]8o.. Cassows skogsglänta ..o8[

Bli inte förvånad efter att ha sett den här filmen, om du känner att du sett precis allt i filmen förut, i en annan Exorcismfilm.


Jag har aldrig riktigt förstått tjusningen med den subgenre till skräckfilmer som Exorcism/besatthetsfilmer utgör. Nu har jag visserligen inte sett fler än en handfull eller två, men det är ändå fullt tillräckligt många för att jag ska tycka mig kunna urskilja ett återkommande, förutsägbart mönster - eller ett kanske mer passande ordval i detta sammanhang: dogm. De tio gyllene grundreglerna äro:

1.) En inledande text som lyder "Denna film är är baserad på/inspirerad utav verkliga händelser". Just det. VERKLIGA. Bull*host!*shit*host!*.

2.) Det är av någon anledning i 9 av 10 fall kvinnor som blir besatta. (Kan vi ana ett underliggande genusbudskap från Vatikanen här?)

3.) Om den besatta kvinnan är gravid så är det minst 50% trolighet att det är hennes egna far som har förgripit sig på henne. Den andra möjligheten är att hon helt enkelt är en lösaktig syndare.

4.) Det ofödda eller födda barnet är antingen djävulen eller djävulens avkomma.

5.) Filmen innehåller med stor sannolikhet den uttjatade frasen: "Djävulens största trick var att lura människorna att han inte existerar".

6.) Den besatta personen pratar främmande språk som hon/han inte behärskar (alternativt talar i tungor), med en mörk basröst som inte är personens egna. Dessutom vet den besatte personen saker om Exorcisten som den besatte omöjligen kan veta (wow).

7.) Han/hon svär som en borstbindare och spottar fräsandes ur sig snuskiga, vulgöra saker (såsom FUCK, COCK, CUNT) som får öronen att trilla av på katoliker.

8.) Den besatte kan inte styra över sina egna kropp och vrider huvudet mellan 180 och 360 grader, eller krälar på alla fyra.

9.) Filmen innehåller icke troende, eller tvivlande, vilka självklart råkar illa ut (Det gör förvisso de som är troende också, men kanske inte i lika stor utsträckning). Senare under filmen så blir tvivlaren en troende, och tron räddar han/henne från djävulen eller demonen. 

10.) Filmens underliggande, oftast inte allt för subtila moralkaka/budskap är att alla icke troende kommer brinna i helvetet en dag som de syndare de är. Eller så kan de bli troende och botgöra. Klassisk katolsk skrämselpropaganda.

-----------------------------------------------------------------------------------

Så, om man nu vet att detta är exakt vad man kommer få se i en Exorcismfilm, så undrar jag bara en sak: vari ligger nöjet i att se dessa filmer? Är just förutsägbarheten det som lockar den, presumtivt, huvusakligen kristna målgruppen? Är det lite kittlande att få se otroende eller kättare stryka med kanske? Eller behöver katolikerna en ny exorcism-film på årlig basis för att inte liksom glömma bort att de ska vara renlärliga katoliker (till skillnad från de många katolska präster som förgriper sig på korgossar) för att inte förledas av djävulen och därmed inkassera fribiljett till helvetet? Är det dessa argument utöver Hollywoods eviga pengatörst som motiverar till alla dessa kloner på ursprungliga The Excorsist? Ja fan vet...


/Cassow