Jonglörer och entreprenörer
Målsättning
Om man har hundra bollar i luften samtidigt
där nittiosju av dessa strax faller till marken
eller
om man bara jonglerar med tre
och lyckas hålla dessa i luften en evighet
vad är skillnaden?
Ambitionsnivå?
Ett mål utan bärbara visioner som leder en dit,
är som ett fotbollsmål utan nät
(Vad vore en spindel utan sitt spunna, grovmaskiga nät?)
Vi beundrar de ambitiösa med de 100 bollarna
trots att de i slutändan uträttar lika mycket eller mindre
än dem med endast bollar tre i luften
"Bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge"
Vad är detta urvattnade visdomsord värt i en värld som består utav oförlåtande deadlines,
som sinnesslött mäter i kvantitet istället för kvalitet,
som sätter det traditionella före nytänkande,
det säkra före det osäkra,
bekant före okänt?
Hur ofta premieras den sträng som brast egentligen?
När räcker det med att tanken var god?
Friskt vågat, hälften vunnet?
Visionärerna kommer för all framtid att äta ur händerna
på kapitalisterna som sitter på medlen att genomföra visionärernas drömmar
I en cynisk värld måste visionären bli till entreprenör
för att bli sin egen
ty även med många strängar på sin lyra
kan du inte låta någon brista utan att ersätta med ny
eller så blir sången med ens lidande
Så det gäller att inhandla många lyror eller bågar
och inte lägga alla ägg i en och samma korg
Frågan är då -
är jag hellre en man med många talanger
utan att vara riktigt jättebra på någon
eller jättetalangfull på en eller ett par saker?
Tja - se bara på de människor som lämnat avtryck i historien
Hur många har varit framgångsrika mångsysslare?
Ändå är det så idag, att man inom många yrkessfärer
vill ha bred kompetens framför smal
Mycket om lite eller lite om mycket?
Mycket om mycket!
Det var enklare förr i tiden.
Få hade några egentliga drömmar
för det fanns så få möjligheter
Det mest naturliga var att följa familjetraditionen
och bli som sin far eller mor
/Cassow
Det är så sällan man snubblar över något såhär bra på nätet nuförtiden att jag måste kommentera trots inläggets ålder. Löjligt välformulerade tankar om vardagsviktigheter. Jag gillar't!
Jag ber om ursäkt för min sena respons!
Med tanke på hur försvinnande få som läser min blogg, och som sedan återkommer, eller kommenterar, så tog din fina komplimang, på detta forntida inlägg, ett tag för mig att smälta Aylala! Tack! Det värmde sannerligen.
Hur kom det sig att du fann just det inlägget? fundersam Googlade du något speciellt?
Hmmm...
Min besöksräknare har registrerat ett antal återbesökare i en direktlänk till detta specifika blogginlägg, den senaste månaden. Jag ser två möjligheter här.
Antingen är någon väldigt nyfiken på Aylala, och inväntar spänt ett svar från henne på min senaste kommentar (något jag själv nästan slutat hoppas på), eller så är det Aylala själv som återkommer och sitter inne på värsta prestationsångesten.
Önskar någon kunde sprida ljus över mysteriet!
Haha. Ledsen att ha hållit dig på halster, eller nåt. Jag har glömt att titta efter om du svarat men kom på det nu... Tyvärr har jag inget bra svar på din fråga, jag minns inte. Kan ha googlat nåt för skolan eventuellt, då är det inte helt omöjligt att hamna på en sida med referenser till neuropsykiatri.
