Vinden får liv
(Denna dikt postade jag ursprungligen Ons 22/02-06 via Lunarstorm)
I en åldersstigen sommarstuga
med vildvuxen trädgård där ogräs får sjuda
inom skuggbeklädda sorgsna vrår
golv som knarrar fastän där ingen går
Trappsteg som leder upp till vinden
malätna möbler och brädor intill dem
Andar som viskar om svunna tider
fördömda här i tystnaden lider
Dammkornsbarn från dammbollstuss
samlas i en ring av livlig smuts
som ingen borste någonsin känt
de gömda glöms ju bort lätt hänt
Orörd under hundratals år
där farfarsklockan ständigt stilla står
Ja på denna plats allt så trist och ödsligt
allt förändras nu med ens helt plötsligt!
Fru balkongsdörr blåses vipps på glänt
av en nordanvind som herren sänt
Och in så kommer vårens luft
så frisk och ljuv med all sin lust
O se här vilka som svävar in
vita pollenälvor i stora stim
De små liven far nu runt, runt, runt
i en stilla virveldansens pust
Från andefångarens vindspelsklang
klingar det toner som alla kan
Dammkorn bjuder pollen upp till dans
paret skiner som förtrollade i solens glans
Varma och glada att ha varann
ler de och skrattar i lyckans famn
Ack den grymma verkligheten snart ikapp dem hinner
en vindpust dem emellan, de skiljs åt, försvinner...
Nyckfull är herren med vinden och solen
dammkornsbarns plats den är under stolen
Pollenälvor skall finna växter i att blomma
drömmarna är allt för kärlekens fromma
Jag håller inte alls med mina ovan nedtecknade sorgliga rader.
Jag kämpar gladeligen i motvind då jag inte anser mitt öde vara sig styrt av någon utsomstående, övergripande kraft. Livet är inte förutbestämt utan formbart. Det gäller bara att lägga det i sina händer och våga improvisera.
Denna dikt inspirerades av mina morföräldrars 200-åriga sommarstuga. Jag utgick från minnet av den stora vårstädningen som jag årligen hjälpte mormor med om våren när jag var liten.
Den dagen då någon beslutar sig för att rämna det vackra kulturminne som sommarstugan i Åsaka utgör, med marken, kommer jag att sörja stort. Jag har upplevt många av mina finaste sommarminnen där.
Jag måste se till att få mätt ut och nedtecknat hela stugans arkitektur innan det är för sent, så att jag i allafall har möjlighet att bygga ett liknande hus i framtiden.
/Cassow
I en åldersstigen sommarstuga
med vildvuxen trädgård där ogräs får sjuda
inom skuggbeklädda sorgsna vrår
golv som knarrar fastän där ingen går
Trappsteg som leder upp till vinden
malätna möbler och brädor intill dem
Andar som viskar om svunna tider
fördömda här i tystnaden lider
Dammkornsbarn från dammbollstuss
samlas i en ring av livlig smuts
som ingen borste någonsin känt
de gömda glöms ju bort lätt hänt
Orörd under hundratals år
där farfarsklockan ständigt stilla står
Ja på denna plats allt så trist och ödsligt
allt förändras nu med ens helt plötsligt!
Fru balkongsdörr blåses vipps på glänt
av en nordanvind som herren sänt
Och in så kommer vårens luft
så frisk och ljuv med all sin lust
O se här vilka som svävar in
vita pollenälvor i stora stim
De små liven far nu runt, runt, runt
i en stilla virveldansens pust
Från andefångarens vindspelsklang
klingar det toner som alla kan
Dammkorn bjuder pollen upp till dans
paret skiner som förtrollade i solens glans
Varma och glada att ha varann
ler de och skrattar i lyckans famn
Ack den grymma verkligheten snart ikapp dem hinner
en vindpust dem emellan, de skiljs åt, försvinner...
Nyckfull är herren med vinden och solen
dammkornsbarns plats den är under stolen
Pollenälvor skall finna växter i att blomma
drömmarna är allt för kärlekens fromma
Jag håller inte alls med mina ovan nedtecknade sorgliga rader.
Jag kämpar gladeligen i motvind då jag inte anser mitt öde vara sig styrt av någon utsomstående, övergripande kraft. Livet är inte förutbestämt utan formbart. Det gäller bara att lägga det i sina händer och våga improvisera.
Denna dikt inspirerades av mina morföräldrars 200-åriga sommarstuga. Jag utgick från minnet av den stora vårstädningen som jag årligen hjälpte mormor med om våren när jag var liten.
Den dagen då någon beslutar sig för att rämna det vackra kulturminne som sommarstugan i Åsaka utgör, med marken, kommer jag att sörja stort. Jag har upplevt många av mina finaste sommarminnen där.
Jag måste se till att få mätt ut och nedtecknat hela stugans arkitektur innan det är för sent, så att jag i allafall har möjlighet att bygga ett liknande hus i framtiden.
/Cassow
Kommentarer
Trackback
