]8o.. Cassows skogsglänta ..o8[

Vackraste filmscenen i filmhsitorien. Jag skulle kunna skriva en essä om den - lätt. Den som aldrig sett denna film har missat ett fantastiskt stycke filmhistoria. Den som HAR sett den och inte förstått dess budskap, djup, skönhet och storhet, och som avfärdat den som skräp, har inte fattat ett jävla skit om filmkonst, eller om livet i sig överhuvudtaget, för den delen. OK, man ska inte behöva nå filosofiska insikter genom en film - life is obviously the best teacher most of the time, men så radikal känner jag mig idag. Aningen känslostyrd och inte helt politiskt korrekt. :P

/Cassow

...Och med det menar jag inte att jag är fysiskt döende såsom "Bladerunner-Batty". Såvida vi inte talar om understimulans, för jag är dödligt uttråkad över min slentrianmässiga vardag. MEN, som alltid, så är det mitt egna ansvar att se till att få gjort det jag faktisk vill göra, förutsatt att det ligger i min makt. Det gör det faktiskt inte. Jag har abdikerat från rollen som jag aldrig kunnat spela till fullo, jag har slängt kläderna som ömmat genom åren. Jag passar inte in i den där äckligt klibbiga, falska, jantelagshierarkin. Jag varken kan eller vill vara en av alla dem som kallar sig för "normala". Jag ser inte värdet i att sälja sin själ för att försöka passa in i någonting som är intolerant och själlöst.

Därför har jag lagt mitt livsöde i byråkraters händer, i (den kanske naiva) tron att mitt livspussel kommer lägga sig på plats i slutändan, genom min (evightetslånga) utredning, och att jag får samma möjligheter som alla andra, utifrån mina egna icke normativa förutsättningar. Med det sagt så finns det ändå en massa saker som jag KAN påverka här och nu.

 

Dags att på allvar ta tag i styrketräningen igen, liksom joggingen. Det är även på tiden att jag fortsätter att utveckla mina matlagningsskills, min ritförmåga och min skaparförmåga rent generellt. Det är dags att läsa fler böcker igen.

Helgerna med bästa vännerna är tiden på veckan då jag lever upp och fyller på energitanken. Men jag vill inte leva i en vardag som bygger på väntan efter att helgen ska infinna sig. Det jag saknar mest av allt i min vardag, och som jag så hiskeligt behöver, är stimulin, värmen och välmåendet som kommer genom umgänge med människor som fungerar lite som mig själv. Jag behöver söka runt med lykta efter dessa människor. Dels för att jag aldrig riktigt varit del av sådan gemenskap, och del för att fylla tomrummet som uppstått efter att flera av dem jag sett som mina vänner - eller rentutav nära vänner - gått upp i rök/gått vidare i sina liv, utan mig.

Jag behöver söka mig till ett sällskap där jag finner omedelbar acceptans utifrån min typ av person, och där jag med tiden vinner ett gillande och/eller beundran. Så var ska jag söka mig? Det är väl det som är the million dollar question.

Schackklubb? Poesiförening? Ungdomsparti? Badmintonklubb? Gymmet? Något måste det bli.


/Cassow

Jag är en nattflygande, fönstergluttande mal
Jag är en missanpassad som är ekonomiskt skral
Jag är en sköldpadda försedd med ett allt för tungt skal
Jag är en lindansare utan skridskor ute på is för hal
Jag är en utrotningshotad strandad val
Jag är en blottad strupe i behov av en skyddande sjal

Jag är en soptip full av bortkastad potential
Jag är ett felkalibrerat unikum, född oskriven - optimal
Jag är en narcissist med ett överdimensionerat anal
Jag är en okänd superstar med självkänsla för sval
Jag är en programledare och filmklippare på min egna kanal
Jag är en ensamsittande kuf vid ett långbord i en matsal

Jag är en kroppsbyggare, förr retad för att vara smal
Jag är en kärlekstörstande adonis som kvinnor stal
Jag är en dysfunktionel prins som överväger svart kajal
Jag är en svåruträknad ekvation där summan är total
Jag är en ordkonstnär med förmågan att skriva tal
Jag är en gentleman som förtjänar danspartner på en bal


/Cassow