång om en stilla chans
må flickan upptäcka barndomslyckans dans
när hon genomgått Tigerliljas välkomstseans

Barnen oroas över jordlivets tillväxthormon
som tycks förlängt Pan i deras proportion
Pan försäkrar att det är en ögonillusion
men undviker källvattnets speglingsvision

Pan ser ömt på flickan från de uppvuxnas värld
men leendets anblick byts strax mot förnärd
när skugglös blir skuggad av krok och ett svärd
- med ens härskar ondska över lyckans flärd

Upphängda i nätet var de i en mara
fångna i vildvuxna piraters skara
Bland klockor som tystnat var de i fara
hur skulle de sig ur denna knipa klara?

Då plötsligt hörs något på skeppet ticka
Pan tar fram ett gökur ur sin innerficka
Och innan Krok hunnit varken hugga eller sticka
ses hungrig krokodil om munnen sig slicka

Med skifte av fokus från Pan till gruvlig ödla
har Pan och flickan, alls ingen tid att öda 
och frigör sig kvickt från repnät med ringa möda
medan piraterna och Krok, krokodilen söker döda

Pan flyger flickan upp till mastkorgen säker
för att sedan dyka ner till Krok som bräker:
"Din flyhänta grönmögelost till fegis!"
"Jag ska stycka dig och barnen i ditt 'trädlekis'!"

"Du viftar med sabel och tomma små ord"
"Jag ska fäktas dig så du trillar över bord!"
- skrattar Pan, medan han avväpnar en pirathord
och Krok skrockar: "Pan kan aldrig begå mord!"

Det må vara hänt att Krok har rätt i sak
men det hindrar ej Pan från att sparka Kroks bak
som faller mot plankan med ett ljudligt brak
och rullar sen av den, omtumlad och spak

Kroks plums i vattnet blir upptakt till jakt
då klock-krokodilen vid planktan hållit vakt
En Krok som inte kan simma är i vanmakt
men räddas av sin Smee som trohetsed lagt 

....

To be continued... (Jag orkar inte skriva ihop avslutningen i natt)


/Cassow

...Birdy är tamigfan inget annat än fantastisk...