Fula fötter och evolutionstankar
Det är min lillasysters fötter på fotot nedan kan jag upplysa om för övrigt. För nej, jag tänker inte visa upp mina fula, äckliga ankfötter storlek 43-44. Jag skonar mina läsare från instinktiva spykänslor. :P Men kanske jag fotar min skosamling och lägger upp i en post de närmsta dagarna för att följa upp detta inlägg.
Det må så vara att skönhet ligger i betraktarens ögon, men för min egna del så är fötter och tår det absolut sista som jag uppmärksammar hos en kvinna, och jag lägger aldrig någon direkt vikt på det i slutändan. Jag tror (men jag kan ha fel) det gäller de flesta andra män också. Med tanke på hur mycket mer pengar kvinnor spenderar på skor än vad män gör- och då oftare på obekväma, utsmyckade och 'väldesignade' modeskor framför rent praktiska dito, så känns det inte helt främmande att anta att kvinnor antingen har en genetiskt nedärvd fotfetischism, eller så är det kvinnorna själva som av tradition upprätthåller någon slags norm, bygger upp en hierarki och social status kring utsmyckning av fötter. Vari ligger värdet och poängen med att glitterlacka, färglägga sina tånaglar frånsett att det kanske är kul att utsmycka sig där precis som på alla andra kroppszoner, och fötterna blir aningen mindre fula? Varför bryr någon sig om en sån sak? Jag kan förstå att man målar sina fingernaglar eftersom man använder dem aktivt hela tiden, skakar hand med folk och vill göra ett gott intryck. Men såvida du inte är på anställningsintervju hos en arbetsgivare angående jobb på en skoaffär, skönhet/frisörsalong och dylika utseendeorienterade yrken så lär väl ingen bry sig nämnvärt? Eller?
-"Sorry men hon som intervjuades före dig hade helt enkelt snyggare skor, finare nagellack - och framförallt ingen simhud mellan tårna." Om en anställning faller på en sådan sak så är det en tämligen grym, cynisk och utseendefixerad värld vi lever i.
Det blir förresten en smula komiskt när kvinnor som hävdar att de attraheras utav män som är långa eller i allafall längre än dem själva, tar på sig klackskor som höjer deras egna längd med över en decimeter (till priset av fördärvade fötter), när detta rimligtvis då samtidigt borde minska mannens attraktionsvärde eftersom han vipps inte är lika lång och ståtlig längre(?).
Nog för att jag uppskattar schyst design i alla sammanhang, men aldrig till priset av brist på funktionalitet/komfort. Är mina skor inte bekväma så åker de i soporna så snart jag inhandlat ett nytt par.
Min första flickvän, tillika första stora kärlek, ägde säkert 100 sko-par som låg slängda i en garderob i brist på utrymme. Och de flesta av paren hade hon säkerligen inte ens använt 5 gånger. Snacka om bortkastade pengar, eller? "Men det är mitt intresse, jag samlar faktiskt". Ok, men är det i så fall inte något som man bör stoltsera med, använda eller rada upp alla sko-par prydligt och fint, istället för att låta dem ligga och samla damm i mörkret inne i en garderob? Alla får vi ha vilka intressen vi vill, men att gömma undan det man samlar på tyder i mina ögon mer på guilty pleasure och shoppoholic-syndrom, och det är ju rent skadligt.
Till sist måste jag få sagt att även om jag kanske låter nedlåtande så har det inte varit min avsikt att 'trampa på någons ömma tår'. Jag har bara mina subjektiva åsikter, och de är kanske inte ens särskilt omfattande eller supergenomtänkta. Men det är min förhoppning att något av det jag skrivit ska vara värt att reflektera över i allafall. Jag inser att lackande av tår är en del av många kvinnors livsstil. Jag är bara ifrågasättande eftersom jag tror det finns många svar att finna till de bakomliggande orsakerna.
Nu flackade mina tankebanor plötsligt in på ett litet sidospår där jag fortsättar att racka ner på våra fötter ur evolutionärt perspektiv istället.
Jag anser att människan drog en redig nitlott när evolutionen skissade på våran fotdesign när vi utvecklades till Homo sapiens. Nog för att våra fötter är högst funktionella men stort sett vilket annat djur som helst har snyggare och funktionellare fossingar i mitt tycke. Och om vi nu delar 99% av alla gener med aporna, varför tappade vi förmågan och muskelstyrkan att använda våra fötter till att greppa saker och hänga upp och ner från träd? Ej längre nödvändig och därmed absolete? Sen när? Klätterförmåga kan aldrig vara en nackdel inom naturen. Det tycker jag är en egenskap som är många gånger mer funktionell än våran springförmåga, som ändå är patetisk i sin kapacitet i jämförelse med de flesta andra arter. Och som sagt - överkänsliga är de också. Läderhud under fötterna har vi ju knappast. Går du på smågrus så gör det skitont. Går du på het asfalt under sommaren i 30-gradig värme så kan du räkna med att de blir stekta. Jag kan inte minnas att varken hundar eller katter någonsin haft detta problem. Varför har inte vi människor trampdynor vi också? Det vore väl evolutionärt fördelaktigt för vår art också?
Jag är en anhängare utav Darwins läror men jag undrar verkligen hur naturen resonerade när våra fötter evolverade under oräkneliga generationer. Hade det inte varit smartare att skapa hybridfötter som var bra både på att greppa, simma och springa med? Jag vet inte om jag riktigt köper naturens förmåga att alltid tänka ut den smartaste designen för en djurart. Dronten är väl det mest klassiska exemplet av alla på hur begränsad evolutionens synfält är.
Vad ska jag förresten med simhud mellan tårna till egentligen? Det har då inte gjort mig till en bättre simmare, utan enbart gjort mina fötter än groteskare...
...Och nu över till kanske lite mer uppseendeväckande tankegångar kring ämnet evolution...
Jag förstår mig inte riktigt på människans syn på evolution. För även om många världen över, även troende, väljer evolutionsläran framför religionernas skapelseberättelser - eller ve och fasa ren kreationism, så accepterar vi ju inte när våra gener sammanblandas och mutationer uppstår. Mutationer får i regel genast diagnostiseringen som en ovanlig sjukdom, något onaturligt och groteskt som riskerar att skada våran 'rena' genpol. Säg att en människa föds med fyra armar och alla är funktionsdugliga, fast i varierande grad - givetvis kommer föräldrarna såväl som samhället se till att de två minst funktionella armarna avlägsnas. För samhället kan inte acceptera ett sådant "freak of nature". Dels för att det är annorlunda, och alla vet vi hur värdelösa vi människor är på att hantera och tolerera saker som bryter mot det rigida vardagsmönstret á la status quo; men också dels för att vi innerst inne nog är rädda för att mänskligheten helt plötsligt ska ta ett nytt jättestort fotsteg (så passande uttryck i detta sammanhang), och mutanter ska göra oss vanliga människor underlägsna. Jantelagen får här en ny vinkling när den förbjuder att någon utvecklas evolutionärt och blir förmer än homo sapiens. Vi vet ju att våran 'underart'/'kusin' neandertalsmänniskan utrotades av våra förfäder för en sisådär 30.000 år sedan.
[ Det känns inte så konstigt att Marvel Comics genom åren lyckats göra sin serietidning X-Men till sådan enorm kommerciell framgång ]
I Indien föddes en flicka med 6 armar och uppmärksammade av media nyligen. Hennes mor vill inte avlägsna hennes armar utan ser henne som ett mirakel, en manifestation eller inkarnation utav den hinduiska gudinnan Kali. De allra flesta tycker antagligen att det är helt fel för att inte tala om grymt att inte avlägsna de extra armarna som för all framtid gör flickan till en freakshow, ett paria i samhället. Med all säkerhet är jag själv också av samma åsikt, såvida jag inte liksom denna mamma var djupt troende hindu. Men om vi pratar rent hypotetiskt här nu, vem kan med säkerhet säga, att t.ex. en fyrarmad människa som får barn med en partner, inte för mutationsgenerna vidare, och att de inom x antal generationer förfinas såpass att alla fyra armar är lika funktionsdugliga? Eftersom människan är emot alla fysiska mutationer ("It's an abomination!! Kill it!!") så undrar jag om vi någonsin kommer kunna utvecklas evolutionärt från där vi befinner oss nu, eftersom vi ser på allting som är annorlunda som fel? Medan man inom övriga djurriket ser nya mutationer som potentiellt användbar arvsmassa som på sikt förbättrar artens förutsättningar för överlevnad, så medicinerar, stympar eller mördar vi allting vi alla ser som onaturliga, eller som helt enkelt skrämmer skiten ur oss.
Är våra Gudakomplex-lekar genom genmanipulation, stamcellsforskning, kloning, plastikirurgi, cybernetiska delar inopererade i vår kropp - forskning som bedrivs aktivt, öppet eller i skymundan - är det enbart på detta vis som evolutionär utveckling kan godkännas av oss? Är det det intoleranta samhället med sin dubbelmoral, eller experimenterande, genialiska, gråskäggiga gubbar i vita labbrockar som avgör när vi tar nästa evolutionära steg -eller är det naturen som alltjämt styr och ställer (till)? Tiden får utvisa antar jag.
/Cassow
En annan anledning till att man lackar naglarna är för att skydda dem.
Men jag håller med om att fötter är fula och snuskiga.
Det här intresset för just skor och fötter är väl för att just skorna är en egen zon så att säga, som måste beklädas på något sätt. Skor är ju på något sätt den enda accessoaren som inte direkt går att välja. Handskar, ringar, hattar, väskor etc är lika vanligt som det är ovanligt. Men nåt på fötterna måste du nästan alltid ha för att vara klädd. Därmed så finns det också ett skönhetsideal och filosofier kring fötterna.
Dessutom är ju snygga ben något som avslutas med snygga fötter. Sen är det något sexuellt laddat med höga klackar och sånt, som kanske inte direkt har att göra med om man är fetishist eller inte, utan associationera förs till något mer vågat.
Maria: Men hur många män lackar sina tånaglar ens i skyddande syfte? Är manliga naglar mer robusta? Jag tror inte det. Om en man lackar sina tånaglar så utgår jag fördomsfullt från att han är transvestit, just eftersom jag aldrig ser några andra män måla sina tånaglar. Alltså är det i grund och botten en feminin/kvinnlig ritual. Om det varit en norm att även män generellt sett målar sina naglar så hade det varit troligare att jag omedvetet följt denna sociala norm, istälet för att som nu ifrågasätta den.
Johan: Nej det är sant att vi inte gärna kan välja bort skor. Åtminstone är det inget alternativ för oss nordbor eller européer. Men vänder vi istället blickarna mot Afrika, Mellan- och Sydamerika, Australien och Sydostasien så är det nog mycket fattiga byfolk som går runt barfota eller i trasor till skor. Frågan är hur pass snuskigare deras fossingar är jämfört med medelsvensson här...
Skönhetsideal när det gäller fötter inbegriper i mina ögon inte män i någon större utsträckning än att vi klipper våra tånaglar och tvättar fötterna med tvål och vatten.
Jag inbillar mig att denna enkla fotvård gäller majoriteten av män i världen oavsett om man är rik eller fattig.
Jag kom just på att jag inte ens omnänt pedikyr eller fotmassage i mitt inlägg. Visst är fötter känsliga för beröring eller är rent utav en erogen kroppszon, därav fotmassage uppfattas behagligt (om det utförs av erfarna händer), men pedikyr...jag har aldrig prövat det (kanske jag borde). Jag har svårt att se i hurpass stor utsträckning man kan behandla sina fötter, och förbättra deras utseende och hälsa så att det har någon innebörd för ens allmänna hälsa på längre sikt - förlänger en människas liv. Fötter är ju trots allt till för att användas hela tiden. Du kan ju inte byta ut dem som däck på din bil. Och just därför blir det ju än viktigare att man har på sig skor som är bekväma och inte belastar fötterna.
Att snygga ben per automatik avslutas med snygga fötter är väl kanske inte helt sant, men du framför en poäng som jag inte tänkt på förrens nu: om du har snygga ben men fula fötter så gör ju i allafall lite nagellack inte intrycket sämre gärna. Men om jag varit kvinna och haft väldigt fula tår så skulle jag nog inte ens vilja riskera att visa upp dem öppet för folk utan välja skor som kanske var snygga men inte visade mina tår.
Och en man med fula tår...ja jag vet ju att kvinnor värdesätter en man som har vett att gå i snygga skor, men frågan är om de låter en attraktiv man falla på att hans tår är fula? Jag kan ärligt säga att jag aldrig hört kvinnor säga att snygga ben och fina fötter är något som står högt upp på deras önskelista vad gäller manliga attribut.
Vad gäller höga klackar så erkänner jag att det är attraktivt på en kvinna, MEN, jag skulle aldrig be en kvinna bära högklackat för min skull när jag vet att det förstör fötterna på henne och är superopraktiskt. Högklackat ger en illusion av att kvinnans ben är längre än vad de är, samt att det liksom ustrålar någon form av maktfaktor åt båda håll. Om det ska tolkas som en maktfaktor så är det i mina ögon en rest från patriarkatet, eller bevis på att det ännu finns kvar ute i samhället, om nu klacken ska symbolisera att kvinnan inte når upp till mannens 'standard'. Omvänt kan man ju se klackskon som en symbol för en kvinna som helt enkelt vill bli sedd, eller som är förmer än kvinnor som inte bär klackskor. En kortare kvinna når ju lättare upp att kyssa en lång man om hon bär högklackat.
Shit, detta blev ju som ännu ett blogginlägg...
håller med dig helt, såhär över tre år efteråt, om det där med nagellack på fötterna, och jag är tjej ;-)
Skulle aldrig kunna måla naglarna på fötterna, haha. Vem ska se dom, liksom, och vem bryr sig om dom? Haha.
