Recension: Reservation Road
Det kan sägas direkt: man blir inte gladare av att se denna film. Reservation Road (2007) är inte en film att gnaska snacks, glass eller godis till en fredagkväll. I allafall erfor jag det själv ikväll när jag såg filmen. Inte för att den är särskilt grafiskt störande egentligen, men för att det helt enkelt tar emot att äta när man ser en pojke bli ihjälkörd av en bil (även om man vet att det är fiktion). Kanske har jag bara för stor inlevelseförmåga - jag vet inte. Jag tappade aptiten. Jag tror dock att det är just den känslan regissören strävat efter - realism, olustkänsla och eftertanke. Det är en bra ambition.
Reservation Road är en sån där "what if" och "reflektera själv-what would you do?"-film. Filmen skildras ur två perspektiv. Dels ur den förkrossade familjen som förlorat sin son/bror, men också hit and run-föraren och dennes liv. Både offren såväl som 'förövaren' är lätta att känna empati för, så regissören har lyckas balansera de två motparterna väl.
På gott och ont underhåller inte filmen (och har nog heller inte för avsikt att göra detta) utan känns mer som en skickligt producerad, dålig-bilkörnings-konsekvenser-dokumentär/dramafilm. Jag börjar misstänka att Hollywood lobbar för att få igenom ett allmänt mobiltelefonsförbud i trafiken i USA (om det nu inte redan finns ett sådant - säkerligen finns det i vissa stater), med tanke på att Seven Pounds (2008) hade exakt samma mobiltelefon-i-bil-leder-till-trafikkrock-detalj. Ändå känns det inte som att filmen knäpper en på näsan varken med moraliserande eller högtravande soundtrack, vilket är tacksamt.
Joaquin Phoenix är väldigt övertygande som den hämndbesatte pappan som mist sin son (oerhört trist att Phoenix tänker lägga skådespeleriet på hyllan - det funderar btw Viggo Mortensen också på att göra). Porslinsdockan Jennifer Connelly låter sig typcastas för femtielfte gången med sina tårfyllda, olyckliga bambiögon, som sörjande mor/hustru. Inget nytt under solen där men she gets the job done. Mark Ruffalo övertygar även han som den skuldtyngde smitolyckeföraren. Mira Sorvino spelar exfru till Ruffalo men lämnar inget direkt avtryck on the silver screen. Då gör Elle Fanning - Dakota Fannings klonade lillasyster, som precis som sin storasyster är lika ofrivilligt creepy som duktig, bättre ifrån sig.
På minuskontot så känns det lite väl bekvämt med alla sammanträffanden i filmen. Antingen hade manusförfattarna idébrist eller så spelade de ut ödes-kortet. Reservation Road är trots detta en helt ok, tänkvärd samhällsdebattsfilm. Men i och med tragedi-temat är den nog inte för alla. Den kan upplevas som trist på flera sätt.
Betyg: 6/10
Den som vill se en trailer som spoilar typ hela filmen klickar på YouTube-klippet nedan.
/Cassow
Läs även andra bloggares åsikter om Reservation Road, filmrecension, Joaquin Phoenix, Jennifer Connelly, Mark Ruffalo, Elle Fanning, Mira Sorvino
Reservation Road är en sån där "what if" och "reflektera själv-what would you do?"-film. Filmen skildras ur två perspektiv. Dels ur den förkrossade familjen som förlorat sin son/bror, men också hit and run-föraren och dennes liv. Både offren såväl som 'förövaren' är lätta att känna empati för, så regissören har lyckas balansera de två motparterna väl.
På gott och ont underhåller inte filmen (och har nog heller inte för avsikt att göra detta) utan känns mer som en skickligt producerad, dålig-bilkörnings-konsekvenser-dokumentär/dramafilm. Jag börjar misstänka att Hollywood lobbar för att få igenom ett allmänt mobiltelefonsförbud i trafiken i USA (om det nu inte redan finns ett sådant - säkerligen finns det i vissa stater), med tanke på att Seven Pounds (2008) hade exakt samma mobiltelefon-i-bil-leder-till-trafikkrock-detalj. Ändå känns det inte som att filmen knäpper en på näsan varken med moraliserande eller högtravande soundtrack, vilket är tacksamt.
Joaquin Phoenix är väldigt övertygande som den hämndbesatte pappan som mist sin son (oerhört trist att Phoenix tänker lägga skådespeleriet på hyllan - det funderar btw Viggo Mortensen också på att göra). Porslinsdockan Jennifer Connelly låter sig typcastas för femtielfte gången med sina tårfyllda, olyckliga bambiögon, som sörjande mor/hustru. Inget nytt under solen där men she gets the job done. Mark Ruffalo övertygar även han som den skuldtyngde smitolyckeföraren. Mira Sorvino spelar exfru till Ruffalo men lämnar inget direkt avtryck on the silver screen. Då gör Elle Fanning - Dakota Fannings klonade lillasyster, som precis som sin storasyster är lika ofrivilligt creepy som duktig, bättre ifrån sig.
På minuskontot så känns det lite väl bekvämt med alla sammanträffanden i filmen. Antingen hade manusförfattarna idébrist eller så spelade de ut ödes-kortet. Reservation Road är trots detta en helt ok, tänkvärd samhällsdebattsfilm. Men i och med tragedi-temat är den nog inte för alla. Den kan upplevas som trist på flera sätt.
Betyg: 6/10
Den som vill se en trailer som spoilar typ hela filmen klickar på YouTube-klippet nedan.
/Cassow
Läs även andra bloggares åsikter om Reservation Road, filmrecension, Joaquin Phoenix, Jennifer Connelly, Mark Ruffalo, Elle Fanning, Mira Sorvino
Kommentarer
Trackback
