]8o.. Cassows skogsglänta ..o8[

Hahaha!!! Klockrent! Under de drygt tre åren som jag åkte tåg till Linköping för att träffa min dåvarande flickvän L så var det ett flertal gånger som jag hamnade i samma vagn som dövstumma. Det var alltid lika fascinerande och underhållande att försöka få ut något ur deras vilda gestikulerande sinsemellan. De stod ofta i grupper om 4-5 och pratade. Jag borde kanske skämmas men jag försökte inte ens dölja mitt intresse. Jag minns inte om de såg att jag satt och glodde på dem, men de verkade i allafall inte bry sig (de var/är nog vana). Det måste vara otroligt begränsande att vara dövstum. Visst, i dagens samhälle så finner de nog nätverk eller communities där de kan prata med andra med samma handikapp. Men däremot 'vanligt' folk (ja ni förstår vad jag menar) borde ju interraktionen bli väldigt begränsad med. Eller? 

Att vara dövstum och singel borde begränsa utbudet på köttmarknaden i allafall. Dövstumma som grupp borde rimligtvis tvingas tänka på det naturliga urvalet - men med en twist. Jag menar - de måste ju kunna kommunicera med personen ifråga. Jag tror inte det skulle fungera särskilt bra att stå med penna och handblock ute på krogen, och skriva ner lappar till den man är intresserad och lämna över. Fast vad vet jag. Det kanske är ett alldeles ypperligt raggningsknep? :P Att låtsas vara döv eller stum. Tänk om man skulle få napp, och sedan rullar allt bara på. Men ja, det skulle nog krävas en jävla massa träning för att man inte skulle avslöja sig (träning som dessutom helt klart skulle gå ut över det sociala i ens vardag när man plötsligt vägrar kommunicera oralt och bara använder lappar), med tanke på hur självklart det är för människan att tala (själv pladdrar jag på gott och ont på som fan när jag väl övervunnit min blyghet eller blivit bekväm med en person). 

Jag kan tänka mig att gräl med en dövstum blir lite mindre jobbiga ljudmässigt. Å andra sidan kanske det blir en riktigt dyr historia om man bara dissar/ignorerar arga lappen och arga blickar (dödens blick t.ex.) och den dövstumme i desperation, ilska eller ren illvilja trashar hela lägenheten för att föra fram sitt budskap. "Så HÄR arg är jag nu" typ, och så välter han/hon TV'n, eller slänger allt som går att lyfta, in i väggen eller i golvet. Ouch. Jag hade blivit antingen helt fly förbannad och kastat ut personen ifråga i så fall, eller så hade jag veknat och bett om ursäkt (oavsett vems felet var att grälet uppstod) bara för att få lugnt och slippa få allting förstört. Rätt skilda alternativ, men allt beror ju på hur starkt man känner för personen ifråga, och vad grälet handlar om. ;) 

Med allt detta sagt så skulle jag ändå definitivt inte rata en snygg dövstum tjej som visade intresse. Jag hade blivit alldeles för nyfiken. Just för stunden tycker jag att dövstumhet är mer spännande, mer exotiskt och mystiskt än att träffa någon från ett annat land, som talar ett främmande språk (been there done that ett antal gånger), har en annan hudfärg eller kultur. Men - jag är öppen för alla människor så länge de har någonting innanför pannbenet, har ett varmt hjärta och någon form utav attraktionsförmåga fysiskt eller i handlingar och/eller talanger.

Rösten och talet är ju väldigt viktigt för oss människor. Jag kan i viss mån relatera till dövstummas belägenhet i och med min grova närsynthet. Även om det är mer okej att bära glasögon numera, så ligger ändå folks inbäddade idéer om att det är töntigt eller fult med glasögon kvar. Det finns definitivt dem därute som ratar killar och tjejer BARA för att de bär glasögon. Jag tror tyvärr inte att vi någonsin kommer ifrån diskriminering utav dem som är annorlunda på något sätt. Men men...det är trist.

Jag tror det skulle varit väldigt intressant att lära känna en dövstum. De borde rimligtvis ha förstärkt sina andra sinnen eftersom de tränats mer. Så fungerar det ju för mig. Både min hörsel och lukt är känsligare än medelsvenssons. Och när de inte kan prata vokalt så bör man ju vid ett samtal bli väldigt mycket mer uppmärksam på vad han/hon uttrycker i ansiktsmimik, i ögonen och sånt. Spännande tycker jag.

Jag önskar jag kunde teckenspråk. Men det är ju aldrig försent att lära sig...kanske endera dagen.

Vad tänker ni om dövstumma? Kommentera gärna här, över msn eller via mail. :)

/Cassow



Läs även andra bloggares åsikter om Dövstumma, humor, dating, romantik, diskriminering, naturligt urval, evolution, sinnen, syn, hörsel