Flickan med det rågblonda håret
Där stod hon igen
undanskymd bland skuggorna
i det bleka månljuset
bakom den gamla ihåliga eken
men likväl fullt synlig för skarpa nattögon
- flickan med det rågblonda håret
Än en gång hade hon passerat
över gränsen
för sitt rike
Över gränsen
för sin anständighet
Undflytt sina förmyndare
och sin trolovade
Hon hade funnit på historier
och skaffat alibin
Allt för att legitimera
ännu ett övertramp
Bara ett till
- bara ett sista
(Hur många gånger
hade hon sagt detta till sig själv?)
Ingen kommer märka
Men kanske en skulle märka
Fast vem tror på honom?
Vem tror på en enslig ensam 'galning'
i en stuga ute i skogen?
Samma galning som hon
nu stod och spionerandes på
(För vilken gång i ordningen
hade hon glömt)
Ja än en gång stod hon där
ensam ute i skogsgläntan
full av förväntan
full på adrenalin
från spänningen i det otillåtna
Ty inget smakar som bekant
godare än förbjuden frukt
och på sistone hade hennes behov
växt till besatthet
Igen
Känslan av att stå där
skenbart undanskymd
och speja bort mot stugan
in i de upplysta fönstren
i förhoppning om att få se något
om så bara en glimt
- ja kanske få se 'galningen'
som en gång i tiden var hennes alldeles egna
- hennes största hemliga skatt
"Tänk om"
Fantasierna gick på högvarv
- hon var i extas
Men ibland räckte inte kicken till
och då blev flickan djärvare
villig att ta större risker
Och denna natt var en sådan
så hon smög sig närmre
Ända fram till ett fönster
och ställde sig på tå
Men den rågblonda flickan
var allt för kort för att se
mer än fragment
Nyfikenheten värkte i henne
Hon måste - ja MÅSTE
få se
Hon måste förvisa sig om
att det hemliga liv hon levt
i sitt förflutna
inte vuxit sig större
inte vuxit sig bättre
än det liv hon lämnade det för
Ibland kändes det så
och då inföll paniken
Ofta tycktes det tvärt om
och då inföll sig istället ron
Och skadeglädjen
Tre känslor lika förbjudna
lika förgiftande
lika beroendeframkallande
Flickan fick så syn på en pall
ståendes utmed husväggen
en bit bort
och med dess hjälp
stod hon snart upphöjd
med fri insyn
Ett ögonblick
men just bara ett ögonblick
skönjde hennes nyfikna ögon
en kvinnogestalt vid eldstaden
Flickans hjärta stannade upp
och fick en hård klump i magen
Men intet mer hann flickan se
när avlägsna röster i fjärran
plötsligt hördes ropa hennes namn
Överrumplad föll hon till backen
med en hög duns
och strax låg hon omtöcknad i smutsig jord
Inifrån stugan hördes röster
reagerandes på oljudet utanför
och flickan med det rågblonda håret
rusade i panik åter mot skuggorna
bland ekarna ute i skogsgläntan
Så sprang flickan än en gång
över gränsen
Borstade av sig skammen
och smutsen på kläderna
och återvände
Åter till förmyndare
åter till naiv trolovad
åter till det konstlade
åter till livslögnen
Aldrig kunde hon
erkänna för sig själv
än mindre för de sina
vem hennes hjärta
egentligen tillhörde
- inte genom hennes ord
utan
genom hennes dubbelspel
genom hennes besatthet
genom hennes handlande
bakom kulisserna
under över tre års tid
Hon var förbannad
/Cassow
