Jag blir så glad...
...över att det finns folk med autismspektrumstörning därute som har precis lika god förmåga som jag själv när det gäller att förklara hur det är att leva med ASD, hur diagnosen kan yttra sig, och hur den påverkar i den sociala interaktionen med folk i vardagen.
Det trista är bara att majoriteten 'vanliga' människor därute, inte har nog med tid, tålamod eller intresse för att lyssna och lära sig. Folk vill ha enkla och snabba svar, så att man med minsta möjliga tankemöda kan klassifiera och sätt in i en kategori. Det försvårar kunskapsspridandet avsevärt, och innebär att elaka fördomar får fortleva, och i sin tur att miljontals människor därute med ASD blir avskräckta från att stiga fram, då dekänner att det är säkrare att lida i det tysta av stigmat från samhället. Men skam den som ger sig!. (Ja jag är medveten om att jag upprepar mig, men jag gör det för att det tål att upprepas)
Kommentarer
Trackback