Synlighetens förvandling
Tentafråga 1a.) Diskutera en ’mediehändelse’ utifrån Thomsons resonemang om synlighetens förvandling och den speciella slag av bräcklighet som den för med sig. I ditt svar skall det vara tydligt hur du förhåller dig till problematiken. (Tycker du att den som ger sig in i leken måste leken tåla?).
Svar: Den offentlighet och skörhet som tillkommer med förmågan att att idag spela in och arkivera människors personuppgifter, skrivna texter, uttryckta ord och handlingar, medför att man som privatperson – och i ännu högre grad offentlig sådan, måste vara extremt vaksam i sina ordval när man interagerar med media, och väga sina ord på en guldvåg.
För allt du någonsin sagt eller gjort i mediesammanhang i mediesammanhang kan närsomhelst bli aktuellt och vändas och vinklas till din nackdel. Då tvingas du komma med eviga förklaringar eller ursäkter, alternativt envist hävda att det du gjort tidigare inte spelar någon roll idag och är preskriberat av dig och andra, men att du står för dina forna synder. Man kan också på vinst eller förlust (oftast det senare) välja att bli arg (vilket oftast avläses som ett svaghetstecken) och säga att det som dragits upp är privata angelägenheter som är respektlöst av media att rota i.
Det är idag viktigare än någonsin att vara medietränad och kunna behålla lugnet i pressade sammanhang som en direktsänd presskonferens, debatt eller intervju i radio eller TV, ty en groda eller en otydlig formulering kan leda till felcitering eller andra oförutsedda negativa konsekvenser för en som privatperson.
När du går från privat till offentlig person upphöjs du till en högre samhällsposition vilket medför oproportionella krav från publiken/allmänheten. Plötsligt krävs det att du likt en gud är ofelbar, för annars har du snart förverkat den legitimitet och det förtroendekapital som du förlänats. Tough crowd liksom.
En specifik mediehändelse
Ute på Internet har man sedan mediets tillgång för allmänheten, kunnat vara anonym om man så önskat. Detta har medfört att man kunnat anta en påhittad identitet, vilket innebär möjlighet till att utmana normer och värderingar, yttra saker som man aldrig skulle vågat att yttra offentligt då det varit för kontroversiellt. Man slipper stå till svars för sina åsikter eller påståenden. Man slipper bli granskad. Denna anonymitet kan missbrukas, beroende på vad man subjektivt anser är rätt och fel moraletiskt, eller på vad som rent juridiskt är lagligt; men det skapar också möjligheten att övervaka övervakaren.
Bland journalister ger fejkad identitet möjligheten till att wallraffa, det vill säga att man under falsk identitet infiltrerar ett sällskap bara för att kunna komma över avslöjande information som annars varit mycket svårt eller omöjligt att nå. Vi har också källskyddet som skyddar informationsavslöjande medborgaren från offentlig identifiering.
”I Tryckfrihetsförordningen (TF), en av sveriges grundlagar, fastslås rättigheten att lämna uppgifter för offentliggörande till bland annat media. Rättigheten gäller alla — även offentliganställda tjänstemän. Denna meddelarfrihet regleras i 1 kap. 1 § 3 st. TF.
Meddelarfriheten garanterar frihet från straffansvar för att ha spridit uppgifter, även om uppgifterna omfattas av sekretess eller liknande begränsningar.”
Taget från Politikerbloggen.se (Tillgänglig: http://www.politikerbloggen.se/kallskydd/) [2009-04-23]
Ett bra exempel på möjligheterna som synlighetens förvandling ger, ”och den speciella slag av bräcklighet som den för med sig” är den prostituerade kvinna som under de senaste åren bloggat under pseudonymen Isabella Lund, (Tillgänglig: http://www.isabellalund.com/) [2009-04-23]
och argumenterat för en legalisering utav köp av sexuella tjänster.
Hon lyckades under 2007 skapa en så bred opinion ute på bloggosfären, då hon naket berättade om sin vardag som prostituerad, att hon senare utnämndes till årets bloggare.
Radikala, kontroversiella åsikter föder som bekant fiender, och 'Isabella' fick många av dessa, men en enskild kvinnlig journalist, med radikalfeministiska åsikter, lyckades hon till slut provocera i så hög grad med sin existens och åsikter, att denna hotade med att outa henne – d.v.s. avslöja hennes riktiga namn. Journalisten (vars namn jag tyvärr glömt bort namnet på) fick mottaga en massiv kritikstorm och förlöjligande från bloggare i bloggosfären som delade Isabellas värderingar, och någonstans – oklart om det handlade om stolhet, ära eller ren ondska, så var journalisten alltså beredd att bryta mot det journalistiska källskyddet och hänga ut 'Isabella' inför en dömande allmänhet, för att på så vis i sina egna ögon, vinna debatten.
Det hela eskalerade till att journalisten även hotade allierade bloggare på olika sätt. En annan anonym bloggare lyckades hon identifiera och ringde hem till. Till slut kände 'Isabella' att hon inte längre kunde fortsätta att bilda opinion, genom att sprida sina åsikter och bild utav prostitution, då ett outande skulle göra hennes två barn och ovetande make offentligt uthängda, och offer för den hor-stigmatisering som lever och frodas ute i samhället. Hon hade fått sitt liv förstört. Så hennes röst tystades effektivt.
Av detta kommer jag till slutsatsen att så länge en opinion fortfarande är kontroversiell eller tabu i ett samhälle så är det av högsta vikt att personen som innehar den avvikande åsikten, kan förbli anonym och nätverka anonymt. Jag anser inte att 'Isabellas' öde är rättvist, ungefär lika lite som jag tycker att Bill Clintons Lewinsky-affär var en angelägenhet för det amerikanska folket. Någons sexualitet och sexuella vanor är något som en tredje part inte har något som helst med att göra, så länge som inte någon har sex mot sin vilja eller skadas fysiskt eller psykiskt – den åsikten gäller oavsett om mannen eller kvinnan ifråga så råkar vara landets president. Däremot anser jag att allmänheten har rätt till full insyn i offentliga personers ekonomi om det avslöjas att det begåtts felaktigheter av stora mått.
1 b.) Andra delen avser att reflektera över ’problematiken’: Big Brother ser dig…?
Namnet på fängelset Panopticon använde Foucault som ett begrepp på organiseringen av maktrelationer i det moderna samhället. Modellen 'panopticism' antar att vi människor i ökat utsträckning blir fångat upp i ett system av makt där synlighet är ett medel till att utöva kontroll.
Svar: I och med att vi nu befinner oss i ett övervakningssamhälle, där integriteten steg för steg – både öppet, subtilt, under falska förevändningar, eller helt dolt – monteras ner i rask takt, så riskerar lagen om yttrandefrihet, och i förlängningen demokratin, att urholkas eller gå förlorad.
FRA- och IPRED-lagen skrämmer folk till tystnad då deras integritet våldtagits både utav den avlyssnande staten, liksom av nöjesindustrin som mot all rimlighet beviljats dela våldsmonopol med statens polis och militär.
Det är endast på grund av att nätet fram tills FRA-och IPRED-lagens införande, tillåtit full anonymitet (och därmed full integritet för användaren), som de nu i domstol dömda männen som skapat fildelar-sökmotorn The Pirate Bay, kunnat agera och underlätta spridning utav upphovsrättsskyddat material gratis. Men i och med att även Google går alldeles utmärkt att använda för samma ändamål, så anser såväl kunniga jurister och tekniskt kunniga, som majoriteten av svenska befolkningen, att straffet på ett år och 30 miljoner i skadeståndskrav är oproportionellt, och att det begåtts justitiemord genom detta ”beställningsjobb” gjort utav nöjesindustrin.
Bara dagar efter att IPRED-lagen införts så hade nättrafiken i Sverige minskat med mellan 35-45 procent. Återstår att se om den trenden håller i sig.
Pirate Bay-domen i kombination med IPRED-lagen har resulterat i en Res Publica (I folkets intresse) av sällan skådad like i Sverige. Den allmänt rådande konsensus-opinionen om hur fel, meningslös/tandlös lagen är mot teknikens utveckling, har medfört snabbt växande höga protester både via bloggosfären och via demonstrationer på gator och torg ute i landet. Trots att vi numera är mer övervakade än någonsin så väljer folk att offentligt träda fram med sina namn, och kämpa för sin ideologiska övertygelse.
Staten/regeringen/riksdagen såväl som ”gammelmedia” känner sig bevisligen hotade av bloggosfärens växande makt då denna rättar och avslöjar oegentligheter hos båda makthavare på löpande band. Med gammelmedia/pressen har politikerna med åren lyckats utveckla särskilda intima relationer, ett slags tyst eller viskandes samförstånd eller till och med symbios. Detta genom antingen gemensamma ideologiska övertygelser, quid pro quo (tjänster och gentjänster) eller renodlade mutor. (Thompson, 2001 s. 164, 165, 176)
Man kan ta Italien som exempel, där f.d. Premiärministern Silvio Berlusconi äger stora delar utav media, eller Fox News och CNN i USA som är högst politiserade (tillika polariserade) utav republikanska- och demokratiska partiet. Jag vill även räkna in svenska SVT som starkt vänster-orienterat politiskt sett, men detta avfärdas i regel av vänsterfolk som envist hävdar att SVT är oberoende då de är public service (med enligt lag obligatorisk tvångs-avgift i TV-licensen – en typisk socialistisk idé och kvarleva som tappat all legitimitet).
Det går att finna likheter mellan bloggosfären och pressen, som ibland vid uthänganden/avslöjanden utav offentliga personer kan agera som en odresserad, rabiat, Rottweiler-kamphund, vilken med sina käftar väl runt sitt byte, inte släpper taget. Personligen ser jag mer bloggosfären som ett välkommet jordskred eller lavin, som antingen kompletterar, eller begraver gammelmedia i sin allt mer utbredda slarv- och lågvattensjournalistik. Dessutom agerar bloggosfären som tiotusentals celler som opererar helt oberoende utav varandra. Att tysta en hjälper ingenting. Kanske är det därför som man tycks satsa på att tysta ner allihopa på en och samma gång, eller genom att skilja dem åt á la divide and conquer-style, i det telekompaket som korporativa såväl som politiska krafter inom EU vill driva igenom nu.
(Elektronisk: http://www.aftonbladet.se/debatt/lisamagnusson/article4953691.ab) [2009-04-23]
2.) Skapa en diskussionsfråga utifrån Schillers teori om kulturimperialismen.
Svar: Den offentlighet och skörhet som tillkommer med förmågan att att idag spela in och arkivera människors personuppgifter, skrivna texter, uttryckta ord och handlingar, medför att man som privatperson – och i ännu högre grad offentlig sådan, måste vara extremt vaksam i sina ordval när man interagerar med media, och väga sina ord på en guldvåg.
För allt du någonsin sagt eller gjort i mediesammanhang i mediesammanhang kan närsomhelst bli aktuellt och vändas och vinklas till din nackdel. Då tvingas du komma med eviga förklaringar eller ursäkter, alternativt envist hävda att det du gjort tidigare inte spelar någon roll idag och är preskriberat av dig och andra, men att du står för dina forna synder. Man kan också på vinst eller förlust (oftast det senare) välja att bli arg (vilket oftast avläses som ett svaghetstecken) och säga att det som dragits upp är privata angelägenheter som är respektlöst av media att rota i.
Det är idag viktigare än någonsin att vara medietränad och kunna behålla lugnet i pressade sammanhang som en direktsänd presskonferens, debatt eller intervju i radio eller TV, ty en groda eller en otydlig formulering kan leda till felcitering eller andra oförutsedda negativa konsekvenser för en som privatperson.
När du går från privat till offentlig person upphöjs du till en högre samhällsposition vilket medför oproportionella krav från publiken/allmänheten. Plötsligt krävs det att du likt en gud är ofelbar, för annars har du snart förverkat den legitimitet och det förtroendekapital som du förlänats. Tough crowd liksom.
En specifik mediehändelse
Ute på Internet har man sedan mediets tillgång för allmänheten, kunnat vara anonym om man så önskat. Detta har medfört att man kunnat anta en påhittad identitet, vilket innebär möjlighet till att utmana normer och värderingar, yttra saker som man aldrig skulle vågat att yttra offentligt då det varit för kontroversiellt. Man slipper stå till svars för sina åsikter eller påståenden. Man slipper bli granskad. Denna anonymitet kan missbrukas, beroende på vad man subjektivt anser är rätt och fel moraletiskt, eller på vad som rent juridiskt är lagligt; men det skapar också möjligheten att övervaka övervakaren.
Bland journalister ger fejkad identitet möjligheten till att wallraffa, det vill säga att man under falsk identitet infiltrerar ett sällskap bara för att kunna komma över avslöjande information som annars varit mycket svårt eller omöjligt att nå. Vi har också källskyddet som skyddar informationsavslöjande medborgaren från offentlig identifiering.
”I Tryckfrihetsförordningen (TF), en av sveriges grundlagar, fastslås rättigheten att lämna uppgifter för offentliggörande till bland annat media. Rättigheten gäller alla — även offentliganställda tjänstemän. Denna meddelarfrihet regleras i 1 kap. 1 § 3 st. TF.
Meddelarfriheten garanterar frihet från straffansvar för att ha spridit uppgifter, även om uppgifterna omfattas av sekretess eller liknande begränsningar.”
Taget från Politikerbloggen.se (Tillgänglig: http://www.politikerbloggen.se/kallskydd/) [2009-04-23]
Ett bra exempel på möjligheterna som synlighetens förvandling ger, ”och den speciella slag av bräcklighet som den för med sig” är den prostituerade kvinna som under de senaste åren bloggat under pseudonymen Isabella Lund, (Tillgänglig: http://www.isabellalund.com/) [2009-04-23]
och argumenterat för en legalisering utav köp av sexuella tjänster.
Hon lyckades under 2007 skapa en så bred opinion ute på bloggosfären, då hon naket berättade om sin vardag som prostituerad, att hon senare utnämndes till årets bloggare.
Radikala, kontroversiella åsikter föder som bekant fiender, och 'Isabella' fick många av dessa, men en enskild kvinnlig journalist, med radikalfeministiska åsikter, lyckades hon till slut provocera i så hög grad med sin existens och åsikter, att denna hotade med att outa henne – d.v.s. avslöja hennes riktiga namn. Journalisten (vars namn jag tyvärr glömt bort namnet på) fick mottaga en massiv kritikstorm och förlöjligande från bloggare i bloggosfären som delade Isabellas värderingar, och någonstans – oklart om det handlade om stolhet, ära eller ren ondska, så var journalisten alltså beredd att bryta mot det journalistiska källskyddet och hänga ut 'Isabella' inför en dömande allmänhet, för att på så vis i sina egna ögon, vinna debatten.
Det hela eskalerade till att journalisten även hotade allierade bloggare på olika sätt. En annan anonym bloggare lyckades hon identifiera och ringde hem till. Till slut kände 'Isabella' att hon inte längre kunde fortsätta att bilda opinion, genom att sprida sina åsikter och bild utav prostitution, då ett outande skulle göra hennes två barn och ovetande make offentligt uthängda, och offer för den hor-stigmatisering som lever och frodas ute i samhället. Hon hade fått sitt liv förstört. Så hennes röst tystades effektivt.
Av detta kommer jag till slutsatsen att så länge en opinion fortfarande är kontroversiell eller tabu i ett samhälle så är det av högsta vikt att personen som innehar den avvikande åsikten, kan förbli anonym och nätverka anonymt. Jag anser inte att 'Isabellas' öde är rättvist, ungefär lika lite som jag tycker att Bill Clintons Lewinsky-affär var en angelägenhet för det amerikanska folket. Någons sexualitet och sexuella vanor är något som en tredje part inte har något som helst med att göra, så länge som inte någon har sex mot sin vilja eller skadas fysiskt eller psykiskt – den åsikten gäller oavsett om mannen eller kvinnan ifråga så råkar vara landets president. Däremot anser jag att allmänheten har rätt till full insyn i offentliga personers ekonomi om det avslöjas att det begåtts felaktigheter av stora mått.
1 b.) Andra delen avser att reflektera över ’problematiken’: Big Brother ser dig…?
Namnet på fängelset Panopticon använde Foucault som ett begrepp på organiseringen av maktrelationer i det moderna samhället. Modellen 'panopticism' antar att vi människor i ökat utsträckning blir fångat upp i ett system av makt där synlighet är ett medel till att utöva kontroll.
Svar: I och med att vi nu befinner oss i ett övervakningssamhälle, där integriteten steg för steg – både öppet, subtilt, under falska förevändningar, eller helt dolt – monteras ner i rask takt, så riskerar lagen om yttrandefrihet, och i förlängningen demokratin, att urholkas eller gå förlorad.
FRA- och IPRED-lagen skrämmer folk till tystnad då deras integritet våldtagits både utav den avlyssnande staten, liksom av nöjesindustrin som mot all rimlighet beviljats dela våldsmonopol med statens polis och militär.
Det är endast på grund av att nätet fram tills FRA-och IPRED-lagens införande, tillåtit full anonymitet (och därmed full integritet för användaren), som de nu i domstol dömda männen som skapat fildelar-sökmotorn The Pirate Bay, kunnat agera och underlätta spridning utav upphovsrättsskyddat material gratis. Men i och med att även Google går alldeles utmärkt att använda för samma ändamål, så anser såväl kunniga jurister och tekniskt kunniga, som majoriteten av svenska befolkningen, att straffet på ett år och 30 miljoner i skadeståndskrav är oproportionellt, och att det begåtts justitiemord genom detta ”beställningsjobb” gjort utav nöjesindustrin.
Bara dagar efter att IPRED-lagen införts så hade nättrafiken i Sverige minskat med mellan 35-45 procent. Återstår att se om den trenden håller i sig.
Pirate Bay-domen i kombination med IPRED-lagen har resulterat i en Res Publica (I folkets intresse) av sällan skådad like i Sverige. Den allmänt rådande konsensus-opinionen om hur fel, meningslös/tandlös lagen är mot teknikens utveckling, har medfört snabbt växande höga protester både via bloggosfären och via demonstrationer på gator och torg ute i landet. Trots att vi numera är mer övervakade än någonsin så väljer folk att offentligt träda fram med sina namn, och kämpa för sin ideologiska övertygelse.
Staten/regeringen/riksdagen såväl som ”gammelmedia” känner sig bevisligen hotade av bloggosfärens växande makt då denna rättar och avslöjar oegentligheter hos båda makthavare på löpande band. Med gammelmedia/pressen har politikerna med åren lyckats utveckla särskilda intima relationer, ett slags tyst eller viskandes samförstånd eller till och med symbios. Detta genom antingen gemensamma ideologiska övertygelser, quid pro quo (tjänster och gentjänster) eller renodlade mutor. (Thompson, 2001 s. 164, 165, 176)
Man kan ta Italien som exempel, där f.d. Premiärministern Silvio Berlusconi äger stora delar utav media, eller Fox News och CNN i USA som är högst politiserade (tillika polariserade) utav republikanska- och demokratiska partiet. Jag vill även räkna in svenska SVT som starkt vänster-orienterat politiskt sett, men detta avfärdas i regel av vänsterfolk som envist hävdar att SVT är oberoende då de är public service (med enligt lag obligatorisk tvångs-avgift i TV-licensen – en typisk socialistisk idé och kvarleva som tappat all legitimitet).
Det går att finna likheter mellan bloggosfären och pressen, som ibland vid uthänganden/avslöjanden utav offentliga personer kan agera som en odresserad, rabiat, Rottweiler-kamphund, vilken med sina käftar väl runt sitt byte, inte släpper taget. Personligen ser jag mer bloggosfären som ett välkommet jordskred eller lavin, som antingen kompletterar, eller begraver gammelmedia i sin allt mer utbredda slarv- och lågvattensjournalistik. Dessutom agerar bloggosfären som tiotusentals celler som opererar helt oberoende utav varandra. Att tysta en hjälper ingenting. Kanske är det därför som man tycks satsa på att tysta ner allihopa på en och samma gång, eller genom att skilja dem åt á la divide and conquer-style, i det telekompaket som korporativa såväl som politiska krafter inom EU vill driva igenom nu.
(Elektronisk: http://www.aftonbladet.se/debatt/lisamagnusson/article4953691.ab) [2009-04-23]
2.) Skapa en diskussionsfråga utifrån Schillers teori om kulturimperialismen.
Svar: Har den kulturempiralism från USA, som vi sedan flera årtionden bakåt tvångsmatats med i svensk TV, genom importerade amerikanska TV-serier och Hollywood-filmer, bidragit till att fördumma den svenska befolkningen, eller influera den politiskt? Hur kommer det sig i så fall att vi har så låga tankar om USA som land?
/Cassow
Kommentarer
Trackback
