Ödmjukhet inför livet
Idag snodde en tjej mot bättre vetande min tvättid. De första minutrarna var jag upprörd eftersom jag verkligen hade massor av tvätt som jag sedan länge behövt bli av med. Men under den timma som hann passera innan jag mötte tjejen, och jag kunde snacka med henne, så hann jag tänka efter huruvida felet som begåtts gentemot mig verkligen motiverade ilska. Jag insåg snart att allting kommer få sin förklaring, och jag bestämde mig för att oavsett förklaring så ska jag inte degradera mig själv till att känna onödig, energikrävande ilska.
När tjejen mötte mig nere i tvättrummet så insåg jag direkt genom hennes hjälpande sällskap, att hon var förståndshandikappad. Då kände jag mig direkt ödmjuk inför livet och mänskligheten. Jag mjuknade till och bemötte henne och hennes ledsagare med ett leende och sa att vi alla kan göra ärliga misstag.
En timma senare när jag skulle ladda nästa tvätt så såg jag en granne från trappuppgången intill komma ner, som strax utbrast: "men vad faan!". Det visade sig att någon snott även hans tvättid. Jag kände direkt att jag ville hjälpa honom trots att jag aldrig pratat med honom tidigare, så jag sa till honom att han kunde ta min ena tvättmaskin. Gunnar blev mitt i all sin ilska väldigt glad och tacksam, och istället för att som igår känna mig oförrättad, så känner jag mig nu istället alldeles varm och stolt inombords. Jag unnar mig det - en sundare livsinställning.
/Cassow
När tjejen mötte mig nere i tvättrummet så insåg jag direkt genom hennes hjälpande sällskap, att hon var förståndshandikappad. Då kände jag mig direkt ödmjuk inför livet och mänskligheten. Jag mjuknade till och bemötte henne och hennes ledsagare med ett leende och sa att vi alla kan göra ärliga misstag.
En timma senare när jag skulle ladda nästa tvätt så såg jag en granne från trappuppgången intill komma ner, som strax utbrast: "men vad faan!". Det visade sig att någon snott även hans tvättid. Jag kände direkt att jag ville hjälpa honom trots att jag aldrig pratat med honom tidigare, så jag sa till honom att han kunde ta min ena tvättmaskin. Gunnar blev mitt i all sin ilska väldigt glad och tacksam, och istället för att som igår känna mig oförrättad, så känner jag mig nu istället alldeles varm och stolt inombords. Jag unnar mig det - en sundare livsinställning.
/Cassow
Kommentarer
Trackback
