Recension: Watchmen
Av obegriplig anledning vill USA trots detta förbjuda superhjältar från att rädda dagen, och istället låta dem skaka galler - med undantag för Dr. Manhattan, som är USA's skydd mot kärnvapenregn från kommunisterna - of course. Men så mördas en utav medlemmarna i f.d. superhjältegruppen The Watchmen, och med detta tätnar mystiken kring vem eller vilka som ligger bakom, och vad som är det bakomliggande syftet. Under de närmsta två och en halv timmarna får vi bekanta oss närmare med ett gäng förtidspensionerade anti-hjältar, som ska försöka reda ut vad de vill med sina liv - och mänsklighetens.
* Vi har superfjanten Nite Owl (för Nite låter ju såå mycket coolare än Night) som i större delen av filmen är för rädd för sin egen skugga för att våga bära sin diarrébruna Batman- ripp-off'ade dräkt med tillhörande night vision googles. Can't really blame the guy.
* Vi har kick-ass latexbimbon Silk Spectre II som främst utmärker sig i sex, då hon ett par scener efter att hon haft sex med Dr. Manhattan och dumpat honom, genast går vidare och knullar nyss nämnd nattuggla, i närgångna, utdragna, omotiverade, sexscener (achievement of the year Malin Åkerman!).
* The Comedian, är en karaktär som definitivt inte är någon att skratta åt...nog sagt.
* Ozymandias (Ozzy Osbournes oäkting?) sägs vara världens smartaste man, och dansar genom kulregn, men är korkad nog att låna Robins gay-suit från Schumachers Batman And Robin anno 1997.
* Slutligen har vi filmens (förutom "Viagramannen" då) enda behållning - Rorschach. En hämndlysten, psykotisk sociopat i trenchcoat och hatt, som bär en mask som det flyter olika svartvita rorschach-test-motiv på (tuuuft - noooot), och som pratar med hes, skrovlig whiskeyröst.
Watchmen är stilistiskt snygg. Har snyggt foto. Är effektfylld. Man har mevetet gjort en köttgryta på allt man vet är cheesy, töntigt, bad taste, perverst, och som provocerar och chockerar publiken. Filmen är grafisk och rå på sina ställen, men överlag inte värre än t.ex. 300. Storymässigt är Watchmen lite rörig, med tempushopp hit och dit. Filmen lär huvudsakligen utspela sig i New York (var annars?), men känns aldrig geografiskt förankrad, med ständiga hopp mellan länder, kontinenter och planeter. Det ger en känsla av storhet men också tomhet. Soundtracket känns som ett strategiskt utplacerat mindfuck med kassa 80-talsdängor såsom t.ex. 99 red ballons.
Watchmen är inte en mysig samling superhjältar som följer serietidningsdogmer från A till Ö, vilka proppar tittaren full med moralkakor, i stil med exempelvis Fantastic Four. Detta är karaktärer som man svårligen relaterar till alls. Watchmen är inte råcoola hjälteikoner som random karaktär i Sin City, inte heller principfasta såsom V i V For Vendetta. Författaren bakom serien, Alan Moore, pissar på den traditionella hjälte-mallen och gör sina antihjältar i spandex/latexdräkter dysfunktionella, psykiskt störda, trasiga och moraliskt defekta.
Watchmen-läsare lär älska denna, enligt källor, trogna adaption men jag säger "meh". Jag har inte läst och känner inget behov av att förkovra mig heller. Filmen är välgjord men engagerar mig bara ibland, trots att den bryter mot mallen och är aptitligt dystopisk. Jag tycker Zack Snyder försöker provocera för desperat, vilket stör upplevelsen. 300 var inte lika komplex som denna film är, men den var cool, hade sköna onliners och karaktärer jag älskade.
"Who watches The Watchmen"? Jadu...jag kom jag såg och jag lämnade salongen med ångestklump i magen efter visuella sexscener jag hade klarat mig bra utan. Men 162 minuter passerade fort förbi trots allt.
Betyg: 7/10 (En svag, tveksam 7:a)
- För att filmen trots allt har sina stunder, är välproducerad och känns som en viktig motbalans mot den rådande, endimensionella superhjälte-normen. Men någon Dark Knight-utmanare är den inte. En Manhattan on the go, tack.
/Cassow
Läs även andra bloggares åsikter om Filmrecension, Watchmen
