]8o.. Cassows skogsglänta ..o8[

Jag är ledsen för mina senaste inlägg, men du måste förstå vad du gjort med mig. (Du väljer själv att läsa min blogg på egen risk).

Varje minut är en oändlighet med blandade kaostankar av smärta, kärlek, bitterhet, ifrågasättande, vrede och sorg.
Ingen ro i själen, mardrömmar, ingen matlust, och där fjärilarna förr flugit finns nu bara smärtans gordiska knut.
Jag tror du känner ungefär likadant. Men vi får inte låta detta besegra oss.


Detta är en mardröm jag önskar var bara just en mardröm.
Jag önskar jag kunde vakna upp vid din sida, höra trösterika ord från din silkeslena röst,
känna dina mjukar händer stryka över min hud, dina läppar mot mina, din kropp mot min och allt bara var bra.
Jag önskar att mina minnen av oss inte bara var en för dig ouppnåelig dröm du ändå inte kunde låta bli att övertyga mig om var sann. Ett ljuvligt kärleksbedrägeri som ödelagt båda. Samtidigt har jag aldrig varit lyckligare med någon annan. Jag ångrar ingenting.
Och det är ju det som gör allra mest ont. Att inte få ha det fina kvar. Att du gav upp oss, för att drömmen inte längre var värd att kämpa för.
Rädslan segrade.

När jag gjorde dig lycklig så som du gjorde mig lycklig var du allt jag någonsin drömt om, men nu är allting förvrängt och splittrat.
Som glasskärvor från en trasig spegel på lustiga huset på ett nöjesfält, som är allt annat än lustig.
   

Jag vill att du följer din nya dröm, den väg du valt och lämnar mig åt mitt öde.
Bådas liv går vidare. På något vis.
Här och nu är vi kemiskt instabilt nitroglycerin för varandra. Fullkomligt inkompatibla.
Allt som sägs blir fel. Det enda vi gör nu är sårar varandra.
Utsätt inte dig själv för mer själstortyr genom att läsa mig.
I allafall inte på ett antal veckor, kanske månader. Du väljer själv.
Men lev ditt liv.

Jag önskar det fanns något sätt för mig att veta att du lever, att du så sakteliga mår bättre, 
utan att det sårar mig att få veta saker jag inte vill veta här och nu....att du kanske gått vidare med någon annan.
För den dagen kommer ju...

Det finns ingen tröst att finna hos varandra här och nu.
Jag tror inte några ord kan reparera detta. Endast handling.
Och jag hoppas inte på något från dig. Det hoppet är borta. Men jag ser nu framåt.
Ingenting gott kommer komma av att blicka bakåt. Gör vad du finner rätt i ditt liv.
Jag ska finna styrkan att resa mig upp från detta och leva mitt liv.
Jag vill att du gör samma sak.
Fin din lycka igen.
Lev

Jag hoppas det ska komma en dag då vi kan se på varandra på samma sätt igen,
och vara bekväma med vad vi ser i den andres ögon, oavsett relation. Om vi nu någonsin hörs eller ses igen.
Jag vet ingenting. Jag vet bara att båda är trasiga inombords och måste laga sig själva.

/C