]8o.. Cassows skogsglänta ..o8[

Det är kanske inte riktigt vad man säger i klartext i Expressen i dagens ena ledarkolumn, men det var i allafall min första tanke.

Kanske det är dags att lära barnen på dagis och i skolan en motsatt slogan till den nuvarande rådande, att "man blir smartare av att äta fisk". För genom fiskkonsumtion så bidrar man till dagens överfiskeri i världshaven, som i rask oöverskådlig takt, rubbar fiskarnas ekosystem, och tömmer jordens rikaste matskafferi, vilket på  sikt är mord på vår vackra planet, och självmord för mänskligheten. Och det kan man ju inte påstå är särskilt smart, utan snarare raka motsatsen. Alltså kan man med rätta hävda att: "mänskligheten blir kollektivt dummare på sikt av att käka upp all fisk".

Det sägs finna åtskilliga, nogranna forskningsresultat som påvisar att fiskens Omega3-fettsyror är viktiga av flera anledningar.

Det motverkar demens på äldre dar, skyddar mot blodproppar, ögonsjukdomar, minskar stelhet och smärta hos personer med reumatism, ger skydd mot huden, torr hud/hårbotten och mjäll. Omega 3-fettsyror kan även vid regelbunden användning lindra och förebygga nedstämdhet och humörsvängningar. Omega 3-fettsyror kan också lindra inlärningssvårigheter, dyslexi, koncentrationssvårigheter och ADHD.

Omega3-fettsyrorna finns även i linfrö-, raps-, valnöt-, hampa- och solrosolja samt linfrön, valnötter, men är inte alls lika effektiva som den som finns i fisken, om jag förstått det hela rätt.

Jag tror alla gånger att Omega3-fettsyrorna är viktiga. Men om världens samlade befolkning på nuvarande 6,6 miljarder skulle följa Svenska Livsmedelverkets rekommendationer på 3-4 portioner fisk i veckan, så skulle nog vi nog snart inte ha någon fisk alls. 

Jag har givetvis i vanlig ordning tagit all min information från (ifrågasättbara) Wikipedia.

Jag äter fisk ytterst sällan. Ibland inte ens en gång i månaden. Inte för att jag ogillar fisk. Jag tycker om torsk, mackrill, hälleflundra, regnbågslax, lax, tonfisk m.m. Men jag har alltid föredragit fläsk-och nötkött just för att det är så mycket enklare att tillaga. Visst säljs det fiskpinnar av olika slag som är benfria, men det händer ju att det slinker med ben ibland ändå, och jag får panik varje gång det sker.

Utifrån det jag nu läst om Omega3 så lider jag brist på det, för jag uppvisar ett flertal symptom. Periodiska humörsväningningar, nedstämdhet ibland, koncentrationssvårigheter, och mörka påsar under ögonen. Jag borde med andra ord käka fisk för glatta livet om jag vill må optimalt.

Men vänta lite nu. Det finns ju massa tänkbara förklaringar till varför det är så, och det finns inga garantier att en dos av Omega3 kommer hålla något av det där borta. Min periodiska nedstämdhet kan ha att göra med det liv jag lever snarare än vad jag konsumerar. Det kan vara ärftligt och biologisk. Vinterdepression lider många utav. Jag gör det också emellanåt. För att råda bot på detta rekommenderas man oftast att gå i ljusterapi eller ta vara på dygnets ljusa timmar.
Kvinnor har dessutom rättigheten att genom sin menstration förvandlas till rabiata, mordiska bestar eller gnällmaskiner (don't get me started om att jag inte vet hur det känns för nej, det vet jag inte och vill heller inte veta). Med tanke på detta så tar jag mig rätten att få känna mig nedstämd över mänsklighetens idioti och livets uppförsbackar ibland.

Jag äter alltså i stort sett ingen fisk alls, och jag har ändå fått över 120 i IQ-test, och slår schackprogrammet i Chess Titans på högsta nivå. Tänk om jag nu skulle börja äta massa fisk helt plötsligt, och fick i mig detta gudarnas ambrosia, detta överlägsna naturläkemedel - skulle jag då utvecklas till nästa Einstein? Tillåt mig tvivla en smula.

Mina mörka påsar under ögonen beror på tunn hud, sömnbrist eller blek hy. Sömn får jag snarare för mycket utav. Jag älskar att sova. Eftersom jag kan vistas ute i solen och steka mig i flera timmar under en varm sommardag, utan att bli varken röd eller brun, så är alltså mitt enda hopp Omega3? I så fall känns det som att det kan kvitta.

Koncentrationssvårigheterna kommer och går, men så är det när man tänker för mycket och bekymrar sig för allt. Det blir lätt information overload. Jag tror inte att det är ett tecken på att jag har ADHD eller behöver Omega3. Visst är jag rädd för att en dag bli dement, men beviserligen har inte allt fiskätande hjälpt min stackars farmor från att få alzheimers, och hon kommer ändå från fiskälskande Fjällbacka, så jag tror inte att Omega3 är min räddare i nöden där heller, om jag nu ärver hennes demens i framtiden. Min taktik ligger istället i att fortsätta spela schack, alfapet, lösa korsord, läsa böcker och pussla, och på så sett ge min hjärna hjärngympa. Men den dagen jag får alzheimers så ska jag införskaffa mig ett handeldsvapen, blåsa skallen av mig (eller kanske något annan mindre dramatisk, inte fullt lika messy lösning) och låta mina stackars släktingar, barn och barnbarn slippa lida.

Så kommer jag sluta äta fisk? Nej. Men jag kanske låter bli torsken tills dess den återhämtat sig (om det ens är möjligt nu). Precis som de skriver i Expressen så lär de bara skeppa fisken till något annat land om vi inte köper fisken. Vad som behöver göras är att människor som är bekymrade för fiskens fortlevnad (det är faktiskt ingen oändlig resurs), pratar med sin släkt, sina vänner, kontaktar politiker eller formar demonstrationer, så att de tar problemet på allvar. För så här är det: politikerna är populistiska och vill till varje pris sitta kvar på sina maktens stolar, och endast om vi demonstrerar eller kontaktar dem, så kan vi påverka dem att forma samhället i den riktning vi vill. Sätt bara inte allt för stort hopp på våra förtroendevalda. Med tanke på FRA-lagens genomförande så har vi ju fått bevisat en gång för alla, att det i praktien är partitoppen som styr med järnhand. Med detta i åtanke så finns det bara en sak att göra, och det är att protestera högljudt på gräsrotsnivå i massdemonstrationer - ta tillvara de demokratiska rättigheter(och i mina ögon skyldigheter) så länge vi fortfarande har kvar dem. Personlig, medborgerlig integritet hade vi ju tagit för given och den for ju som bekant åt helvete.

/Cassow