Recension: Benjamin Buttons otroliga liv
Svenska titelöversättningar av utländska filmer är lika undermålig som typ...alltid (dock inte alls så underhållande som de var förr). David Finchers senaste film, "The Curious Case of Benjamin Button" blir direktöversatt Benjamin Buttons märkliga/underliga/egendomliga/nyfikna fall. Inget av alternativen har något riktigt go varför man istället valt titeln "Benjamin Buttons otroliga liv", vilket blir betydligt mer högtravande och skruvar upp folks förväntningar. För Brad Pitt + titel innehållandes ordet "otrolig"= hype. Plötsligt förväntar sig folk att få se just något helt fantastiskt otroligt, och beroende på vad man lägger in för värdering och förväntningar i ordet så riskerar man att bli besviken. Så frågan är då - hur otroligt är då den fiktive karaktären Benjamin Buttons liv? Det tänker jag redogöra för strax, men tillåt mig först att som hastigast gå igenom handlingen för dem av er som inte redan klickat på trailern (typ 0 läsare), och som vid det här laget tuggar fradga av de 100 spoilers som just svischat förbi era näthinnor.
Handlingen:
Benjamin Button (Brad Pitt) föds med en 80-årings sköra, rynkiga kropp. Benjamins mor dör i barnsäng och hans far överger i vrede och sorg honom på en trappa utanför ett ålderdomshem. Där blir Benjamin omhändertagen och uppfostrad utav en undersköterska som själv länge ofrivilligt gått barnlös. Under filmens gång får vi följa Benjamins liv och se hur hans (fiktiva) sjukdom får honom att åldras baklänges. Filmen bjuder även på en och annan passionerad romans, vilket innebär att vi får se både den talangfulla skådespelarödlan Tilda Swinton (som ser ut att ha blivit Swinto-stålullsbehandlad i ansiktet) och den lika proffsiga som bedårande vackra Cate Blanchett möta Pitts läppar.
Otroligt men sant
Om vi bortser från det otroliga i själva sjukdomen, vad mer är otroligt i denna film? Spontant så kan jag säga att längden på filmen klockar in på otroliga 166 minuter, vilket i en biosalong genererar en lika otrolig träsmak i arslet, såvida du inte välsignats med en otroligt fyllig ända. Om du gillar filmer som vecklar ut sig långsamt till ett episkt personporträtt, och som dessutom bjuder på värme, ljuv och bitterljuv kärlek, samt diverse tänkvärda livsfunderingar (om du är av den reflekterande sorten) så är din biljett en investering som ger ett otroligt mervärde.
Utöver detta är fotot, specialeffekterna, sminket och soundtracket av högsta klass och bidrar till en otroligt mysig, nästintill magisk stämning, som ger mig vissa Tim Burton-vibbar. Däremot är inte skådespelarinsatserna fullt så otroliga, men inte desto mindre är Pitt och Blanchett värda sina oscarsnomineringar i sina minnesvärda roller. En ståndaktig Pitt i en åldrad kropp som sprutar ur sig raspig cajun accent är abolut en praktfull och fascinerande åsyn, men själv tycker jag att han gjort mer minnesvärda prestationer än denna (Interview with the Vampire: The Vampire Chronicles, Se7en, Twelve Monkeys, Fight Club t.ex), dock aldrig så här nedtonad.
Detta är en feelgood-film som har tematiska likheter med Forrest Gump (1994), vars manus också det skrevs utav Eric Roth. Men man gör sig själv en otjänst om man börjar jämföra och nagelfara en så vacker film som denna med Forrest Gump, så glöm vad jag nyss sa. Båda filmer är storartade utifrån sina egna meriter.
Det "otroliga" i Benjamin Buttons liv ligger inte i det han uträttar under sitt liv, utan hans syn på livet - hans ständiga nyfikenhet, vilja att utforska det okända och nya. Egentligen är han en rätt ordinär människa, men till skillnad från många andra så har han en omättlig aptit på livet, njuter tacksamt och ödmjukt och till fullo av det liv han fått, och tar till vara på sina möjligheter till lycka eftersom han alltid är medveten om sin dödlighet. Den som förstår och uppskattar Benjamin Buttons livsfilosofi blir glad, rörd, sorgsen, hoppfull och inspirerad. Och det är rätt otroliga känslor allesammans.
Betyg: 8/10
/Cassow
Läs även andra bloggares åsikter om Filmrecension, Benjamin Buttons otroliga liv, The Curious Case of Benjamin Button
Hehe, jag fick också tydliga Gump-vibbar! Visste dock inte att killen som skrivit manus här även skrivit det manuset (som jag iofs gillar bättre). En klart sevärd film, gillar skarpt Pitts roll. Han har helt klart lyckats framställa en unik karaktär.
