]8o.. Cassows skogsglänta ..o8[

Julen då? Jo den var fin i mammas, lillasyster L och plastpappa (det finns ingen rättvis benämning) J's sällskap. Den var också allt för kort, och ofullständig i avsaknaden av I, lillebror O och mormor. Jag hade önskat att alla kunde samlas på samma plats. Kanske en gång i framtiden när jag själv får bjuda vilka jag vill, who knows?

...

Det kändes en smula epa att det inkom totalt _0_ julhälsnings-sms på jul. Jag har skickat till släkt och vänner tidigare år. I år bestämde jag mig för att inte vara den som skickade först, bara för att se om någon självmant skulle skicka. Well. Aparently not. Egentligen är det inget att göra en stor grej utav, och kanske inget att läsa in en massa i heller. Och jag tänker heller inte göra det. För jag är väl medveten om att folk är upptagna med att fira jul på respektive håll och att alla inte är superkåta på julfirandet. 

This said så tycker jag fortfarande att det är trevligt när folk sänder varandra en tanke. I synnerhet under juletid och nyår. Och förvisso - x antal jul- och nyårshälsningar hade redan avhandlats över msn flera dagar innan jul. Jag tycker mest detta är en trist bieffekt utav det digitala samhället. Julkort är egentligen en gammal fin tradition. Men jag ska inte hyckla med att påstå att jag skickat mer än ett par enstaka de senaste åren. Rent pessimistiskt sett så kan man se julkorten och jul-sms som ett ytligt sätt att fjäska för folk och utge sig för att bry sig mer än de faktiskt gör (ett cyniskt, väldigt svenskt tankesätt). Ungefär som med släktingar eller kamrater som frågar hur den andre mår utan att egentligen vara intresserad eller bry sig om något annat svar än "jovars" eller påklistrade "jodå bara bra tack, själv?".

Det kan ta lite tid att urskilja de genuina från de konstlade. Min poäng här är att för en del därute betyder de där korten eller sms'en mer än man någonsin kan ana. Och det kostar så lite och tar så försvinnande lite tid att skicka. Om jag tillhör den skara som jublar över ett julkort/sms? Nej egentligen inte. Men det uppskattas. Jag tror det beror på vem som skickar helt enkelt. Min jul blev fin med familjen och jag vet att jag har vänner som håller av mig även om de inte skickar julhälsningar (för sann vänskap kan inte vägas i julkort/sms). Men att _0_ är inte en siffra jag är helt tillfreds med skäms jag inte över att tycka.

Julen är givmildhetens högtid, men (borde) också (vara) samhörighetens. Detta innebär lyckade, varma släktträffar, släktfejder som blossar upp, människor som går på nålar i varandras närvaro och folk som hamnar utanför all form av gemenskap - frivilligt eller ofrivilligt. Jag tycker mycket bra om såväl mammas släkt som min "halvsläkt" på J's sida får jag väl passa på att säga. 

...

Julfirandet inom familjen de senaste åren har varit rätt annordlunda och nedtonade, ända sedan J's mor gick bort hösten 2005. Förr kunde jag pendla runt som en galning under julafton, mellan Mariestad, Trollhättan och Tibro. Sedan 2005 har den spenderas helt och hållet i Mariestad. Så länge varken jag eller min syster har flyttat ihop med någon partner eller skaffat barn så lär det förbli på det viset.

Stillsamt är ett välbeskrivande ord för årets julfirande. Julmat, Kalle Ankas julafton...vi stannar lite här. Jag föraktar denna tradition lika mycket som jag älskar den - de kan ju för f*n förnya innehållet lite mer än bara genom att public service ger Disney gratis reklam för deras nya och gamla filmer! Så fick jag det sagt. Någon Karl-Bertill Jonssons julafton-tittande blev det faktiskt inget av i år. För en del är traditionen att se på det heligt. Jag uppskattar filmen och tar till mig budskapet till fullo, men kan ju filmen innan och utantill by now, och charmen i att alla sitter och citerar vartenda replik både till den och Kalle Ankas julafton är...ehm...gone since long. Jag tycker att man kan göra mer givande saker av julafton än spänna ögonen i en flimrande tv-ruta. Vara social t.ex.

Och med detta i åtanke satte sig familjen direkt efter klappöppnandet framför tv'n och såg på Tomten är far till alla barnen (som jag hör och häpna, lyckats förbise fram tills i år) och därefter Die Hard...

Yes box. Underhållande filmer som alla orkar kolla på utan att tappa koncentrationen och somna, men hey - socialt? Knappast. Men alternativet var att sitta och spela No Limit Texas Hold'em, Chicago, 7:an eller Hollywood och man kan bara spela so much kort, i så många timmarmed familjen innan det blir enformigt. Och det vägrar jag göra på julafton.

Vem är jag att klaga? Julafton kunde varit bättre, men också mycket sämre. Jag har under nästan 6 dagar fått umgås med familjen, och myst tillsammans med syrran genom att titta på massa film och sitta uppe sent på natten och prata om allt och ingenting, och fått (om än lite så i allafall) lite kvalitetstid med mamma...och J. Inga bråk. Bara familjeharmoni. Det var mer än jag vågat hoppas på. Men jag hoppas likväl att nästa jul blir mer social och att den firas med fler. Fyra pers blir lite fjuttigt. Till skillnad från mormors släktbjudning nu idag på annandagen. Men det är en annan story (återstår att se om jag ägnar ett inlägg till det).

...

Mina gåvor till familjen blev trots brist på innovation rätt så träffsäkra. För att göra det lite extra jul'igt så skrev jag dessutom julrim till dem. Hade varit kul om alla kunde anamma det och göra det till en tradition, men jag tvivlar på attd et kommer ske.

J fick Return To Lonesome Dove - Box (6disc). Något som passar honom som handen i handsken då han endast vill/orkar kolla på antingen maffia, polis, action, krigs, en del drama och western-filmer. Allting som innehåller minsta sci-fi eller fantasy går fetbort. Raka motsatsen till mamma alltså. Helt befriad på fantasi. J vill ha "stories". Som om inte all form av film innehåller stories i någon form med huvudrollskaraktär, antagonist, början, mitten, twist och slut. Pfff. 

Boxen innehöll tre miniserie-uppföljare till tidernas bästa western mini-serie Lonesome Dove där Robert Duvall, Tommy Lee Jones och hela övriga casten är helt ****ing outstanding. Den som någonsin tilltalats av western MÅSTE se den serien, och dem som inte tilltalas av western normalt (seriously, hur kan man INTE gilla BRA western?!) borde ändå ge den en chans. Bra drama, komedi (well komik i vilket fall), äventyr och romantik i ett enda paket är svårt att hitta, likaså så varma och levande karaktärer.

Syrran fick en box med 4st skräckfilmer i serien The Amityville Horror (inklusive remaken som jag länkar). Jag vet inte exakt hur glad hon blev för den men hon har nog fått sämre julklappar genom åren. Remaken vet jag går hem hos henne i allafall.

Mamma fick en box med 3st fantasyfilmer. Jag minns inte vilka filmerna är dessvärre. Det var tre stycken tv-filmer så jag tror inte de håller någon högre kvalitet, men hon sväljer å andra sidan precis allt i fantasy och science-fiction-väg så.

...

Mina julklappar då?

Jag fick en redig sedelbunt, som jag dessvärre lär tvingas lägga mer eller mindre uteslutande på räkningar och mat för närmsta månaden. Sucks ass, men när jag klarar nuvarande webbdesignskursen (deadline 7:e jan), så kommer mina ekonomiska bekymmer vara över fram tills sommaren.

Utöver pengar fick jag en trådlös telefon, en chokladask, en fickkalender, 3 par boxers, en förvaringsmapp i plast med fint ritpapper och en finare penna i, samt en ny Lacoste-roll on deo. Jag är mycket tacksam.

...

That's pretty much julen I guess. Frånsett att jag lagade familjens dator för femtioelfte gången i ordningen, och denna gången fick meka lite inuti för att få den att fungera. Dessvärre har en utav de två hårddiskarna pajjat, men det får vara godtagbart när nu övriga burken efter formatering och en massa ominstallationer går som en klocka igen. Jag är rätt bra på att laga och rusta upp datorer måste jag säga! *stolt*

Jag hoppas att mina läsare och vänner också haft en härlig jul (och även toppat min). Och om vi inte hörs mer innan nyår så passar jag på att önska gott nytt år!

/Cassow