Sanning och konsekvens
Jag var kär och villig att ge dig mitt allt
du närdes min barm för att du svårt svalt
- törstig på kärlekens berusande malt
Ock även om tårar du fällt smakar salt
blir inte ditt hjärta alls mindre kallt
- nu säger jag nog, nu säger jag halt
Du valde så lätt och gick härifrån
direkt till en annan som i ett fräckt hån
Du fick mig att framstå naiv som ett fån
likt en dåre som tagit ett kärlekens lån
Ett noga beräknat och tajmat rån
av en egomissbrukande känslodemon
Du tyr dig så lätt till naken mans hud
till den som för stunden lagt högsta bud,
och lovar i nästa stund att bli dennes brud
ty han tilltalar dig som om han var Gud
när du hör änglakörens sakrala ljud
och känner dig vacker i nypolerad skrud
Jag stänger mittt hjärta med utbytta lås
och gömmer den smärta som inte vill nås
Men inte som vattnet som rinner av gås
utan känslornas fånge som i järnet beslås
Min saknad och svärta förmår ej att förgås
ty den som jag älskar hon smörjer nytt krås
/Cassow
