]8o.. Cassows skogsglänta ..o8[

Hör om svärtans förgångna dar
återförtäljas en sista gång
innan nydanande tidenders svar
i grynings bländande strålar av hopp
må glädja bryendes anleten
i friska kärlekens sång
efter vunnet gatlopp
...

Hasandes med sargade stumpfötter
likt en av dessa
hjärndöda
omättbara
ruttnande
söndertrasade
odöda,
sedda
kringflackandes i b-skräckisar
(på denna ort vanligt förekommande) 
Själsligt, skuldbelagt kedjeförsedd;
hopplös
utsiktslös
tröstlös
famlandes av och ann
längs med de ödsliga kullerstensgatorna
(där tillmällesropen ekat i nätterna)
i så många år
i de plundrande känsloätarnas hamnstad
Stadsskylten borde rättmätigen säga:
"Välkommen till Vänerns pärla
- nedbränd till grunden!
Trots återuppbyggd gångerna två
rasar ännu här osläkta eldar
från forna begågna synders tider"
Den svarta pärlans förbannelse
för många oupphävlig
Fly medan tid är
innan hopplösheten fått grepp om dig!

De visa ordens skamgrepp fäste
Den dåligt byggda lilla ekan sjösattes
ut på böljan den blå rodde jag
utan sjökort
kompass
lanterna
fångstnät
eller flytväst
för att två gånger återvända simmandes
in mot land utan någon fisk
med mötande dömande blickar
som skar likt fiskekrokar i halsen

Förteg
bet ihop skamfylld
- tryckte insomniadrabbad om natten
kudden över mitt huvud;
sökte döva olätet
från strandade blåvalens egocentral
liksom dess rigida sandlådedespotism
Begravde barlastönskningar i sjödjupet
bunda i stenfyllda säckar,
bortförklarade längtans visioner
- allt för att lyckas hålla huvudet
'verklighetsförankrat' ovan ytan
"Det är hål i huvudet"
- ord som pulserande
bristningsfyllda varbölder
eller brännmaneters tentakler
demoraliserade självtilltiten
bit för bit
Med marginellt stöd
från normalt sett självklara håll
blev uttrycket "ensam är inte stark" besannat 

För somliga är ett par
misslyckade fiskedagar ute på sjön
ett kvitto på oduglighet
och inte lärdom 
- något som på sikt
vägleder till framgång
För somliga är att misslyckas
- att inte räcka till
någonting oacceptabelt 

Accepterade
med tiden
idén att en urfiskad storsjö av illvilja 
till synes
är en överflödig yngling övermäktig
Intalade mig
att vissa önskningar
aldrig får vind i seglen
Att somliga automatiskt blir
förvalskunder till skärselden

Utansförskapet hade alltid varit min mantel att bära
ett martyrskap jag till slut blivit bekväm med
så varför inte också värdelöshetens basker?

Så en dag för inte så längesedan
när jag satt i vattnet med mina stumpfötter
blåste föränderlighetens vindar
varmt in mot stranden
viskandes om nytt hopp

Trött på att leva i slentrianmässig vardag
tacksamhetsskuldens träldom
började jag snickra på en ny eka
en med 
sjökort
kompass
lanterna
fångstnät
och flytväst

Jag gav mig ut på sjön igen,
beslutsam att denna gång
hellre drunkna
än att någonsin återvända
till träldomens förnedring
som dräng vid "Vänerns pärla"
Den svarta pärlans makt
är förseglad i en mussla
jag kastat ut i den mörka sjön
den tar mig aldrig levande

I nattmörkret när jag trålade 
lockades jag av en avlägsen fyr
likt en mal dras mot ljus i nattmörker 
Den ledde mig in på nyagamla
välbekanta trygga farvatten
in i Göta Älv, mot trollens huvudstad
- min födelse och barndomsstad
Och här är jag nu
lyckligare och tryggare än någonsin förr
mottagen och omfamnad
med öppna varma famnar
utav människor som älskar mig gränslöst
som inte per automatik kräver saker
som inte bryter ner psyket bit för bit systematiskt
som inte sätter upp markerade gränser för allt
som ger mer än de tar
som ger förutsättningar till ett rikt liv
som ger kärlek utan förbehåll, villkorslöst
som får mig att vilja ge hundrafallt tillbaks
Jag har äntligen hittat tillbaka hem
Och jag önskar jag hittat hit tidigare
men här är jag nu
här är jag nu
här är jag
fri
kär
lycklig

/Cassow

Jag är inte otacksam för någonting
Jag suger i mig allt
minns bra som dåligt
Tack för allt