]8o.. Cassows skogsglänta ..o8[

Stiger in
vrider försiktigt kranen
låter lätt strilande varmvatten
vandra mjukt och långsamt ner
mellan skulderbladen
längs med
nyckelbenet
bröstkorgen
magen
...sen når min blick inte längre
Vari ligger felet
hos människan
och den sjuka världen

Inte det renaste källvatten
ingen tvål eller schampo
kan rengöra
det smutsiga
vidöppna osynliga sår
som tappar ur
min livsglädje
efter ditt skoningslösa
hjärtehugg
i mig
Endast förlåtelsen

Sjunker mot golvet
ryggen tryckt mot väggen
för att sitta på huk en stund
och bara låta allting rinna
tankar
livet
vattnet
sorgen
Byter med största besvär position
i det lilla avgränsade livsutrymmet
Lägger mig ihopkurrad i fosterställning
och låter tårkanalen öppnas upp
Salta ögondroppar
blandas
med sparsam blöt värme från ovan;
bakom duschdrapperiet
där de inte märks av 
där ingen hör
min stilla bedjan
eller ser
min ångerfullhet
och sorg
Om någon skulle
så vore det ändå förgäves
för vi lever i en grym värld
där förlåtelsen
bara finns inom religionen
där den är påtvingad
och hycklande
Bland oss
syndare
hädande
ateister
är den
obefintlig

Kroppen skälver
av de fåtaliga dropparna
som inte förmår värma fullt ut
- en perfekt matafor för livet:
sparsam
blöt
värme

Duschkabinen
Trång och inramad
där vattnets eviga kretslopp
blir till en sparsam
ändlig livskälla

Samhället
Världen därute
är inte för mig
Jag duger åt mig själv
men kommer aldrig duga
åt någon annan
hur mycket jag än
anstränger mig
presterar
försöker
visar min kärlek
för kraven därute
på en människa
är omänskliga
omöjliga att leva upp till
och ingen förstår
den andre
även om vi pratar samma språk
för vi lyssnar
bara på oss själva
eller dem som hotar
och skrämmer oss till tystnad
och lydnad

Dröjer kvar länge liggandes på golvet
Vattnet rinner in i näsan
Det bränner och sticker
Ingen hör
ingen ser
men det är saknaden efter dig
som får det att brista i mig
All värme har runnit ner
tillsammans med hoppet
i avloppet

Till slut reser jag mig upp
huttrandes
lindar handduken om höften 
går ut ur den trånga duschkabinen
öppnar badrumsdörren
och går ut i den trånga
orörlåtande världen
och det orättvisa livet
som är
en förstorad duschkabin
där oftast
varmvattnet tar slut
efter fem minuter

Istället för att förlåta
så dömer vi ut varandra
och självömkar oss sedan
över vår ensamhet
Stoltheten bär det högsta av pris
Vi kan aldrig låta varmvattnet
värmas upp på nytt
Allting måste hända nu
Beslut fattas omedelbart
utan ångerrätt
oåterkalleliga
Alla beslut
måste vara de rätta
Men
Ingen kan göra allting rätt
när det krävs snabba beslut
och omedelbara åtgärder
i pressade situationer
som är livsavgörande

/Cassow