Gröper ur, vänder ut och in
Hon reducerar, förvränger allt inom mig
som för att stålbada, pina, härda sig
för att sedan ifrån alla känslor avskärma
avrätta ännu en vän som lyckats värma
Hon hör mina ord, de gror på hennes samvete
ur irritation växer små horn i hennes anlete
i ett plötsligt, oväntat kameraklick
fryser medusaögons grymma, iskalla blick
Hon förminskar mig i magi jag inte kan blocka
till en förstelnad, kuslig kasperdocka
av ben, senor, brosk, kött och blod
vars lemmar hon tänjer ut, i blint vredesmod
Hon bänder, bryter ben så hårt som hon kan
trycker, mosar, trasdockan som var en man
Hennes vassa klor trycks in i min mun
skär av min tunga för att göra mig stum
Hon fyller varje öppning med sina fingrar
likt en hand i en handske där ormar sig slingrar
som gröper och tömmer ut allt inombords
mitt hjärta punkterat, kroppen tömd helt på blod
Hon vränger mig ut, hon vränger mig in
hon spottar sitt hat och skriker "försvinn!"
I trasor på golvet så lämnas jag kvar
lurad på känslor, det hopp som jag har
Hon straffar utan nåd för min omtankes brott
raljerar över saken, gnäller över sitt midjemått
Jag kom för nära, hon sa hon blev alltför kränkt
Stolthet och fördom - efter all kärlek jag skänkt
/Cassow
som för att stålbada, pina, härda sig
för att sedan ifrån alla känslor avskärma
avrätta ännu en vän som lyckats värma
Hon hör mina ord, de gror på hennes samvete
ur irritation växer små horn i hennes anlete
i ett plötsligt, oväntat kameraklick
fryser medusaögons grymma, iskalla blick
Hon förminskar mig i magi jag inte kan blocka
till en förstelnad, kuslig kasperdocka
av ben, senor, brosk, kött och blod
vars lemmar hon tänjer ut, i blint vredesmod
Hon bänder, bryter ben så hårt som hon kan
trycker, mosar, trasdockan som var en man
Hennes vassa klor trycks in i min mun
skär av min tunga för att göra mig stum
Hon fyller varje öppning med sina fingrar
likt en hand i en handske där ormar sig slingrar
som gröper och tömmer ut allt inombords
mitt hjärta punkterat, kroppen tömd helt på blod
Hon vränger mig ut, hon vränger mig in
hon spottar sitt hat och skriker "försvinn!"
I trasor på golvet så lämnas jag kvar
lurad på känslor, det hopp som jag har
Hon straffar utan nåd för min omtankes brott
raljerar över saken, gnäller över sitt midjemått
Jag kom för nära, hon sa hon blev alltför kränkt
Stolthet och fördom - efter all kärlek jag skänkt
/Cassow
Kommentarer
Trackback
