Interview with the C.S.I Las Vegas fan Cassow: The C.S.I Chronicles
Anders ville ha svar på några kulturvetenskaps-relaterade frågor och givetvis är jag villig att bistå min gode vän.
1. Nämn en tv-serie du gillar, vad du tycker om serien, och varför?
Ok. C.S.I Las Vegas. Jag har troget följt serien och dess huvudkaraktärer under de 9 säsonger som hittills producerats. Jag älskar serien eftersom den är så perfekt balanserad på alla plan, och rik på detaljer och atmosfär. Jag anser att ytterst få serier har högre produktionsvärde än denna. Det är inte särskilt svårt för en nytillkommen tittare att komma in i serien. Visst finns det ett och annat följetongsavsnitt, och avsnitten följer en händelse-kronologisk följd, även om ett enskild avsnitt kan hoppa fram och tillbaka i tempus, men inget av detta ser jag som ett problem.
Även om serien givetvis i grund och botten är fiktion så har man lyckats producera något som känns verklighetsnära. Det känns som att man faktiskt lär sig ett och annat om kriminologi, bevisinsamling och brottsplatsanalys. Det är spännande att få veta var kriminaltekniken befinner sig idag. Det känns som att man befinner sig på fältstudier tillsammans med brottsutredargruppen i varje avsnitt. Man fokuserar på de faktiska bevisen, och gör inte en massa psykologi-förankrade antaganden som riskerar att flumma till saker. Allting blir därför mer 'vetenskapligt' och trovärdigare än det varit i många andra polisserier genom åren.
Serien är väldigt visuell och blodig, med sargade, lemlästade, amputerade kroppar, litervis med blod och blottlagda inre organ. Detta till trots uppfattar jag aldrig serien som våldsförhärligande. Den visar istället verkligen som den ser ut.
CSI-gruppens medlemmar är rika på personlighet, och utvecklar med åren olika slags kamratrelationer sinsemellan (endast en kärleksrelation mellan kollegorna har varit officiell). Ibland får man veta små detaljer om deras privatliv, men det är sällan som man som tittare får se vad som sker efter arbetstid på deras skift. Det bidrar till en mystik kring karaktärerna vilket gör dem väldigt intressanta och spännande.
2. I vilket sammanhang kollar du på serien?
När som helst och var som helst på min laptop. Jag spelar in avsnittet och ser sen på det närhelst jag har behov av verklighetsflykt eller prokrastinering. Generellt sett ser jag på C.S.I sent på kvällen/natten innan jag går och lägger mig. Jag avnjuter i regel avsnitten ensam, men ibland även med vänner eller familjen.
3. Vilket/vilka budskap anser du att serien förmedlar, och håller du med dessa?
Man förstår att brottsplatsutredarna till stor del lever ensamma liv, att de lever för sina jobb, och att kollegerna blir till deras älskade substitut för den familj de saknar. De är alla härdade mentalt men bär på individuella smärt-bagage. Att de gärna skämtar med galg-humor mitt i stundens allvar tycks vara ett sätt för dem att lättare hantera de avskyvärda mordens natur. För det mesta behåller karaktärerna sin professionalitet, men ibland blir morden på ett eller annat sätt personliga för dem, vilket får dem att ifrågasätta sitt jobb, sig själva, sina principer och etik. Frågeställningar yttras, utan att följas utav några självklara svar. Ibland hänger svaren i luften, ibland skrivs de på näsan, men oftast får man som tittare ensam grunna på svaren.
Även om serien som sagt inte psykologiserar sönder saker så finns empatin alltid närvarande där, och både brottsoffer och mördarna utmålas som offer när det passar sig. För precis som i verkligheten så är vissa mördare rena odjur, utan klara motiv annat än att de mördar för sitt egna höga nöjes skull, och dessa finns det inga förmildrande omständigheter hos, inget som varken ursäktar eller förklarar deras dåd. Orsak och verkan, uppväxt och miljö är analysteman som på ett eller annat sätt ständigt är närvarande i serien, men detta närvarar inte under själva brottsutredningen, utan avhandlas i korthet i början eller slutet av ett avsnitt. Ibland håller jag med, ibland inte.
4. Vad tycker du att du får ut av att kolla på serien?
Avslappning, verklighetsflykt, ett kittlande utav intellektet, kanske en djupare förståelse för mänskligetens komplexitet, och en insikt om hur amerikansk brottsutredning fungerar.
Lycka till med seminariet på tisdag Anders!
/Cassow
1. Nämn en tv-serie du gillar, vad du tycker om serien, och varför?
Ok. C.S.I Las Vegas. Jag har troget följt serien och dess huvudkaraktärer under de 9 säsonger som hittills producerats. Jag älskar serien eftersom den är så perfekt balanserad på alla plan, och rik på detaljer och atmosfär. Jag anser att ytterst få serier har högre produktionsvärde än denna. Det är inte särskilt svårt för en nytillkommen tittare att komma in i serien. Visst finns det ett och annat följetongsavsnitt, och avsnitten följer en händelse-kronologisk följd, även om ett enskild avsnitt kan hoppa fram och tillbaka i tempus, men inget av detta ser jag som ett problem.
Även om serien givetvis i grund och botten är fiktion så har man lyckats producera något som känns verklighetsnära. Det känns som att man faktiskt lär sig ett och annat om kriminologi, bevisinsamling och brottsplatsanalys. Det är spännande att få veta var kriminaltekniken befinner sig idag. Det känns som att man befinner sig på fältstudier tillsammans med brottsutredargruppen i varje avsnitt. Man fokuserar på de faktiska bevisen, och gör inte en massa psykologi-förankrade antaganden som riskerar att flumma till saker. Allting blir därför mer 'vetenskapligt' och trovärdigare än det varit i många andra polisserier genom åren.
Serien är väldigt visuell och blodig, med sargade, lemlästade, amputerade kroppar, litervis med blod och blottlagda inre organ. Detta till trots uppfattar jag aldrig serien som våldsförhärligande. Den visar istället verkligen som den ser ut.
CSI-gruppens medlemmar är rika på personlighet, och utvecklar med åren olika slags kamratrelationer sinsemellan (endast en kärleksrelation mellan kollegorna har varit officiell). Ibland får man veta små detaljer om deras privatliv, men det är sällan som man som tittare får se vad som sker efter arbetstid på deras skift. Det bidrar till en mystik kring karaktärerna vilket gör dem väldigt intressanta och spännande.
2. I vilket sammanhang kollar du på serien?
När som helst och var som helst på min laptop. Jag spelar in avsnittet och ser sen på det närhelst jag har behov av verklighetsflykt eller prokrastinering. Generellt sett ser jag på C.S.I sent på kvällen/natten innan jag går och lägger mig. Jag avnjuter i regel avsnitten ensam, men ibland även med vänner eller familjen.
3. Vilket/vilka budskap anser du att serien förmedlar, och håller du med dessa?
Man förstår att brottsplatsutredarna till stor del lever ensamma liv, att de lever för sina jobb, och att kollegerna blir till deras älskade substitut för den familj de saknar. De är alla härdade mentalt men bär på individuella smärt-bagage. Att de gärna skämtar med galg-humor mitt i stundens allvar tycks vara ett sätt för dem att lättare hantera de avskyvärda mordens natur. För det mesta behåller karaktärerna sin professionalitet, men ibland blir morden på ett eller annat sätt personliga för dem, vilket får dem att ifrågasätta sitt jobb, sig själva, sina principer och etik. Frågeställningar yttras, utan att följas utav några självklara svar. Ibland hänger svaren i luften, ibland skrivs de på näsan, men oftast får man som tittare ensam grunna på svaren.
Även om serien som sagt inte psykologiserar sönder saker så finns empatin alltid närvarande där, och både brottsoffer och mördarna utmålas som offer när det passar sig. För precis som i verkligheten så är vissa mördare rena odjur, utan klara motiv annat än att de mördar för sitt egna höga nöjes skull, och dessa finns det inga förmildrande omständigheter hos, inget som varken ursäktar eller förklarar deras dåd. Orsak och verkan, uppväxt och miljö är analysteman som på ett eller annat sätt ständigt är närvarande i serien, men detta närvarar inte under själva brottsutredningen, utan avhandlas i korthet i början eller slutet av ett avsnitt. Ibland håller jag med, ibland inte.
4. Vad tycker du att du får ut av att kolla på serien?
Avslappning, verklighetsflykt, ett kittlande utav intellektet, kanske en djupare förståelse för mänskligetens komplexitet, och en insikt om hur amerikansk brottsutredning fungerar.
Lycka till med seminariet på tisdag Anders!
/Cassow
Kommentarer
Trackback
