]8o.. Cassows skogsglänta ..o8[

Jag förstår mig inte på de människor som i sin enfalld och envishet hävdar att djur inte har känslor när motsatsen bevisas varje dag. Om man har känslor så är man en tänkande varelse som inte enbart drivs av instinkter. Däggdjur känner och tänker. Hur kommer det sig annars att till och med en kattunge på 10 veckor är smart nog att förstå
hävkraftsprincipen och kan öppna en stängd dörr? Detta klipp är kanhända regisserat, men jag vet hur tama djur beter sig när de träffar en människa de tycker om, och det där lejonet älskar sina före detta hussar.

Sedan kan man diskutera lämpligheten i att ett naturligt vilt rovdjur 'tämjs' utav människor (i den mån ett lejon nu kan tämjas), men personligen ser jag ingen större skillnad på det och det faktum att hunden från början var vild den också, innan människan för tusentals år sedan bestämde sig för att bli dess herre. Skillnaden ligger i att ett tämjt lejon som plötsligt en dag är på kasst humör och provoceras, med enkelhet kan döda sin ägare och x antal andra personer som kommer i dess väg. Men det kan en hund också. Det kan vi läsa om flera gånger i månaden i nyhetstidningar. Vad det handlar om är att ett 'tämjt' lejon inte är socialt accepterad (och heller aldrig lär bli) just på grund av den potentiella fara den utgör. Dessutom är det förbjudet att äga ett lejon i de flesta länder.

Jaja. Dags att stänga av tankeverksamheten för idag tror jag. :P

Jag lyfter på hatten åt min vän Annika, som jag helt utan minsta samvetskval snott länken ifrån, bara för att jag vill att mina läsare också ska se detta i mitt tycke fantastiskt rörande klipp.

/Cassow

Motverka FRA-lagen genom Expressen. Ett alldeles ypperligt initiativ utav dem tycker jag.

Expressens kulturskribent Peter Wennblad skrev för övrigt en mycket intressant analys-krönika över Fredrik Reinfeldt som regent häromdagen. Jag tycker att alla som överhuvutaget tycker någonting om Reinfeldt bör ta sig tid att läsa den. Analysen sätter ord på tankar jag själv ibland haft om honom, men inte kunnat formulera.

/Cassow

Det är kanske inte riktigt vad man säger i klartext i Expressen i dagens ena ledarkolumn, men det var i allafall min första tanke.

Kanske det är dags att lära barnen på dagis och i skolan en motsatt slogan till den nuvarande rådande, att "man blir smartare av att äta fisk". För genom fiskkonsumtion så bidrar man till dagens överfiskeri i världshaven, som i rask oöverskådlig takt, rubbar fiskarnas ekosystem, och tömmer jordens rikaste matskafferi, vilket på  sikt är mord på vår vackra planet, och självmord för mänskligheten. Och det kan man ju inte påstå är särskilt smart, utan snarare raka motsatsen. Alltså kan man med rätta hävda att: "mänskligheten blir kollektivt dummare på sikt av att käka upp all fisk".

Det sägs finna åtskilliga, nogranna forskningsresultat som påvisar att fiskens Omega3-fettsyror är viktiga av flera anledningar.

Det motverkar demens på äldre dar, skyddar mot blodproppar, ögonsjukdomar, minskar stelhet och smärta hos personer med reumatism, ger skydd mot huden, torr hud/hårbotten och mjäll. Omega 3-fettsyror kan även vid regelbunden användning lindra och förebygga nedstämdhet och humörsvängningar. Omega 3-fettsyror kan också lindra inlärningssvårigheter, dyslexi, koncentrationssvårigheter och ADHD.

Omega3-fettsyrorna finns även i linfrö-, raps-, valnöt-, hampa- och solrosolja samt linfrön, valnötter, men är inte alls lika effektiva som den som finns i fisken, om jag förstått det hela rätt.

Jag tror alla gånger att Omega3-fettsyrorna är viktiga. Men om världens samlade befolkning på nuvarande 6,6 miljarder skulle följa Svenska Livsmedelverkets rekommendationer på 3-4 portioner fisk i veckan, så skulle nog vi nog snart inte ha någon fisk alls. 

Jag har givetvis i vanlig ordning tagit all min information från (ifrågasättbara) Wikipedia.

Jag äter fisk ytterst sällan. Ibland inte ens en gång i månaden. Inte för att jag ogillar fisk. Jag tycker om torsk, mackrill, hälleflundra, regnbågslax, lax, tonfisk m.m. Men jag har alltid föredragit fläsk-och nötkött just för att det är så mycket enklare att tillaga. Visst säljs det fiskpinnar av olika slag som är benfria, men det händer ju att det slinker med ben ibland ändå, och jag får panik varje gång det sker.

Utifrån det jag nu läst om Omega3 så lider jag brist på det, för jag uppvisar ett flertal symptom. Periodiska humörsväningningar, nedstämdhet ibland, koncentrationssvårigheter, och mörka påsar under ögonen. Jag borde med andra ord käka fisk för glatta livet om jag vill må optimalt.

Men vänta lite nu. Det finns ju massa tänkbara förklaringar till varför det är så, och det finns inga garantier att en dos av Omega3 kommer hålla något av det där borta. Min periodiska nedstämdhet kan ha att göra med det liv jag lever snarare än vad jag konsumerar. Det kan vara ärftligt och biologisk. Vinterdepression lider många utav. Jag gör det också emellanåt. För att råda bot på detta rekommenderas man oftast att gå i ljusterapi eller ta vara på dygnets ljusa timmar.
Kvinnor har dessutom rättigheten att genom sin menstration förvandlas till rabiata, mordiska bestar eller gnällmaskiner (don't get me started om att jag inte vet hur det känns för nej, det vet jag inte och vill heller inte veta). Med tanke på detta så tar jag mig rätten att få känna mig nedstämd över mänsklighetens idioti och livets uppförsbackar ibland.

Jag äter alltså i stort sett ingen fisk alls, och jag har ändå fått över 120 i IQ-test, och slår schackprogrammet i Chess Titans på högsta nivå. Tänk om jag nu skulle börja äta massa fisk helt plötsligt, och fick i mig detta gudarnas ambrosia, detta överlägsna naturläkemedel - skulle jag då utvecklas till nästa Einstein? Tillåt mig tvivla en smula.

Mina mörka påsar under ögonen beror på tunn hud, sömnbrist eller blek hy. Sömn får jag snarare för mycket utav. Jag älskar att sova. Eftersom jag kan vistas ute i solen och steka mig i flera timmar under en varm sommardag, utan att bli varken röd eller brun, så är alltså mitt enda hopp Omega3? I så fall känns det som att det kan kvitta.

Koncentrationssvårigheterna kommer och går, men så är det när man tänker för mycket och bekymrar sig för allt. Det blir lätt information overload. Jag tror inte att det är ett tecken på att jag har ADHD eller behöver Omega3. Visst är jag rädd för att en dag bli dement, men beviserligen har inte allt fiskätande hjälpt min stackars farmor från att få alzheimers, och hon kommer ändå från fiskälskande Fjällbacka, så jag tror inte att Omega3 är min räddare i nöden där heller, om jag nu ärver hennes demens i framtiden. Min taktik ligger istället i att fortsätta spela schack, alfapet, lösa korsord, läsa böcker och pussla, och på så sett ge min hjärna hjärngympa. Men den dagen jag får alzheimers så ska jag införskaffa mig ett handeldsvapen, blåsa skallen av mig (eller kanske något annan mindre dramatisk, inte fullt lika messy lösning) och låta mina stackars släktingar, barn och barnbarn slippa lida.

Så kommer jag sluta äta fisk? Nej. Men jag kanske låter bli torsken tills dess den återhämtat sig (om det ens är möjligt nu). Precis som de skriver i Expressen så lär de bara skeppa fisken till något annat land om vi inte köper fisken. Vad som behöver göras är att människor som är bekymrade för fiskens fortlevnad (det är faktiskt ingen oändlig resurs), pratar med sin släkt, sina vänner, kontaktar politiker eller formar demonstrationer, så att de tar problemet på allvar. För så här är det: politikerna är populistiska och vill till varje pris sitta kvar på sina maktens stolar, och endast om vi demonstrerar eller kontaktar dem, så kan vi påverka dem att forma samhället i den riktning vi vill. Sätt bara inte allt för stort hopp på våra förtroendevalda. Med tanke på FRA-lagens genomförande så har vi ju fått bevisat en gång för alla, att det i praktien är partitoppen som styr med järnhand. Med detta i åtanke så finns det bara en sak att göra, och det är att protestera högljudt på gräsrotsnivå i massdemonstrationer - ta tillvara de demokratiska rättigheter(och i mina ögon skyldigheter) så länge vi fortfarande har kvar dem. Personlig, medborgerlig integritet hade vi ju tagit för given och den for ju som bekant åt helvete.

/Cassow 

Jag älskar dörrar
Dörrar är fantastiska
Man öppnar dem och leds in i främmande rum
som med tiden kan bli ens egna, hemtrevliga, högst personliga, trivsamma rum
som man vill vistas i livet ut eller återvända till med jämna mellanrum
 
Dagligen radas det upp åtskilliga långa korridorer med dessa dörrar
som leder en vidare till nya främmande rum
vilka oftast har en eller flera dörrar som leder en vidare

Ibland är dörrarna låsta och man får sätta sig och vänta snällt
Rätt vad det är så hör man nyckellåset vridas om och voilá - man får tillträde
Ibland öppnas dörren inte alls, trots åratals lång väntan, och man tvingas gå bakåt till ett föregående rum
Ibland hinner man bara sätta foten innanför tröskeln innan man kastas ut ur ett nytt rum, med huvudet eller arslet först, och dörren slängs igen med en redig smäll för att kanske, ja troligtvis aldrig någonsin öppnas igen

Ibland ser dörrar inte det minsta inbjudande ut, med rostiga eller dåligt inoljade gångjärn som gnisslar
men ofta kan det döljas de mest vackra och fantastiska ting bakom dessa dörrar - man kan aldrig så noga veta!
En del dörrar har majestätiska utsmyckningar, guldplätterade namndekaler, men bakom ekar tomma rum

Jag har passerat oräkneliga dörrar, och kommer förhoppningsvis fortsätta göra så i många år till
Somliga dörrar har jag öppnat när jag inte varit redo för det som väntat innanför
andra dörrar har jag öppnat nyfiket eller förtrollad mot bättre vetande
vissa har jag öppnat trots illavarslande knirr, fullt medvetet om den beska eftersmaken av träfiber i munnen

En del jag känner öppnar nästan inga dörrar alls, ty de är för rädda för att bli inlåsta
Det händer ibland också, att en del dörrar går i baklås, eller att någon mindre vänlig själ låser och sväljer nyckeln
Då får man antingen acceptera sitt öde, invänta låssmeden, eller hoppas nyckeln kommer ut den naturliga vägen
I extrema fall kan man även krossa eller hoppa ut genom ett fönster, men det medför i regel skärsår som blir till ärr
Somliga hittar vid ett tidigt stadie en dörr som innehåller en eller ett par trygga rum, som de väljer att bosätta sig parmanent inne i

Ibland har jag fått panik av alla dessa dörrar som finns därute, som är så lättföppnade, eller raka motsatsen
Att inte veta vad som döljer sig bakom nästa dörr tillhör ett av livets goda ting - överraskningsmomentet
Om man är riktigt listig och dessutom lite ful, så kan man smygglutta in genom somliga dörrars nyckelhål
- eller om man är lite fräck så kan man öppna dörrarna på glänt lite, eller be dem innanför dörrarna visa en runt därinne

När jag drabbats av den panik som jag vet drabbar alla förr eller senare, så har det hänt att jag slängt igen vissa dörrar
och vad värre varit - jag har låst, brutit sönder nyckeln, kedjat runt, spikat fast plankor och lagt murbruk för dörren
för vissa dörrar har jag inte kunnat hantera, på grund av den rädsla de frammanat inom mig
Men ibland har paniken också legat i stressen över att jag helt enkelt haft alldeles för många dörrar att välja mellan
Ibland har det inte handlat om panik alls, utan snarare om att jag trott mig vuxit ifrån eller varit färdig med en dörr
Med tiden har det ibland visat sig att jag stängt somliga dörrar som jag sedan aldrig mer kunnat öppna på nytt
och insikten av misstaget som begåtts mynnar ut i en känsla av förlust som man tvingas svälja på längre sikt

Jag har tyvärr klämt en del fingrar i denna process, och krossat ett par hjärtan
för detta beklagar jag djupt min otillräcknelighet och feghet (och kanske i något enstaka fall elakhet)
Jag har sedan dessa dörrar slängts igen dock blivit många erfarenheter och insikter rikare, och är idag en helt annan
Det kan vara till föga tröst för en del, och jag kan inte mer än hoppas på förlåtelse en dag
Men jag vet allt för väl själv hur ont det gör att få dörrar i ansiktet, att bli inmurad, ute eller innelåst
Ibland känns det faktiskt så mycket bättre att aldrig någonsin glömma eller förlåta en person som sårat en djupt
På så vis kanske den personen aldrig mer gör om samma hemska sak på nytt
kanske inte personen som sårat en så där djupt lyckas gå vidare i livet opåverkad, med detta nekandets ärr
- kanske är det bara önsketänkande, kanske är det grymhet och självdestruktivitet - jag vet inte
Jag vet att jag själv dras med sådana där "nekandets ärr", men att det är något jag fått lära mig leva med
även om jag givetvis önskade mest av allt att jag slapp gå runt och bära på dem mer

Jag tror att jag kanske efter mina senaste dörrsmällar kommit till en ny insikt om mig själv
Denna insikt ligger i att jag i framtiden när jag blir sviken, sårad, besviken eller arg, väljer att stänga dörren försiktigt och tyst, och bara går utan att säga något
Det är mindre dramatiskt; jag föredrar en mer dramatisk sorti egentligen - men på längre sikt är det inte alltid klokt
För om man lämnar en dörr i det tysta utan att bråka, så kan denna dörr senare i livet öppnas upp på nytt - förändrad

Jag både ångrar och inte ångrar de mindre bra saker jag utsatt somliga dörrinnehavare för
För hur det än är, så har dessa dörrinnehavare precis som jag tagit sig vidare och kommit dit de är idag genom detta
På ett eller annat sätt så har alla våra dörrval påverkat andra, såväl i positiv som negativ riktning
och ibland leder den negativa riktningen vidare till något positivt som vida överträffar det negativa i slutändan
Dörrar är nyckfulla, men jag är tacksam över alla valmöjligheter och att jag själv kan påverka utfallet i viss mån

Jag tror att jag härmed förklarat rätt väl hur dörrar fungerar
Välkommen att ringa eller knacka på när som det behagar
Du behöver inte stå ute och frysa medan du kikar in försiktigt och nyfiket genom nyckelhålet
Jag har stor gästfrihet, och thékannan kokar för fullt
Först ska jag bara se vem som vill in, genom mitt titthål, låsa upp och avlägsna säkerhetskedjan...

Jag trivs väldigt bra med att vara innanför denna dörr
En vacker dag hoppas jag att det står fam. Cassow-Reppen på den

/Cassow
  

Från Team America:

"The problem with dicks is: they fuck too much or fuck when it isn't appropriate - and it takes a pussy to show them that. But sometimes, pussies can be so full of shit that they become assholes themselves... because pussies are an inch and half away from ass holes. I don't know much about this crazy, crazy world, but I do know this: If you don't let us fuck this asshole, we're going to have our dicks and pussies all covered in shit!"

That makes a whole lot of sense...eller inte.

/Cassow