Evangelium för Sör och Särini
Utsträckt på bädden i ditt rum
lyssnandes på dig när du spelar harmonium
räddas mina fladdertankar undan från pandemonium
Harmonin som uppfyller mig liknas vid ett brum
men tacksamheten har lämnat mig helt stum
Att ha dig åter i mitt liv innebär ett visst mått av flum
och det säger jag inte för att vara dum
Du gör underverk med mitt själsrum
och smakar godare än tomteskum
Du lär mig om det spirituella, ger mig ett hum
och värderar inte människoliv utifrån lyx eller slum
Min beundran och kärlek för dig, kan aldrig bli ljum
Den täcker upp ett livsomfattande spektrum
Ja kanhända i andras ögon in absurdum
Men jag vet att vårt miniuniversum
ska leda oss till ett förlossningsrum
Det skall vara vårt lyckoprivilegium
att få fylla många år och fotoalbum
Vi kommer fira många jubileum
och vår kärlek må alltid stå i centrum
...
Du har originalet älskade Frida, men jag publicerar här för att
vara säker på att orden inte någonsin ska tappas bort,
och för att världen ska veta hur djupt jag älskar dig(!).
/Claes
förväntan- naken, villkorslös
ögon lyckligt blå
himlen, marken, jordens doft
tankar stora, små
till sist jag fann din famn igen
du aldrig glömda skatt
för längesen jag hade gömt
men känslan hann ifatt
för känslan blev så oerhörd
för vart år och år som gick
men så ditt hjärta
jag till sist och äntligen fick
